Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Kortsiktigheten hotar framtiden”

13 juni, 2019

Thomas Franzén
Thomas Franzén tycker inte det är rimligt med avkastningskrav på 15-20 procent när inflationen och räntorna är låga.

DEBATT Företagens kortsiktighet är det stora hotet mot framtiden, skriver Thomas Franzén, före detta vice riksbankschef. Med företagens höga avkastningskrav blir det svårare för politiken att undvika en djup depression. Han efterlyser ”en ordentlig diskussion om kapitalmarknaden och företagens roll”.

Om skribenten

Thomas Franzén, doktor i nationalekonomi, var vice riksbankschef 1989 – 2004 och bland annat ansvarig för utformningen av inflationsmålet. Chef för Riksgäldskontoret 1994- 2005. Han har också varit medlem i styrelsen för OMX Nasdaqs börsverksamhet.

Redan 2005 varnade han för att företagens överdrivna mål om avkastning skapar bubblor och kriser. Han arbetar för närvarande på en bok i ämnet.

Thomas Franzén har också varit ordförande i Premiepensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen och Finanskriskommittén. Han är verksam som konstnär.

Finanskrisen 2008 innebar ett oerhört stort bakslag. Politiken svarade med en okonventionell stimulanspolitik med extremt låga räntor. Centralbanker har kastat konventioner över bord och köpt statsobligationer som finansierar underskott i offentliga finanser. Det trycker ner långa räntor för att stimulera investeringar genom att göra det billigare för företag att finansiera investeringar. Detta är i linje med att människor lever längre och vill spara för att få en hygglig och trygg framtid. En god ambition som emellertid misslyckats.

Investeringarna har inte ökat som man tänkt sig. Kapaciteten att producera har utvecklats svagt och därmed den framtida levnadsstandarden. Privata och offentliga skulder i världen har stigit och vi kläms mellan en svag utveckling i möjlig levnadsstandard och höga skulder. Inkomst- och förmögenhetsskillnaderna ökar. Populism, social oro och intolerans växer och skakar demokratiska värderingar som vi förut tog för givna. Vi bör vi fråga oss varför vi inte lyckats bygga den framtid som människor efterfrågar.

I kampen för hög avkastning sjunker moral och vilja att ta samhällsansvar. Skatteflykt, penningtvätt, karteller och mutor i skumma länder drivs av kampen för extrem avkastning.

En förklaring är att företagen vill ha en avkastning om 15 à 20 procent på eget kapital. Kraven har inte justerats ner när inflationen och räntorna kommit ner. Men det är svårt att finna så hög avkastning i ekonomier som växer med några procentenheter. I kampen för hög avkastning sjunker moral och vilja att ta samhällsansvar. Skatteflykt, penningtvätt, karteller och mutor i skumma länder drivs av kampen för extrem avkastning.  Istället för att investera har företagen höjt sina utdelningar. Aktieägare som får utdelningar finner att räntan är så låg och köper hellre aktier. Men företagen efterfrågar inte kapital så istället stiger aktiepriserna. Den uppgång i aktievärden vi sett sedan finanskrisen beror väsentligen inte på att företagen investerat utan på att räntan är extremt låg.

Eftersom företagens investeringar inte ökat, innebär de låga räntorna en överföring av inkomster och förmögenheter till aktieägare. Om inkomsterna för en viss grupp skall vara högre än tillväxten så kläms någon annan grupp. I detta fall bland annat traditionella pensionssparare. Avkastning till säkert räntesparande sänks. Spararna behöver spara mer för att uppnå önskad standard. När sparandet ökar sänker centralbanker räntan för att motverka den nedgång i efterfrågan som orsakats av den låga räntan. En ond cirkel.

Vill man gynna investeringar och avkastningen skall vara högre än tillväxten så pressar det tillbaka lönerna. Löneandelen har därför sjunkit, vilket ökar ekonomisk ojämlikhet. I många länder kombineras detta med idéer om att man måste sänka de lägsta lönerna för att göra det billigare för företag att anställa och därmed minska arbetslösheten för utsatta grupper. Många oroas dock av att låga löner reducerar köpkraft, ojämlikhet och därmed tillväxt.

Höga avkastningskrav innebär att man sätter ett lågt värde på inkomster i framtiden jämfört med pengar idag. Förlåt att jag blir teknisk; nuvärdet av 1000 kronor om 20 år är 26 kronor om avkastningskravet är 20 procent. Om avkastningskravet är 5 procent så är värdet istället 377 kronor.  Ett sänkt avkastningskrav skulle innebära att värdet av framtiden i detta fall ökar med 1450 procent.

Läs också: Vinsten framför allt – i dag är aktieägarna, inte de anställda, viktigast

Skall vi lyckas med klimatpolitiken måste vi sätta rätt värde på framtiden. Företagens värdering av framtiden måste stå i samklang med politikens/människors värdering av framtiden. Det är svårt att se att klimatpolitiken kommer att lyckas om företagens värdering av framtiden är extremt låg.

Vi behöver en stimulerande politik för att undvika en djup depression. Företagens höga avkastningskrav gör dock att politiken inte fungerar. Det förvrider diskussionen. Låga räntor, offentliga utgifter och låga löneökningar leder till omfördelningar av inkomster och förmögenheter istället för en trygg framtid med god miljö. Mycken ekonomisk politisk kraft har gått åt till att stödja ett orimligt beteende i företagen.

Kapitalmarknaden är dysfunktionell. Ökad vilja att spara och lägre räntor skall gå hand i hand med sänkta avkastningskrav och ökade investeringar. En god ägarstyrning innebär till exempel att pensionsfonderna som äger företagen inser att det är bättre att företagen minskar sina utdelningar och investerar mera. Alternativet är ju att investera till en ränta som ligger väsentligt lägre än företagens avkastningsmål.

Modellerna för utformning av ekonomisk politik förutsätter att kapitalmarknaden och besluten om investeringar är perfekta. Därför behöver man inte diskutera företagens beteende. Man har accepterat en modell där problem på en imperfekt arbetsmarknad och lönebildning står i centrum. Lösningarna blir lägre löner, mindre anställningstrygghet, låga kapitalskatter och offentliga utgifter. Det är dags att ändra fokus. Den viktigaste frågan är hur vi bygger en trygg och god framtid med långsiktiga investeringar i miljöns tjänst. Det går inte om företagen är kortsiktiga. Det är dags för en ordentlig diskussion om kapitalmarknaden och företagens roll.

Thomas Franzén, före detta vice riksbankschef

2 kommentarer till “Kortsiktigheten hotar framtiden

  • Thomas det du säger är verkligen intressant. Vi inom facken har stillatigande åsett utvecklingen. Ledande fackföreträdare har inte gjort sitt jobb. Svenskt Näringsliv är drivande och använder ett allt högre tonläge, avsikten är att ge kapitalägarna högre avkastning. Det är som du skriver att inte bara löntagare som blir förlorare utan vi alla.
    Tyvärr är vi människor så själviska att de måste till ny stor kris innan vi reagerar.
    Tack Thomas!
    Hoppas att dina ord kan få igång en seriös debatt.

  • Tack för dina ord. Det som behövs är en diskussion som griper över flera ansvarsområden. Skulle gärna se att fackföreningar tar initiativ till en sådan. Det finns en bildnings- och samarbetstradition att ta vara på.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

Varje samtal kan vara det sista

Varje samtal kan vara det sista

Det är ingen slump att det heter death metal, skriver Carl Linnaeus.

Fler ska våga slå larm på arbets­platserna

Fler ska våga slå larm på arbets­platserna

Det måste bli lättare att att rapportera in brister anonymt, skriver Liberalernas Arman Teimouri och Malin Danielsson.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”De dog – men var inte sjuka nog för sjukpenning”

”De dog – men var inte sjuka nog för sjukpenning”

Att inte bara bli utan ersättning utan även jagad in i graven av systemen som man själv finansierat är bortom all anständighet, skriver fem företrädare för GS.

”Kärnkraft är inte förbjudet – men dyrt”

”Kärnkraft är inte förbjudet – men dyrt”

Det är bristen på elnät som är problemet, skriver Monica Haider och Patrik Engström i en replik.

”På vilket sätt är detta facklig solidaritet?”

”På vilket sätt är detta facklig solidaritet?”

Det är knappast solidariskt att sluta ett avtal med arbetsgivarna efter att man tillsammans med resten av LO-förbunden sagt nej, skriver Rickard Joelsson-Wallsby.

”Det handlar om facklig solidaritet”

”Det handlar om facklig solidaritet”

Sammantaget stärks faktiskt anställningstryggheten jämfört med i dag, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

En tavla luckrar inte upp arbetsrätten

En tavla luckrar inte upp arbetsrätten

Marcus Raihle: Är det inte själva politiken som är det riktiga problemet?

”Det måste finnas el även när det inte blåser”

”Det måste finnas el även när det inte blåser”

Utan en stabil kraftkälla, exempelvis kärnkraft, riskerar elbrist att bli ett nytt normaltillstånd, skriver Industriarbetsgivarna och Pappers i ett gemensamt debattinlägg.

På vilket sätt är vi mer skyddade av det här, Marie Nilsson?

På vilket sätt är vi mer skyddade av det här, Marie Nilsson?

Det kan stå tillsvidareanställning på pappret men i praktiken blir vi alla inte mer än visstidsanställda, skriver Rickard Joelsson-Wallsby.

Du kanske också vill läsa…

”Arbetslöshet kan organiseras bort”

Låglönejobb är inte lösningen på arbetslösheten bland unga och nyanlända. I stället bör vi forska om hur organiseringen av arbetet kan öka rörligheten på arbetsmarknaden. Det menar tre arbetslivsforskare på DA Debatt.

Privatiseringen måste stoppas

Privatiseringen måste stoppas

Resurser och arbetsro behövs för att klara massarbetslösheten, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken ”Efter Coronan. Svensk Modell i Kris”.

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

Staten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Nu behövs en ny väg för ekonomin”

”Nu behövs en ny väg för ekonomin”

Här är ett antal frågor att hålla ögonen på, när samhället ska byggas upp efter coronakrisen, skriver tidigare finansministern Allan Larsson (S).

”Nu är tid för solidaritet, inte höga aktieutdelningar”

”Nu är tid för solidaritet, inte höga aktieutdelningar”

Det är oerhört provocerande att företag tar del av ett krispaket finansierat av våra medlemmars skattepengar ena stunden för att sedan dela ut vinster till aktieägarna i nästa, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Öppna ladorna, Magdalena Andersson

Öppna ladorna, Magdalena Andersson

Helle Klein: ”Coronakrisen hotar inte bara människors hälsa utan hela samhällsekonomin. Nu gäller statlig krispolitik på maxnivå”.

”Inga vinstutdelningar under krisen. Ok?”

”Inga vinstutdelningar under krisen. Ok?”

Ta nu chansen och visa på ett krisledarskap där ni kommer bli ihågkomna som hjältar – inte som giriga direktörer som sätter vinsten först, skriver industriarbetaren Kennet Bergkvist.

Rekordstora utdelningar – men hur länge till?

Rekordstora utdelningar – men hur länge till?

”Våren är aktieägarnas skördetid. Sällan har bolagen på Stockholmsbörsen delat ut så mycket pengar som nu: långt över 250 miljarder kronor. Kul för dem som är med på festen, men är det bra för morgondagen?”, skriver DA:s Harald Gatu.

”Alla måste få ta del av vinsten”

”Alla måste få ta del av vinsten”

Det behövs bättre kompetensutveckling och att även de anställda får ta del av automationens vinst, om företagen vill att människor ska se positivt på omställningen. Det skriver Carl Melin på TCO:s tankesmedja Futurion.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.