Industriarbetarnas tidning

Göken som håller i ur och skur

27 september, 2019

Skrivet av ANNA LILJEMALM

urgammalt hantverk. Det allra första gökuret gjordes för nästan 300 år sedan. I dag finns några få tyska hantverkare som försiktigt karvar ut avancerade mönster i trä och sätter ihop med urverk och utflygande gök.

Pendeln har koll på tiden

Ett gökur är utrustat med en pendel och två vikter. Den ena vikten behövs för att driva göken och den andra för att driva urverket. Uren är inte elektriska, tiden kontrolleras i stället med hjälp av en pendel som svänger fram och tillbaka.

De första gökuren bestod av en huskropp av trä och utsmyckades vanligen med växter. Göken tittade ut genom en liten lucka.

I dag tillverkas vikterna ibland av metall, men på 1700-talet var det så dyrt att träet oftare målades för att se ut som metall.

Han har gjort det tusentals gånger förut. Gökurmakaren Oliver Zinapold placerar en snirklig mall ovanpå sin träbit av furu. Med bestämda blyertsstreck markerar han konturerna. I nästa ögonblick åker träbiten rally i figursågen. Sågbladet tuggar fram längs med blyertsmotorvägen med en väldig fart och det hela är över på mindre än en minut. Efteråt har han följt strecket in i minsta detalj.

– Det här? Det här är ingenting! Det svåra är att karva i träet. Vill ni se? säger han.

Oliver Zinapold började som träsnidare i den tyska bergsbyn Triberg för 33 år sedan. De första tre åren gick han som lärling. Därefter jobbade han åtta år i en lokal gökursfabrik innan han var mogen att försöka få mästarbrev i yrket. Det tog ytterligare två år. Först efter det kunde han öppna eget som gökurmakare.

Butiken ligger en trappa ner. Här finns också hjärtat i hela verksamheten. Mitt i ett myller av handsnidade gökur, små träfiguriner och gamla handverktyg står arbetsbänken där han ägnat tusentals och åter tusentals timmar åt att tämja trä. Dagens uppgift är att karva ut ett granmotiv som så småningom ska pryda ett mellanstort gökur. Han greppar ett träsnidarjärn och sätter i gång. Träet knakar ljudligt innan det släpper taget. En och annan turist duckar bakom en monter när träflisorna kommer flygande. Oliver Zinapold är inte typen som stannar upp när han väl har börjat. Karvandet kräver full uppmärksamhet.

Att skulptera i sten sägs vara lättare än trä, eftersom sten saknar ådror. Han måste alltid skära i samma riktning som ådrorna och det gäller att vara lika bekväm att jobba med vänsterhanden som med högerhanden. Minsta felsteg och hela alltet kan spricka. Särskilt områdena kring kvistarna är potentiella minfält.

– Jag gillar att man har en bit trä och att slut­produkten finns där redan från början. Innan man ens har satt i gång så finns den där inne i träet. Det gäller bara att få fram den, säger Oliver Zinapold.

Det allra första gökuret tillverkades i grannbyn Schönwald på 1730-talet. Urmakaren Franz Anton Ketterer hade en idé om att tonsätta sina ur. Han ville att man skulle kunna höra hur mycket klockan var utan att behöva titta. Att det skulle bli gökur var dock inte självklart. Från början tänkte han att urverket skulle låta som en tupp, men det visade sig vara tekniskt komplicerat. Ku-ke-li-ku krävde fyra olika toner. Ko-ko bara två.

Folk vill ha hundar och allt möjligt i stället för gök, men vi kan inte göra hundskallet.

Oliver Zinapold, urmakare.

Gökuren blev snabbt populära i byarna i Schwarzwald. Det är tyska för svarta skogen och här fanns gott om virke. Från början tillverkades uren av fattiga bönder som behövde dryga ut kassorna vintertid. Så småningom startades också träsnidarskolor i området. Klockorna såldes av kringresande försäljare runt om i Europa. De åkte till och med till Ryssland och USA.

Gökuren pryddes av avancerade handkarvade trämönster föreställande växter, djur och hus av olika slag. Själva göken tittade ut varje kvart och lät olika länge beroende på tidpunkt.
Som mest fanns det mellan 400 och 500 gökursmakare i området. Nu är de bara en handfull kvar. Oliver Zinapold konstaterar att konkurrensen länge varit hård.

– När jag började var det fortfarande tuffa tag här i området. När man skapade en ny modell hände det att andra tillverkare kopierade den och sålde den billigare. Särskilt de senaste 20 åren har det hänt mycket. Många tillverkare har gett upp. Nu är vi färre än tio kvar, säger han.
Intresset för gökur beskriver han som fortsatt stort, men i dag massproduceras de i länder som Kina, Polen och Rumänien. Att få människor att betala för handsnidade ur är inte det enklaste, även om det fortfarande finns köpstarka ­grupper. Oliver Zinapold säljer gökur till samtliga kontinenter. En klar majoritet skickas till USA.

– Många amerikaner var placerade i Tyskland under andra världskriget och köpte med sig gökur hem. Det skapade en stor efterfrågan. I dag finns många samlare i USA. En del reser hit på semester och köper med sig gökur hem, men det mesta skickar vi med fartyg, säger Oliver Zinapold.

Han tycker bäst om att skapa traditionella ur. Gärna egendesignade, men han har också samlat på sig flera hundra år gamla modeller som han ibland gör repliker av. Oliver Zinapold har också en del gamla träsnidarjärn som han har ärvt från andra tillverkare.
– En liten pojke började räkna alla träsnidar­järnen en gång, men han gick aldrig i mål. Han slutade någonstans efter 200, säger Oliver Zinapold.

Att karva sina gökur framför öppen ridå är ett sätt att tydliggöra för besökarna hur mycket jobb som faktiskt ligger bakom. Verkstaden är dock uppdelad på tre våningar så övriga moment görs fortfarande bakom kulisserna. Sågning och betsning, till exempel.

I arbetsrummen vilar ett tunt lager slipdamm över bänkar, radioapparater och vinkelhakar. Längs väggarna trängs halvfärdiga gökur utrustade med blå lappar som berättar mer om själva beställningarna. Många kunder har särskilda önskemål. Några vill till exempel att han ska snida deras egna hus ­eller deras husdjur. Så länge det bara är tekniskt möjligt säger han ja, men det finns gränser.

Det finns inga som vill ta över. Det är klart jag tycker att det är supersorgligt.

Christophe Herr, urmakare.

Precis som förr i tiden är tekniken enkel. Den bygger på samma princip som orgeln i kyrkan. Ko-ko-ljudet skapas med hjälp av luft som växelvis pressas genom två olika pipor av papp.

– Folk vill ha hundar och allt möjligt i stället för gök, men vi kan inte göra hundskallet. Snidandet är inga problem, det är ljudet som är svårt. Då måste man jobba elektriskt, men det här är 300 år gamla traditioner och jag vill inte ha billiga kinesiska plastgrejer däri. Då håller de inte så länge ­heller. Ett gökur ska hålla en livstid. Gärna flera, säger han.

En annan som jobbar hårt för att blåsa nytt liv i hantverkartraditionerna är Christophe Herr. Han är femte generationens urmakare och skapade sitt allra första gökur när han var åtta år. Som barn arbetade han med både sin pappa och sin farfar.

Själv har han tröttnat på rådjur, björnar och träd. I stället designar han gärna klockor i gotisk stil. Favoritträslaget är lind. Också han är oroad över yrkets framtid. Nu var det länge sedan det utfärdades ett mästarbrev.

– Jag är den yngsta gökursmakaren. Och jag är inte ung. Jag är 40. Det finns inga som vill ta över. Det är klart att jag tycker att det är supersorgligt. Jag och min fru har inga barn, hantverket kanske dör med mig.

Men han har märkt ett tilltagande intresse för att veta varifrån grejer kommer. Alltifrån gökur till korv och bröd.

– Min farfar sa ofta att folk inte behöver gökur. Man köper dem för att man gillar dem. Jag pratar med folk i USA som har ärvt gökur från en gammelgammelfarfar och de fungerar fortfarande. Så vill jag att det ska vara, säger Christophe Herr.

”Min styvdotter har tatuerat in ett gökur på ena armen som en liten hyllning. Men hon jobbar inom vården så jag tror inte att chanserna är så stora att hon vill ta över verksamheten efter mig” säger Oliver Zinapold. Foto: Linn Bergbrant

Oliver Zinapold konstaterar att gökuren har blivit både billigare och dyrare med åren. Utlandsproducerade gökur går att köpa för under hundralappen. Samtidigt finns det kunder som är beredda att betala nästan vad som helst. Förra året fick han en specialbeställning på ett 1,6 meter stort gökur som nu hänger hemma hos ett par i Michigan i USA. De fick betala 10 000 euro, vilket motsvarar ungefär 106 000 svenska kronor.

Ändå är det ingenting mot vad världens påstått mest exklusiva gökur går loss på. I en av klockbutikerna i Triberg säljs ett gökur utrustat med både Swarovski-kristaller och 24 karat guld. Prislappen? 22 000 euro, motsvarande 234 000 svenska kronor.
– Det amerikanska paret blev så nöjda att de har beställt ett till gökur. Den här gången vill de ha ett ännu större. Det kommer alltid att finnas en marknad för gökur, men jag är rädd att den blir allt smalare, säger Oliver Zinapold.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Det liggande Eiffeltornet i Dalarna

Det liggande Eiffeltornet i Dalarna

Ett mästerverk i stål och glas som skimrade i rosa och blått. I dag står den öde i utkanten av ett nedlagt pappersbruk – och vad ­händer när Northvolt kommer?

Frimärken på rull i miljonupplaga

Frimärken på rull i miljonupplaga

Klippans pappersbruk i Skåne har tillverkat allsköns saker genom åren. Som den här 4 000 meter långa pappersrullen – specialtillverkad och redo att härmed bli frimärken.

Plåtlådan som krympte världen

Plåtlådan som krympte världen

Du kanske ser den på jobbet varje dag. Boxen lastad med globalisering. Utan containern hade världen inte sett ut som den gör i dag. 

”Sverige har en bra utgångspunkt för omställningen”

”Sverige har en bra utgångspunkt för omställningen”

Det räcker inte att satsa på forskning, staten måste dela på riskerna även i produktionen om den ekologiska och sociala omställningen i industrin inte ska halka efter. Det säger DA:s ny krönikör Kajsa Borgnäs, som uppmanar alla industriarbetare att vara med att driva på förändringarna.

Mordgåtan i Tallinn

Mordgåtan i Tallinn

Fackförbundsledarna Bertil Whinberg och Ove Fredriksson mördades i Tallinn 1991. I 30 år har det cirkulerat rykten och frågor kring vad som egentligen hände.

Ge oss en svensk industripakt

Ge oss en svensk industripakt

Stat och industri måste gå åt samma håll om klimatomställningen ska genomföras i tid, skriver DA:s nya krönikör Kajsa Borgenäs.

Kaross för en hel busslast

Kaross för en hel busslast

Höglunds förstod i tid att bussen hade ljusare framtid än häst och vagn.

En hjältes död

En hjältes död

Småbarnspappan Rolf Wickström dödades av nazisterna. Han var en av de första som avrättades i Norge under andra världskriget. I Söderhamn sörjde hans svenska släktingar.

Kriget mot facket – och en hjältes död

Småbarnspappan Rolf Wickström dödades av nazisterna. Han var en av de första som avrättades i Norge under andra världskriget. I Söderhamn sörjde hans svenska släktingar.

Dagens Arbete startar historiepodd

Dagens Arbete startar historiepodd

Dagens Arbete startar en ny podd om industriarbetarnas historia. I Lön & makt lyfter Harald Gatu och Anna Julius fram fem viktiga årtal som format din lön och dina villkor i dag.

DA granskar skuggsamhället

Åtal mot bolaget som städade hos statsministern

Åtal mot bolaget som städade hos stats­ministern

Företagaren som anlitat svart arbetskraft för att städa Magdalena Anderssons villa, åtalas för brott mot utlänningslagen. Städerskan Chilo kommenterar: ”Nyheten gör mig glad, äntligen skipas rättvisa.”

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Statsministerns städerska fick svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder.
Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

LO-ordföranden: Facken larmar om fusk – men myndigheterna gör ingenting

LO-ordföranden: Facken larmar om fusk – men myndigheterna gör ingenting

Kan fackförbunden göra mer för att få bukt med skuggsamhället? Nu svarar LO-ordföranden Susanna Gideonsson på kritiken. ”När allt ser bra ut på papperet måste vi ha någon som slår larm”, säger hon.

Arbetslivs­kriminalitet: Kollektivavtal ingen garanti för schysta villkor

Arbetslivs­kriminalitet: Kollektivavtal ingen garanti för schysta villkor

Till Syndikalisterna söker sig människor i hopp om att få ut löner som deras arbetsgivare struntat i att betala. Flera har försökt få hjälp av de LO-förbund som finns på arbetsplatsen, men utan resultat.

Så ska Sverige få kontroll över fusket i arbetslivet

Så ska Sverige få kontroll över fusket i arbetslivet

Genom regionala ”Akrim-center”, liknande dem i Norge, vill regeringen städa upp på svensk arbetsmarknad.

”Hela branscher korrumperas”

”Hela branscher korrumperas”

Grov brottslighet, människohandel och modernt slaveri – kriminaliteten är omfattande på svensk arbetsmarknad. Nu krävs förändringar på en rad områden, säger Ola Pettersson, ordförande i Delegationen mot arbetslivskriminalitet. 

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.