”När samhällets hälsa sviktar får vi tukta oss med smoothies”Daniel Mathisen om hur hälsan blivit en fråga var och en ska lösa på egen hand.

”Fackföreningar är en del i människovärdets självförsvar”Helle Klein om civilsamhällets roll i motståndet mot nazismen.

Vägen från hatet

Den avhoppade nazisten

Porträtt, Sven-Erik Källman

24 år har gått sedan Sven-Erik vände nazismen ryggen, i dag finns fortfarande dem som inte litar på honom på grund av hans förflutna. Foto: David Lundmark

Uppgörelsen. Sven-Erik Källman trodde han lämnat hatet bakom sig. I stället kom samtalet som fick honom att förstå: han kunde inte längre fly.

SVEN-ERIK KÄLLMAN

Ålder: 48 år.
Bor: Ludvika.
Yrke: Montör. Packare på ABB i Ludvika.
Fritid: Matlagning, böcker, film, datorer, musik, fackarbete och politik.
Engagemang: Ersättare för Socialdemokraterna i kommunfullmäktige i Ludvika, uppdrag i kyrkofullmäktige och i vård- och omsorgsnämnden.
Flera uppdrag i IF Metall Bergslagen.
Fackligt förtroendevald på ABB i Ludvika.
Ordförande för LO Västerbergslagen.
Kongressombud IF Metall samt LO.

Sven-Erik Källman lyfter telefonen. Han känner inte igen numret. Bilen färdas på vägen mellan Avesta och Fagersta när ringsignalerna skär genom luften. Det är fredagen före riksdagsvalet 2018. De senaste veckorna har han arbetet hårt in i det sista med valkampanjen.

Han är ersättare för Socialdemokraterna i kommunfullmäktige i Ludvika, fackligt politiskt ansvarig för IF Metall i Bergslagen och nominerad till partiets EU-lista.

Men tidigare såg livet helt annorlunda ut. Och det ska samtalet påminna honom om.

Runt omkring honom fanns det redan. Hatet.

Det var tidigt 90-tal och Sven-Erik Källman hade fått sin första egna bostad vid 20 års ålder. En hyresrätt i Grängesberg.

Men det blev inte långvarigt. Huset skulle rivas och han tvingades flytta därifrån. Men fastigheten fick stå kvar och blev i stället en flyktingförläggning för människor som flytt från forna Jugoslaven där kriget rasade.

Sven-Eriks missnöje grodde. Hans vän, som precis kommit ut från fängelset efter att ha dömts för hembränning, fanns också på Sven-Eriks nya adress. I fängelset hade Sven-Eriks vän fått nya kompisar som började dyka upp på festerna i lägenheten – skinheads från Stockholm och Hofors.

Det blev allt tätare mellan festerna, stora mängder alkohol konsumerades, nationalistiska Ultima Thule och vit makt-musik spelades med arga texter om fosterland, motstånd och parasiter.

Sven-Erik började bära skor med stålhätta, bomberjacka, tröjor och pins med hakkors. Den rakade skallen fanns redan på plats. Hans föräldrar arbetade 16-timmarsdagar i familjens gatukök i Grängesberg.

Innerst inne visste jag nog att det var fel, men jag sköt det åt sidan. Jag ville vara med i ett sammanhang och fortsatte.

Det var hans moster som höjde på ögonbrynen över Sven-Eriks nya stil. Hon ställde frågor om vad de olika symbolerna betydde och vad han egentligen höll på med. Sven-Erik svarade svävande.

Han och kompisgänget började beställa propaganda, flygblad och klistermärken med budskapet ”ut med packet”. En av killarna i gänget försökte organisera gruppen under Svea Nationalsocialister. De var en del av floran av nazistiska grupper som växte fram i Sverige, sprungna ur bland andra Vitt ariskt motstånd (VAM) och Bevara Sverige svenskt (BSS). De hade svårt att organisera sig och bråkade sinsemellan.

På stan blev det ibland våldsamt. Hatet och slagen riktades främst mot judar och jugoslaver som flytt.

– Innerst inne visste jag nog att det var fel, men jag sköt det åt sidan. Jag ville vara med i ett sammanhang och fortsatte, säger Sven-Erik Källman.

En varm vårdag 1995 kom Sven-Erik till sitt jobb på ABB i Ludvika iklädd en kortärmad tröja. Ett stort hakkors i rött och svart skrek på bröstet.

Samma dag knackade det på hans lägenhetsdörr.

Det var representanter från ABB:s hemvärn. Han fick inte vara med längre. De beslagtog hans vapen, en k-pist.

Karta över Dalarna

Verkstadschefen på ABB konfronterade Sven-Erik.

”Hur är det med dig egentligen, kan jag hjälpa dig med något?”

Kunde han det?

Sven-Erik tänkte efter: Jag måste bort, bort från det jag och mina kompisar står för, bort innan allt festande gör mig till alkoholist.

Svaret kom hastigt.

”Ja, med att flytta”, sa Sven-Erik till verkstadschefen.

De bestämde att han skulle få låna chefens släp.

– Den kontakten behövde jag, den var avgörande och viktig för mig, säger Sven-Erik.

Samma år gick flyttlasset från Grängesberg till Ludvika. Vännerna i Grängesberg fick aldrig någon förklaring till Sven-Eriks plötsliga flytt, annat än att han ville ha kortare avstånd till sitt arbete.

På stolen i fikarummet började Sven-Erik lyssna. Det var löner som diskuterades. Det kunde väl inte vara så att de som jobbat längre skulle ha mindre lön än de som just anställdes trots samma arbetsuppgifter?

Han började höja rösten. 1999 valdes han in i styrelsen i den lokala fackklubben på ABB i Ludvika. Direkt efter omröstningen dundrade flera personer in på klubbexpeditionen.

”Vad fan håller ni på med, hur kan ni släppa in en nazist i styrelsen?”

I sittande klubbstyrelse fanns också en oro över nyförvärvet. Tidigare under året hade flera möten hållits där man diskuterat antidemokratiska krafter på arbetsplatsen.

Dåvarande klubbordförande kallade Sven-Erik till ett allvarligt samtal. ”Du vet väl att som förtroendevald kan du inte göra skillnad på folk och folk.” Ja, det hade Sven-Erik insett. Ordföranden satte då ner foten till dem som tvivlade på den nyvalda:

”Medlemmarna har valt och det ska vi respektera, punkt slut.”

Men det tog inte slut. De som var emot Sven-Erik kom till expeditionen varje dag för att kontrollera att han var på plats, försökte fälla hans förslag och få bort honom från styrelsen.

Om en före detta nazist valts in i fackstyrelsen i dag tror Sven-Erik att han skulle ha reagerat likadant som en del av hans kollegor gjorde.

Motståndet som han mötte gjorde honom mer envis. Han knäcktes inte, engagemanget växte. 2016 blev Sven-Erik politiskt aktiv som ersättare för Socialdemokraterna i kommunfullmäktige i Ludvika. Ändlösa protokoll varvades med dagordning och motioner. Men det roliga hände innan och mellan alla möten.

Person i t-shirt med trycket "Inga nazister på våra gator"

I Ludvika har nazisternas närvaro steg för steg blivit en del av vardagen. Men samhället försöker tydligt visa var de står i frågan. Foto: David Lundmark

Tillsammans med andra diskuterade han politik och försökte hitta en gemensam strävan och vilja. Han fick känslan av att det han gjorde var viktigt.

– Han har fått fan för sitt förflutna, flera har hållit det emot honom och det finns fortfarande dem som inte litar på honom på grund av hans bakgrund, säger Maria Häggman, som suttit i fackklubbens styrelse på ABB i Ludvika i 30 år fram till i höstas.

När telefonsamtalet kommer är det två dagar kvar till riksdagsvalet 2018. Bilen färdas på vägen mellan Avesta och Fagersta.

Sven-Erik lyfter luren:

”Hej, kvällstidningarna har hängt ut flera nazister. De glömde dig. Men det gjorde inte jag”, säger en man i andra änden, som presenterar sig som en reporter från en högerextrem sajt.

Lång tystnad.

Vad är syftet med att dra upp sådan gammal skit, tänkte Sven-Erik och försökte svara så ärligt som möjligt.

Vapnet, hemvärnet, nazistkläderna och åsikterna. Allt kom upp till ytan.

Det knöt sig i magen av olust. Sven-Erik hade aldrig känt så innan. Han tvingades ringa till partidistriktet och LO-distriktet och berätta. Han ville att de skulle höra det från honom först. De rådde honom att ligga lågt och sitta still i båten. Sven-Erik plockades bort från kampanjen och på distrikten försökte man behålla lugnet och vara tysta.

Telefonsamtalet publicerades i en artikel på högerextrema sajten Samhällsnytt under rubriken ”Före detta nazist med i Löfvens fackförbund och kandiderar för S i valet”.

I maj i år hade artikeln delats över 5 000 gånger i sociala medier och hade över 500 kommentarer.

I badrumsspegeln blir han påmind. Varje dag. Under den korta tröjärmen skymtar bara den svarta färgen, men när han rullar upp den syns det tydligt. Svart färg format till ett svärd med en liggande blixt tvärsöver – varghaken. I Sverige användes varghaken främst i början av 90-talet av Vitt ariskt motstånd. I Tyskland användes den av SS-divisionen Das Reich. I dag är den förbjuden där.

I Ukraina används den fortfarande av Azovbataljonen, ett nynazistiskt paramilitärt förband, med drygt 300 frivilliga som har nära kopplingar till socialnationalistiska församlingen.

Tatueringen gjorde han i en lägenhet i centrala Ludvika på 90-talet.

– Jag har fått frågor i omklädningsrum, om vad den står för. Ibland vill jag inte ta diskussionen, då brukar jag säga att den står för motstånd.

Han har funderat på att tatuera över den, men i stället har han tatuerat in sina barns namn, ett på vardera underarm.

Skäms du över den du var då?

– Det är klart att vissa saker skulle man önska att man gjort på andra sätt och haft ogjort. Egentligen allt. Helst hela den femåriga episoden av mitt liv. Men sen tycker jag inte att man ska ångra sig för då utvecklas man inte. Jag står väl för det jag gjort och samtidigt så har det lett fram till den jag är i dag.

Varför tror du att en del söker sig till nazistiska organisationer?

– Jag tror att det är kopplat till rädsla och känslan av otrygghet. Under 90-talet och finanskrisen fanns en stor oro. Jag själv sökte nog ett sammanhang.

Vad har du fått med dig från den tiden?

– Styrkan att kunna lämna det.

Nästan varje månad håller Sven-Erik i fackliga utbildningar runt om i Bergslagen.

– Det är intressant att följa hur människor utvecklas man ser efter ett par dagar att något händer i blicken på dem.

Då tycker han att han gjort ett bra jobb och utvecklas själv också, även om han fortfarande ogillar att prata inför folk.

Ändå står han där med mikrofonen vid podiet den första maj i Smedjebacken 2019. Händerna darrar men rösten är beslutsam.

Texten på papperet framför honom är svår att se. Han ångrar att han inte skrev ut talet i större typstorlek. Kvällen innan gick han inte på något valborgsfirande. Han övade på talet. Temat är valet till Europaparlamentet och varför det är viktigt för medlemmarna.

– Varje gång högerextrema partier får makten så monterar de ner våra mänskliga och fackliga friheter. De har gjort det förr och det händer nu också … säger han och lutar sig närmare mikrofonen.

Sven-Erik Källman i talarstolen

Samtidigt som Sven-Erik Källman uppmanar publiken att rösta i EU-valet bränner nazister EU-flaggan på ett torg en bit därifrån. Foto: David Lundmark

Samtidigt, cirka en mil därifrån på Garvarens torg i Ludvika, bränner den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR) EU-flaggan.

Under dagen har Sven-Erik burit IF Metalls röda fana i tre förstamajtåg.

I Grängesberg passerar demonstrationståget in i ett bostadsområde. Flera står på balkongerna och tittar. En av dem är klädd i vit skjorta och grön slips, NMR:s ”uniform”. Vera Oredsson, en länk mellan nazityskland och dagens nazism, en av organisationens förgrundsgestalter och tidigare ledare för nazistiska Nordiska rikspartiet.

Hon står lutad mot väggen och tittar ner mot Sven-Erik. När den röda fanan, som Sven-Erik bär, vecklas ut i vinden syns bokstäverna i förgylld brodyr ”Tillsammans är vi starka”. Han tittar upp mot balkongen och passar på att skjuta upp glasögonen på näsryggen med sitt långfinger.

– Det här är vår nationaldag, man tar på sig kavaj och det ska vara lite fint. De försöker ta vår dag och få den att handla om något annat, säger Sven-Erik.

– Skillnaden i dag jämfört med när jag var aktiv är att de är mycket mer välorganiserade, nazisterna har tagit klivet in i finrummet och Sverigedemokraterna står för normaliseringen.

Han har själv en gång lagt sin röst på SD 1994. Valet blev ett fiasko för partiet men sedan dess har det vuxit till det tredje största partiet i riksdagen.

– Förut vågade folk inte ens säga att de röstade på Sverigedemokraterna. Så är det inte längre. Därför har de extremare åsikterna också krupit upp ett steg på acceptanstrappan.

– Jag tror att politiken måste komma närmare människorna, man måste satsa på landsbygd och minska klyftor. Det ska vara nära till närmsta politiker, man ska kunna gå dit och prata.

Själv är Sven-Erik inte säker på om han vill ha en politisk karriär eller vad han vill med sitt fackliga engagemang.

– Jag har funderat och funderat, men jag vet inte, jag är inne och lortar på så mycket. Men någon gång ska man väl hitta rätt.

– Jag trivs väldigt bra med mitt liv som det är just nu, om fem år kanske jag aspirerar på en tjänst som ombudsman på förbundskontoret.

Ibland springer Sven-Erik på sina gamla vänner från Grängesberg. De hälsar, men inget mer. I Ludvika, där han bor, har nazisternas närvaro steg för steg blivit en del av vardagen. De delar ut flygblad i centrum och sitter i kassan i lokala livsmedelsbutiken. Sven-Erik undviker att handla där.

Sedan några år har Nordiska motståndsrörelsen (NMR) gjort kommunen till bas för sin organisation.

– Jag försöker att inte lägga för mycket energi på dem. Man kan inte slåss på alla fronter, då orkar man inte. Det är olyckligt att de gjort Ludvika till sitt fäste. Men samhället har visat tydligt var de står i frågan genom motdemonstrationer och manifesterande väsktanter mot rasism.

Sven-Erik Källman och Peter Cyrillus bär röda fanor.

Partikollegan Peter Cyrillus är en av få som hittills känner till Sven-Eriks förflutna. Foto: David Lundmark

Peter Cyrillus sitter i kommunfullmäktige för Socialdemokraterna i Ludvika och är aktiv i IF Metall Bergslagen. Han är Sven-Eriks vän och en av få som känner till Sven-Eriks förflutna som skinhead.

Efter krisen i valrörelsen när Sven-Erik hängdes ut på den högerextrema sajten fick fler reda på det. Men fortfarande är det få som vet.

– Det är nog inget som Källman är stolt över, men man ser bara sitt liv från sin egen sida. Jag ser hans liv från en annan sida, säger Peter Cyrillus.

– Jag ser det som en styrka att han känner fienden. Jag och de få andra som vet om det ser det som en tillgång.

Nästan 24 år har gått sedan Sven-Erik vände nazismen ryggen.

Varför berätta nu?

– Nu kan ingen dra nazistkortet mot mig för jag har redan dragit det och kanske kan jag en dag använda mitt förflutna och dela med mig av erfarenheterna, säger Sven-Erik.

Förra året åkte Sven-Erik på en demokratiresa för att besöka Auschwitz II-Birkenau – ett av nazitysklands koncentrations- och förintelseläger i Polen. Han gick mellan tegel- och träväggar, såg gaskamrar och minnesmärken. Passerade stora ugnar.

Utanför stod solen högt, temperaturen närmade sig 36 grader. Tröjan klibbade fast på kroppen.

På vägen från området fick Sven-Erik syn på en grupp människor som satt på marken i gräset vid en skogsdunge. Några hade skruvlockar på båda sidorna av ansiktet och flera bar kippa på huvudet. De vaggade fram och tillbaka samtidigt som de sjöng på hebreiska.

När tårarna kom stod Sven-Erik på vägen vid skogsdungen 180 mil hemifrån med händerna för ansiktet.


je@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Vi har mycket att lära av Ludvika

LEDARECivilsamhället är avgörande i motståndet mot nazism. Fackföreningar är en del i människovärdets självförsvar, skriver Helle Klein i sin ledare.

 

40 år av bombhot, mord och politik

Tidslinje Högerextremismen har tagit olika former de senaste 40 åren. Här är några händelser som präglat Sverige.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

Vill tillbaka till landslaget

PROFILENVolvomontören Ronny Röhr tävlade i tio år i svenska dartlandslaget. I höst börjar han träna för att på nytt försöka säkra en plats. Här berättar han om hur man gör för att hålla fokus, och om pilkasten han minns.

Längtan, kärlek och rock n´roll

BILDREPORTAGETMärta Thisners "Drunk in Love" handlar om längtan efter närhet, gemenskap och kärlek. Ett sökande efter identitet och sexualitet och att leva ut på natten.

Lönerna på pappersbruken

Så många fick mer än 50 papp

LÖNER 792 pappersmedlemmar har fått en månadslön på över 50 000 kronor. Det är en ökning med nästan 30 procent jämfört med året innan. Återigen är det Gävleavdelningen Karskär som toppar listan.

Avtal 2020

Nu syns kompetensen i lönekuvertet

I åratal försökte klubben på Eson Pac förhandla fram ett löneavtal. Till slut satte de hårt mot hårt, synade nedläggningshotet och lyckades.

Svenskt Näringsliv: Löneökningstakten måste ner

Avtal 2020Svenskt Näringsliv målar upp en dyster prognos inför avtalsrörelsen 2020. Men att dra ner på löneökningarna är inte svaret, enligt Unionens chefsekonom Katarina Lundahl, som hävdar att löneökningstakten redan minskat.

Makt över tiden viktigt för GS medlemmar

GS-facketLönen hamnar alltid i centrum i avtalsrörelsen. Men makten över arbetstid och fritid hamnar högt på listan över vad medlemmarna tycker att GS-facket ska driva i förhandlingarna.

”Nu är det mer rättvist”

LönerMånga tjänar långt under snittlönen, och kvinnor tjänar mindre än män. Inför varje avtalsrörelse dyker frågan upp: Hur blir lönerna mer rättvisa? För tre år sedan prövades en ny lösning – nu börjar resultatet synas.

Marcus Bohlin, Pappers avtalskoordinator

Här stolpar Pappers fler krav inför avtalsrörelsen

UpptaktBättre pensioner, utbyggd ATK och mindre övertid. Det är några av de krav som Pappers tycker är viktiga i avtalsrörelsen. Plus högre löner förstås.  

Pappers sätter press på LO

PerspektivDet var dagen då Pappers vände upp och ner på avtalsrörelsen – långt innan den ens hade hunnit börja. Ett oväntat utspel som tyder på att den kommande lönerörelsen inte blir lik någon annan, skriver DA:s Harald Gatu.

1
Pontus Georgsson

Pappers kräver rejäla lönelyft

Kickstartar avtalsrörelsenEtt lönepåslag på fyra procent. Det kräver Pappers att deras medlemmar ska ha när lönerna ska omförhandlas nästa år. ”Vi tycker att arbetsgivarna är skyldiga oss mer pengar.”

1

”För tidigt att prata siffror”

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, om Pappers utspel för 4 procent i löneökningar.

Arbetsgivarna: Löneökningstakten måste ner

Pappers krav på fyra procent saknar verklighetsförankring, svarar Industriarbetsgivarna. ”Löneökningstakten måste ner om vi ska ha jobben kvar i Sverige i framtiden”, säger förhandlingschef Per Widolf.

1

INDUSTRIN VS VÅRDEN

Skilda världar

ARBETSMILJÖNy teknik och ständiga ­förbättringar har gjort att Stellan klarat kroppen trots 30 år i industrin. Vårdens kvinnor har däremot samma hjälpmedel som på 80-talet, trots att ny teknik finns. Undersköterskan Åsa får ofta förlita sig på muskelkraft.

”Det är märkligt att så lite hänt”

Robotar och automation har ersatt många tunga och smutsiga industrijobb. I vården finns däremot få hjälpmedel som minskar belastningen. I en gemensam intervju får IF Metalls och Kommunals ordförande svara på varför det ser ut som det gör och vad som behöver ändras.

300 tjänster bort från Billerud Korsnäs

300 tjänster ska bort när skogskoncernen Billerud Korsnäs lanserar ett sparpaket.

50 000 bilarbetare i strejk

Uppåt 50 000 bilarbetare vid General Motors i USA går ut i strejk för högre löner och bättre arbetsvillkor. Facket kräver också att företaget återupptar driften vid fabriker som tidigare har stängts.

1

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

Vi förväntar oss att skulden betalas

KRÖNIKAVi kliver nu in i en avtalsrörelse och det är dags för arbetsgivarna att infria sina löften. I bättre tider ska det också hamna mer pengar i lönekuvertet, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

1

Vi ska vara med och rädda världen

KRÖNIKAIndustrin utmålas ofta som en miljöbov. Det är en gammalmodig syn, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Robotiseringen av arbetslivet

Robotarm samt Ove Leichsenring

Robotiseringen som kom av sig

IndustrirobotarSvensk industri satsar allt mindre på robotar. I fjol sjönk försäljningen av industrirobotar till de svenska företagen med 20 procent. Det kan stå oss dyrt nu när vi går mot sämre tider, varnar branschen.

Pappersfeber

Inifrån Swedpapers fabrik.

Swedpaper rider på klimatvågen

Fler ratar plastSuget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

Papper ett alternativ till den farliga plasten

PapperLarmrapporterna om plast i haven har fått länder att införa tuffa regler. Storföretagen tar fram andra lösningar – som papper.

Döden på jobbet

Villkorlig dom efter dödsolyckan på Scania

RättegångEn 59-årig man döms för vållande till annans död efter dödsolyckan på Scania där hans närmaste arbetskamrat omkom i en robotcell. Domen är villkorlig och han slipper böter.

1
Per-Olof Sjöö

Ikea kritiseras i öppet brev

Facklig kritikIkea Industry kritiseras för att ha brutit mot internationella riktlinjer vid nedläggningen av sin fabrik i Danville, USA. Internationella trä- och byggarbetarfacket efterlyser en bättre social dialog.

Nu är det dags att visa vår styrka

KRÖNIKAVår sammanhållning är vårt starkaste vapen när det är dags att förhandla fram nytt avtal, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Glöm globaliseringen – nu är närområdet viktigast

PerspektivGlöm globaliseringen. Den är på väg att mattas av. Nu blir produktion för närområdet desto viktigare, av många skäl. Efter globaliseringen kommer regionaliseringen, skriver DA:s Harald Gatu i en analys.

Fick sparken – ska ha avslöjat företagshemligheter

StämningEn verkstadsanställd anklagas för att ha avslöjat företagshemligheter och fick sparken. Nu stämmer IF Metall företaget och vill att avskedandet ogiltigförklaras.

Återvinning

Enklare återvinning kan hota jobben

KRITISERAD FÖRÄNDRING.Snart ska alla kunna återvinna utanför den egna porten. Enklare för hushållen och bättre för miljön, tror regeringen. Men kritiken är hård. Berörda branscher befarar att priset blir så högt att jobb hotas.

”Det blir väldigt mycket dyrare”

Kraftigt ökade papperspriser riskerar att leda till nedläggningar och förlorade jobb. ”Det drabbar den grafiska branschen som redan i dag har stora problem att överleva”, säger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

1

”Redan tillräckligt pressat”

Enligt pappersbranschen gagnar det nya återvinningssystemet varken miljön eller affärerna. Men regeringen har inte tid att svara på Dagens Arbetes frågor om kritiken.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.