Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Med tåg – och tid – genom Europa

27 september, 2019

Skrivet av Anneli Jordahl

Anneli Jordahl är författare.

KRÖNIKA. När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Med viss oro bokade jag och min man ett tågluffarpaket. Vi hade hyrt en lägenhet vid den kroatiska kusten. Flyg var inte tänkbart. Föreställde mig att Greta skulle hemsöka mig om nätterna med flätorna formade till strypsnara.

Det blev sammanlagt 36 timmar på tåg ner, och förstås lika många hem. Läste om de kroatiska tågens långsamhet och opålitlighet. Hur skulle det gå med mina rastlösa ben och oförmågan att sova på nattåg? Hur många anknytningar skulle vi missa?
Jag avskyr strapatser.

När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil. ­Resväska, hatt och snygg kavaj. Dobre dan ­Zagreb!

Jag vill rekommendera tågsemester till alla. Men det stora kruxet
är priset.

Så blev det. Och vilken tur vi hade. Allt ­fungerade prickfritt. Och jag sov bitvis i den gnissliga men ­bekväma gamla vagnen. Det var mysigt att vakna på morgonen, dra upp rullgardinen. Sitta under täcket och spana ut över lummiga ­dalgångar med betande getter. Vid varje liten station i obygden klev en stins ut iförd röd uniformkeps. Vinkade oss vidare. Konduktören knackade på med en frukostbricka med te och choklad­croissant.
Ville hela Europa till kroatiska kusten den här sommaren? Jag fick en bild av ordet ”överturism” i Trogirs medeltida gränder. När jag simmade i Adriatiska havet drabbades jag av tvivel. Flygplan flög ovanför mitt huvud var ­tionde minut. Lätt att tänka: Vad är det bra för? Flyget hade inneburit extra dagar på klipporna vid pinjeträdet.

Å andra sidan hade jag inte fått ­uppleva Zagrebs fotomuseum med tema kriget. Omskakande. Eller de kroatiska tågens meditativa långsamhet över de branta bergen. Inget wifi. Bredvid oss i vagnen satt konduktören och löste korsord, åt kexchoklad och rökte e-cigarett. En fint fårad man visade med hela sitt kroppsspråk att på nästa station stannar vi tio minuter. Gå av och rök! Kroater ­röker. De röker inne på kaféer.

Jag vill rekommendera tågsemester till alla. Men det stora kruxet är priset. Två personer i en sovvagn kostar mer än en hotellnatt. Resan blev dyr. ­Flyget hade säkert gått på halva summan. När jag var ung var det tvärtom. Flyget var ­svindyrt om det inte gällde charter. ­Flyga långt och reguljärt var en klass­fråga. Nu är det tvärtom. Tågluff är för välbeställda.Politikerna i Europa gör nu en tåg­satsning. Hoppas på bättre priser och
att vi snart återigen kan välja kölapp för inrikes eller utrikes på central­stationerna.
Jag spelade in cikadornas gnissel­orkester i pinjeträden. Tänker lyssna på dem i vinter när allt blir is och mörker. Nästa sommar blir det hemester.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Skulle Boden bota min resångest?

Skulle Boden bota min resångest?

Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

När börjar Putin sticka?

När börjar Putin sticka?

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Att håna någons hem är inte ok

”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

Länge leve byfilosoferna!

”Politikerna har tappat nerven som gör det knepiga glasklart”, skriver Anneli Jordahl.

Ungdomarna som inte räknas

Att bo i ytterområden och vara ung är att behöva räkna med att inte få hjälp, skriver författaren Anneli Jordahl.

”Förnekelsen svider för klassresenären”

”Förnekelsen svider för klassresenären”

Anneli Jordahl om att förneka sitt ursprung, förakt för kroppsarbete och en fransk författar­e som fått nog.

Sjuka Samhall

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.