Håller facket på att sälja ut en hjärtefråga – eller finns det en chans till ökad trygghet på arbetsmarknaden? När fack och arbetsgivare nu förhandlar om arbetsrätten väcker det starka känslor.
Förhandlingar om arbetsrätten pågår
Sedan våren 2018 pågår förhandlingar mellan arbetsgivarna och LO om trygghet och omställning på arbetsmarknaden.
Facket vill ha tryggare jobb, eftersom man ser problem med visstidsanställningar och inhyrning.
Arbetsgivarna vill ha möjlighet att i större utsträckning säga upp vem man vill.
Parterna diskuterar också saker som kompetensutveckling, omställning och a-kassa, områden där man har större samsyn.
I och med januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna sker förhandlingarna under större press. Överenskommelsen säger att det ska bli tydligt utökade undantag i turordningsreglerna. Parallellt pågår en statlig utredning med den inriktningen. Om parterna kommer överens innan, ska deras överenskommelse gälla.
Sist in först ut – principen är en viktig landvinning för fackföreningsrörelsen. Därför finns det en oro när LO nu sitter i förhandlingar med motparten som kan leda till fler undantag i turordningsreglerna.
– Det pekar mot en uppluckring av en av de viktigaste frågorna som vi varit med och kämpat för, säger Jan-Olov Carlsson, klubbordförande på Volvo Lastvagnar i Umeå.
Han säger att turordningsreglerna har stor betydelse när klubbar ska förhandla om uppsägningar. Han håller inte med dem som menar att reglerna ändå inte skyddar arbetstagare. Tvärtom betyder de mycket.
– Varför skulle arbetsgivarna annars vara så himla heta på gröten att få bort dem?
Jan-Olov Carlsson har gjort sig känd för att ofta kritisera IF Metall centralt för att vara för kompromissvilligt gentemot arbetsgivarna – ”Det är ju den rollen jag fått, kan man säga…”. Det märktes inte minst under IF Metalls avtalsråd tidigare i veckan, där han ville se en tydligare markering mot arbetsgivarnas vilja att ändra i turordningsreglerna.
– IF Metalls förbundsledning är för mycket i taktiserandet, ständiga små kompromisser, ständiga små taktiska reträtter, ständiga anpassningar till det parlamentariska läget.
IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, som ofta är den som får motta kritiken, håller inte med. Förhandlingarna pågår, och än så länge har han bara redogjort för var parterna står.
– Jag tycker att det är att skjuta på budbäraren. Om jag ska diskutera det här behöver jag berätta vad motparten vill.
Han säger att han inser att det finns en oro för vad en förhandling kan leda till, men att kongressen tydligt gett förbundet i uppdrag att förhandla om otryggheten. När det finns ett färdigt förslag till uppgörelse blir det lättare att diskutera.
– Det är svårt att försvara sig mot farhågor.
I januariavtalet mellan regeringen och Liberalerna och Centern står det att undantagen i turordningsreglerna ska bli fler. Parterna har en chans att komma överens, annars hotar lagstiftning.
Veli-Pekka Säikkälä understryker att det inte är i första hand januariavtalet som gör att fack och arbetsgivare nu förhandlar. På flera av IF Metalls kongresser har frågan om otrygga jobba kommit upp. Han säger att var fjärde LO-kvinna är visstidsanställd, medan man inom industrin ofta ser problem med bemanningsföretag. Det var viljan att ändra det som fick facket att gå in i förhandlingar förra året.
I förhandlingarna ingår också frågor om kompetensutveckling, omställning och a-kassa, frågor där Veli-Pekka Säikkälä upplever att fack och arbetsgivare ofta har en samsyn. Den stora skillnaden ligger i synen på turordningsreglerna, där arbetsgivarna vill ha fri uppsägningrätt.
Men om ni redan har samsyn i vissa frågor, och arbetsgivarna vill kunna säga upp vem de vill, vad kan då facket få ut av förhandlingarna?
– Vi vill ha ökad trygghet. Vi skulle kunna tycka att det var rimligt att en person som varit inhyrd hos ett företag en viss period får ett anställningserbjudande.
Kan du förstå de som tycker att det ska finnas mer ”kämpaglöd” hos facket?
– Det kan jag förstå, men hur då? För mig är det att förhandla först.
Samtidigt förstår han att turordningsreglerna väcker känslor.
– Det handlar ju om tryggheten på våra arbetsplatser.
Han vill inte säga något om hur förhandlingarna går, mer än att han hoppas på att de kommer igång på allvar snart.
I måndags kom beskedet att Pappers hoppar av de centrala förhandlingarna om arbetsrätten, för att man inte anser att man har något att vinna på den. Veli-Pekka Säikkälä säger att han inte vill kommentera Pappers avhopp, utan avvaktar att de ska utveckla mer vad det innebär. Jan-Olov Carlsson på Volvoklubben i Umeå välkomnar däremot avhoppet.
– Det var skönt att få den bekräftelsen, att vi verkligen inte är ensamma i vad vi känner.
Så långt som att hoppa av förhandlingarna tycker han dock inte att IF Metall ska gå.
– Men man ska vara tydlig: Hit men inte längre, vi tänker inte överväga att försämra turordningsreglerna.
Är det inte risk att om facket inte går med på det, då blir det en lag i stället?
– Den risken finns alltid. Men det är som med all politisk förändring. Enda sättet att inte få det att ske, det är att man faktiskt gör motstånd.
Man kanske ska fråga sig varför farhågorna finns där. IF Metall har tappat som förbund. Det kan ofta vara bra att vara kompromissvillig.
Men ibland måste man sätta ner foten och säga att nu är det nog!
Så har inte skett. Frågan är kommer förbundet att vika ner sig än en gång?
Rör inte turordningsreglerna!!
Det kommer vara dödsstöten för fackföreningsrörelsen. Hur ska någon våga ha ett fackligt uppdrag på lokal nivå? Vem tror ni får gå först? Självklart kommer det bli besvärliga lokala företrädare som står upp för sina medlemmar, efter dom kommer sjuka och utslitna få gå hem. Idag kan man förhandla fram avtals turlistor och avgångsvederlag till äldre hur ska det gå till utan en turordning. Nej gör som pappers hoppa av förhandlingarna och förbered en storstrejk om det blir en lagstiftning. Annars är det slutet vi ser för fackföreningsrörelsen och socialdemokratin.
Bra, hur resonerar ni? Oansvarigt inom LO, låt LAS vara.
Finns inget att förhandla om i LAS, finns redan undantag om man så önskar. Om politiker hotar med lagstiftning så låt dom då lagstifta. Det blir det iallafall ingen medverkan från fackets sida till försämrad LAS.
Lätt att säga, ”låt dem då lagstifta”. En lag är betydligt lättare att stifta än att upplösa! Med en tvingande låg sätts ju facket ur spel, även arbetsgivarorg.tappar sin uppgift. Det är därför både fack och arbetsgivare i den här frågan är ense, arbetsmarknadens parter ska sköta lönebildningen. Lagstiftning enl.EU- modell är döden för facken, låter man det gå dithän skjuter man sig själv i foten!
Centern, Moderaterna, Liberalerna, SD och KD. Är om nu ingen visste det vid det här laget genuint arbetarfientliga. Jag tycker föga synd om dom som röstade på dessa partier i valet. Men som sagt, man får vad man förtjänar. Dessutom är det med dagens regler inte alls svårt att entlediga lönearbetare. Det är en högerideologisk konservativ smörja som dom borgerliga fortfarande håller fast vid. Rösta för trygghet i nästa val!!