Skäms inte för att själen är trasig

På arbetet måste vi kunna tala lika öppet om den psykiska ohälsan som att kroppen värker, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Vi behöver påminna oss om att de som hörs mest i sociala medier inte är flest”

Krönika, Alexandra Pascalidou. 

Industrin och klimatet

Foto: TT Nyhetsbyrån.

”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”

Debatt ”Ska vi som tvingas resa längst, vi som jobbar mest, med de sämst betalda yrkena stå för allt?” Carl Hällströmer, brevbärare och deltagare i Bensinupproret, svarar Kennet Bergqvist om bensinpriser och nedmontering av samhällsservice i glesbygd.

Om skribenten:

Carl Hällströmer bor i Falun, är brevbärare och deltagare i Bensinupproret.

Det var inte enklare förr och faktum är att det är ännu värre nu. Precis som Kennet Bergqvist gör i sin krönika så tillåter jag mig att börja med slutsatsen. Att påstå att bensinupproret är ett lyxuppror bevisar bara en av två saker. Antingen har man inte begripit vad det handlar om, eller så har man ett annat syfte. Jag återkommer till det senare, men först några ord om min barndom.

Vi växte upp under ungefär samma tid, du och jag. Jag föddes i början av 80-talet och växte upp i Smedjebacken, en liten bruksort i södra Dalarna. Vi hade inte bara en utan flera grundskolor ”nere på byn” och gymnasium i grannkommunen Ludvika. Vi hade affärer, vi hade arbetsförmedling, poliskontor, postkontor, blomsterhandel, leksaksaffär, frisörer och begravningsbyråer. På den punkten hade jag nog tillgång till mer än du, och förmodligen mer än många andra i vårt avlånga land, åtminstone vad gäller samhällsservice. Knäckpunkten här är dock det lilla ordet ”hade”.

Poliskontor: neddraget. Postkontor: borta. Arbetsförmedling: nedlagt. Leksaksaffär: konkurs. Hälften av matvarubutikerna: stängda. Rivna. Begravningsbyråerna och frisörerna är de som hållit ut längst. Under bostadsakutens år passade man också på att riva stora delar av hyresbeståendet, främst de lägenheter som lämpligt nog låg närmast den stora (och i princip enda) arbetsgivaren.

När du satt på bönehuset och spelade Drakborgen, satt jag förmodligen på någon kamrats vind och målade tennfigurer eller spelade rollspel. Det var sånt vi gjorde på den tiden och självklart var det, precis som du skriver okomplicerat. Jag spelade också NES, och pumpade Guns ’n Roses. Fattade inte särskilt mycket av omvärlden.

Du säger att det var enklare då, men du har fel. Vi trodde att det var enklare. Faktum är väl ändå att vi måste haft en skyddad uppväxt, både du och jag, för när jag frågar min mor i dag får jag en helt annan historia.

Det vi bevittnat under de sista trettio åren är en närmast total nedmontering av viktiga samhällsinstitutioner och en liberalisering av samhället.

1980, när min storebror var nyfödd arbetade hon som undersköterska på Säters sjukhus. Varje dag pendlade hon de sex milen tur och retur och för detta betalade hon ungefär 345 kronor i månaden. Samtidigt tjänade hon 3300 kronor och fick ett barnbidrag på 750.

Kostnaden för att överhuvudtaget kunna arbeta var alltså ungefär 8,5 procent av hennes disponibla inkomst. Naturligtvis måste vi också bo någonstans, och den trerummare vi hade kostade ungefär 600 kronor i månaden. För övrigt en av de som sedan revs, men det är ett sidospår. Sammantaget landade det grundläggande bensinkalaset på cirka 10 procent av inkomsten om man också kalkylerar med bostadskostnaden.

Jag skriver kalas, för det är väl det du anser att det var, när du kallar bränslepris för en lyxfråga?

Det var kämpigt redan 1980, och jag vet att både min mor och far gjorde enorma uppoffringar för att vi skulle slippa möta allt slit och vedermödor, för att vi skulle ha en fin barndom.

Detta tionde har ökat med närmare 60 procent, och utgör idag cirka 16 procent av undersköterskans inkomster. Här är jag också snäll, för visst kan man lägga till andra inkomster; bostadsbidrag, föräldrapenning etcetera, faktum är att dessa också är sänkta kontinuerligt fram till i dag.

Kostnaden är alltså ännu högre för min mors moderna motsvarighet. Sannolikt tvingas hon också pendla betydligt mer.

Det vi bevittnat under de sista trettio åren är en närmast total nedmontering av viktiga samhällsinstitutioner och en liberalisering av samhället. Jag växte upp i en tid som präglats av försvinnanden, och detta har naturligtvis drabbat alla. Både då och nu. Jag kan känna både sorg och förtvivlan, men när du sitter fram din dator och kallar ett drägligt liv för lyx, ja då blir jag heligt förbannad!

Försvinnandets och nedmonteringens politik har ökat kraven på arbetaren, på undersköterskan, på läraren, ja på alla som idag tvingas till att pendla för att överhuvudtaget kunna försörja sig, vilket också spiller över på barnen. Det sägs ju att man arbetar för att leva, och lägger man därtill kostnaden för det, för skojs skull den numera välkända men förljugna bilden av glasspriset, så inser man vad det egentligen handlar om.

Marginalerna för att leva ett gott liv i Sverige har för väldigt många människor minskat, och om man som du dömer ut en kamp för att ändra detta så har man siktet inställt mot människans väl och ve. När du säger att bensinupproret är en lyx, säger du egentligen att människan skall leva för att arbeta.

Det må vara att en sänkning av bensinpriset ter sig som ett hot mot andra värden. Klimathotet hänger över oss och klimatstrejker ses som en (mer eller mindre) legitim kamp mot detta. Är det då verkligen så att bensinpriset bidrar till miljön?

Nej, det har visat sig gång efter annan, att vi som pendlar, inte gör det för nöjes skull utan för att vi måste. Är det verkligen undersköterskan som ska betala för klimatomställningen? Ska vi som tvingas resa längst, vi som jobbar mest, med de sämst betalda yrkena stå för allt?

Självklart är det lätt att påstå att det är bilburna vita män, som lyxar till det. De som åker dyr bil och skoter fram och tillbaka måste ju vara bovarna i dramat. Men helt ärligt, inte en enda av de jag talar om skulle ens förmå sig drömma om bilar för 300 000 kronor. Du insåg snart, skriver du, att det inte gick att tjata sig till ett Nintendo på 80-talet. Nej, och lika lite glider vi runt i lyxbilar idag.

Alla måste självklart skära ned på sina transporter, och om du bara visste hur mycket vi hellre skulle slippa köra bil. Hur mycket vi tjatar på att återuppbygga landet. Men lika lite som dina föräldrar lyssnade på detta, lyssnar nu riksdag och regering. Det vet vi, men tjatar ändå. Det handlar tamejfan om vår överlevnad.

Du säger att man ska tänka på T-T-T, “tänk-tryck-tala, men herregud, när ropar du att det är lyxigt att transportera matkassar från Stockholm till välbärgade medborgare i landsbygdstätorterna? Var är dina rop på att industrin skall minska sina utsläpp? Var är din klagan över företagens lagerhållning på vägarna? Var är kampen mot centralisering av produktion och samhällstjänster? Var är din kamp för Sveriges största yrkeskår, undersköterskorna?

Sist men inte minst, var är din kamp för dagens pojkar och flickor, som inget hellre vill än att kunna sitta och spela rollspel, precis som vi, utan tanke på föräldrarnas slit? Det är trots allt det kampen handlar om, och bensinupproret är en del i detta. Det du verkar vilja är att vi ska skita i vilket. Nej, vi säger sänkt bensinpris, eller höjda reallöner, för drägliga liv!

Kamratliga hälsningar
Carl Hällströmer
brevbärare och deltagare i Bensinupproret

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

Läs mer: Debatt | Opinion

2Kommentarer

Tomas Dahl:

Mycket bra! Så ser verkligheten ut för många utanför city kärnorna.

Thorsten Schütte:

I spåren av bensinprisupproret vill Sverigedemokraterna minska drivmedelspriset genom ändring av kvotplikten och slopandet av överindexeringen med minst 70 öre/litern. Detta är dock orealistiskt m a p att få en majoritet i Riksdagen och omodernt, det finns inget miljöriktigt alternativ till att stegvis prisa ut fossila drivmedel. Samma effekt på fordonsägarna ekonomi som knappt en krona mindre på drivmedelsskatten inklusive moms kan fås genom att äntligen slopa Alliansens förhatliga trafikförsäkringsskatt, en ren straffskatt på att trafikförsäkra ett fordon, 32 premien av premien, motsvarade drygt 3 miljarder kronor per år till statskassan. Vilket parti bli först att nappa på denna idé att lugna de gula västarna i Sverige?

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Drönarbild över marken som förbereds för bygget av Northvoltfabriken

Vägen till en ny bilindustri

OmvandlingenI elbilssamhället är det de nya företagen som driver utvecklingen. Men vad händer med de tusentals anställda som är beroende av den gamla förbränningsmotorn?

Gustav Gustafsson med stor pappersrulle

Jakten på en fossilfri chipspåse

Plastens rykte har störtdykt. Suget efter förnybart material ökar och sätter press på förpackningsföretagen. OptiPack i Sunne satsar för att vara med i omställningen.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Gruvarbetare kommer upp ur gruvan

Kolarbetarna slipper ta smällen i Spanien

Nedlagda gruvorVem ska betala notan när industrin måste bli renare? Inte arbetarna, tycker spanska regeringen, som storsatsar på dem som förlorar jobben.

1

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

GÄSTKRÖNIKASka vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

4

”S och LO måste enas om en grön politik”

DEBATTMiljoner demonstrerade för klimatet förra fredagen. Kampen för kommande generationers klimaträttvisa börjar allt mer likna arbetarrörelsens krav på demokrati, jämlikhet och ekonomisk rättvisa för hundra år sedan, skriver företrädare för S-föreningen Reformisterna.

1

”Skogsbruket har en nyckelroll i klimatomställningen”

DEBATT Ett ökat brukande av skogen gynnar klimatet och gör klimatomställningen mer rättvis då det ger försörjning och framtidstro till glesbygden, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

”En klimatstrejk riktar kraven åt rätt håll”

DEBATTEn generalstrejk för klimatet riktar kraven gentemot politikerna – till skillnad från exempelvis bensinskatt, som mest drabbar vanliga arbetare utan att ge några långsiktiga lösningar, skriver medlemmarna i verkstadsklubben på RZ Zam Parts, i Karlstad

”Bensin­upproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

24

”Självklart att industrin är en del av lösningen”

DebattVi talar ofta om hur viktig industrin är för välfärden, men mer sällan om hur viktig industrin är för att rädda klimatet. Men för det behövs politikernas stöd, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”Det behövs en tydlig politik”

DebattSverige är väl rustat att bli fossilfritt till 2045. Men för att nå dit får inte de som drabbas av omvandlingen lämnas skyddslösa. Det behövs tydlig politik, skriver Svante Axelsson, nationell samordnare för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.

1

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

KRÖNIKANu måste vi i den internationella fackföreningsrörelsen stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

1

”Fackens roll avgörande för en rättvis framtid”

DebattHur kan vi undvika att arbetstagarna får betala priset när utsläppen ska minska? Ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet måste bindas samman, skriver Sofia Östmark, kanslichef på Union to union.

2

Läs mer från Dagens Arbete:

Arbetsrätten

”Risk att arbetsgivaren får säga upp allt för fritt”

DEBATTNuvarande turordningsregler har brister, men det finns inga skäl för facken att gå med på åtgärder som försvagar arbetstagarna, skriver Carl Melin på den TCO-ägda tankesmedjan Futurion.

”Vårt starkaste vapen kommer ha slut på ammunition”

DEBATTAtt gå in i förhandling om Las när vi har fredsplikt är fel väg att gå. LO skulle ha tagit med frågan i avtalsrörelsen i stället, skriver Jim Svensk Larm, förtroendevald i Pappers avd 15.

1

”Kompetensutveckling kan inte ställas mot trygghet”

debattDet vore absurt om vi resonerande om vad vi ska offra för att få en säker arbetsmiljö. Samma inställning borde vi ha kring anställningstryggheten, skriver Jan-Olov Carlsson på Volvo Lastvagnar i Umeå.

2

Skäms inte för att själen är trasig

LedarePå arbetet måste vi kunna tala lika öppet om den psykiska ohälsan som att kroppen värker, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Coronakrisen

Nu behövs solidarisk innovation

LEDAREDet är hoppfullt när industriföretag ställer om sin produktion efter samhällets behov, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Klockan har tickat länge – det är bara att börja röjningsarbetet”

GÄSTKRÖNIKA”Löntagarmakt, demokratisk planering och jämlikhet. Det som nu behövs, akut och för framtiden, är varken nya eller märkvärdiga idéer.” Volvoarbetaren Lars Henriksson skriver om vägen framåt efter coronakrisen.

”Nu är tid för solidaritet, inte höga aktie­utdelningar”

DEBATTDet är oerhört provocerande att företag tar del av ett krispaket finansierat av våra medlemmars skattepengar ena stunden för att sedan dela ut vinster till aktieägarna i nästa, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

1

”Inga vinst­utdel­ningar under krisen. Ok?”

DEBATTTa nu chansen och visa på ett krisledarskap där ni kommer bli ihågkomna som hjältar – inte som giriga direktörer som sätter vinsten först, skriver industriarbetaren Kennet Bergkvist.

1

Öppna ladorna, Magdalena Andersson

LEDAREHelle Klein: ”Coronakrisen hotar inte bara människors hälsa utan hela samhällsekonomin. Nu gäller statlig krispolitik på maxnivå”.

2

Vi isolerar oss – men löser coronakrisen tillsammans

LEDARECoronakrisen är djupgående och det kommer att ta lång tid att bekämpa viruset och reparera samhället. Är det någon gång det lilla ordet solidaritet kan komma väl till pass är det nu, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

1

Håll huvudet kallt, men hjärtat varmt

LedareKombinationen av ett starkt civilsamhälle och en välfungerande stat är oslagbar vid kris, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Regionala skyddsombud

”Regeringens förslag om RSO missar målet”

Replik | RSOAtt kontrollera arbetsmiljön är en myndighetsuppgift och inte en uppgift för de regionala skyddsombuden, skriver Saila Quicklund (M).

1

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

Debatt | RSODet är positivt på att regeringen till slut föreslår att de regionala skyddsombuden måste få utökad tillträdesrätt. Samtidigt är reaktionerna från borgerligt håll ett kvitto på den undermåliga förhandlingen vid januariavtalets tillkomst, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

”Obegripligt och felaktigt om skyddsombuden, Moderaterna”

Moderaternas vilja att skrota ett fungerande system för arbetsmiljöarbete är obegripligt – om inte anledningen helt enkelt är att inskränka fackets makt, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Högre vinst ställs mot ohälsa”

DEBATTDet vore en stor olycka för både löntagare och arbetsgivare om de borgerliga partierna inklusive SD lyckas förstöra en väl fungerande RSO-verksamhet, skriver Sten Gellerstedt, tidigare utredare på LO.

”Skyddsom­budens roll måste moderniseras”

DEBATTDe som arbetar på arbetsplatser utan lägsta löner och kollektivavtal har oftast inget skyddsombud att vända sig till, skriver Saila Quicklund (M).

2

Vi som fortfarande tror på demokratin

KRÖNIKAMahmoud från Marocko och Håkan från ­Vällingby. Tillsammans räddar de liv, skriver journalisten och författaren Alexandra Pascalidou. 

Avtal 2020

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

KRÖNIKAJag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

2

Pengarna både finns – och inte

GÄSTKRÖNIKAKlart det är trevligt att få utdelning på en aktie. Men hur var det nu med att det inte finns pengar, alltså till löneökningarna, frågar sig Marcus Raihle.

1

Det här borde väl alla chefer fatta

KrönikaAtt ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

1

”Jakten på batterimetaller sprider asbest runt svenska gruvor”

DEBATTAnsvariga talar tyst om riskerna kring återvinning av gruvavfallet, skriver Rolf Ählberg, tidigare arbetsmiljöombudsman för Metall.

1

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Ge skydds­ombuden tillträdesrätt

LEDAREBättre samverkan mellan myndigheter är ett viktigt steg för att komma tillrätta med arbetslivskriminaliteten. Men också att skyddsombuden nu får tillträde till alla arbetsplatser, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Myndigheternas samarbete ger resultat”

DEBATTEn utredare ska följa upp och komma med förslag på hur samarbetet mellan myndigheter kan utvecklas för att bekämpa arbetslivskriminaliteten, skriver arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S).

Amazon är arbetslivets skräckexempel

KrönikaNär allt fler delar av arbetslivet digitaliseras måste de som använder tekniken i jobbet få vara delaktiga i att utveckla den, skriver civilingenjören Peter Larsson.

Replokalen är en magisk plats

KRÖNIKAHur mycket får drömmar kosta?, undrar Carl-Einar Häckner.

”Ge oss en välfärd att lita på, politiker”

DebattVälfärd är plötsligt ordet på alla politikers läppar. Bra så, men vi måste också kunna lita på att vi får del av den, skriver Thomas Nilsson, ordförande i Pappers avd 11.

5

Knarket i industrin

”Utan rehabilitering föds farlig tystnadskultur”

DebattLagstiftningen måste bli tydligare på vilket ansvar som åligger arbetsgivarna, skriver Erik Arnberg, som bland annat jobbat med rehabilitering för SSAB.

Årtiondets första utmaningar är här

KRÖNIKADet är inte lätt att sia om framtiden. Men klart är att två stora fackliga utmaningar väntar oss redan i närtid. Ett nytt kollektivavtal och förhandlingarna om arbetsrätten, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Skyddsom­buden är livsviktiga

KRÖNIKASedan några månader tillbaka pågår en het debatt om de regionala skyddsombuden. För IF Metall råder det ingen tvekan om att regionala skyddsombud är ovärderliga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Smörgåsbordet är dukat, varsågoda!

KRÖNIKAArbetsgivarna vill minska fackets inflytande över lönen, tiden och arbetsmiljön. Nu är det viktigt att vi håller ihop så vi får tyngd bakom våra krav, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.