Skuggsamhället är livsfarligtDen växande arbetslivskriminaliteten hotar både marknadsekonomin och människovärdet, skriver Helle Klein.

”Att fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen”Carl-Einar Häckner om att ta emot sin ålder.

Bensinupproret

Foto: TT Nyhetsbyrån.

”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”

Debatt ”Ska vi som tvingas resa längst, vi som jobbar mest, med de sämst betalda yrkena stå för allt?” Carl Hällströmer, brevbärare och deltagare i Bensinupproret, svarar Kennet Bergqvist om bensinpriser och nedmontering av samhällsservice i glesbygd.

Om skribenten:

Carl Hällströmer bor i Falun, är brevbärare och deltagare i Bensinupproret.

Det var inte enklare förr och faktum är att det är ännu värre nu. Precis som Kennet Bergqvist gör i sin krönika så tillåter jag mig att börja med slutsatsen. Att påstå att bensinupproret är ett lyxuppror bevisar bara en av två saker. Antingen har man inte begripit vad det handlar om, eller så har man ett annat syfte. Jag återkommer till det senare, men först några ord om min barndom.

Vi växte upp under ungefär samma tid, du och jag. Jag föddes i början av 80-talet och växte upp i Smedjebacken, en liten bruksort i södra Dalarna. Vi hade inte bara en utan flera grundskolor ”nere på byn” och gymnasium i grannkommunen Ludvika. Vi hade affärer, vi hade arbetsförmedling, poliskontor, postkontor, blomsterhandel, leksaksaffär, frisörer och begravningsbyråer. På den punkten hade jag nog tillgång till mer än du, och förmodligen mer än många andra i vårt avlånga land, åtminstone vad gäller samhällsservice. Knäckpunkten här är dock det lilla ordet ”hade”.

Poliskontor: neddraget. Postkontor: borta. Arbetsförmedling: nedlagt. Leksaksaffär: konkurs. Hälften av matvarubutikerna: stängda. Rivna. Begravningsbyråerna och frisörerna är de som hållit ut längst. Under bostadsakutens år passade man också på att riva stora delar av hyresbeståendet, främst de lägenheter som lämpligt nog låg närmast den stora (och i princip enda) arbetsgivaren.

När du satt på bönehuset och spelade Drakborgen, satt jag förmodligen på någon kamrats vind och målade tennfigurer eller spelade rollspel. Det var sånt vi gjorde på den tiden och självklart var det, precis som du skriver okomplicerat. Jag spelade också NES, och pumpade Guns ’n Roses. Fattade inte särskilt mycket av omvärlden.

Du säger att det var enklare då, men du har fel. Vi trodde att det var enklare. Faktum är väl ändå att vi måste haft en skyddad uppväxt, både du och jag, för när jag frågar min mor i dag får jag en helt annan historia.

Det vi bevittnat under de sista trettio åren är en närmast total nedmontering av viktiga samhällsinstitutioner och en liberalisering av samhället.

1980, när min storebror var nyfödd arbetade hon som undersköterska på Säters sjukhus. Varje dag pendlade hon de sex milen tur och retur och för detta betalade hon ungefär 345 kronor i månaden. Samtidigt tjänade hon 3300 kronor och fick ett barnbidrag på 750.

Kostnaden för att överhuvudtaget kunna arbeta var alltså ungefär 8,5 procent av hennes disponibla inkomst. Naturligtvis måste vi också bo någonstans, och den trerummare vi hade kostade ungefär 600 kronor i månaden. För övrigt en av de som sedan revs, men det är ett sidospår. Sammantaget landade det grundläggande bensinkalaset på cirka 10 procent av inkomsten om man också kalkylerar med bostadskostnaden.

Jag skriver kalas, för det är väl det du anser att det var, när du kallar bränslepris för en lyxfråga?

Det var kämpigt redan 1980, och jag vet att både min mor och far gjorde enorma uppoffringar för att vi skulle slippa möta allt slit och vedermödor, för att vi skulle ha en fin barndom.

Detta tionde har ökat med närmare 60 procent, och utgör idag cirka 16 procent av undersköterskans inkomster. Här är jag också snäll, för visst kan man lägga till andra inkomster; bostadsbidrag, föräldrapenning etcetera, faktum är att dessa också är sänkta kontinuerligt fram till i dag.

Kostnaden är alltså ännu högre för min mors moderna motsvarighet. Sannolikt tvingas hon också pendla betydligt mer.

Det vi bevittnat under de sista trettio åren är en närmast total nedmontering av viktiga samhällsinstitutioner och en liberalisering av samhället. Jag växte upp i en tid som präglats av försvinnanden, och detta har naturligtvis drabbat alla. Både då och nu. Jag kan känna både sorg och förtvivlan, men när du sitter fram din dator och kallar ett drägligt liv för lyx, ja då blir jag heligt förbannad!

Försvinnandets och nedmonteringens politik har ökat kraven på arbetaren, på undersköterskan, på läraren, ja på alla som idag tvingas till att pendla för att överhuvudtaget kunna försörja sig, vilket också spiller över på barnen. Det sägs ju att man arbetar för att leva, och lägger man därtill kostnaden för det, för skojs skull den numera välkända men förljugna bilden av glasspriset, så inser man vad det egentligen handlar om.

Marginalerna för att leva ett gott liv i Sverige har för väldigt många människor minskat, och om man som du dömer ut en kamp för att ändra detta så har man siktet inställt mot människans väl och ve. När du säger att bensinupproret är en lyx, säger du egentligen att människan skall leva för att arbeta.

Det må vara att en sänkning av bensinpriset ter sig som ett hot mot andra värden. Klimathotet hänger över oss och klimatstrejker ses som en (mer eller mindre) legitim kamp mot detta. Är det då verkligen så att bensinpriset bidrar till miljön?

Nej, det har visat sig gång efter annan, att vi som pendlar, inte gör det för nöjes skull utan för att vi måste. Är det verkligen undersköterskan som ska betala för klimatomställningen? Ska vi som tvingas resa längst, vi som jobbar mest, med de sämst betalda yrkena stå för allt?

Självklart är det lätt att påstå att det är bilburna vita män, som lyxar till det. De som åker dyr bil och skoter fram och tillbaka måste ju vara bovarna i dramat. Men helt ärligt, inte en enda av de jag talar om skulle ens förmå sig drömma om bilar för 300 000 kronor. Du insåg snart, skriver du, att det inte gick att tjata sig till ett Nintendo på 80-talet. Nej, och lika lite glider vi runt i lyxbilar idag.

Alla måste självklart skära ned på sina transporter, och om du bara visste hur mycket vi hellre skulle slippa köra bil. Hur mycket vi tjatar på att återuppbygga landet. Men lika lite som dina föräldrar lyssnade på detta, lyssnar nu riksdag och regering. Det vet vi, men tjatar ändå. Det handlar tamejfan om vår överlevnad.

Du säger att man ska tänka på T-T-T, “tänk-tryck-tala, men herregud, när ropar du att det är lyxigt att transportera matkassar från Stockholm till välbärgade medborgare i landsbygdstätorterna? Var är dina rop på att industrin skall minska sina utsläpp? Var är din klagan över företagens lagerhållning på vägarna? Var är kampen mot centralisering av produktion och samhällstjänster? Var är din kamp för Sveriges största yrkeskår, undersköterskorna?

Sist men inte minst, var är din kamp för dagens pojkar och flickor, som inget hellre vill än att kunna sitta och spela rollspel, precis som vi, utan tanke på föräldrarnas slit? Det är trots allt det kampen handlar om, och bensinupproret är en del i detta. Det du verkar vilja är att vi ska skita i vilket. Nej, vi säger sänkt bensinpris, eller höjda reallöner, för drägliga liv!

Kamratliga hälsningar
Carl Hällströmer
brevbärare och deltagare i Bensinupproret

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

2Kommentarer

Tomas Dahl:

Mycket bra! Så ser verkligheten ut för många utanför city kärnorna.

Thorsten Schütte:

I spåren av bensinprisupproret vill Sverigedemokraterna minska drivmedelspriset genom ändring av kvotplikten och slopandet av överindexeringen med minst 70 öre/litern. Detta är dock orealistiskt m a p att få en majoritet i Riksdagen och omodernt, det finns inget miljöriktigt alternativ till att stegvis prisa ut fossila drivmedel. Samma effekt på fordonsägarna ekonomi som knappt en krona mindre på drivmedelsskatten inklusive moms kan fås genom att äntligen slopa Alliansens förhatliga trafikförsäkringsskatt, en ren straffskatt på att trafikförsäkra ett fordon, 32 premien av premien, motsvarade drygt 3 miljarder kronor per år till statskassan. Vilket parti bli först att nappa på denna idé att lugna de gula västarna i Sverige?

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

”Att säga att det handlar om överlevnad är verkligen att ta i”

Replik”I stället för att stödja ett lyxuppror som vill sänka bensinpriset, stöd ett som vill öka möjligheten till avdrag för jobbresor eller sänka fordonsskatten för dem som bor i glesbygd. Där finns det dessutom en reell möjlighet att påverka lagstiftaren och förändra”, skriver Kennet Bergqvist.

5
 

”Bensin­upproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

24
 

Läs mer från Dagens Arbete:

Är det här verkligen liberal politik?

KRÖNIKAMan kan bli förbannad på S när de lägger fram en budget för rika män. Men ännu mer på de liberala partierna som kräver dessa kompromisser, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

1

Kvinnornas löner ökar för sakta

KRÖNIKALönerna i kvinno- och mansdominerade jobb måste värderas lika. Men det får inte innebära att vi ger avkall på våra krav mot att få större del av företagens vinster, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Drogerna ska bort – inte människorna

KRÖNIKAVi måste hjälpas åt att få bort alkohol och droger från våra arbetsplatser – och se till att de som fastnat i missbruk får hjälp, skriver Marie Nilsson är förbundsordförande för IF Metall.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

GÄSTKRÖNIKAArbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Skuggsamhället är livsfarligt

LEDAREDen växande arbetslivskriminaliteten hotar både marknadsekonomin och människovärdet, skriver Helle Klein.

3

Industrin och klimatet

”S och LO måste enas om en grön politik”

DEBATTMiljoner demonstrerade för klimatet förra fredagen. Kampen för kommande generationers klimaträttvisa börjar allt mer likna arbetarrörelsens krav på demokrati, jämlikhet och ekonomisk rättvisa för hundra år sedan, skriver företrädare för S-föreningen Reformisterna.

1

”Skogsbruket har en nyckelroll i klimatomställningen”

DEBATT Ett ökat brukande av skogen gynnar klimatet och gör klimatomställningen mer rättvis då det ger försörjning och framtidstro till glesbygden, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

GÄSTKRÖNIKASka vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

3

”En klimatstrejk riktar kraven åt rätt håll”

DEBATTEn generalstrejk för klimatet riktar kraven gentemot politikerna – till skillnad från exempelvis bensinskatt, som mest drabbar vanliga arbetare utan att ge några långsiktiga lösningar, skriver medlemmarna i verkstadsklubben på RZ Zam Parts, i Karlstad

Den här gången tänker jag inte sticka

KRÖNIKAAtt fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen, skriver Carl-Einar Häckner.

”Många tankevurpor om skyddsombuden”

DEBATT | ARBETSMILJÖ Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärenden om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

Ta rygg på Kommunal – slopa bidraget till S

DEBATTArgumentet att Socialdemokraternas politik är den bästa för LO:s medlemmar faller platt. Vilken politik som är bäst för den ena och den andra är inte upp till någon kongress att besluta om, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

1

Med tåg – och tid – genom Europa

KRÖNIKAAnneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Följ med oss på skyddsronden, Svenskt Näringsliv och Företagarna

DEBATT | ARBETSMILJÖI stället för att prata om hur mycket de regionala skyddsombuden kostar kanske vi ska prata om hur mycket vi sparar åt företagen. I sanktionsavgifter – eller i att människoliv räddas, skriver Linda Forså och Victoria Boström, regionala skyddsombud för IF Metall.

1

När löpbandet blir vår nya skärseld

KrönikaDet finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

”Höj gärna lönen – men gör det rättvist”

DEBATTDet är sorgligt att facken börjat närma sig arbetsgivarnas och de liberala politikernas krav på ökad lönespridning som något positivt, skriver Anders Törnberg (S).

Nu är det dags att visa vår styrka

KRÖNIKAVår sammanhållning är vårt starkaste vapen när det är dags att förhandla fram nytt avtal, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Återvinning

Tryck på paus, Isabella Lövin

LedareDet nya direktivet är ogenomtänkt för återvinning riskerar att få förödande konsekvenser på en bransch som faktiskt i dag är riktigt bra på återvinning, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Värna framtidens pappers­arbetare

LedareBranschen står inför en gigantisk generationsväxling. Företag och fack måste hitta strategier för föryngring.

Varning för nostalgin

LedareTill arbetarrörelsens styrka hörde en gång dess förmåga att odla längtan i stället för saknaden, förmågan att bära de provisoriska utopierna utan att fastna i dogmerna.

1

”Demokratin styrs av det som klickar bra”

GästkrönikaJan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

3

”Ta hand om de nya på jobbet”

KrönikaJag är nyvald förbundsordförande, det är på riktigt, inte ens när jag nyper mig i armen försvinner det, skriver Pontus Georgsson, förbundsordförande för Pappers.

”Sommarjobbarna är industrins framtid”

KrönikaSommaren är här, och med den chansen för unga människor att påbörja sitt arbetsliv. Se till att stötta dem som sätter foten på industrigolvet för första gången, skriver Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall.

”GS fortsätter att vara medlemsnära”

KrönikaTio år efter bildandet fortsätter vi att blicka framåt, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Meningen med livet är att ha något att göra

KrönikaKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Makten över företagen

Thomas Franzén, före detta vice riksbankschef.

”Kortsiktigheten hotar framtiden”

DEBATTFöretagens kortsiktighet är det stora hotet mot framtiden, skriver Thomas Franzén, före detta vice riksbankschef. Med höga avkastningskrav blir det svårare för politiken att undvika en djup depression. Han efterlyser ”en ordentlig diskussion om kapitalmarknaden och företagens roll”.

2

Noll är en livsviktig siffra

KrönikaTrafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, skriver DA:s krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

1

”Personalbrist – på grund av stress”

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.