Med tåg – och tid – genom Europa

KRÖNIKA. När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Med viss oro bokade jag och min man ett tågluffarpaket. Vi hade hyrt en lägenhet vid den kroatiska kusten. Flyg var inte tänkbart. Föreställde mig att Greta skulle hemsöka mig om nätterna med flätorna formade till strypsnara.

Det blev sammanlagt 36 timmar på tåg ner, och förstås lika många hem. Läste om de kroatiska tågens långsamhet och opålitlighet. Hur skulle det gå med mina rastlösa ben och oförmågan att sova på nattåg? Hur många anknytningar skulle vi missa?
Jag avskyr strapatser.

När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil. ­Resväska, hatt och snygg kavaj. Dobre dan ­Zagreb!

Jag vill rekommendera tågsemester till alla. Men det stora kruxet
är priset.

Så blev det. Och vilken tur vi hade. Allt ­fungerade prickfritt. Och jag sov bitvis i den gnissliga men ­bekväma gamla vagnen. Det var mysigt att vakna på morgonen, dra upp rullgardinen. Sitta under täcket och spana ut över lummiga ­dalgångar med betande getter. Vid varje liten station i obygden klev en stins ut iförd röd uniformkeps. Vinkade oss vidare. Konduktören knackade på med en frukostbricka med te och choklad­croissant.
Ville hela Europa till kroatiska kusten den här sommaren? Jag fick en bild av ordet ”överturism” i Trogirs medeltida gränder. När jag simmade i Adriatiska havet drabbades jag av tvivel. Flygplan flög ovanför mitt huvud var ­tionde minut. Lätt att tänka: Vad är det bra för? Flyget hade inneburit extra dagar på klipporna vid pinjeträdet.

Å andra sidan hade jag inte fått ­uppleva Zagrebs fotomuseum med tema kriget. Omskakande. Eller de kroatiska tågens meditativa långsamhet över de branta bergen. Inget wifi. Bredvid oss i vagnen satt konduktören och löste korsord, åt kexchoklad och rökte e-cigarett. En fint fårad man visade med hela sitt kroppsspråk att på nästa station stannar vi tio minuter. Gå av och rök! Kroater ­röker. De röker inne på kaféer.

Jag vill rekommendera tågsemester till alla. Men det stora kruxet är priset. Två personer i en sovvagn kostar mer än en hotellnatt. Resan blev dyr. ­Flyget hade säkert gått på halva summan. När jag var ung var det tvärtom. Flyget var ­svindyrt om det inte gällde charter. ­Flyga långt och reguljärt var en klass­fråga. Nu är det tvärtom. Tågluff är för välbeställda.Politikerna i Europa gör nu en tåg­satsning. Hoppas på bättre priser och
att vi snart återigen kan välja kölapp för inrikes eller utrikes på central­stationerna.
Jag spelade in cikadornas gnissel­orkester i pinjeträden. Tänker lyssna på dem i vinter när allt blir is och mörker. Nästa sommar blir det hemester.

Anneli Jordahl