Industriarbetarnas tidning

Micke Holm: ”Jag sjöng som ett as!”

17 april, 2019

Skrivet av

Tv-stjärna Han sjöng hem hela Talang och blev en halv miljon kronor rikare. Ändå är pappersarbetaren Micke Holm inte riktig nöjd.

Micke Holm

Ålder: 46 år.
Bor: I Roknäs, en by strax utanför Piteå.
Yrke: Processoperatör och instrumenttekniker på SCA Munksund, där han arbetat sedan 1990.
Familj: Barnen ­Malte, 17, och Ebba, 15 år. Katten Sören.
Fritid: Sjunger och spelar i flera lokala band. Tävlar i frisbee. Går på konserter, tittar på tv-serier, umgås med familj och vänner.

Micke Holm väljer …

…  favoritplatta:
Hotter than July av Stevie Wonder. ­
”Alla låtar är bra på den plattan, jag gillar svänget i dem.
Och så Stevies röst förstås!”

Foto: David Lundmark.

… skämsplatta: ­
Time, Love and Tenderness av Michael Bolton. ”Jag vet inte varför jag har den, tror inte jag lyssnat på den en enda gång … Fan, måste du nämna den?”

På en knökfull scen i Stockholm, en sen fredagskväll i mars. Sändningen av Talangfinalen är över, golvet täckt av konfetti och i centrum för allas uppmärksamhet står han, Micke Holm. En märkbart glad och tagen pappers­arbetare från Piteå som halvtimmen innan framförde Radioheads klassiska hit Creep så starkt att många fick gåshud och tårar i ögonen.

Och nu rycker alla i honom. Vill gratulera, fotografera, intervjua, ta selfies. Men för att få det i det här vimlet måste man armbåga sig fram, göra sig sedd och hörd. Till slut så. Hur känns det? Sorlet, allt larm häromkring, tvingar honom att nästan skrika fram ett svar:

– Så jävla overkligt! Jag bara väntar på att nån ska komma fram och säga att det här inte är sant!

Några meter ifrån honom står Alexander Bard, jurymedlemmen som efter Mickes nummer slog händerna i bordet och ropade ut att Micke Holm minsann skulle kunna uppträda och ge hals på ­vilken större musikalscen som helst.

Broadway i New York, West End i London, you name it.

Men vad tror han egentligen, tror Bard att Mickes dagar som industriarbetare nu är räknade?

– Det får han förstås själv bestämma, men nu har han i alla fall sitt livs chans. Nu är allt upp till honom, hur mycket tid och energi han vill lägga på det här. Men han har alla förutsättningar, det tycker jag absolut. Han sjunger ju helt magiskt bra!

Vi backar tiden en månad. Till en betydligt lugnare plats åttiofem mil norrut, till en snötyngd enplansvilla strax utanför Piteå. Det är här han bor, Micke Holm. Tillsammans med tonårsbarnen Ebba och Malte samt en katt som aldrig tycks kunna bestämma sig för om han vill vara inne eller ute.

Vi sitter i köket, dricker perkulatorkaffe, och pratar om hans första uppträdande som sändes för några veckor sedan. Kvällen när han sjöng Bond-låten Writing’s on the wall med sådan röst och övertygelse att han genast skickades till finalen. Ja, ni kanske minns. Hur juryn gapade och tjöt och nästan grät av förtjusning.

Sedan dess har ingenting varit sig likt, berättar han. På flera sätt. Förutom en veritabel älv av gratulationer och uppskattande kommentarer har han också fått ett flertal jobberbjudanden. Mobilen har gått varm.

– Det har varit förslag på än det ena, än det andra. Företagsgig och events av olika slag. Till och med en låtskrivare har hört av sig och vill att jag ska vara med på en låt till Melodifestivalen nästa år. Vi får se vad som händer.

Han ler, fortsätter:

– Jo, allting känns ju fantastiskt kul. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig all uppmärksamhet som jag har fått, särskilt här i Piteå, och jag är så tacksam. Det känns faktiskt redan som jag har vunnit. Det spelar ingen roll hur det går i finalen, jag är nöjd hur det än blir.

Uppmärksammad för sin sång har han blivit tidigare, åtminstone här längs Norrbottenskusten. Sedan mitten av nittiotalet har han sjungit i flera lokala band, och sedan ett tiotal år arrangerar han också en årlig musikfestival för amatörer i grannbyn härintill. Soul, bluegrass, heavy metal – ingen musikstil är främmande för honom.

Och även på jobbet – på SCA Munksund som ­ligger på tjugo minuters bilavstånd härifrån – har han gjort musikaliska avtryck. För flera år sedan drog han till exempel i gång en musiksektion där på bruket. Ett initiativ som ledde till att han ärades med Pappers kulturstipendium. Statyetten som han fick, ”Cellulosaarbetaren”, står på en hylla i köket.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig all uppmärksamhet som jag har fått, särskilt här i Piteå.

Som barn var Micke Holm emellertid mer intresserad av hockey än någonting annat. Idrott över huvud taget. Visst hände det att han botaniserade i pappas lp-samling och gnolade med när han hörde tonerna av Elvis och Bill Haley, men inte mer än så.
Körsång, som hans mamma ägnade en stor del av sin fritid åt, intresserade honom inte alls.

Nej, hockey var hans grej, och när han långt senare skulle söka till gymnasiet så föll valet på processteknisk linje – precis som några av hans hockeykompisar. Då var det hårdrock som gällde.

Sjunga började Micke Holm egentligen inte göra förrän i vuxen ålder, när han var färdigutbildad och hade jobbat ett par år på bruket. Och det tack vare en lågkonjunktur, kan man säga.

Så här var det. I början på nittiotalet drabbades SCA Munksund av en djupare ekonomisk kris, och Micke – som hörde till de senast anställda – blev därför uppsagd. Vad skulle han göra nu? Under ett besök på Arbetsförmedlingen upptäckte han en annons som verkade intressant. Där stod det att Medborgarskolan sökte efter sångare till sin musikutbildning.

– Varför inte testa, tänkte jag, och det gjorde jag. Men redan efter några månader gick det bättre för SCA, och då var jag välkommen att börja jobba där igen.

Men sjungandet de månaderna gav honom mer­smak, och på den vägen är det. Och det är på vägen han sjunger också. I bilen. I sin sjutton år gamla Saab, när han ska ta sig till och från jobbet. Det är mest praktiskt så, förklarar han.

– När man är själv i bilen kan man ju vara sig själv, sjunga och spela vad man vill och hur högt man vill. På jobbet vill jag inte, och här hemma går inte. ”Tyst pappa, jag försöker plugga!”

Åka till Teneriffa med barnen. Och byta ut den där förskräckliga Saaben!”

Micke Holm om vad han ska göra med de 500 000 kronor som han vann.

Sjunger du dystra låtar när du åker till jobbet och glada på vägen hem?

– Haha! Nä, det där är helt olika beroende på vilket humör jag är på. Ibland sitter jag bara och gör ifrån mig ljud av olika slag – visslar, trummar med händerna eller låtsas att jag spelar trumpet med munnen.

Att sjunga, vad ger det dig?

– Oj! Det är som en bra och förlösande ventil på något vis. Det liksom både tar och ger en energi. ­Lite terapeutiskt nästan, som att man pratar ut med någon.

När insåg du att du har en bra sångröst?

– Har jag det? Nämen, jo, mina föräldrar och folk runt omkring mig har alltid stöttat mig. I många år har jag ju fått höra: ”Du ska inte jobba på som pappersarbetare, du borde satsa på musiken.”

– Men jag vet inte. Jag har liksom aldrig tyckt att jag är bra nog på det jag gör.

Men Bond-låten framförde du väl ändå med bravur, eller hur?

– Nja, jag vet inte, jag sjöng ju en hel versrad fel. Om man lyssnar noggrant på Youtube kan man höra det. Jag skulle ha sjungit ”And I will always get away”. Men i stället sjöng jag ”I dont know were to end …”

– Jag fick som en blackout!

Du tycks ställa höga krav på dig själv?

– Jo, jag gör det. Nästan för höga kanske. Men jag är en tävlingsmänniska, en sån som hela tiden analyserar och tänker på vad jag kan göra bättre.

Tillbaka till Stockholm igen. Närmare bestämt till ett hotell i Skärholmen där vi träffar Micke dagen efter. Dagen efter finalen. Han har varit uppe och firat till klockan sju på morgonen och att han är lite hes och trött bottnar förstås inte bara i ansträngda stämband, korta nätter eller att han ådrog sig en förkylning i samband med en skotertur häromveckan.

Nedsjunken i en fåtölj i hotellets lobby försöker han summera allting, samtidigt som han undrar vilka dörrar som nu står på glänt. Han känner sig som en öppen bok, säger han.

– Visst skulle det vara kul att testa något nytt, ta lite tjänstledigt och se hur det går. Men samtidigt vill jag inte hoppa på vad som helst. Hade jag varit tjugo kanske jag hade gjort det, men i dag är jag fyrtiosex. En popkarriär är uteslutet, men att sjunga i någon musikal kanske …

– I vart fall vill jag göra något som känns värdigt och seriöst.

Han tystnar några sekunder. Gäspar, ändrar sittställning, gnuggar sig i ögonen. Sedan skakar han lätt på huvudet. Ler. Säger att han inte riktigt kan fatta det än. Han, Micke Holm – Årets Talang.

– Trots att jag sjöng som ett as!

Det kan du väl inte mena?

– Okej, visst, det gick bra. Men två sekunder sjöng jag riktigt jäkla illa och det har liksom etsat sig fast i min hjärna nu. Och så där har det alltid varit med mig. Får jag nittionio positiva reaktioner och en negativ, så fokuserar jag alltid på den negativa.

Att han valde Radioheads Creep kunde inte ha varit mer passande.

– Jag har alltid gillat den låten, och alltid kunnat relatera till den texten. Den är som en serenad för folk med dåligt självförtroende.

Som du ungefär?

– Lite så. Jag har liksom aldrig tyckt att jag varit bra nog, och ofta har jag tänkt på vad andra har tyckt om mig. Även om det har blivit bättre på senare år.

”I want a perfect body, I want a perfect soul …”

– Typ. Men ju äldre man blir desto mindre viktigt blir ju allt sånt där. För när allt kommer omkring så är det ju ändå familjen – den inre cirkeln – som egentligen betyder något.

Det sista du sjöng var ”I don’t belong here …”. Många tyckte uppenbarligen tvärtom.

– Jo, och jag är enormt tacksam för det …
– Och nog kan väl jag börja tro att jag duger till någonting nu.

 

Lyssna också på när Micke Holm sjunger upp i bilen: 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

”Lite pirrigt känns det”

”Lite pirrigt känns det”

Julen närmar sig och nu tändas alla julshower igen. I en av dem står industriarbetaren Micke Holm på scen.

”Jag sjöng som ett as”

”Jag sjöng som ett as”

Han sjöng hem hela Talang och blev en halv miljon kronor rikare. Ändå är pappersarbetaren Micke Holm inte riktig nöjd.

Talang-Micke lovar mycket hjärta i kväll

Talang-Micke lovar mycket hjärta i kväll

I kväll sjunger pappersarbetaren Micke Holm från Piteå final i tv-programmet Talang. Exklusivt för DA:s läsare ger han ett smakprov på sin sång från sitt allra vanligaste repetitionsställe.

”Det känns redan som jag har vunnit”

”Det känns redan som jag har vunnit”

Pappersarbetaren Micke Holm känner sig som att han redan har vunnit, oavsett hur det går för honom i Talangfinalen. Men vilken låt han ska framföra, det vill han inte avslöja.

”Nu är man tillbaka i verkligheten!”

Micke Holm, pappersarbetare på SCA Munksund, kan ha en ny karriär på gång. I fredags gjorde han succé i tv-programmet Talang, golvade juryn och gick direkt till final. I dag är det skiftesvardag igen.

”Ni har tystat oss bit för bit, LKAB”

”Ni har tystat oss bit för bit, LKAB”

Brukspatronen har satt kniven i det sista av Malmbergets levande kulturscen, skriver musikern Johan Airijoki.

140 i Hylte kan förlora jobbet

140 i Hylte kan förlora jobbet

Stora Enso ska omorganisera och lägger då ner en tidningspappersmaskin i halländska Hylte.

Vi är på väg in i ett nytt läge

Vi är på väg in i ett nytt läge

När vi i Sverige skryter lite extra säger vi att vi är världsmästare i omställning, skriver Peter Larsson.

Alla tankar går till er på Ortviken

Alla tankar går till er på Ortviken

Beskedet att SCA ska lägga ner papperstillverkningen i Ortviken kommer som en kalldusch, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

700 jobb i fara när SCA drar ner i Ortviken

700 jobb i fara när SCA drar ner i Ortviken

700 anställda riskerar att förlora jobbet när Ortviken ställer om till massaproduktion.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Skyddsombudens dag DA uppmärksammar dem som värnar om din arbetsmiljö

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.