Skugg­samhället är livsfarligtDen växande arbetslivskriminaliteten hotar både marknadsekonomin och människovärdet, skriver Helle Klein.

”Att fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen”Carl-Einar Häckner om att ta emot sin ålder.

För Christophe Herr var det självklart att ta över familjeföretaget och för att kunna fokusera på det han gillar hjälper hans fru till med allt kontorsarbete och tar emot beställningar. Han jobbar varje dag, men i januari varje år åker de till Thailand för att vila ut. Foto: Linn Bergbrant
Mekaniken bakom gökuren bygger på samma principer som på 1700-talet. Foto: Linn Bergbrant
Oliver Zinapold samarbetar med andra tillverkare i byarna som till exempel gör själva urverket. De handmålade små figurerna görs i Sydtyrolen. Foto: Linn Bergbrant

Göken som håller i ur och skur

urgammalt hantverk. Det allra första gökuret gjordes för nästan 300 år sedan. I dag finns några få tyska hantverkare som försiktigt karvar ut avancerade mönster i trä och sätter ihop med urverk och utflygande gök.

Pendeln har koll på tiden

Ett gökur är utrustat med en pendel och två vikter. Den ena vikten behövs för att driva göken och den andra för att driva urverket. Uren är inte elektriska, tiden kontrolleras i stället med hjälp av en pendel som svänger fram och tillbaka.

De första gökuren bestod av en huskropp av trä och utsmyckades vanligen med växter. Göken tittade ut genom en liten lucka.

I dag tillverkas vikterna ibland av metall, men på 1700-talet var det så dyrt att träet oftare målades för att se ut som metall.

Han har gjort det tusentals gånger förut. Gökurmakaren Oliver Zinapold placerar en snirklig mall ovanpå sin träbit av furu. Med bestämda blyertsstreck markerar han konturerna. I nästa ögonblick åker träbiten rally i figursågen. Sågbladet tuggar fram längs med blyertsmotorvägen med en väldig fart och det hela är över på mindre än en minut. Efteråt har han följt strecket in i minsta detalj.

– Det här? Det här är ingenting! Det svåra är att karva i träet. Vill ni se? säger han.

Oliver Zinapold började som träsnidare i den tyska bergsbyn Triberg för 33 år sedan. De första tre åren gick han som lärling. Därefter jobbade han åtta år i en lokal gökursfabrik innan han var mogen att försöka få mästarbrev i yrket. Det tog ytterligare två år. Först efter det kunde han öppna eget som gökurmakare.

Butiken ligger en trappa ner. Här finns också hjärtat i hela verksamheten. Mitt i ett myller av handsnidade gökur, små träfiguriner och gamla handverktyg står arbetsbänken där han ägnat tusentals och åter tusentals timmar åt att tämja trä. Dagens uppgift är att karva ut ett granmotiv som så småningom ska pryda ett mellanstort gökur. Han greppar ett träsnidarjärn och sätter i gång. Träet knakar ljudligt innan det släpper taget. En och annan turist duckar bakom en monter när träflisorna kommer flygande. Oliver Zinapold är inte typen som stannar upp när han väl har börjat. Karvandet kräver full uppmärksamhet.

Att skulptera i sten sägs vara lättare än trä, eftersom sten saknar ådror. Han måste alltid skära i samma riktning som ådrorna och det gäller att vara lika bekväm att jobba med vänsterhanden som med högerhanden. Minsta felsteg och hela alltet kan spricka. Särskilt områdena kring kvistarna är potentiella minfält.

– Jag gillar att man har en bit trä och att slut­produkten finns där redan från början. Innan man ens har satt i gång så finns den där inne i träet. Det gäller bara att få fram den, säger Oliver Zinapold.

Det allra första gökuret tillverkades i grannbyn Schönwald på 1730-talet. Urmakaren Franz Anton Ketterer hade en idé om att tonsätta sina ur. Han ville att man skulle kunna höra hur mycket klockan var utan att behöva titta. Att det skulle bli gökur var dock inte självklart. Från början tänkte han att urverket skulle låta som en tupp, men det visade sig vara tekniskt komplicerat. Ku-ke-li-ku krävde fyra olika toner. Ko-ko bara två.

Folk vill ha hundar och allt möjligt i stället för gök, men vi kan inte göra hundskallet.

Oliver Zinapold, urmakare.

Gökuren blev snabbt populära i byarna i Schwarzwald. Det är tyska för svarta skogen och här fanns gott om virke. Från början tillverkades uren av fattiga bönder som behövde dryga ut kassorna vintertid. Så småningom startades också träsnidarskolor i området. Klockorna såldes av kringresande försäljare runt om i Europa. De åkte till och med till Ryssland och USA.

Gökuren pryddes av avancerade handkarvade trämönster föreställande växter, djur och hus av olika slag. Själva göken tittade ut varje kvart och lät olika länge beroende på tidpunkt.
Som mest fanns det mellan 400 och 500 gökursmakare i området. Nu är de bara en handfull kvar. Oliver Zinapold konstaterar att konkurrensen länge varit hård.

– När jag började var det fortfarande tuffa tag här i området. När man skapade en ny modell hände det att andra tillverkare kopierade den och sålde den billigare. Särskilt de senaste 20 åren har det hänt mycket. Många tillverkare har gett upp. Nu är vi färre än tio kvar, säger han.
Intresset för gökur beskriver han som fortsatt stort, men i dag massproduceras de i länder som Kina, Polen och Rumänien. Att få människor att betala för handsnidade ur är inte det enklaste, även om det fortfarande finns köpstarka ­grupper. Oliver Zinapold säljer gökur till samtliga kontinenter. En klar majoritet skickas till USA.

– Många amerikaner var placerade i Tyskland under andra världskriget och köpte med sig gökur hem. Det skapade en stor efterfrågan. I dag finns många samlare i USA. En del reser hit på semester och köper med sig gökur hem, men det mesta skickar vi med fartyg, säger Oliver Zinapold.

Att karva ut mönster i trä är det som tar tveklöst längst tid i gökursprocessen. Det är också den delen Oliver Zinapold gillar allra bäst. Foto: Linn Bergbrant
Foto: Linn Bergbrant
Att karva ut mönster i trä är det som tar tveklöst längst tid i gökursprocessen. Det är också den delen Oliver Zinapold gillar allra bäst. Foto: Linn Bergbrant
Foto: Linn Bergbrant

Han tycker bäst om att skapa traditionella ur. Gärna egendesignade, men han har också samlat på sig flera hundra år gamla modeller som han ibland gör repliker av. Oliver Zinapold har också en del gamla träsnidarjärn som han har ärvt från andra tillverkare.
– En liten pojke började räkna alla träsnidar­järnen en gång, men han gick aldrig i mål. Han slutade någonstans efter 200, säger Oliver Zinapold.

Att karva sina gökur framför öppen ridå är ett sätt att tydliggöra för besökarna hur mycket jobb som faktiskt ligger bakom. Verkstaden är dock uppdelad på tre våningar så övriga moment görs fortfarande bakom kulisserna. Sågning och betsning, till exempel.

I arbetsrummen vilar ett tunt lager slipdamm över bänkar, radioapparater och vinkelhakar. Längs väggarna trängs halvfärdiga gökur utrustade med blå lappar som berättar mer om själva beställningarna. Många kunder har särskilda önskemål. Några vill till exempel att han ska snida deras egna hus ­eller deras husdjur. Så länge det bara är tekniskt möjligt säger han ja, men det finns gränser.

Det finns inga som vill ta över. Det är klart jag tycker att det är supersorgligt.

Christophe Herr, urmakare.

Precis som förr i tiden är tekniken enkel. Den bygger på samma princip som orgeln i kyrkan. Ko-ko-ljudet skapas med hjälp av luft som växelvis pressas genom två olika pipor av papp.

– Folk vill ha hundar och allt möjligt i stället för gök, men vi kan inte göra hundskallet. Snidandet är inga problem, det är ljudet som är svårt. Då måste man jobba elektriskt, men det här är 300 år gamla traditioner och jag vill inte ha billiga kinesiska plastgrejer däri. Då håller de inte så länge ­heller. Ett gökur ska hålla en livstid. Gärna flera, säger han.

En annan som jobbar hårt för att blåsa nytt liv i hantverkartraditionerna är Christophe Herr. Han är femte generationens urmakare och skapade sitt allra första gökur när han var åtta år. Som barn arbetade han med både sin pappa och sin farfar.

Själv har han tröttnat på rådjur, björnar och träd. I stället designar han gärna klockor i gotisk stil. Favoritträslaget är lind. Också han är oroad över yrkets framtid. Nu var det länge sedan det utfärdades ett mästarbrev.

– Jag är den yngsta gökursmakaren. Och jag är inte ung. Jag är 40. Det finns inga som vill ta över. Det är klart att jag tycker att det är supersorgligt. Jag och min fru har inga barn, hantverket kanske dör med mig.

Men han har märkt ett tilltagande intresse för att veta varifrån grejer kommer. Alltifrån gökur till korv och bröd.

– Min farfar sa ofta att folk inte behöver gökur. Man köper dem för att man gillar dem. Jag pratar med folk i USA som har ärvt gökur från en gammelgammelfarfar och de fungerar fortfarande. Så vill jag att det ska vara, säger Christophe Herr.

”Min styvdotter har tatuerat in ett gökur på ena armen som en liten hyllning. Men hon jobbar inom vården så jag tror inte att chanserna är så stora att hon vill ta över verksamheten efter mig” säger Oliver Zinapold. Foto: Linn Bergbrant

Oliver Zinapold konstaterar att gökuren har blivit både billigare och dyrare med åren. Utlandsproducerade gökur går att köpa för under hundralappen. Samtidigt finns det kunder som är beredda att betala nästan vad som helst. Förra året fick han en specialbeställning på ett 1,6 meter stort gökur som nu hänger hemma hos ett par i Michigan i USA. De fick betala 10 000 euro, vilket motsvarar ungefär 106 000 svenska kronor.

Ändå är det ingenting mot vad världens påstått mest exklusiva gökur går loss på. I en av klockbutikerna i Triberg säljs ett gökur utrustat med både Swarovski-kristaller och 24 karat guld. Prislappen? 22 000 euro, motsvarande 234 000 svenska kronor.
– Det amerikanska paret blev så nöjda att de har beställt ett till gökur. Den här gången vill de ha ett ännu större. Det kommer alltid att finnas en marknad för gökur, men jag är rädd att den blir allt smalare, säger Oliver Zinapold.

ANNA LILJEMALM

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Arbetare visas på nytt sätt

FRÅN ROMAN TILL SERIEFIGUR Den svenska arbetarlitteraturen har alltid skildrat miljöer som sällan syns i politiken eller media. Nu hittar en ny generation arbetarförfattare andra uttryck för att beskriva verkligheten.

Peder har full koll på papperen

BESKYDDARENHan har startat pappersbruk, jobbat för polisen och räddat mängder av saker till eftervärlden. Möt Peder Werner, papperskonservator.

Makten över företagen

Vinsten framför allt

Aktieägarna förstFörr tackades de anställda för sina insatser. I dag är aktieägarna viktigas­t. Sveriges största industriaffär gjordes för att ägarna skulle tjäna miljarder.

Rekordstora utdelningar – men hur länge till?

PERSPEKTIV”Våren är aktieägarnas skördetid. Sällan har bolagen på Stockholmsbörsen delat ut så mycket pengar som nu: långt över 250 miljarder kronor. Kul för dem som är med på festen, men är det bra för morgondagen?”, skriver DA:s Harald Gatu.

”Kortsiktigheten kan leda till katastrof”

INTERVJUAktieägarnas makt riskerar att leda till katastrof. Därför måste företagen styras efter helt nya regler. Det kan politikerna ordna, säger Oxfordprofessorn Colin Mayer.

Gruvarbetare i Persberg.

”Strejken i Persberg får inte glömmas”

UTSTÄLLNINGDe klättrade upp ur gruvan och vägrade gå ner igen. Fyrahundra gruvarbetare trotsade ägarna, gick i strejk och militär inkallades. I dagarna är det 150 år sedan Persbergs gruvarbetare skrev historia.

Hitta sommarlugnet i bokens värld

Redaktionens bästa tipsEn pocket på badstranden eller en ljudbok i hammocken. Sommartid betyder lästid. DA:s redaktion tipsar om sina favoriter.

500 år före sin tid

Leonardo da Vinci dog för 500 år sedan. Då ansågs många av hans uppfinningar omöjliga – i dag är det lätt att hitta spår av hans genialitet.

”Vi sydde våra egna matchshorts”

FOTBOLLS-VMI sommar åker landslaget till Frankrike med en dröm om final. Allt började i Öxabäck för 50 år sedan.

DA:s turistguide i Industrieuropa

IndustrisemesterVad sägs om en annorlunda utlandsresa i sommar? Vi har vaskat fram 13 guldklimpar ur Europas rika industriella kulturarv.

Skuldfällan

Blir Kjell någonsin fri?

Kjells firma gick i konkurs för 27 år sedan. Huset såldes med tvång och skulderna började växa. Han hoppades bli ”förlåten” vid pensioneringen – i stället kom ett brev från Kronofogden. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

”Jag sjöng som ett as!”

TV-STJÄRNAHan sjöng hem hela Talang och blev en halv miljon kronor rikare. Den tävlingsinriktade pappersarbetaren Micke Holm är missnöjd med finalsången men börjar ändå tro ”att jag duger till någonting”.

Djurpark på hjul

En skränande häger, en tolv meter hög elefant. Kugghjulen och vajrarna som driver djuren i franska Nantes är lika viktiga som den fantasifulla ytan. DA har besökt ett semestermål som är motsatsen till Disney World.

Ripjakt utan Blixten

Fågeljakten har fått vänta för gruvarbetaren Adam Johansson. En dag när snö fallit bestämmer han sig för att ta med hundarna ut på fjället. Men ett minne av en död familjemedlem gör sig påmint.

Få ordning på deckarna

BÖCKERLäs i rätt ordning! uppmanar DA:s deckarexpert Lennar­t Lund. Det gäller att hålla koll när förlagen börjar översätta böckerna mitt i en serie.

Metals are going to lift Mongolia

In the middle of the Gobi Desert the world’s largest copper mine is developing. Some people have been given the chance to start small, legal mines. With the help of the deposits discovered under Mongolia’s soil, the country is going to rise from poverty. For our English readers we have translated our long read from the mines in Mongolia.

I gruvornas land

Metallerna ska lyfta Mongoliet

Mongoliets jord rymmer enorma metallfyndigheter, förhoppningen är att de ska få landet att resa sig ur fattigdom. DA har besökt en av världens största koppargruvor, men också kooperativa gruvor och illegala guldvaskare. Läs eller lyssna på reportaget här.

”Vi ville inte flytta”

När den gigantiska koppargruvan Oyu Tolgoi började anläggas mitt i den mongoliska Gobiöknen, förlorade nomaderna sitt bästa vinterbete. När bolaget erbjöd för dålig kompensation gick nomadfamiljerna samman och tog strid.

Ninjorna samlar Mongoliets guldskärvor

Tiotusentals mongoler försörjer sig som ninja miners, illegala gruvarbetare som letar kol eller guld i nedlagda gruvor. DA har mött Oyuna och Lkhagvaa som förlorade sina jobb som vägarbetare för 15 år sedan.

Berättelser från marknivå

Johan Airijoki skriver och sjunger om skiftarbete i gruvan, hembränt, malmtruckar, enplansvillor och skoterleder. Lyssna på vårt reportage och hör flera av hans låtar.

5
Foto: David Lundmark

”Jag älskar pappersbruk”

PASSIONERADSom barn sorterade hon trådrullar i en polsk textilfabrik. I dag klär hon popstjärnor i papper. DA har träffat mode­designern Bea Szenfeld – läs reportaget med ögon eller öron.

Finanskrisen

Bortom all kontroll

BANKKOLLAPSENI morgon är det tio år sedan den amerikanska banken Lehman Brothers gick i konkurs. Paniken spred sig på världens börser och skapade massarbetslöshet. Ångrade någon i finansvärlden sig? Egentligen inte, enligt de spelfilmer och romaner som DA:s Rasmus Lygner plöjt.

1
FOTO: TT NYHETSBYRÅN (BILDEN ÄR ETT MONTAGE)

Vågar du spetsa kaffet?

SkruvatI Sverige dricker vi 3,2 koppar om dagen, näst mest i världen. Men den genomsnittliga kaffedrickaren här i landet är inte så påhittig.

"Det går inte att beskriva ruset jag känner.” säger Angelica Larsson. Foto: David Lundmark

Kärleken till stora motorer

LYSSNA PÅ DAAngelica Larsson har farten i blodet, från barndomens raggarträffar och biltävlingar. Nu tävlar hon själv i dragracing i bilar som gör 400 meter på nio sekunder och som servas av pappa Lollo. Läs eller lyssna på reportaget om den motorfrälsta familjen från Mora.

Foto: Hasse Holmberg/TT

Våra bästa tips för lata dagar

DA gillarSemester kan betyda tid att lyssna på den där boken, spela det där spelet, eller se den där serien som vi inte hinner annars. Vi tipsar om några av våra egna favoriter.

Ola Dahlgren håller i årets sjunde lamm, bara en vecka gammalt. Djuren får inga namn längre. De är för många. Foto: David Lundmark

Olas fritid fylls av får

ProfilenNär lammen föds på gården är livet lite hektiskt. Att hålla får är annars perfekt i kombination med skiftarbete. Processoperatören Ola Dahlgren har 20 tackor och 2 baggar.

Stålmannen nummer 1 från 1939. Redan då känslig för kryptonit. Foto: AP PHOTO

Superhjältarnas eget periodiska system

SkruvatVibranium, adamantium, kryptonit. Det vimlar av fantasiämnen i serietidningar, filmer och spel. Nu är det ordnade i ett helt eget periodiskt system.

Strejkledaren som blev president

Han besökte gruvorna i norra Sverige för att hämta fackligt stöd mot apartheidregimen, han skulle efterträda Mandela men blev i stället en omstridd miljardär. Harald Gatu berättar om Cyril Ramaphosas väg från kåkstaden till presidentpalatset.

2

DEN GLOBALA TEXTILINDUSTRIN

Livet bortom lyxen

TextilindustriDet är vi i rika väst som bär märkeskläderna - men de tillverkas i en helt annan miljö. DA:s Marcus Derland och David Lundmark har besökt Mauritius och Madagaskar och berättar om anställda som plötsligt får sparken och migrantjobbare som måste lämna in sina pass.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.