Det våras för välfärden!

Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

I betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

Patrik Holmgren och hans kollegor på gummifabriken i Ersmark går undan när röken från pressarna frigörs för att inte exponeras för röken. Foto: Fredrik Swartling.

När röken har lagt sig

Bortglömd risk Gummibranschen har en mörk historia. Men nu är arbetsmiljön bättre. Eller? Ingen vet vad gummiröken innehåller, så arbetarna har hittat egna sätt att skydda sig.

VULKRÖK

Röken är en komplex blandning av olika ämnen och kemikalier. Endast en del av vulkrökens komponenter har kunnat identifieras. Forskare menar att det i dag finns bättre möjligheter att försöka sätta gränsvärden för vulkrök.

Färre kemikalier

I dag används mindre bly, kadmium, zink och klorerade lösningsmedel. Högaromatiska oljor (HA-oljor) är utfasat hos flera företag. 2007 infördes EU:s kemikalieförordning Reach som innebär att företag ska riskbedöma och redovisa hur ämnena kan hanteras säkert.

Patrik Holmgren håller andan. När gummipressen öppnas brukar han göra det. Vit vulkrök, som bildas vid upphettning av gummi, pyser ut. Kåporna runt maskinen och luftutsugen fångar upp det mesta av röken. Resten skingras i lokalen och ligger sedan som en tunn dimma under lysrören.

I 13 år har han arbetat på Metso Sweden AB i Ersmark, Skellefteå. Han vet inte om det hjälper att hålla andan precis när de första puffarna av rök frigörs från gummipressen. Men han hoppas. Att hålla andan har blivit ett sätt att skydda sig.

Ett annat sätt är att gå undan, förklarar hans arbetskompis, skyddsombudet Lars
Öhlund.

– Vi betraktar röken som hälsofarlig och går ifrån i tio minuter när pressarna öppnas, så att det hinner ryka av. Vi får hålla reda på varandra så att ingen går fram för tidigt och utsätter sig för exponering, säger Lars Öhlund.

Likadant låter det i flera av gummifabrikerna runt om i landet som Dagens Arbete har kontaktat. I Skåne, Halland, Jönköpings län och Västerbotten: ”När pressarna öppnas går vi iväg och väntar i tio till femton minuter tills röken lagt sig.” ”Det är en ren överlevnadsinstinkt, att vända bort huvudet.”

Det är som en oskriven regel. Och nyanställda tar efter.

Många arbetare inom gummiindustrin exponeras dagligen för inomhusluft som innehåller rök från upphettat gummi.

Röken består av hundratals ämnen, varav några kan ge upphov till cancer, luftvägssjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar.

I dag finns inte något krav på hur ofta arbetsgivaren ska mäta inomhusluften, bara att de ska se till att exponeringen för skadliga ämnen är så låg som möjligt för de anställda.

Men hur kan de göra det, när de inte vet vad luften innehåller och när flera av företagen inte mäter luften regelbundet?

Svaren ska visa sig variera.

På Trelleborg Sealing Solution AB i Ersmark mätte man senast för fyra år sedan. I Skåne, på Trelleborg AB, uppger de, att de regelbundet gör mätningar av inomhusluften.
Men vill inte lämna ut resultatet på mätningarna till Dagens Arbete.

På Metso Sweden AB utanför Skellefteå gjordes en mätning av inomhusluften senast för sju år sedan.

Jaana Valkonens pappa drabbades av cancer efter att ha arbetat på Viskafors gummifabrik. I dag hoppas hon att man lärt sig av historiens misstag. Foto: Anna Sigge.

Jaana Valkonen suckar. Hur kan det vara möjligt att man fortfarande inte har bättre koll? Hon minns hur lukten av bränt gummi stack i näsan när hennes pappa Eino Valkonen kom hem efter en arbetsdag i Viskafors gummifabrik utanför Borås på 80-
talet. Han var täckt av svart sot. Hon kommer ihåg när hennes mamma oroligt frågade om han verkligen skulle gå till jobbet – han mådde ju så dåligt. ”Jag har en spann jämte mig som jag kan kräkas i”, svarade hennes pappa. Han stod vid gummipressen, kräktes och jobbade.

Han hade arbetat på fabriken sedan 1968. Man skulle göra rätt för sig och maten på bordet skulle betalas.

Arbetarna i fabriken blandade kemikalier för hand, saknade ventilation och stod dagligen med huvudet i gummiröken. Precis som i flera andra gummifabriker under tidigt 80-tal då däcktillverkningen dominerat branschen i 30 år.

Det var också då flera larm kom om att arbetare inom gummiindustrin blev svårt sjuka.
I Viskafors krävde facket att arbetsgivaren skulle vidta åtgärder. Efter muntliga löften om att en ny fabrik skulle byggas backade facket. Men det blev aldrig någon ny fabrik.

Arbetsgivarna borde skämmas för att de inte tog arbetsmiljön på allvar.

Eino Valkonen fick första cancern 1985, i matstrupen. Han opererades och återgick till arbetet. Jaana Valkonen hörde aldrig sin pappa klaga. Efter sju år kom cancern tillbaka. Han orkade inte en gång till.

Jaanas bror hittade honom i hallen. Han hängde från taket.

– Arbetsgivarna borde skämmas för att de inte tog arbetsmiljön på allvar. Det är så många familjer som förlorat sina nära och det kanske inte hade behövt hända. Mina barn hade kanske haft en morfar i dag, säger Jaana Valkonen.

Hösten 1992 var det bråttom. Den nytillträdda borgerliga regeringen hade beslutat att lagen om arbetsskadeförsäkring skulle ändras. Det skulle bli svårare att få en skada godkänd som arbetsskada.

I sista stund grep fackförbundet Fabriks in och uppmanade alla avdelningar att granska sina cancerfall bland medlemmarna i syfte att kartlägga och anmäla cancerfall som orsakats av kemikalier i gummiindustrin.

Omkring 300 skador anmäldes varav cirka 160 var cancerfall. Det rörde sig om olika former av cancer som leukemi, lungcancer och cancer i urinblåsan. Ett 50-tal av fallen kom från Viskafors. Flera erkändes som arbetsskador. Men långt ifrån alla.

Fortfarande betalar flera priset för den dåliga arbetsmiljön i Viskafors gummifabrik. I dag, nästan 30 år efter att fabriken avvecklades, är det en nästan bortglömd arbetsmiljöskandal. Foto: Fredrik Swartling.

Pauli Kuitunen tittar ut över industriområdet i Viskafors. Taket har rasat in i den gamla industribyggnaden och hålet gapar som ett öppet sår i gummifabriken.

– Det är för jävligt! Att människor i dag fortfarande betalar priset för den dåliga arbetsmiljön som var då.

Han var en av dem som försökte hjälpa drabbade och anhöriga i sin roll som ombudsman för Industrifacket och regionalt skyddsombud i Borås. Ibland funderar han över hur de som var ansvariga för fabriken kan sova om nätterna efter allt de ställt till med.

– Alla visste vad som hände på fabriken och hur folk mådde. Ingen kan säga att de inte visste. Men lönsamheten var viktigare än människan.

– Vi får aldrig glömma vad som har hänt, då missar vi problemen som finns framför oss i dag, säger Pauli Kuitunen.

I dag är det oklart var anmälningarna, personalregistren, läkarintygen, rapporterna och den övriga dokumentationen från gummiprojektet finns.

Har vi glömt? En som funderat på det är Margareta Littorin, tidigare överläkare på Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. Hon var en av åtta forskare som försökte ta reda på hur exponeringen såg ut för 16 år sedan. Det är senast ett omfattande försök gjorts för att utreda exponering för arbetare inom gummiindustrin.

– Vi kunde konstatera att arbetare exponerades för giftiga kemikalier. Vi kunde inte se att de undersökta arbetarna hade större risk att drabbas av cancer. Men uppföljningstiden var för kort, dessutom delades de anställda inte upp efter avdelning eller arbetsuppgift vilket hade kunnat avslöja risker i vissa situationer.

Hon säger att hålla andan och gå undan inte hjälper eller ger tillräckligt skydd.

– Rök som inte fångas upp sprider sig i lokalen vilket gör att det blir en låg exponering under hela dagen.

Mätningar som företagen gör visar ofta bara nivåer av partiklar och det tycker hon är en svaghet.

– De visar sällan ämnen och typ av partiklar i röken. Man ser heller inte hur arbetarna påverkas av det som finns i luften eller det man tar upp genom huden.

Vi vet att röken är komplex och innehåller cancerframkallande ämnen, därför måste man arbeta för att minska exponeringen

Marianne Walding, sakkunnig om kemiska arbetsmiljörisker, på Arbetsmiljöverket.

2012 fastslog internationella cancerinstitutet IARC i Lyon, riskerna med att arbeta i gummiindustrin: ”Bevisen är starka för ökad risk för leukemi och att utveckla cancer i mage, lungor, lymfkörtel, urinblåsan för arbetare i gummiindustrin.” ”Man kan också se en ökad risk för cancer i matstrupe, struphuvud och prostata.”

Trots det saknas gränsvärden i Sverige för flera hälsofarliga ämnen som förekommer i inomhusluften i gummifabriker. En blind fläck är vulkrök, rök från upphettat gummi.

– Vi har inte några gränsvärden för vulkrök. Vi har inte resurser att ta fram gränsvärden för allt. Vi vet att röken är komplex och innehåller cancerframkallande ämnen, därför måste man arbeta för att minska exponeringen, säger Marianne Walding, sakkunnig om kemiska arbetsmiljörisker, på Arbetsmiljöverket.

Frågar du en arbetare i gummiindustrin i dag vad den största skillnaden mellan att arbeta i branschen nu och då är så svarar flera, ”klockan på väggen”. För 30 år sedan skymdes den av rök och sot. I dag syns klockan tydligt och röken har blivit en tunn dimma. Gummiföretagen har arbetat med att få bort flera kemikalier, ventilationen är bättre och de flesta maskiner har luftutsug.

– Men vi vet i dag inte vad röken innehåller eller vad arbetarna inom gummi-
industrin exponeras för. Nya studier skulle behövas, säger Margareta Littorin.

Platschefen: ”Vi anser att hälsoeffekterna är små”

På Metso Sweden AB i Ersmark mätte man inomhusluften för sju år sedan.

Varför mäter ni inte inomhusluften?

– Tidigare mätningar som vi gjort på till exempel vulkröken för utsläpp i luft har legat under detektionsnivåerna. Då mätte vi den koncentrerade röken som dras ut i utsuget i gummipressen, säger Camilla Ulander, platschef Metso i Ersmark.

Mätningarna som hon hänvisar till gjordes i annat syfte än för arbetsmiljön, berättar hon.

Kan man då använda sig av resultat från den mätningen för att säkra arbetsmiljöns inomhusluft?

– Vi anser inte att halterna i inomhusluften kan vara högre än det koncentrerade utsläppet.

Betraktar ni vulkröken som hälsofarlig?

– Jag skulle inte säga att den är ofarlig. Men vi anser att hälsoeffekterna är små om man jobbar enligt de rutiner vi har med att öppna pressen med stängda luckor och låta det ryka av innan den töms. Det finns också ventilationsmasker för de anställda som känner sig oroliga.

Vet ni om att era anställda håller andan?

– Den informationen har jag inte fått. Det är inte rimligt att det ska behöva vara så, säger Camilla Ulander.

Efter att Dagens Arbete uppmärksammat inomhusluften för gummiarbetare har nu arbetsgivaren Metso Sweden AB i Ersmark bestämt sig för att utreda om man ska göra mätningar av partikelnivåer i inomhusluften.

 

130 år av gummiindustri

 

1890

De första gummifabrikerna startade: Skandinaviska Gummi AB i Viskafors och Helsingborgs Gummifabriks AB. Senare på 1890-talet grundade Svenska Gummifabriks AB i Gislaved och Ryska Gummifabriks AB i Malmö. Där tillverkades galoscher och andra gummiskor.

1896

Första cykelringsfabriken startade i Trelleborg, AB Velox, som 1905 ombildades till Trelleborgs Gummifabriks AB. Trelleborg specialiserade sig på industrigummi och fordonsringar. Helsingborgsfabriken producerade gummiskor av märket Tretorn.

1938

Amerikanska Good-year uppförde en fabrik i Norrköping, och Viskaforsfabriken byggdes om för däckproduktion 1939.

1939

Andra världskriget innebar, liksom det första, ett kraftigt avbräck för importen av rågummi till Sverige. Ansträngningar gjordes för att ta fram syntetiskt gummi. Den tekniska utvecklingen ökade gummits användbarhet på allt fler områden.

1946

Produktionen av däck och slangar översteg definitivt fotbeklädnader i tillverkningsvärde. Däcktillverkningen fortsatte öka fram till mitten av 1960-talet.

 

1970

Över 15 000 människor sysselsattes i svensk gummiindustri. Introduktionen av stålradialdäcken blev inledningen till den utdragna ”bildäckskrisen”, som under 1970-talet fördjupades av oljekris.

1975

Tre av de stora tillverkarna – Trelleborg, Goodyear och Firestone, lägger ned produktionen av bildäck mellan 1975 och 1981. Goodyear slog igen sin Norrköpingsfabrik 1981. Viskafors avvecklades hösten 1990.

1996

Cirka 6 200 personer arbetade på 79 arbetsställen inom gummiindustrin.

2002

Däcktillverkningen i Gislaved avvecklades, som då var enda producenten av bildäck i Sverige.

2019

Cirka 4 000 personer uppskattas arbeta inom gummiindustrin i Sverige.

2019

Nu dominerar industrigummi och gummitillverkning till den inhemska biltillverkningen. I en modern bil räknar man med att det ingår över tusen gummidetaljer.

Läs mer: Arbetsmiljö


je@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: Adam Daver

En sista vända med svarven

ÖgonblicketKlockan är 13.41 på Xylem Emmaboda

Knarket i industrin

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

Måste jag kissa när andra ser på?

Koll påDrogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten? Vad är du skyldig att göra – och vad händer om någon testar positivt?

4

”Jag vill försöka vara drogfri”

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

1

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Läs de anställdas berättelser om hur de knarkat på jobbet.

2

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor.

SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

I 31 år har det varit olagligt att använda droger i Sverige. Men effekterna av lagen blev inte vad man önskade. Nu vill Sveriges Kommuner och Regioner att lagen utreds igen.

1

Ny föreskrift sågas: ”Fler uppsägningar att vänta”

Nu kan det bli svårare att få rehabilitering för alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar, menar fackliga företrädare. En ny föreskrift från Arbetsmiljöverket sågas.

Polisen om knarket innanför industri­grindarna

Arbetsgivarens tillstånd är inte tillräckligt för att polisen ska kunna bekämpa droger inne på arbetsplatser. Klas Johansson, regionchef för polisregion Väst, svarar på DA:s frågor om knarket i industrin.

”Jag var ständigt rädd för att åka på ett drogtest”

Vägen tillbakaChristoffer fick ett ultimatum: Behandlingshem eller sparken. SSAB hade fått nog av hans knarkande. Men redan när Christoffer packade väskan tänkte han på att bli hög igen.

”Arbetsgivaren ska ha ansvaret för drogrehabilite­ringen”

DEBATTLagen säger att arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för ”Alkohol och andra berusningsmedel”. Vi vill att rutiner för rehabilitering även ska omfatta narkotikamissbruk, skriver IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

1

Gasutsläppet höll på att ta Claes liv

GasutsläppSkyddsmasken hjälpte inte. Claes Karlsson fick ingen luft och sprang för sitt liv. – Jag tänkte bara bort, bort, bort, säger han.

Han ser varför döds­olyckorna sker

DA MÖTERMichael Nilsson ser mönstret. Varför döds­olyckor sker. Han är inspektör på Arbetsmiljöverket och har i mer än tjugo år utrett vad som leder fram till tragedin i just industrin.

Så får du rätt pengar

Koll på Sedan 2013 har de flesta industriarbetare delpension. Du ska få extra inbetalning till tjänstepensionen. Men alla arbetsgivare betalar inte, och det är bara du som kan kolla att det blir rätt. Vi hjälper dig!

MBL får liv i poesin

Ombudsmannen Tomas Lundmark vet vad som rimmar på bemanningsanställd. Nu bokdebuterar han med en samling dikter om arbetet. Alla på rim såklart.

Avtal 2020

Pappers avtalskrav: ”Vår bransch tål fyra procent”

Fyraprocentiga löneökningar, utökad ATK och högre delpension. Det är några krav som Pappers lämnade över till Industriarbetsgivarna under fredagen.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

3

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

PERSPEKTIVArbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

GS: Arbetstiden måste bli mer förutsägbar

Flexibilitet eller förutsägbarhet. Det är makten över arbetstiden som blir den heta frågan i GS-fackets förhandlingar.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

4

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

PerspektivVi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

1

Guds hus byter roll

BildreportagetPrecis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Striden om arbetsrätten

Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv och Torbjörn Johansson på LO

Överens om fortsatta Las-förhandlingar

Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.

5

Kommer mitt jobb att bli mindre tryggt nu?

Kris inom LO, anklagelser om svek och lögner. När facket förhandlar med arbetsgivarna om anställningstryggheten har det väckt ilska och rädsla. Men vad handlar förhandlingarna om? DA guidar dig.

”Vi borde vara mer öppet kritiska till S”

REPLIK | LASDet handlar inte så mycket om intern information som att förbundet behöver visa sin ståndpunkt i den offentliga debatten när självklara fackliga frågor får stryka på foten, skriver Jan-Inge Ogenfalk i ett svar till IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

1

”Vi gör allt för att nå ut i de kanaler vi förfogar över”

REPLIK | LASVi delar inte bilden av att förbundet varit tyst i  debatten om januariavtalet och Las, och om informationen har drunknat i mediebruset är det beklagligt. Det skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson om kritiken.

”Er tystnad slår oss med häpnad”

DEBATT | LASDet hörs inte ett knyst från IF Metalls ledning, varken om att S genom januariavtalet säljer ut politiken, eller nu senast om turerna i förhandlingarna om las. Vi frågar oss varför, skriver flera tidigare förtroendevalda från IF Metall i Linköping.

1

Den sanna berättelsen om en näthinne­avlossning

GästkrönikaEfter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

2

8 000 namn mot flytt av fabrik

Inför några hundra personer fick Marbodals vd Fredrik Nyström ta emot en namninsamling mot flytten av fabriken i Tidaholm. ”Vi vill att de ska tänka om och tänka rätt”, säger Charlotte Svensson.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.