Industriarbetarnas tidning

Här bloggar Dagens Arbetes chefredaktör, Helle Klein, om alltifrån möten med fackliga medlemmar runtom i Sverige till debatter med makthavare i samhälls- och arbetslivet. Här blandas högt och lågt, allvar och roligheter, det politiska med det mer personliga.

Saltsjöbadsandan behövs i svensk politik

5 juli, 2019

Skrivet av

Det blåser visserligen isvindar i Almedalen men frågan är om det ändå inte är samarbetets tid snarare än den hårda polariseringen vi kan skönja.

Ett nytt politiskt landskap har öppnat upp för ett mer idépolitiskt intressant Almedalen. Den fördummande blockpolitiken har äntligen lösts upp och nya politiska samtal kan ske. Jag började Almedalsveckan med ett spännande frukostsamtal mellan liberalen Bengt Westerberg och IF Metalls ordförande Marie Nilsson om vad liberaler och arbetarrörelse kan lära av varandra. På min fråga till Westerberg om Liberalerna är ett höger- eller vänsterparti svarade han blixtsnabbt: Vänsterparti!

Centerledaren Annie Lööf ådrog sig Almedalens hittills starkaste applåd när hon rakryggat och tydligt markerade mot den polariserade och avhumaniserande samhällsdebatten och den högerkonservativa rädslan för mångfald och olikhet. Att alltfler av Centerns väljare på senare tid ser sig som vänster är också ett tecken på att den politiska kartan ritas om.

Den som verkligen försvarade Januariavtalet var Annie Lööf i sitt partiledartal medan Liberalernas nya partiledare Nyamko Sabuni lite mer pliktskyldigt sa att avtalet gäller. Förhoppningsvis slutar Sabuni att drömma sig tillbaka till Alliansåren och styr sitt parti in mot mer av socialliberalism och blir en aktiv part i Januariavtalet.

Historiskt har socialdemokrater och liberaler inte bara genomfört demokratin med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor utan även tillsammans byggt välfärdsstaten med en jämlik skola och socialförsäkringar exempelvis. I dag behövs återigen försvaret för demokratin mot en auktoritär höger men också en reformering av välfärdsstaten som i mångt och mycket har krackelerat under åratal av nyliberal agenda.

Sen finns den gröna rörelsen som är på stark frammarsch med all rätt utifrån dagens klimathot och behov av miljöomställning. Där har miljöpartiet liksom centerpartiet sina rötter. Just därför är ett rödgrönt samarbete i mitten så fruktbart för vår tids stora utmaningar. Även om det förstås innebär en hel del svåra konflikter att lösa.

På Tidens och Liberal Debatts seminarium om liberalism och socialdemokrati liknade Daniel Färm (S) Januariavtalet vid ett politikens Saltsjöbadsavtal. Det är en bra liknelse.

I den svenska modellen har parterna på arbetsmarknaden förstått värdet av samarbete utan att maktkonflikten raderas ut. I förhandlingar är det tydligt att man har olika ingångsvärden men poängen är kompromissen. Fack och arbetsgivare har sina perspektiv, olika ideologiska och praktiska utgångspunkter, men delar samtidigt en gemensam världsbild och odlar ett ömsesidigt förtroende.

Framförallt innebär förhandlingskulturen att man lär känna motparten och kan lämna en del dogmatiskt bråte därhän. I de parlamentariska församlingarna är kompromissen visserligen demokratins essens men i den växande polariseringens tid finns risken att politik blir plakat- och utspelspolitik i stället för konstruktivt samarbete.

Socialdemokraternas Stefan Löfven har alltsedan han valdes till S-ledare talat om vikten av samarbete. Det hånades länge från borgerligt håll. Men med Januariavtalet har de gamla allianserna brutits upp och nya bildats. Annie Lööf lät som Stefan Löfven när hon i årets partiledartal gång på gång betonade vikten av samarbete för att ta ansvar för Sverige.

Januariavtalet bör inte ses som en engångskonstruktion i ett akut läge utan som ett svar på att ett nytt politiskt landskap är i vardande. Att Ebba Busch Thor högljutt proklamerar att hon har lunchmöte med SD:s Jimmie Åkesson visar att det högerkonservativa block många av oss har varnat för håller på att skapas. Nyliberalismens tid är förhoppningsvis över. Nu är det däremot konservatismen och nationalismen som är på frammarsch. Det behöver socialdemokrater, liberaler i form av både L och C liksom de gröna förhålla sig till och omformulera sina egna politiska berättelser samt fortsätta bygga ömsesidigt förtroende mellan varandra.

Saltsjöbadsandan behövs i svensk politik.

En kommentar till “Saltsjöbadsandan behövs i svensk politik

  • I realiteten har Sverige i nuläget tre liberala partier. Längst till vänster av dessa står S. Det är allmänt känt att klyftorna mellan olika grupper har ökat de senaste åren. Januariuppgörelsen kommer att vidga klyftorna ytterligare. Inget talar i nuläget heller för en framtida förändring.Tror Helle verkligen att C och framförallt L är intresserade av att minska klyftorna! Jag erinrar
    mig Jan Björklunds uttalande om att det spelar inte så stor roll om klyftorna ökar i Sverige så länge alla får det bättre.

Lämna ett svar till Lars-Erik Engstrand Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.