Glöm globaliseringen – nu är närområdet viktigast

PERSPEKTIV Glöm globaliseringen. Den är på väg att mattas av. Nu blir produktion för närområdet desto viktigare, av många skäl. Efter globaliseringen kommer regionaliseringen.

Stora skeenden skapar sällan stora rubriker. Inte så konstigt eftersom viktiga förändringar sker långsamt över tid. Trender kommer, trender går.

Fram till 1990-talets början talade man om internationalisering. När den växlades upp och fördjupades lanserades ett nytt begrepp, globaliseringen. Den rusade fram under 1990-talet påeldad av en mängd förändringar. Avreglerade finansmarknader förenklade kapitalflytt över gränserna, sänkta transportkostnader gjorde det billigare att frakta insatsvaror mellan kontinenter, internet knöt ihop produktionsenheter i skilda världsdelar, Sovjetblockets sammanbrott och Kinas anslutning till världshandelsorganisationen WTO ökade dramatiskt utbudet av lågavlönade, utbildade industriarbetare på den globala arbetsmarknaden.

Jobb slogs ut, fabriker flyttades och trendspanare placerade världens verkstadsgolv i Kina.

Tio år efter finanskraschen kan vi se att globaliseringen har mattats av. Tecknen är flera. I årtionden ökade världshandeln snabbare än världens samlade produktion av varor och tjänster, BNP. Men inte längre.

Efter finanskrisen forslas inte varor från den ena kontinenten till den andra i samma omfattning som tidigare.

Kanske det allra viktigaste måttet är flödena av utländska direktinvesteringar i världen. Alltså hur mycket pengar som ett företag satsar i ett annat land. Det kan handla om alltifrån uppköp av andra företag till att man skjuter till kapital i sitt eget dotterbolag. Före finanskrisen motsvarade dessa utländska direktinvesteringar nära 4 procent av världens BNP. Idag lite drygt 1 procent.

Business Sweden, samägt av staten och näringslivet, har fångat den senaste trenden i rapporten Ändrad spelplan för industrin. En liten rapport om ett till synes stort skifte: från globalisering till regionalisering.

Både produktionen och handeln med industrivaror regionaliseras. Att tillverka för kunder och marknader i närheten, inom regionen, blir allt viktigare. Korta ledtider som snabbar på leveranserna, bättre kontroll över kvaliteten, mindre klimatavtryck, automation som minskar lönekostnadens betydelse – orsakerna till att produktionen regionaliseras är många.

När Business Sweden intervjuar svenska industriföretag framgår det att deras kunder mer och mer kräver ”skräddarsydda, innovativa produkter och just-in-time-leveranser i tät dialog med leverantören”. Då kan man inte ha tillverkningen på andra sidan jordklotet.

Vad som har hänt under det senaste årtiondet är att handeln med industrivaror mellan Nordamerika, Asien och Europa stannat av. Däremot ökar handeln inom regionerna. Europeiska företag säljer allt mer till europeiska kunder just därför att de vill vara nära leverantören.

Tidigare i år uppmärksammades trenden av den brittiska affärstidningen The Economist som på omslaget hade en snigel med jordklotet på ryggen. Rubriken var: Slowbalisation. Budskapet var att globaliseringen hade saktat in. Uttrycket för den långsammare globaliseringen, ”slowbalisation”, hade de lånat från en nederländsk trendspanare.

För två år sedan fångade Dagens Arbete trenden i Småland, i en nyöppnad fabrik som börjat tillverka gardinstänger åt Ikea som tidigare beställt dem från Kina. De senaste automationslösningarna hade gjort etableringen möjlig. Rickard Olsson, vd för PG&WIP i Åseda sa:

– Nu kan vi ta matchen med Kina. Och det genom att automatisera till jobb. Alltså tillföra jobb med hjälp av tekniken. Inte ta bort jobb med automation.

Men det räcker inte med automation. Kunderna måste också finnas i närheten. I fjol berättade Dagens Arbete om återflyttning av produktion till Sverige. Anton Svensson, vd för Ewes stålfjäder i Bredaryd sa i Dagens Arbete:

– Det viktigt att de stora företagen är kvar. Jag är ganska beroende av att exempelvis ABB är kvar i Sverige och Norden. Vi måste kunna avsätta produkterna i närområdet. Kan jag inte det blir det ingen återflytt av jobb. Därför måste vi se till att vi kan behålla en stor basindustri.

Nej, världens verkstadsgolv hamnade alltså inte i Kina eller i Asien för den delen. Enligt Business Swedens rapport är Europa och Asien jämnstora som exportörer av industrivaror. Tillsammans står de bägge regionerna för tre fjärdedelar av industriexporten; Nordamerika är däremot en betydligt mindre spelare.

Trendbrottet ger en ny spelplan för industrin. Och kanske också nya förutsättningar för en och annan förhandling. Betydelsen av ökad regionalisering kan sägas ha en facklig dimension också. Många lokala klubbar har vittnat om hur de i förhandlingar pressats till att ge med sig när arbetsgivaren viftat med globaliseringskortet. ”Vi kan ju alltid lägga tillverkningen i Kina om det blir för dyrt här”. I en mer regionaliserad värld blir det tillhygget inte längre lika gångbart.