Vad gör jag med korken till mjölken?
Hur plast ska återvinnas är inte alltid lätt att veta. Och hur mycket av den svenska plasten återvinns faktiskt? DA reder ut ett par oklarheter.
Industriarbetarnas tidning
Kritiserad förändring. Snart ska alla kunna återvinna utanför den egna porten. Enklare för hushållen och bättre för miljön, tror regeringen. Men kritiken är hård. Berörda branscher befarar att priset blir så högt att jobb hotas.
sopkärl behöver köpas in för att införa fastighetsnära insamling i alla hus.
Källa: Roland Berger, konsultbolag
hushåll kan redan i dag sortera förpackningar och returpapper direkt i fastigheten.
Källa: FTI
återvinningsstationer finns i Sverige för glas, kartong, plast, metall och returpapper. Behållarna töms två miljoner gånger om året.
Källa: Avfall Sverige
ton material lämnade vi in för återvinning 2017. Av det kunde 1 310 000 ton nytt råmaterial framställas.
Källa: Avfall Sverige
av det vi slänger i våra soppåsar borde vi ha sorterat ut som papper och förpackningar.
Källa: Avfall Sverige
Det ska bli lättare för hushållen att sortera och slänga saker på rätt sätt, så att mer material kan återvinnas. Det är huvudanledningen till att regeringen förra året gjorde om reglerna för hur återvinningen ska gå till.
En av de största förändringarna är att alla hushåll ska ha rätt att slänga sitt sorterade avfall utanför den egna bostadsdörren. I stället för att lastbilar ska tömma containrar vid återvinningsstationer, ska de åka till varje fastighet och tömma kärl för glas, metall, papper, kartong och plast. Det kallas för fastighetsnära insamling (FNI) och ska vara infört vid alla bostäder och fritidshus senast 2025.
Redan i dag är det många som har FNI. Ett 50-tal kommuner har infört det för småhus, och många fastighetsägare och bostadsrättsföreningar har det i sina flerbostadshus. Det ger resultat. Plockanalyser visar att färre förpackningar hamnar i de vanliga soporna hos de som kan slänga allt utanför dörren.
Men det är fastighetsägaren själv som får betala för hämtningen av soporna och så ska det inte vara, tycker regeringen. Hela kostnaden ska ligga på förpacknings- och pappersproducenterna, vilket också var ett skäl till att ändra reglerna.
De brister som finns gör att konsekvensutredningen inte kan anses hålla tillräcklig kvalitet.
Regelrådets remissvar till regeringen.
När regeringen skickade ut förslaget på remiss var många kommuner och renhållningsföretag positiva till FNI. De svarade bland annat att det är bra att folk inte behöver gå till två olika platser för att bli av med sina sopor, att problemen med skräpiga återvinningsstationer kommer att minska och att det är en god service till medborgarna. Många tror också att det kommer att leda till en ökad insamling och mer materialåtervinning.
Kritiken har däremot varit hård från bland annat pappersindustri, tryckerier och tidningsutgivare. De befarar att kostnaderna kommer att bli så höga att många jobb är i fara. Framför allt är de kritiska till att regeringen inte har räknat ordentligt på vad den här omställningen faktiskt kommer att kosta.
Samma kritik kommer från flera andra remissinstanser, bland annat Regelrådet, ett beslutsorgan inom statliga Tillväxtverket. ”De brister som finns”, skriver de, ”gör att konsekvensutredningen inte kan anses hålla tillräcklig kvalitet”. De konstaterar också att regeringen inte uppfyller de regler som finns för hur en sådan här utredning ska gå till.
I sin utredning lutar sig regeringen mot en uträkning från Naturvårdsverket som uppskattar att den årliga kostnadsökningen landar på 97 miljoner kronor. Då har de även räknat in samhällets besparingar, som att mängden osorterade hushållssopor minskar, att färre återvinningsstationer behövs och att folk sparar tid på att slänga alla sopor nära hemmet. Hur stora engångsinvesteringar som krävs för att ställa om till FNI har regeringen inte räknat på.
Förpacknings- och tidningsinsamlingen ställde sig frågande till siffran och anlitade Roland Berger, ett externt konsultbolag, för att räkna på kostnaden för att införa insamling vid varje fastighet. Till att börja med måste nya sopkärl och insamlingsfordon köpas in, och miljörum måste byggas i många fastigheter.
En investeringskostnad som beräknas landa på 13,5 miljarder kronor, vilket är nästan lika mycket som alla massa- och pappersbruk samt sågverk i Sverige investerade för i fjol.
Den årlig kostnaden för att samla in allt material kommer enligt konsulternas uträkning att landa på 3,4 miljarder kronor. Det vill säga 2,4 miljarder mer än vad Förpacknings- och tidningsinsamlingen uppger att det kostar i dag.
Med de ökade kostnaderna befarar Andreas Boo, vd för Pressretur, att priset på papper nästan kommer att fördubblas. Såväl han som Ravindra Parasnis, vd på Grafiska företagen, ifrågasätter dessutom nyttan med förändringen. Redan i dag samlas över 90 procent av allt tidningspapper in. En ökad återvinningsgrad på ett par få procent, som det här eventuellt skulle kunna leda till, står inte i proportion till de stora miljardkostnaderna, menar de.
Energikrisen slår hårt mot den svenska pappersindustrin. Flera bruk har börjat elda olja för att klara produktionen. Andra ändrar arbetstiderna för att få ner elräkningen. Samtidigt tjänar massaindustrin stora pengar på att sälja el.