Striden om tiden har börjat – igen

Precis som företagsledare kräver ökad förutsägbarhet av politiken behöver arbetarna känna ökad förutsägbarhet i arbetet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

I betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

Foto: David Lundmark.

Lång kamp för ett erkännande

Försäkringspengar Företaget sa att det inte var deras fel att hon blev sjuk. Jaana Isaksson kämpade i tre år för att motbevisa dem.

Jaana ­Isaksson

Ålder: 55 år.
Bor: Vindeln.
Familj: Sambon ­Niclas Burman, fyra vuxna barn
och två barnbarn.
Bakgrund: Har ­tidigare arbetat på Trygg-Hansa, Försäkringskassan och inom vården innan hon utbildade sig till CNC-operatör. Arbetade därefter i flera år på Indexator i Vindeln innan hon blev sjuk.
Gör nu: Har ett nytt arbete i Vindeln, men arbetar numera bara 60 procent.

Vägen till ­ersättning

2008
Började arbeta på Indexator. ”Jag hade hört om många tjejer som arbetade som CNC-­operatörer och sagt att det var ett bra jobb. Varför skulle inte jag testa? Jag hade siktet inställt på Indexator redan när jag gick utbildningen – jag gjorde min praktik där och senare fick jag anställning.”

2015
Insjuknade på jobbet. ”På hösten blev det riktigt jobbigt, men det hade redan pågått en tid. Det kom liksom smygande, med influensaliknande symptom. Speciellt vid en maskin, i närheten av skärvätskan, drog det åt i halsen – det var som att andas in pulver.”

2016
Sjukskrev sig och besökte ­lasarettet. ”Jag blev långtidssjukskriven och gick på utredning på lasarettet i Umeå. Där fick jag sitta i en exponeringsbox i två timmar och andas in skärvätskan som jag hade tagit med mig tidigare. Jag reagerade starkt, blev jättesjuk och fick hög feber.”

2017
Första försöket i Vållande­nämnden. ”Det var hösten 2017 som jag fick avslag. Jag hade kanske för lite bevisning, helt enkelt. Jag fick hjälp från facket. Christer Eriksson på IF Metall i Umeå hjälpte mig under hela resans gång. Ärendet skickades även till LO-TCO Rättsskydd, men de tog sig inte an det. De tyckte att det var för lite att gå på.”

2018
Andra försöket i Vållande­nämnden. ”Efter att ha fått
avslag 2017 hjälpte arbetskollegorna på Indexator mig – de skrev ett intyg om hur arbets­miljön var. Då skrev även skyddsombudet ett yttrande till Vållandenämnden. När ­båda skickats till nämnden fick jag godkänt.”

Jaana Isaksson arbetade skift som CNC-operatör på Indexator och tränade flera gånger i veckan. Hon sprang och styrketränade – orkade mycket. Det var hennes sätt att leva.

Utan problem sprang hon ”Broarna runt”, en slinga i Vindeln på omkring fem kilometer.
Efter att hon blev sjuk förändrades det. När det var som värst blev hon helt slut av att resa sig från soffan och gå till sängen. Vänner och bekanta ringde för att höra hur det var med henne. Men hon orkade inte prata, sa att det kändes som sandpapper i halsen. Svalget var alldeles kärvt.

– Jag grät i tid och otid. Jag var förbannad. Jag var ledsen. Jag trivdes ju så bra, tänkte att jag skulle jobba kvar till pensionen. Det var min plan. Jag hade aldrig trott att det skulle bli så här.

Luften var tung på Indexator i slutet av sommaren 2015. Stod den helt still? undrade Jaana Isaksson. Hennes skjorta blev klibbig och ögonen rann. Huden sved och det stack i ansiktet och på örsnibbarna. Hon hämtade papper och baddade huden. Vad höll på att hända? En känsla: som om någon tryckte en nål mot huden.

Varje morgon när hon kom till jobbet nös hon. Under de kommande veckorna blev hon bara sämre. Ofta var det i närheten av skärvätskan som hon fick influensaliknande symptom. Värst var det när hon öppnade maskinerna för att spola ur dem. Till slut räckte det med att hon befann sig på jobbet.

Hemma kvarstod problemen. Hon kunde inte sova på nätterna för att det brände i låren. Stora, röda utslag blossade upp över bröstet och längs med handlederna. När hennes sambo kom hem från sitt jobb i industrin reagerade hon på kemikalierna i hans kläder. Han fick byta om i källaren och stoppa undan arbetskläderna.

Man tror ju inte att man ska bli sjuk av att gå till sin ­arbetsplats, men jag har fått men
för livet.

Jaana Isaksson.

Tillbaka på jobbet drog svalget ihop sig och huvudvärken kom i stötar. Hon sjukskrev sig ett par dagar. Sedan fick hon nya arbetsuppgifter. Hon arbetade på utlastningen och provade att sitta i receptionen.

Besvären kom åter. Hon misstänkte att hon hade blivit sjuk av skärvätskan. Men hon visste inte. Hon visste bara att hon var så sjuk att hon omöjligen kunde fortsätta.
Jaana Isaksson sjukskrev sig igen. Hon fick tid hos företagshälsovården och därefter en remiss till hudmottagningen på lasarettet i Umeå. Förhoppningsvis skulle hon få svar på varför hon hade blivit sjuk.

Hon fick en uppgift, att fylla provrör med skärvätska från arbetsplatsen. Ett test skulle ge svar på om det fanns ett samband mellan hennes besvär och skärvätskan.

På lasarettet fann hon sig stående framför en box i glas – en exponeringsbox. Här skulle hon sitta under två timmar och andas in skärvätskan som hon hade tagit med sig. Hon tvekade, kände att hon var emot det. Men vad hade hon för val? Arbetsgivaren ville ha svar på varför hon hade blivit sjuk.

Exponeringen inuti boxen skulle vara säker, fick hon veta. Så hon gick in i glasboxen. En maskin bredvid henne förångade skärvätskan. En distinkt, fruktansvärd lukt – som skärvätska som har stått stilla för länge. Hon oroade sig. Hur skulle kroppen reagera?
Hon satt still. Hon väntade. En sjuksköterska kom och gick. Jaana Isaksson sa att det brände på högerarmen. Hon satt kvar. Två timmar. Hon reste sig, lämnade lasarettet och tänkte att det hade gått bra, trots allt.

I bilen, på väg hem från Umeå, brände och stack det i näsan och bakom ögonen. Hon fick nästäppa och det kändes som hon plötsligt blivit sjuk i influensa.

De kommande veckorna låg hon nedbäddad med en kropp som brände och en röst som inte bar. Ändå hade hon så mycket hon måste göra: ringa skyddsombudet på Indexator, prata med Försäkringskassan, gå igenom pappren som skulle skickas in till Afa Försäkring.

Efter jobb på Trygg-Hansa, Försäkringskassan och inom vården hade hon utbildat sig till CNC-operatör. Redan under den tio månader långa utbildningen visste hon att hon ville arbeta på Indexator. Hon fick praktik och senare anställning.

Men nu kändes det bortkastat. Hon funderade på hur hon skulle kunna försörja sig och om hon någonsin skulle kunna arbeta igen. Bara att få rätt till livränta av Försäkringskassan och ersättning av Afa skulle ta henne mer än ett år. Samtidigt var hon tvungen att börja samla in bevis för att så småningom kunna driva sitt fall i Afa:s vållandenämnd.

– Jag slutade nästan sova och var uppe på nätterna. Jag låg bara och oroade mig, visste inte vad jag skulle göra i framtiden.

Exponering kan ge besvär

Skärvätskor används inom bearbetningsindustrin för att kyla ner och smörja maskinerna. Skumdämpare används för att undvika att vätskan skummar över. Exponering för skärvätska kan orsaka både hudbesvär och problem med luftvägarna.

”Många arbetsgivare erkänner direkt att de har varit försumliga”, säger Christer Eriksson, försäkringshandläggare på IF Metall Södra Västerbotten. Foto: David Lundmark.

Efter besöket på lasarettet i Umeå konstaterade Arbets- och miljömedicin att det fanns ett ”väldigt starkt samband” mellan skärvätskan och hennes besvär. Men än var det inte bevisat att företaget hade gjort fel. Ledningen på Indexator nekade och för att få rätt behövde hon motbevisa dem i Vållandenämnden.

– Det är mera jobb än man anar, ett sådant här ärende, säger Christer Eriksson, regionalt skyddsombud och försäkringshandläggare på IF Metall Södra Västerbotten. Han hjälpte Jaana Isaksson att samla in de bevis som behövdes.

När han besökte Indexator blev han inte imponerad. Ventilationen var för klen vid en del av arbetsplatserna och utsugen var inte tillräckliga. Kärlen för skärvätskan stod helt öppna och vätskan kunde avdunsta fritt. Inte heller hade personalen ordentliga arbetskläder: arbetshandskarna var inte kemskyddade och såväl handskar som kläder blev genomblöta efter ett par timmars arbete.

Han upptäckte också något som läkarna på lasarettet i Umeå inte känt till när Jaana Isaksson placerades i exponeringsboxen: att skumdämpare överdoserades kraftigt på arbetsplatsen.

– Under de år som jag har jobbat här har jag aldrig fått veta att det är jättefarligt med skumdämpare. Som vi jobbade med det där, som vi slösade. Flera deciliter om dagen. I dag använder vi en, två matskedar i månaden, säger en anställd.

Företaget medgav, i en skrivelse till Vållandenämnden, att skumdämpare kan ha ”använts i högre utsträckning än nödvändigt”. Anledningen var ”enskilda operatörer”.
Indexator började förbättra arbetsmiljön efter att Jaana Isaksson insjuknat. Något som nämnden borde ha i åtanke, tyckte Christer Eriksson. För vad var det, om inte ett erkännande?

Han sammanställde de insamlade bevisen. Ett solklart fall, tänkte han.

En natt vaknade Jaana Isaksson av smärtan, det brann i huden. Fortfarande fanns dagar och nätter när besvären blev särskilt påtagliga. Hon kunde inte somna om.

På Dagens Arbetets hemsida fann hon en artikel om sin arbetsplats. Företaget hade fått en utmärkelse: ”Indexator Rotator Systems i Vindeln är bäst i Sverige på säker kemikaliehantering. Nu prisas de för sitt jobb med skärvätskor.”

Bäst i Sverige på säker kemikaliehantering? Kunde det verkligen stämma?

Hon läste vidare. Huvudskyddsombudet sa till tidningen: ” Det är ett stigande antal som har fått problem med skärvätskor, inte hos oss men på andra ställen runtomkring.”
Inte hos oss?

På andra ställen runtomkring – ja. Men inte hos oss.

– Jag ville bara grina. Jag var fruktansvärt upprörd.

”Jag tänkte att jag skulle jobba kvar till pensionen. Jag hade ­aldrig trott att det skulle bli så här.” Jaana Foto: David Lundmark.

Precis som Christer Eriksson tänkte Jaana Isaksson att det var solklart, att hon bara måste få rätt. Bevismaterialet var omfattande. Hon samlade det i en pärm hemma i huset i Vindeln. På framsidan tejpade hon Christer Erikssons visitkort. Hans hjälp var anledningen att hon hade orkat kämpa vidare.

Företaget nekade. De menade att ventilationen på arbetsplatsen inte alls hade varit undermålig. Men Jaana Isaksson och Christer Eriksson tyckte att de hade nog med material för att kunna motbevisa före­taget i Vållandenämnden.

– Första gången trodde jag att det skulle beviljas, men tyvärr avslog de prövningen, säger Christer Eriksson.

Indexator var inte ansvarigt för hennes sjukdom, de hade inte agerat vårdslöst, ansåg nämnden.

Jaana Isaksson var chockad.

– Många arbetsgivare erkänner direkt att de har varit försumliga eller inte haft tillräckliga kunskaper. Medan andra företag inte tycker att de har varit försumliga, säger Christer Eriksson.

– Det knepiga här var att företaget tidigare hade fått ett pris för sitt arbetsmiljöarbete. Det här skulle i vissa avseenden kunna fläcka det priset.

Efter avslaget tog de kontakt med LO-TCO Rättsskydd, fackets juridiska byrå. Kanske kunde de hjälpa Jaana Isaksson att driva ärendet?

Nej.

– Jag kände mig maktlös, säger hon.

För henne var det särskilt viktigt att få rätt i Vållandenämnden. Ett bifall skulle betyda att hon fick ytterligare ersättning. Och kanske viktigaste av allt: ett erkännande, svart på vitt.

Men bevisen var inte starka nog. Pappershögen med bevismaterial var redan stor, men för att hon skulle ha en chans måste den växa ytterligare.

Nu fanns inga andra alternativ för henne och Christer Eriksson: de var tvungna att återigen driva ärendet själva.

Jaana Isaksson har samlat allt som rör hennes sjukdom i en pärm. På framsidan har hon tejpat Christer Erikssons visitkort. Foto: David Lundmark.

Jaana Isakssonsarbetskamrater sammanställde ett dokument om arbetsmiljön på Indexator till Vållandenämnden, och bifogade en enkät om hud- och luftvägsproblem på företaget. Den genomfördes av IF Metalls skyddsombud och HR-avdelningen i början av 2017.

Det visade sig att många på Indexator hade upplevt liknande besvär. Av 34 tillfrågade personer svarade 15 personer att de haft problem med huden eller luftvägarna: stickningar, torra och svidande ögon efter en arbetsdag, kliande utslag, brännande känsla i ansiktet, slem i luftvägarna, nästäppa och en kärv känsla i halsen i närheten av skärvätskan.

Bilden bekräftades av Kent-Erik Mattsson, IF Metall-klubbens ordförande och huvudskyddsombud. Jaana Isaksson hade arbetat vid ett av de områden som under lång tid hade haft ”enorma bekymmer” med stillastående luft, skrev han till Vållandenämnden. Han var övertygad om att den bristfälliga ventilationen hade ­spelat en stor roll för hennes bekymmer.

– Men företaget har vidtagit många åtgärder. De har satsat på att förbättra ventilationen och på att följa upp den. I dag har vi en riktigt bra inomhusmiljö, i alla fall utifrån vad vi kan mäta och vad vi kan känna, säger han.

Trots förbättringsarbetet som påbörjats efter att Jaana Isaksson blev sjuk ansåg inte företaget att arbetsmiljön var orsaken till hennes besvär. De var orubbliga också andra gången som hennes fall togs upp i Vållandenämnden.

– Jag har varit i kontakt med dem många gånger. Men jag känner inte att jag har fått någon respons eller gehör. Ofta har jag känt att jag har velat ge upp, säger Jaana Isaksson.

– Men det är ett jävlar anamma i mig som har fått mig att driva på. Jag ger inte upp. Jag vet att de har så fel och att jag har så rätt.

Jaana Isaksson började sticka igen när hon blev sjukskriven. ”När du sitter hemma själv, vill du ha något att göra. Du kan koppla bort tankarna och koncentrera dig på vad du håller på med.” Foto: David Lundmark.

Ett år efter det första avslaget skulle det avgöras. Nu skulle nämnden ännu en gång ta ställning till bevismaterialet. Jaana Isaksson hoppades på det bästa. Tre år efter att hon hade blivit sjuk, tog nämnden sitt slutgiltiga beslut.

Hon fick rätt.

Hennes sjukdom, skrev nämnden, hade orsakats av arbetsgivarens vårdslöshet. Att företaget hade bättrat sig var inte en ursäkt.

– Jag pratade med en kvinna på Afa. Hon sa att det var solklart, att det aldrig fanns någon tvekan. Det var så stark bevisning, säger Jaana Isaksson.

– Och samma dag som jag fick veta det åkte vi till Kroatien. Det var så starkt, alltså vilken känsla. Jag bara skrek rätt ut, det var glädje. Ett erkännande – till slut.

Dagens Arbete har vid tre tillfällen bett om en intervju med Indexators vd Gunnar Bålfors. Han har tackat nej. I ett mejl svarar han:

”Indexator kommenterar inte enskilda personalärenden. Gällande Indexators generella arbete med arbetsmiljö är vi certifierade enligt OHSAS 18001 (arbetar med certifiering enligt ISO 45000) och vi bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete med ambitionen att leva upp till lagar, avtal och certifieringskrav.”

Sjukdomen gör sig påmind när Jaana Isaksson minst anar det. Parfym klarar hon inte längre av. Tidningar, trycksvärta, datorer, avgaser – kanske reagerar kroppen och säger ifrån. Hon vet aldrig när eller på vad.

– Jag får kanske leva med det här för all framtid. Man tror ju inte att man ska bli sjuk av att gå till sin arbetsplats, men jag har fått men för livet. De har tagit mycket ifrån mig, säger hon.

– Det jag har tyckt har varit roligt, som träningen, har jag fått försaka.

I dag är hennes besvär inte lika påtagliga, men de är fortfarande ett stort bekymmer. Hon har ett nytt jobb, arbetar 60 procent – mer orkar hon inte.

Så fungerar Afas ­Vållandenämnd

Afas vållandenämnd avgör om ­arbetsgivaren har orsakat din arbetssjukdom.

För att Vållandenämnden ska bevilja prövning, måste din skada vara godkänd som arbetssjukdom av Afa eller Försäkringskassan.

Du måste bevisa att arbetsgivaren har vållat din sjukdom och är själv ansvarig för att samla och skicka in uppgifter till Vållandenämnden.

Beskriv vad som har orsakat sjukdomen, hur arbetsgivaren har brustit och när arbetsgivaren första gången fick kännedom om sjukdomen. Arbetsgivaren ska också lämna sina synpunkter – du måste ta kontakt med dem.

Nämnden tar sedan ställning till uppgifterna och bedömer om arbetsgivaren har vållat sjukdomen enligt skadeståndslagen. Om de bedömer att arbetsgivaren har vållat sjukdomen, beräknar de hur stor inkomstförlusten har varit och ger ersättning för den. Du kan även få ersättning för sveda och värk.

Källa: Afa.

Läs mer: Arbetsskador | Försäkringar


rl@da.se

1Kommentarer

Anders:

Att hon, trots sjukdom, orkade ta striden för sin rättighet till arbetsskadeersättning är beundransvärt och inspirerande för andra i samma situation.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Skyddsombuden är livsviktiga

KRÖNIKASedan några månader tillbaka pågår en het debatt om de regionala skyddsombuden. För IF Metall råder det ingen tvekan om att regionala skyddsombud är ovärderliga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Knarket i industrin

Sju industriföretag: så drogtestar vi vår personal

EnkätHur företagen hanterar drogtester och om någon åker fast skiljer sig åt. DA frågade sju stora industriföretag om drogtester och rehabilitering.

Måste jag kissa när andra ser på?

Koll påDrogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten?

7

Maries son dog av en överdos

Marie hade förberett sig på det värsta. Men när sonen Pontus varit drogfri i flera veckor började hon hoppas.

Efter överdosen – här möts Viktor och Marie

DA dokumentärMarie förlorade sin son Pontus i en drogöverdos för snart två år sedan. Viktor, hans kompis, tog också en överdos vid samma tid, men överlevde. DA var med när de möttes igen, ett och ett halvt år efter Pontus begravning.

”Jag vill försöka vara drogfri”

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

1

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Läs de anställdas berättelser om hur de knarkat på jobbet.

2

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor.

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

I 31 år har det varit olagligt att använda droger i Sverige. Men effekterna av lagen blev inte vad man önskade. Nu vill Sveriges Kommuner och Regioner att lagen utreds igen.

1

Ny föreskrift sågas: ”Fler uppsägningar att vänta”

Nu kan det bli svårare att få rehabilitering för alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar, menar fackliga företrädare. En ny föreskrift från Arbetsmiljöverket sågas.

Polisen om knarket innanför industri­grindarna

Arbetsgivarens tillstånd är inte tillräckligt för att polisen ska kunna bekämpa droger inne på arbetsplatser. Klas Johansson, regionchef för polisregion Väst, svarar på DA:s frågor om knarket i industrin.

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

3
Foto: Adam Daver

En sista vända med svarven

ÖgonblicketKlockan är 13.41 på Xylem Emmaboda

Gasutsläppet höll på att ta Claes liv

GasutsläppSkyddsmasken hjälpte inte. Claes Karlsson fick ingen luft och sprang för sitt liv. – Jag tänkte bara bort, bort, bort, säger han.

Avtal 2020

Pappers avtalskrav: ”Vår bransch tål fyra procent”

Fyraprocentiga löneökningar, utökad ATK och högre delpension. Det är några krav som Pappers lämnade över till Industriarbetsgivarna under fredagen.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

PERSPEKTIVArbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

3

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

GS: Arbetstiden måste bli mer förutsägbar

Flexibilitet eller förutsägbarhet. Det är makten över arbetstiden som blir den heta frågan i GS-fackets förhandlingar.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

4

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

PerspektivVi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

1

Så får du rätt pengar

Koll på Sedan 2013 har de flesta industriarbetare delpension. Du ska få extra inbetalning till tjänstepensionen. Men alla arbetsgivare betalar inte, och det är bara du som kan kolla att det blir rätt. Vi hjälper dig!

MBL får liv i poesin

Ombudsmannen Tomas Lundmark vet vad som rimmar på bemanningsanställd. Nu bokdebuterar han med en samling dikter om arbetet. Alla på rim såklart.

Guds hus byter roll

BildreportagetPrecis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Striden om arbetsrätten

Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv och Torbjörn Johansson på LO

Överens om fortsatta Las-förhandlingar

Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.

5

Kommer mitt jobb att bli mindre tryggt nu?

Kris inom LO, anklagelser om svek och lögner. När facket förhandlar med arbetsgivarna om anställningstryggheten har det väckt ilska och rädsla. Men vad handlar förhandlingarna om? DA guidar dig.

”Vi borde vara mer öppet kritiska till S”

REPLIK | LASDet handlar inte så mycket om intern information som att förbundet behöver visa sin ståndpunkt i den offentliga debatten när självklara fackliga frågor får stryka på foten, skriver Jan-Inge Ogenfalk i ett svar till IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

1

”Vi gör allt för att nå ut i de kanaler vi förfogar över”

REPLIK | LASVi delar inte bilden av att förbundet varit tyst i  debatten om januariavtalet och Las, och om informationen har drunknat i mediebruset är det beklagligt. Det skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson om kritiken.

”Er tystnad slår oss med häpnad”

DEBATT | LASDet hörs inte ett knyst från IF Metalls ledning, varken om att S genom januariavtalet säljer ut politiken, eller nu senast om turerna i förhandlingarna om las. Vi frågar oss varför, skriver flera tidigare förtroendevalda från IF Metall i Linköping.

1
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.