Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Noll är en livsviktig siffra

13 juni, 2019

Skrivet av

Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Krönika Trafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, skriver DA:s krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Noll. Smaka på ordet eller tänk på siffran. Noll är ju egentligen ingenting men ihop med vision eller tolerans väcker det positiva känslor. Då säger noll något bestämt, det negativa ska inte få finnas. Som nolltolerans mot kriminalitet eller sexuella trakasserier eller visionen om noll skadade eller döda i den svenska trafiken.

Riksdagen tog ett sådant beslut 1997, det var djärvt och blev också omdebatterat. Men uppenbarligen har det tuffa målet och de åtgärder som följde haft effekt. Från över 500 dödade 1997 till 253 år 2017. För att inte tala om hur det såg ut för 50 år sedan, då över 1 000 personer dog per år när trafikvolymen var en bråkdel av dagens.

2018 bröts helt plötsligt denna positiva trend då hela 325 personer omkom i trafiken. Hur kunde det ske? Vad ligger bakom? Frågorna är än så länge fler än svaren.

Men vi dör inte bara i trafiken utan också på jobbet. Larmen om ökat antal dödsolyckor på arbetsplatser har duggat allt tätare. Så tätt att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson ryckt ut och deklarerat att det är ”nollvision” mot dödsolyckor som gäller på jobbet – också! Med 18 döda redan första kvartalet i år är det självklart att det behövs mer av handling.

Arbetsmiljöarbetet är historiskt äldre än trafiksäkerheten. Det stora genombrottet kom i mitten av 1900-talet.

Lagar skärptes, myndighetstillsynen byggdes ut och forskning bidrog med nya kunskaper. Det gav resultat, från över 400 dödsfall år 1955 till en bra bit under 50 dödsfall de senaste åren.

Men är då trenden bruten även här? Ska vi verkligen behöva uppleva en framtid med fler dödade på arbetsplatserna?

Det som förenar framgången för trafiksäkerheten och arbetsmiljön är kombinationen av systematik, medvetenhet, organisation och vilja. Allt hänger ihop. Alla delar krävs för att nå framgång.

Nedmonteringen av arbetsmiljöarbetet för cirka tio år sedan var ingen bra signal. Tvärtom. En otydlig organisation och därmed ansvar vid upphandlingar har inte gjort saken bättre. Vår mänskliga efterlevnad är ytterligare en annan. Det finns faktiskt skäl att respektera både varningsskylten på arbetsplatsen och hastighetsbegränsningen.

Säkerhetstänkandet är mer eller mindre utvecklat inom olika sektorer. När ett flygplan störtar får det inte bara rubriker. Det leder också till omfattande utredningar med syfte att stärka säkerheten. Trafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, men säkert också av andra sektorer.

Livet är förenat med risker, javisst. Dödsfall kommer sannolikt inte att kunna undvikas helt även i framtiden. Men det kan bara vara noll som gäller och som är ledstjärnan

Har vi lärt oss att tänka efter före?

En kommentar till “Noll är en livsviktig siffra

  • Helt rätt tänkt med nollvision för trafikdöda och dödade i arbetsplatsolyckor. Men det dör ca 1500 människor per i vardera självmord och fallolyckor, varför är det så lite väsen om dem? Här behövs också en kraftfull vision!

Lämna ett svar till Thorsten Schütte Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Gör verklighet av nollvisionen

Gör verklighet av nollvisionen

Ingen ska behöva skadas eller dö på jobbet. Industrins konkurrenskraft hör samman med arbetarnas hälsa, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Ansvaret är politikernas –  Samhall måste reformeras”

”Ansvaret är politikernas – Samhall måste reformeras”

C: Stödet till funktionshindrade måste följa personen och inte gå i klumpsumma till Samhall.

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Så här ser våra dagar ut när vi ser till att arbetsplatserna är säkra. Vi räddar liv, skriver regionala skyddsombudet Linda Forså.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Arbetsmiljö på undantag i pandemin

Arbetsmiljö på undantag i pandemin

Färre medlemmar har haft kontakt med sitt skyddsombud eller samtalat med sin närmaste chef om arbetsmiljön under pandemin. Det är en trend som måste brytas.

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

Förra året dog nästa 50 arbetare på våra arbetsplatser och 130 000 anmälningar om skador lämnades in. Att då komma med förslag som sätter oss arbetare i en ännu sämre sits är förödande, skriver det regionala skyddsombudet Claes Thim.

Döds­olyckorna skulle bli fler med Svenskt Näringslivs förslag

Döds­olyckorna skulle bli fler med Svenskt Näringslivs förslag

Vad händer om arbetsmiljöombudet utsätts för trakasserier, eller inte kan begära skyddsstopp eller arbetsmiljöåtgärder? Det frågar Stefan Lindahl, regionalt skyddsombud på IF Metall, efter Svenskt Näringslivs förslag med arbetsmiljöombud istället för fackligt tillsatta regionala skyddsombud.

”Många tankevurpor om skydds­ombuden”

”Många tankevurpor om skydds­ombuden”

Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärenden om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

Jorden skadas och anställda skadas

Jorden skadas och anställda skadas

Gretas budskap gäller även i arbets­livet – det gäller att agera nu för att spara liv, skriver Peter Larsson.