Industriarbetarnas tidning

Ylva Johansson: Regeringen borde agerat snabbare mot skugg­samhället

2 september, 2019

Skrivet av

”Vi har varit naiva.” Det säger avgående arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, och listar goda råd till sin efterträdare för att få bukt med kriminella aktörer och svartarbete.

Boken "Vi, skuggorna" av Elinor Torp

Mer i ny bok

I oktober fortsätter granskningen i Dagens Arbete. Då släpps också boken om skuggsamhället och arbetarna längst ner. Vi, skuggorna (Leopard förlag).

Där kan du läsa hela intervjun med arbetsmarknadsministern.

DA har i en serie artiklar beskrivit skuggsamhället, där utländska arbetare utan tillstånd jobbar under mycket svåra förhållanden. En rad politiska beslut, slopade kontroller, minskad tillsyn samt bristande samordning mellan myndigheter har banat vägen för det (se faktaruta).

Avgående arbetsmarknadsminister Ylva Johansson säger nu till DA att regeringen borde ha agerat tidigare.

– Jag kom in på det här departementet 2014. Jag måste säga att vi har varit naiva. Förändringen i samhället har gått fort. Politiker generellt, regeringen nu, och den tidigare regeringen som genomförde reformer som pang öppnade upp för det här har varit mer än lovligt naiva med till exempel förändringen av arbetskraftsinvandringen med ingen kontroll och inga sanktioner. Och vi har fortfarande samma lagstiftning …

Du har haft fem år på dig. Varför har inte mer gjorts?

– Regeringen borde ha agerat snabbare. Nu har vi ändå börjat. Men mycket är fortfarande ogjort.

Byggboomen har lockat till sig kriminella aktörer och svartarbete. Borde regeringen ha skaffat sig mer kunskap om hur verklighetens arbetsplatser ser ut?

– Det var nödvändigt att bygga mer. Samtidigt är branschen en av de värsta. När Arbetsmiljöverket frågar arbetsgivare inom bygg och restaurang svarar en stor andel att man inte klarar sig om man följer reglerna. Det är jättefarligt. Det betyder att man tappar även de som vill följa reglerna men anser att det inte går att klara sig i konkurrensen.

Så vad är lösningen?

– Entreprenörsansvar. Att få ordning på det. Att ändra utstationeringsreglerna. Och fortsätta med de myndighetsgemensamma inspektionerna ”Osund konkurrens”. Reglerna för arbetskraftsinvandringen behöver också förändras.

Att vara arbetslivsskurk i Sverige ska kosta, anser arbetsmarknadsministern.

– I dag drabbas individer, arbetarna själva. Inte arbetsgivaren.

SÅ SKAPADES SKUGGSAMHÄLLET

  • Kontroller slopas. 2008 inför Alliansen och Miljöpartiet nya regler för arbetskraftsinvandring. Arbetsförmedlingen slutar kontrollera. Företagen får själva bestämma behoven av utländsk arbetskraft.
  • Fusket ökar. Från 2009 räcker det att man avser att driva verksamhet för att få F-skattsedel.
  • Migrationsuppgörelsen. Den borgerliga regeringen går ihop med Miljöpartiet 2011: Det ska vara lätt att komma till Sverige och försörja sig som anställd eller företagare.
  • Byggboom. Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar regering 2014. Det är högkonjunktur och det byggs överallt. Företagen rekryterar tiotusentals utländska arbetare.
  • Nedskärning. Arbetsmiljöverket minskar sin tillsyn kraftigt, från 35 000 till 20 000 inspektioner på fem år. Företag med dålig arbetsmiljö kommer undan.

Finns det andra sätt att skydda utnyttjade arbetare på?

– I allmänhet saknas inte bara kollektivavtal. Man bryter mot allt. Det är kriminell verksamhet. Jag har förberett ett lagförslag där skyddsombud får komma ut på arbetsplatser även om man inte har medlemmar. Sedan får du naturligtvis inte utsätta människor för brott bara för att de är här illegalt. Man är inte rättslös. Du får inte utnyttja, slå eller våldta någon för att de är papperslösa.

Samtidigt måste Sverige få bättre koll.

– Vi måste säkerställa att vi vet vilka som är i landet.

Ylva Johansson viker in på ett närliggande område. Samråd.

– När någon får en subventionerad anställning eller kommer ut på praktik ska Arbetsförmedlingen samråda med facken. Det systemet är inte tillräckligt bra och ska göras om. Vi skulle behöva hjälp av facken där de säger: Det här är ju fan en skurk. Så att vi inte skickar ut skattesubventioner till kriminella verksamheter.

Vad är det första din efterträdare bör ta tag i för att få till en förändring?

– Fortsätta att bygga ut arbetet mot osund konkurrens. Få ordning på det här med samrådet. Lägga fram lagstiftningen om utstationering från första dan. Lägga fram lagstiftningen om tillträde för regionala skyddsombud på platser utan medlemmar. Det är några av de saker som ligger helt förberedda att göra.

 

En kommentar till “Ylva Johansson: Regeringen borde agerat snabbare mot skugg­samhället

  • Naiva är väl bara förnamnet. Saknas kunskap i toppskikt, ägnats för mycket tid åt eget navelskådande. Brist på självrannsakan är nog största problemet, en förlorad generation sitter med svarte petter…

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 2 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Bortstädad: Mannen som försvann

8 oktober, 2019

Skrivet av

Krossade skallen. Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Boken "Vi, skuggorna" av Elinor Torp

Vi, Skuggorna

Texten är ett utdrag ur boken Vi, skuggorna (Leopard förlag) av Elinor Torp som kommer ut den 17 oktober.

Östermalm, Stockholm. Byggställningen har monterats ner till ett stort plockepinn framför bostadsrättsföreningens fasad.

Plankor och presenningar på innergården. Inhyrda skärrade gubbar. En brandgul hjälm, fläckad röd, till synes hel. Blodstänk på kullerstenarna. Droppar av färskt blod. Och dolt under en träskiva en stor pöl.

Människa bärs iväg på bår. Huvud inlindat. Ansikte sticker fram under gasbinda. Klart rött. Överallt.

Bilderna talar sitt tydliga språk. En arbetsplatsolycka. Ändå avskrivs ärendet som om ingenting har hänt.

Poliserna på plats får inte ihop det. Hur kan hjälmen vara hel när huvudet gått sönder? Varför har man flyttat på skivorna med blodfläckar? Någon har ristat in HELP ME i träet.

Runt hörnet pågår julhandeln för fullt. Dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan. Om det är därför Arbetsmiljöverket inte agerar på polisens uppgifter, eller om de helt enkelt inte har tid för alla oklart anställda gästarbetare som gör sig illa på svenska arbetsplatser framgår inte.

Foto från olycksplatsen. Någon har ristat in ”HELP ME” i träet.

Patrullerande polis åker i alla fall till innergården på Östermalm, fotograferar, dokumenterar, hittar det undangömda blodet, pratar med kollega som står framåtböjd och gapar efter luft. Vem han är, vilka företagen är, vem den skadade är, allt är mycket diffust, men arbetarna talar mongoliska.

Poliserna på plats får inte ihop det. Hur kan hjälmen vara hel när huvudet gått sönder? Varför har man flyttat på skivorna med blodfläckar? Någon har ristat in HELP ME i träet. Och så har man vänt skivan med den största blodfläcken upp och ner.

På Karolinska sjukhusets avdelning för neurokirurgi ligger mongolen, medvetslös. Livshotande skallskada. Omfattande blödningar. Dagarna går. Det blir julafton. Sedan är han försvunnen.

Första teorin är att någon har tryckt ner mongolen i en rullstol och gjort sig av med problemet.

Städat bort honom.

Eller vad har hänt?

Hemma i Upplands Väsby undrar Nyamdorlig. Han får ett samtal från en person som säger att hans storebror är på sjukhus. När han kommer till Karolinska är brodern inte kontaktbar. De har öppnat huvudet och opererat. Nyamdorlig som själv jobbade i sjukvården innan han kom till Sverige förstår allvaret och frågar läkaren om hjärnan kommer att påverkas. Läkaren svarar: Vi har räddat hans liv. Vi kan inte göra så mycket mer.

”Ett okänt objekt har på okänt sätt träffat målsägande i huvudet”, står det i polis­anmälan.

Jag vet inte hur brorsan mår. Vi har inte setts sen dess.

Nyamdorlig, den skadade mannens bror

En av många mongoler som snuddat vid döden i svenskt arbetsliv, konstaterar polisen Cecilia Forzelius som kopplas in på fallet.

”Ställningsolyckor är vanligast. Under en period kom de flesta från just Mongoliet. Vi har flera från Nordafrika också. En del ligger fortfarande förlamade. En bröt nacken.”

Akutvård erbjuder Sverige. Sedan vet varken sjukhusen eller polisen vart de tar vägen. Vården brukar ringa polisens avdelning för arbets- och miljöbrott där Cecilia Forzelius jobbar och säga att de har en okänd hos sig. Att det rör sig om en arbetsplatsolycka. Att polisen måste komma och prata med personen.

Allra flest samtal kommer från handkirurgerna på Södersjukhuset. De har inte en chans att hinna ut till alla. ”Varför kom ni inte till den här killen? Varför har ni inte hört av er? Varje dag får vi ju in någon som uppenbart skadat sig på jobbet.” Cecilia Forzelius återger läkarsamtalen.

Arbetsgivarna ändrar historia. Först har de varit och jobbat hos dem, hyrts in. Sedan har man aldrig hört talas om dem. ”Ingen chef säger: Ja, jag har tio stycken som egentligen inte får jobba i Sverige.”

I det här fallet har förhör faktiskt gjorts. Arbetsmiljöverket lyser med sin frånvaro. Men Cecilia Forzelius och hennes kollega frågar ut arbetsgivaren och den skadade innan ärendet förs över till gränspolisen och avskrivs.

Skadad borta.

Som vanligt är det en kedja av företag inkopplade på det av en bostadsrättsförening beställda fasadjobbet. Firma A tog in firma B som hyrde arbetare från okänd firma C med säte i Litauen och mongolisk arbetskraft utan id-handlingar eller fullständiga namn.

Först känner chefen på firman som höll i renoveringen till mongolen. Han var där för att riva ner byggställningen. Naturligtvis står företaget för kostnaden. Senare i polisförhör tar arbetsgivaren avstånd från alltsammans. Chefen har aldrig sett mon­golen, fattar inte vad han hade på arbetsplatsen att göra och har verkligen inget ansvar för det inträffade.

Nyamdorlig städar.
Den skadade mongolens bror Nyamdorlig arbetar i Sverige som städare. Foto: David Lundmark

Nyamdorlig tittar på bilderna från innergården och storebror som bärs iväg på bår. Barnen leker i rummet intill.

”Hu!”

Han tystnar, går igenom alla fotografier en gång till.

”Så mycket blod.”

Till vår hjälp har vi en tolk som ber oss prata långsamt så att hon får med allt. Nyamdorlig har bott här i tio år nu och börjar med att ursäkta sig för att han inte lärt sig svenska.

”Ja, det är en arbetsplatsolycka, enligt min uppfattning”, säger han.

På bordet mellan oss står en stor skål med mongoliskt godis. Tolken väljer en bit med fint färglagt papper.

”Jag vet inte hur brorsan mår. Vi har inte setts sen dess”, översätter hon.

Två månadslöner blev han lovad där på sjukhuset, som plåster på såren. Det minns Nyamdorlig tydligt. Han släpper inte blicken från storebror och ropar på Lhamaa som befinner sig i andra änden av lägenheten.

”Vi vet vilket land han är i.”

”Och du har ju försökt få hit honom”, säger Lhamaa.

”Ja fast han svarar ju inte.”

Lhamaa kokar vatten och undrar vilket slags te vi vill ha. Hon berättar om en skada hon själv ådragit sig på jobbet. Hon ramlade i trappen. Hon pekar på låret och höften. Det svullnade och värkte. Hon kunde knappt gå. Vad gäller? Får man vara sjuk i Sverige? Hur länge? Måste man visa läkarintyg?

Båda städar trapphus.

I fyra år arbetade Nyamdorlig extra för det stora städbolaget. Sedan 2013 är han lokalvårdare åt företaget på heltid.

”Men jag har inte fått någon fast tjänst.”

Nyamdorlig och Lhamaa är medlemmar i Kommunal. Han och frun betalar in pengar till fackförbundet varje månad.  Att de borde få fast säger folk, men det är inte lätt att veta vad som gäller och hur man går till väga. Nu har Kommunal sent om sider lovat att hjälpa till.

Lhamaa och Nyamdorlig
Lhamaa och Nyamdorlig kom till Sverige för tio år sedan. Foto: David Lundmark

Ny i Sverige jobbade han precis som storebror utan papper. När han bröt armen var det tack och goodbye.

”Vad hände?” frågar jag.

”Det gjorde ont”, svarar han och skrattar.

”Jag blev arbetslös.”

”Vilken bransch?”

”Bygg.”

”En arbetsskada alltså?”

”Ja, jag ramlade ut genom ett fönster. Det fanns inga ordentliga byggställningar.”

”Fick du ersättning?”

”Ersättning” Han flinar. ”Nej, ingenting. En gipsad arm. Min chef skällde ut mig och sa att jag var klantig. Sen fick jag inte jobba kvar.”

Nyamdorlig prövar att ringa sin bror. Inget svar.

Med en liten värdepåse från sjukhuset, mobil och laddare, lämnar storebror Sverig­e. Två månadslöner lovar arbets­givaren honom mot löftet att ligga lågt och inte driva någo­n process. De pengarna ser han aldrig skymten av.

På pendeltåget in mot Stockholm öppnar sig tolken och berättar om livet som mongol i Sverige.

Ända sedan hon flyttade hit år 2000 har hon via vänner och genom jobbet träffat utnyttjade landsmän och fått ta del av de mest vidriga vittnesmål från sextrakasserade och söndertrasade mongoler, men också om tvivelaktiga advokater som stjälper i stället för hjälper sina klienter och leder dem till arbetsgivare som säljer arbetstillstånd och lurar i dem att det är enda sättet och som tvingar dem att ge tillbaka lönen för att sedan få 25 till 30 kronor svart i handen.

Vi bestämmer möte på en mer avskild plats där hon berättar om tjejer som på de restauranger där de jobbar blir tafsade på och tvingas ligga med chefen för att få jobba kvar, servitriser som om de inte plockar resterna från matgästernas tallrikar för att servera andra kunder får sparken direkt. ”På en restaurang där arbetsgivaren satt i system att sexuellt utnyttja sin personal pustar tjejerna ut när de fyller 36 och inte anses attraktiva längre. Jättebra! Äntligen slipper vi honom.”

Polisanmälan har lämnats in. Men ord står mot ord. Och inget hände. Enligt tolken bara fortsätter det trots att restaurangägaren börjar bli till åren och citat ”snart borde vara impotent”.

I en annan del av Stockholm ligger en mon­gol som föll på sin arbetsplats och skadade ryggen. Han är förlamad och kan inte ta sig ur sängen. Eftersom han jobbade utan papper i Sverige finns han inte i systemet och har inte tillgång till några försäkringar. Frun vårdar honom i hemmet.

Inspektören Thomas Österberg är väl medveten om att dessa olyckor aldrig når honom på Arbetsmiljöverket.

”Jag tar för givet att det till och med finns dödsfall som aldrig hamnar i vår statistik.”

Människor som omkommer på svenska arbetsplatser ska ingå i Arbetsmiljöverkets statistik över dödsolyckor. Men den officiella siffran som rapporteras årsvis exkluderar dödsoffer anställda av utländska företag. De finns med, längst ner. Under strecket. Och kallas i statistiken för: Utanför arbetskraften.

Thomas Österberg
Thomas Österberg jobbar som inspektör på Arbetsmiljöverket och var tidigare polis. Foto: David Lundmark

Thomas Österberg redogör för vad som oftast sker när hans myndighet får information om en olycka.

”Arbetsmiljöverket kanske skickar ett brev till arbetsgivaren. Eventuellt bokas det in ett möte för att höra arbetsgivarens version. Det vi egentligen ska göra är att kolla om företagen registrerat sina anställda i Sverige.”

Arbetsmiljöverket ska fråga:

Har ni anmält att ni har utländsk arbetskraft?

Nej.

Okej, då är det böter.

”Varför görs inte det?”

”För att vi bara är några få som kan reglerna. Och många av mina kollegor på Arbetsmiljöverket tycker att det är jobbigt med sanktionsavgifter. De vill vara mer pedagogiska, läraktiga. Arbetsgivare är goda”, svarar Thomas Österberg.

”Det kan sticka i ögonen på folk att Arbetsmiljöverket inte gör någonting”, fortsätter han. ”Samtidigt om jag ska vara riktigt krass så spelar det inte så stor roll. Det är småpengar för de vi vill åt. De vill inte ha ögonen på sig. Så de bara betalar.
Eller byter organisationsnummer och smiter undan.”

Utstationeringsregistret – bra för alla.

Så heter en film som Arbetsmiljöverket lagt ut om svenska Tommie. Han är marknadschef på ett estniskt bolag som hyr ut arbetstagare till andra länder. Med kameran som följeslagare går han runt på byggen i Sverige och småsnackar med arbetarna som alla är nöjda och glada. ”De som har varit hemma hos sina familjer i Estland kommer med färjan tillbaka för de vill vara här och jobba. Det är väl det bästa betyget. De står här på måndag morgon och frågar: Okej, vad är planen? Vad ska vi göra den här veckan? Det är fint, det är bra”, säger Tommie i sin gula reflexväst. ”Vi har anmält oss till utstationeringsregistret. På så sätt kan man följa upp oss som bolag.”

En skinande kontrast till den verklighet Thomas Österberg möter.

Arbetsmiljöverket får ta del av vad som hände på Östermalm dagarna före julafton. Uppgifter om Nyamdorligs bror och den inträffade arbetsplatsolyckan lämnas över av polisutredarna. Men Arbetsmiljöverket avslutar ärendet på en gång. I standardformuläret till polisen besvaras frågor med ja och nej.

Har inspektion skett på arbetsstället? Nej. Har anmälan till åklagarmyndighet om misstänkt brott gjorts? Nej. Planeras detta att göras och i så fall när? Nej. Har arbetsskadeutredning/rapport gjorts eller kommer sådan att göras? Nej. Har händelsen föranlett någon annan åtgärd från Arbetsmiljöverkets sida? Nej.

”Vi tycker att det är lite konstigt. Arbetsmiljöverket har bara kontakt med arbetsledningen. Vi som hör vittnen och målsäganden kan ha helt andra uppgifter än vad arbetsgivaren lämnar ut”, säger polisen Margareta Johnson.

Om inte Arbetsmiljöverket som expertmyndighet agerar är det svårt att nå rättslig framgång, vet utredarna vid arbets- och miljöbrott.

”Åklagare säger nej. Arbetsmiljöverket leder inte oss, de bestämmer inte över oss, men någonstans är det så i alla fall. Får man inte med sig Arbetsmiljöverket så går man inte upp till rätten”, konstaterar Margareta Johnson.

 

Foto: David Lundmark

Hemma i Upplands Väsby har Nyamdorlig fått kontakt med storebror. Han är deppig och dricker. Huvudvärken är svår och alkohol lindrar.

”Han blev inte ordentligt undersökt, och har inte vågat gå till vården där han är nu.”

Lhamaa ringer och frågar om Nyamdorlig är på väg till nästa trapphus. Ibland strålar de samman under arbetsdagen, men oftast städar de på olika platser i Stockholm. Efter tio år i Sverige har de fasta jobb bägge två. Facket satte sig till slut ner och räknade på hur många timmar de hade jobbat under de senaste två åren och kom fram till att de självklart skulle erbjudas riktiga tjänster. Arbetsgivaren gick med på det.

Han blev inte ordentligt undersökt, och har inte vågat gå till vården där han är nu.

”Jag har kämpat i tio år. Jag kom till T-centralen och hade ingenting. Ingen som mötte upp mig. Ingen bekant. Jag kunde inte språket, så jag strövade runt tills jag stötte på en mongol som visade vägen till Migrationsverket.”

Nyamdorlig berättar om sin resa mot där han och hans fru är i dag. Sverige har samma temperatur som Mongoliet och ungefär likadan natur. Allt annat är främmande. Men nu har de barn, medborgarskap och månadslöner. Storebror blev däremot lurad.

Handskrivet med svart tusch på Karolinska universitetssjukhusets vita kuvert.

Journal till okänd man

Trauma: Fick sten i huvudet från 30 meters höjd på sin arbetsplats.

Stenen föll enligt uppgift från 6:e våningen.

Öppen skallskada. Börjar framför vänster öra, går till bakhuvudet.

Operation med cirka 2 liters blödning. Man rensar bort små benbitar, gör en ungefär 4 x 4 cm stor kraniotomi med början från frakturstället.

Arbetar som byggnadsarbetare. Kommer från Mongoliet.

Svårt att bedöma kognitiv förmåga då patienten inte pratar svenska. Följer dock instruktioner med hjälp av kroppsspråk. Oklart om patienten har insikt i sin situation. Klagar på smärta i huvudet. Enligt ansvarig läkare har patienten inte rätt till rehab.

 

Med en liten värdepåse från sjukhuset, mobil och laddare, lämnar storebror Sverig­e. Två månadslöner lovar arbets­givaren honom mot löftet att ligga lågt och inte driva någo­n process. De pengarna ser han aldrig skymten av.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 3 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

4 september, 2018

Skrivet av

Sverige har fått ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. Wilder sov i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år.

Vår förra granskning i korthet (DA 6/2018):

1 Sverige har tappat greppet. Politiska beslut från flera regeringar skapade det laglösa arbetsliv som vi kallar för skuggsamhället.

2 Ingen kontrollerar arbetet nere i kommunernas entreprenörskedjor. Billigaste anbudet vinner.

3 Asbest blir farligt på nytt när skolor och förskolor renoveras. Skolbarn har utsatts för det cancerframkallande materialet. Asbestlarmen har varit många runt om i landet.

4 Terroristen Rakhmat Akilov från Uzbeki stan arbetade som asbestsanerare. Genom honom blev skuggsamhället synligt.

Läs hela:  Skuggsamhället upp till ytan

 

SÅ SKAPADES SKUGGSAMHÄLLET

Kontroller slopas. 2008 inför Alliansen och Miljöpartiet nya regler för arbetskraftsinvandring. Arbetsförmedlingen slutar kontrollera. Företagen får själva bestämma behoven av utländsk arbetskraft.

Fusket ökar. Från 2009 räcker det att man avser att driva verksamhet för att få F-skattsedel.

Migrationsuppgörelsen. Den borgerliga regeringen går ihop med Miljöpartiet 2011: Det ska vara lätt att komma till Sverige och försörja sig som anställd eller företagare.

Byggboom. Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar regering 2014. Det är högkonjunktur och det byggs överallt. Företagen rekryterar tiotusentals utländska arbetare.

Nedskärning. Arbetsmiljöverket minskar sin tillsyn kraftigt, från 35 000 till 20 000 inspektioner på fem år. Företag med dålig arbetsmiljö kommer undan.

 

Solen steker på hans mörka t-shirt och svettdroppar tränger fram i pannan. Han drar ner kepsen så att halva ansiktet försvinner in under skärmen.

Jag heter Wilder. Jag är från Bolivia. Jag kom till Sverige 2013. I fyra och ett halvt år bodde jag i min arbetsgivares garage.”

Rösten sviker. Han tystnar. Armarna letar sig upp och lägger sig i ett hårt kors över bröstet. Han slutar andas. Sedan kommer tårarna.

”Jag kan inte berätta för min fru. Jag vill inte att mina barn ska veta.”

2018 kommer att gå till historien som sommaren då Sverige brann. Det är VM och det är valår. Wilder har flyttat ut ur garaget men minnena går inte att tvätta bort, förnedringen. Att inte kunna göra sin kropp ren. Att bo fyra vuxna män på 17 kvadratmeter utan rinnande vatten. Smutsen. Att behöva bajsa i skogen och rengöra sig med en slang utomhus. Hur vattnet om vintern frös. Och chefen som kom med resterna av sin pizza som lön efter 15 timmars arbete.

”Han tittade på mig som om jag inte vore människa. Jag var inte ens en hund i chefens ögon. Jag var skräp.”

Industriområdet i Stockholms utkant har stöpts om till konst. Vi träffas i den prydliga betongparken för att kunna prata ostört. Väggarna har strukits jämna och ljusa. Här skolas medelklassens barn till ett friare liv. Inte som i resten av huvudstadens industriområden som fortfarande rymmer bilmekar, tvätterier och lackeringsfirmor.

De blir utnyttjade av allt och alla.

Thomas Österberg, före detta polis, numera arbetsmiljöinspektör.

Efter att ha besökt flera av dem i vårt försök att lära känna skuggsamhället inser vi att det är bäst att hålla sig borta. Visserligen ser de ut som industriområden har gjort i alla tider, men bakom den rödrostiga plåten i de fallfärdiga byggnaderna har andra världar vuxit fram. Här bor människor. De jobbar och sover, lever sina liv i skuggan av det svenska samhället. På kartongbitar, cellofan, skumplast och gamla madrasser, vad som finns att tillgå och vad som ryms i de små lokalerna.

”Det finns en frivillighet i det här. De vill ju tjäna pengar, men samtidigt blir de utnyttjade av allt och alla”, säger den före detta polisen Thomas Österberg, nu inspektör på Arbetsmiljöverket.

Wilder jobbar för att hans son ska ha råd med en utbildning och slippa utnyttjas på jobbet. Foto: David Lundmark.

På en gudsförgäten gata pågår alltifrån trafficking och knarkhandel till illegalt utnyttjande av utländsk arbetskraft. Svarta pengar tvättas vita.

En bilverkstad är registrerad som hobbyverksamhet och saknar organisationsnummer. Så myndigheterna kan inte sätta dit ägaren. Den unga mannen från ett land utanför Europa ryms inte i Migrationsverkets förvar och släpps ut igen. Han kan fortsätta jobba, dygnet runt. Låses han in om nätterna? Arbetsmiljöverket och polisen har fått indikationer på det. När de nu börjat göra myndighetsgemensamma razzior upptäcker de att det bor utländsk arbetskraft på nästan alla bilverkstäder där de gör tillslag.

”De sover bland kemikalier och gummi, i svetsröken, värmen och stanken, bredvid kompressorer med luftkärl som inte är besiktigade och kan vara fullständigt livsfarliga. Vi hittar madrasser i vrår bland råttavföring och kackerlackor”, berättar Thomas Österberg.

När jag gick med i facket fick jag sparken direkt.

Wilder från Bolivia

Efter 25 år lämnade han polisen i frustration över att inte komma åt kriminella som lärt sig att de kan agera ostört i arbetslivet. Här kan de tvätta sina pengar utan inblandning av myndigheter.

Thomas Österberg ingår i den grupp som ska verka mot osund konkurrens. På frågan vad han bevittnar när de gör tillslag svarar han: Misär.

”De bor i miljöer som vi västeuropéer inte ens kan föreställa oss”, säger Thomas Österberg, före detta polis, som nu jobbar som arbetsmiljöinspektör. Foto: David Lundmark.

”Det är fattiga, lågutbildade människor som utnyttjas till maximum, instängda på arbetsplatsen. Allt vi svenskar inte skulle acceptera. Det gör att de som försöker driva företag på lagligt sätt konkurreras ut. Och det går fort. Vi slår sönder hela vårt samhälle.”

Vägg i vägg med de illegala verksamheterna jobbar Johan och Kalle. Är de kvar sent på kvällarna så lyser det alltid i verkstan bredvid trots att kunderna för länge sedan är försvunna. När de kommer klockan sex på morgonen lyser det fortfarande. Grinden är för och porten låst. Kalla dagar eldas det med ved det inne i verkstan för att få upp värmen.

”Killen som sover där kan ju brinna inne!” säger Kalle.

Olja och avfall hälls rakt ut på gatan eller i en närliggande å.

Kommunen vet om det. Johan och Kalle har slagit larm flera gånger. Men ingenting händer.

”Och så undrar kommunen varför ån är förorenad! I dag finns det inte en enda seriös bilverkstad kvar i vårt industriområde. Det går inte att konkurrera mot kriminella”, säger Johan.

Wilders mobil ringer i byxfickan. Han svarar på spanska. Arbetskamraterna från Nicaragua har ångrat sig. De vågar inte berätta. Wilder som befinner sig snäppet upp i skuggsamhällets hierarki, och dessutom inte är kvar hos arbetsgivaren, känner att han måste.

”Det kan inte få fortsätta.”

Flera av Wilders arbetskamrater har skadats i jobbet och fått bekosta läkarvården själva. I mobilen visar han hur arbetskläderna ser ut. Hål i handskarna på alla fingrar. Trådiga byxor som fläkts upp vid knäna. När de skickar bilderna på sina trasiga arbetskläder till arbetsgivaren får de alltid samma svar: ”Vad fint.”

Wilder tar av sig kepsen och torkar bort svetten med handflatan. Han är bestämd. Han vill berätta sin berättelse med namn och bild så att utnyttjandet kan upphöra. Till skillnad från jobbarkompisarna gick han med i facket. Chefen ringde samma dag och rasade i luren. Fem timmar hade han på sig att tömma garaget.

”Så fort jag gick med i facket fick jag sparken. Jag hade arbetat från fyra på morgonen till nio, tio om kvällarna alla dagar, måndag till lördag. Många gånger även på söndagar då jag ombads gå och handla, städa hans hem eller skjutsa runt honom till olika kvinnor.”

Men Wilder är noga med att påpeka att det finns de som har det värre. De som inte ens har ett garage att bo i utan sover där de arbetar och knappt har råd med mat. Sämst behandlas medarbetare från Uzbekistan och Nicaragua. När Wilder kom till jobbet på mornarna frågade de honom om en bit bröd. Han förstod att de hade övernattat där, vid element och andra värmekällor.

En dag kom en arbetskamrat från Uzbekistan fram till honom. Det ögonblicket kommer Wilder aldrig att glömma. Mannen var längre och äldre än honom. Han la pannan mot hans axel och började gråta. De stod där i byggbråten.

Om det var på sjukhuset de renoverade, någon av skolorna eller bara en av alla otaliga nyproduktioner som svenskar snart skulle flytta in i minns han inte. Wilder minns bara tårarna. Att mannen skakade och att hans tröja blev blöt av uzbekens gråt. Lönen kom inte. Han hade jobbat 14 till 15 timmar om dagen i veckor utan att få ett öre betalt. Och nu hade deras arbetsgivare gått och gömt sig. Han hade inte ens pengar till att äta hulkade mannen mot hans axel.

Nästa gång Wilder såg honom hade blicken slagit över till vansinne. Med hammare slog han sönder toaletterna som han arbetat med de senaste två veckorna. Keramiken flög i vita vassa flisor över de nykaklade badrumsgolven.

Ett av alla tältläger som finns runt om i Stockholm. Foto: David Lundmark

Under 2015 började människor från Uzbekistan komma till Sverige för att arbeta. De nästkommande åren blev de fler och fler.

”Uzbekerna har det verkligen värst”, säger Wilder.

Det var också genom en uzbek som skuggsamhället kom upp till ytan.

De bor i miljöer som vi västeuropéer inte ens kan föreställa oss.

Thomas Österberg, före detta polis, numera arbetsmiljöinspektör.

Fram till terrordådet på Drottninggatan hade Rakhmat Akilov varit en arbetare som varken synts eller hörts. En papperslös arbetare från Uzbekistan som släppts fri. Migrationsverket och polisen kunde inget göra. Den vanliga visan, konstaterar Thomas Österberg.

”Polisen omhändertar och förhör dem. Sedan är det förpassning till Migrationsverkets förvar. Men där är det fullt så de släpps ut igen och går tillbaka till jobbet. Arbetsgivarna, de riktiga bovarna, kommer vi inte åt.”

När Thomas Österberg rör sig på Stockholms gator ser han skuggsamhället överallt. Det jobbar med bostadsrättsföreningar och hyreshus. Det gömmer sig i thaimassage-salonger ”dit det underligt nog bara går män”. Det bygger restauranger och kaféer. Utanför sitter snubbar i svarta bilar och ger honom skarpa hotfulla blickar om han tittar för länge.

”Skuggsamhället har ätit sig in i alla områden, i alla sektorer, inom bygg, verkstadsindustrin, livsmedelsindustrin, inom assistentvården, HVB-hem. Problemet enkelt sammanfattat: Lägsta anbud vinner. Man tar inte hänsyn till kvalitet. Det är bara kostnaden.”

Thomas Österberg pekar på de bägge arbetarna uppe på höghuset mitt emot hans eget hem som balanserar på ett millimetertunt balkongtak i vanliga fritidskläder.

”Om inte stat, kommun och landsting ser till annat än priset, varför ska du och jag göra det? För mig är det ganska enkelt. Sen är det upp till vår egen privata moral.”

Han tystnar, tänker, följer arbetarna på taket.

”Barn gör som mamma och pappa. Det är så ett samhälle fungerar.”

Att våra nordiska grannar har lyckats bättre med att komma åt arbetslivskriminaliteten beror, enligt Thomas Österberg, på att de har gemensamma datasystem. I Norge kan myndigheter ta del av varandras material och samarbeta på riktigt.

”I Sverige har vi olika datasystem överallt. Det verkar som att varje myndighet har uppfunnit sitt egna lilla register. Det är ett jätteproblem.”

Om inte stat, kommun och landsting ser till annat än priset, varför ska du och jag göra det?

Thomas Österberg

Social dumpning är också ett inarbetat begrepp i grannländerna. Att strunta i säkerheten och skippa skatten hänger ihop. Till skillnad från i Sverige har övriga Norden sett kriminaliteten med utländsk arbetskraft som ett avgränsat problem. Man har satsat resurser och samverkat för att få bukt med den sociala dumpningen. Arbetsmiljöverket i Sverige har inte haft det uppdraget.

Thomas Österberg reser sig för att plocka ner killarna från taket.

”Den fria rörligheten krockar med vår godtrogna 50-talsbild att vi ska göra rätt för oss”, säger han.

Under de fyra och ett halvt år som Wilder bodde i garaget och jobbade nere i bostadsbolagens kedjor, under kommuner, landsting och i det privata näringslivet, såg han inte en enda svensk arbetare.

”Jag tror det är omöjligt att någon svensk hade stått ut med de arbetsförhållandena. Omöjligt.”

Wilder är skicklig i sitt yrke och har aldrig fått några klagomål på hur han har utfört arbetet – inte förrän han gick med i facket. Då fick han sparken direkt. Foto: David Lundmark.

En dag jobbade Wilder ovanpå en nostalgibutik med gamla serietidningar och filmer. Golvet ska isoleras och där finns ett hål utan varningsskyltar ner till den trendiga butiken. Som vanligt jobbar de på ackord.

Wilder lassar på sand i skottkärran och skyndar sig uppför en träramp, som brister. Han faller. Sanden rasar ner. Wilder blir liggande tvärs över hålet. Benet ömmar och först tror Wilder att han brutit sig. Så glömmer han smärtan och får se hur butiken ser ut. Sanden har lagt sig i ett grått lager över hela den anrika samlingen. Hjärtat hugger i bröstet och det blir trängre att andas. Benet domnar bort. Han känner inte smärtan. Han måste få bort sanden. Han ringer sin chef som säger åt honom att fixa fram folk.

I två dagar städar de utan lön. En tid senare börjar telefonen ringa. Han måste betala. Skadorna har kostat 40 000 kronor. Det är upp till honom, hur han vill göra det, genom avbetalning eller på annat sätt. Vecka efter vecka fortsätter samtalen. Till slut ger han med sig och frågar om han kan få ett kvitto på det han har betalat. ”Varför vill du ha det?” får han till svar.

”Det var samma sak när min kollega från Nicaragua skar upp handen. Vi ringde arbetsgivaren som svarade: Jag är inte läkare. Åk till sjukhus. Läkarbesöket kostade 3 000 kronor som killen från Nicaragua fick betala själv.”

Thomas Österberg är väl medveten om att dessa olyckor aldrig når honom på Arbetsmiljöverket.

”Jag tar för givet att det till och med finns dödsfall i arbetslivet som aldrig hamnar i vår statistik.”

Wilder hoppar ner från bänken i det ombonade industriområdet. Kepsen har han tagit av sig och han visar foton på sina barn i mobilen. Ett födelsedagskalas med sju tända ljus. En ung man på väg upp ur tunnelbanan, en ung man som han vill ska ha råd med utbildning så att han inte behöver nedvärderas och förödmjukas som sin pappa. Wilder står bredvid sin son i rulltrappan och bär ett annat ansikte, stolt.

”Jag vet inte varför jag står ut. Jag vet inte varför så många står ut. Men de måste, gråtandes eller drickandes alkohol.”

140 000

personer har de senaste två åren fått ett samordningsnummer för att kunna betala skatt i Sverige.

75 procent

av dem som har ett sånt och som kommer från länder utanför EU saknar arbetstillstånd.

66 miljarder kronor

förlorar svenska staten på svartarbete varje år. Enligt Skatteverket är det lågt räknat.

12 500 personer

är just nu efterlysta av polisen efter beslut om utvisning.

?

Hur många människor som arbetar i Sverige utan att ha gjort någon ansökan till myndigheterna vet ingen.


Så gjorde vi

Granskningen bygger på ett hundratal intervjuer. Vi har varit i industriområden, på byggarbetsplatser och i skogen där människor lever. Vi har talat med både arbetsgivare och arbetstagare.

Under 2018 har vi också träffat ett stort antal myndighetspersoner och beställt en mängd handlingar från Arbetsmiljöverket, polisen och Skatteverket.

I stället för att granska enskilda företag har vi valt att titta på systemet som gjort skuggsamhället möjligt. Sveriges laglösa arbetsliv skildras utifrån en arbetare som noga tänkt igenom sin medverkan. De flesta vågar inte.

6 kommentarer till “Jag var inte ens en hund i chefens ögon

  • Det här är den fruktansvärda följden av att folkhemmet som skapades av Socialdemokraterna och vänstern låtit sig utsättas för självisk ohyra från mitten och högern sedan sjuttiotalet.

  • Det här är den fruktansvärda följden av att Sverige styrs av menlösa pladdrare till naiva politiker som aldrig sätter ner foten.

  • Snarare följden av att högern tilläts ha makten under ett årtionde av utförsäljningar, försvagande av facket och stärkande av företagares rätt att göra som de vill och behandla arbetstagare hur de vill när de tex bygger åt eller passar upp på redan välbeställda med ROT och RUT-avdrag. 🙁

  • Möter du en människa som faktiskt vill resa hem igen och vill ha stöd? Frälsningsarmén (The Salvation Army) arbetar över hela jorden, 131 länder, med detta. Just nu har Frälsis en upplysningskampanj i hela Europa; ex Sverige, på sociala medier
    https://www.fralsningsarmen.se/Kampanjer/skambud-stad/priset-av-mansklig-frihet/
    Tillsammans kan vi förändra.
    Är det ett toppenpris?
    Ja, då är det säkert för bra fär att vara sant – nån betalar priset och det är inte köparen…

  • I Norge kan myndigheter ta del av varandras material och samarbeta på riktigt. Om våra nordiska grannar kan ha gemensamma datasystem så borde vi också kunna ha det. Vi måst vara ödmjuka och inse att vi har mycket att lära från våra grannländer i Norden när det gäller social dumpning. Terrordådet på Drottninggatan kanske aldrig skulle ha inträffat om vi hade stoppat utnyttjandet och förnedrande av uzbeker i Sverige.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 4 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Skyddslösa arbetare river asbest

18 juni, 2018

Skrivet av

AsbestsaneringDet rivs och renoveras i hela Sverige. Men byggandet har en svart baksida – av farlig arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet.

Farligt vid rivning
  • Asbest tål hög värme, skyddar mot brand och dämpar buller.
  • Asbest finns inbyggt i branddörrar, stålkonstruktioner, rör, värmepannor, ventilationsanläggningar, golv, väggar, färger, plaster, fix och fog till kakel, i soprum, bakom elskåp, under fönsterbänkar, i fönsterkitt och fasadplattor.
  • Materialet är vanligt framför allt i byggnader från 50-, 60- och 70-talen.
  • Först när man river, borrar, bearbetar kapar eller slipar blir asbest farligt. Då frigörs de sylvassa fibrerna.
400 000

ton asbest finns kvar i svenska byggnader.
Materialet totalförbjöds i Sverige 1982.

23 545

asbestrivningar rapporterades förra året.

29

sanktionsavgifter dömdes ut i fjol då rivningen inte gick till på rätt sätt. Antalet kontroller har minskat kraftigt.

Sju sjukdomar av asbest

Asbestos. Minskad lungvolym, hosta och andnöd.
Asbestpleurit. Vatten i lungsäcken, minskad lungvolym.
KOL. Försämrad lungfunktion, slemhosta, syrebrist.
Plack. Förkalkad och förtjockad lungsäck, hjärtsäck, ibland bukhinna.
Lungcancer. Olika typer, efter 15–20 år, rökare extra drabbade.
Mesoteliom. Lungsäckscancer, aggressiv, leder oftast till döden inom ett år efter diagnos.
Tjocktarmscancer. Vanligare bland asbestexponerade.

Detta är berättelsen om ett samhälle där människor låses in på sina arbetsplatser om nätterna. Kanske är det verkstan dit du lämnar in din trasiga bil. För att det är billigast. Kanske är det skolan där dina barn går och som just nu byggs om. Kanske är det badrumsrenoveringen med rotavdrag i ditt eget hem.

En rad politiska beslut har skapat skuggsamhället. Nu är det så stort att det äter sig in i vår egen vardag.

När Rakhmat Akilov körde in på Drottninggatan i centrala Stockholm var det en figur ur skuggsamhället som trängde upp i ljuset.

Akilov hade försörjt sig som asbest-sanerare i Sverige. Han kom från Uzbekistan och rörde sig längst ner i arbetslivets hierarki.

De senaste åren har vi blivit beroende av fattig utländsk arbetskraft som jobbar i botten av kommunernas entreprenörskedjor och på privata byggen.

Skuggsamhället har blivit en inbyggd del av vårt välstånd. Detta är berättelsen om det nya laglösa arbetsliv som vuxit fram, där seriösa företag slåss för sin överlevnad mot en kriminalitet som myndigheterna inte kommer åt.

 

ARBETARE UTAN SKYDD

Stockholm, 7 april 2017.
Det hörs en smäll utanför Dagens Arbetes fönster. Nere på gatan ligger svårt skadade och döda människor.

Lastbilen kördes av en uzbekisk medborgare som varit i Sverige för att arbeta.
När vi som inte förlorade nära och kära går vidare i vardagen stannar en information kvar i mig. Akilov jobbade som asbestsanerare här i Sverige. Han hade ett samordningsnummer. Inget mer. Egentligen finns han inte. Och där har vi berättelsen.

Akilov rev asbest. Och han är inte ensam. I fjol anmäldes 23 545 asbestrivningar till Arbetsmiljöverket.

Det totalförbjudna och cancerframkallande materialet blir farligt när gamla byggnader som skolor och förskolor nu renoveras. Längst ner i kedjan av företag finns de osynliga arbetarna.

I skolans källare kapade de inhyrda rivarna från Uzbekistan asbeströr med tigersåg. Det farliga dammet spreds. Foto: David Lundmark.

Örebro, februari 2017. En morgon står två killar från Uzbekistan och väntar utanför Risbergska skolan. Isoleraren Patrik Ståhl som jobbar för en underentreprenör tar emot dem.

När det visar sig att de inte har några ID06-kort, den identitetshandling som krävs för att komma in på byggarbetsplatser, får de låna två stycken för att kunna börja arbeta. Helt plötsligt har de blivit polacker.

Beställaren av jobbet, kommunens fastighetsbolag Futurum, har anlitat en saneringsfirma för att se över ljusgårdarna på skolan. Men uppdraget växer till att omfatta hela skolrenoveringen. Utan att det var tanken från början blir saneringsfirman totalentreprenör på bygget.

Nere i källaren med rören arbetar Patrik Ståhl från Mårtens isolering. För att hinna klart med allt som ska rivas under jord behövs mer personal så hans chef tar in arbetstagare från en annan firma som i sin tur plockar in killar från en underentreprenör som inte har lokal förankring.

Fem företag i en kedja är nu involverade i arbetet med rören.

När Patrik Ståhl skakar hand med killarna ute på skolgården den vintermorgonen märker han att ingen av dem talar svenska. Han ordnar bostad åt dem och försöker så gott han kan visa vad som behöver göras nere i skolans källare. De jobbar hårt, från halv sju på morgnarna till åtta, nio på kvällarna. Patrik säger åt dem att bromsa ibland, att det är helt okej. De nickar och ler. Sedan kör de på i samma hårda tempo.

Patrik Ståhl vet inte hur det har gått för dem som rev asbest i skolan. Foto: David Lundmark

En dag är Patrik i väg på annat håll. Hans mobil ringer och han får besked om att de inhyrda av misstag kluvit asbeströr med tigersåg så att det farliga dammet spridits. Asbesten har burits upp och lagts i en öppen container ute på skolgården. Först där upptäcker en anställd från totalentreprenören vad det är för material och slår larm. Patrik skyndar dit och hinner prata kort med sina utländska arbetskamrater. De förstår inte alls vad som har hänt. ”Asbest?” ”Vad är asbest?” frågar en av dem. Han tror att han andats in gas och blir rädd för en akut förgiftning. Patrik lugnar honom och säger att sjukdomarna uppträder först om tjugo, trettio år. Sedan ses de aldrig mer.

”Asbest? Vad är asbest?”

Rivningsarbetare från Uzbekistan.

När vi träffas i skolans källare våren 2018 undrar Patrik Ståhl fortfarande hur det gått för dem.

Bjärred, 13 december 2013. Förskolan är fylld med barn i vita särkar och glitter. Mammor och pappor strömmar in för att höra dem sjunga. Ingen av dem reagerar på det morfar Jan-Gunnar Glave med förskräckelse ser. Vid ingången till förskolan bryter en liten byggfirma sönder asbestskivor med kofot. Ett vårdslöst hanterande som gör att de farliga fibrerna sprids. Jan-Gunnar Glave ringer kommunen direkt.

Barnens mamma, som också jobbar i byggbranschen, kontaktar Arbetsmiljöverket. ”Vi agerar bara för de arbetstagare som kan ha exponerats”, svarar myndigheten. Vidare skriver Arbetsmiljöverket per mejl att man ”tyvärr inte hade möjlighet att skicka ut någon inspektör vid det tips som lämnades den 13 december”.

Asbest lämnas i öppna containrar, emot alla regler. Foto: David Lundmark

Åter på Drottninggatan i Stockholm ringer jag otaliga samtal till Arbetsmiljöverket som är den myndighet som av regeringen fått i uppdrag att kontrollera arbetsgivarna. Under alliansregeringens tid, från 2006 och framåt, bantades myndigheten kraftigt och antalet inspektörer minskades. De stora byggbolagen värvade bygginspektörer från Arbetsmiljöverket och erbjöd dem högre lön.

Dåvarande generaldirektören hade bestämt att de inspektörer som jobbade på Arbetsmiljöverket skulle kunna utöva tillsyn på alla områden. Kvar fanns bara ett fåtal inspektörer med kunskap om asbest.

När jag går igenom asbestärendena hittar jag fall där inspektörer klivit omkring i asbest utan att veta vad det är. Fall där inspektörerna skrivit fel måttenheter och avskrivit ärenden som inneburit stora risker för både arbetstagare och omgivning.

Mappen med asbestlarm på just skolor och förskolor tjocknar. Över hela landet slarvas det. Oftast är det en kommun eller kommunalt fastighetsbolag som är beställare. Eftersom uppdraget att riva hamnar på firmor långt ner i entreprenörskedjan åker inte kommunerna på sanktionsavgifterna.

Pratar du med facket är du körd. Du får inte jobba kvar.

Wilder, arbetare från Bolivia.

En förort till Stockholm. På ett latinamerikanskt kafé längs en tunnelbanelinje träffar vi vid flera tillfällen en arbetstagare som vill tala med oss. Vi berättar mer om honom i nästa nummer av Dagens Arbete. Han heter Wilder och kommer från Bolivia. Genom honom lär vi känna skuggsamhället inifrån. Och hierarkierna.

– Från 2015 och framåt kom det många från Uzbekistan för att jobba i Sverige. De har det verkligen värst. De gråter för de får inte ut sin lön och sover på arbetsplatserna där de jobbar, berättar Wilder som själv levt fyra år i sin arbetsgivares garage.

Han är snäppet ovanför uzbekerna i skuggsamhället.

– Uzbekerna bor där de jobbar och sen åker de vidare till nästa ställe. När jag kommer på morgonen ser jag hur de har sovit på golvet, på en kartongbit eller plast, det material som finns på arbetsplatsen. Ibland frågar de mig om en bit bröd.

Wilder minns den gången en av dem kom fram till honom och la huvudet mot hans axel. Han grät och sa: ”Snälla snälla, hjälp mig!” Uzbeken hade jobbat två veckor i sträck och just fått reda på att han inte skulle få ut någon lön. Han hade inte ens pengar till mat.

– De är livrädda. Ofta har de talarmanus från sina arbetsgivare. De får inte prata med svenskar, berättar Johnny Daveman på Byggnads som hjälpte Wilder men också gjorde så att han förlorade jobbet.

– Pratar du med facket är du körd. Du får inte jobba kvar, berättar Wilder.

Kommunstyrelsens ordförande Kenneth Nilsson (S), till vänster, inviger Risbergska skolan i Örebro. ”Kåken var i väldigt dåligt skick, men jag har inte detaljkunskap om hur arbetet gått till”, säger han. Foto: Nerikes Allehanda

Örebro, november 2017. Ballonger i grön metallic pryder aulan. Som gigantiska vindruvsklasar hägnar de in kommunstyrelsens ordförande när han klipper bandet och inviger anrika Risbergska skolan på nytt.

Vid den här tiden är de två arbetstagarna från Uzbekistan någon annanstans i landet och renoverar. Att de ens varit på skolan och rivit rör står det ingenting om i dokumenten. När larmet gick om att asbest spridits lämnade de arbetsplatsen utan lön och utan läkarundersökning. I personalliggaren står det felaktigt att två polacker jobbat som inhyrda i skolans källare.

Vd Göran Lunander på kommunens fastighetsbolag Futurum säger att allt är frid och fröjd:

– Vi gör miljöinventeringar. Och vi har grindar som man endast kan passera med rätt legitimation. Sen är det klart att det blir problem med de väldigt långa kedjorna, men så är det på många byggen nu eftersom det renoveras så mycket.

Kommunstyrelsens ordförande rosar fastighetsbolaget.

– Futurum är ett ganska nybildat bolag som har en enorm arbetsbörda. Jag är skyldig dem ett stort tack. Sedan dagen då den här kommunledningen tillträdde har vi fokuserat hårt på ett eftersatt underhåll, säger socialdemokraten Kenneth Nilsson.

Vi besöker ett annat byggprojekt på en grundskola i Örebro där asbestlarmet gått. Även här har en arbetstagare sågat genom rörböjar och asbest spridits på skolan. Även här är det Futurum som är beställare. Och ovanför dem kommunen. Byggnads ombudsman Niklas Nordlund som följt med oss ut konstaterar att det generellt slarvas med miljöinventeringar inför rivningsarbeten av offentliga fastigheter. Och att kommuner borde utgå ifrån att det finns asbest i alla skolor med tanke på när de är byggda. Bara i Örebro kom det i fjol in 467 anmälningar till Arbetsmiljöverket. Antalet asbestrivningar har ökat med nästan 50 procent på fyra år i kommunen. Niklas Nordlund har försökt få ut Arbetsmiljöverket, men inspektörerna har inte tid. Nyligen var det slottet som visade sig vara fullt med asbest och upp till femton byggjobbare kan ha exponerats.

Tillbaka i Stockholm börjar sökandet efter de osynliga arbetarna. De är så många. Överallt på alla byggen och i alla industriområden runt om i Stockholm jobbar de. De är inbyggda i systemet. De finns alltså. Men ändå inte. När de inte jobbar gömmer de sig.

De är rädda för mellanhänder från sitt eget land, de som fixar boplatser åt dem, håvar in pengar och styr dem i arbetet i Sverige. De berättar hur det är att jobba här, men vill inte vara med i tidningen. I deras hemland är journalister lika med staten, regimen, och regimen vill de inte stöta sig med. De är här för att arbeta och skicka hem pengar till familjen. Inget annat. På frågan om de fått någon läkarundersökning efter att ha andats in asbest svarar de nej.

Asbestskivor föll ner på skolgården

På måndagsmorgnarna har det hänt att förskolans fastighetssamordnare gått runt och plockat bitar av asbestskivor som trillat ner från taket. Om plattor går sönder sprids det farliga dammet bland barnen. Foto: David Lundmark

När asbestfusk upptäcks i skolor är det i många fall föräldrarna själva som slagit larm. På flera förskolor har mammor och pappor sett sina barn leka med trasiga asbestskivor ute på gården. Gemensamt för ärendena är att miljöinventeringarna brister och att ansvaret skjutits ner till mindre firmor där kunskapen om asbest är dålig. Ofta är det en ensam inhyrd som utför jobbet på skolan när slarvet upptäcks. Om det upptäcks.

Det slår mig att den växande högen med asbestärenden bara är händelser som någon observerat. Genom en enkel googlesökning hittar jag över tjugo skolor där det fuskats. Hur många felaktiga asbestrivningar som görs i Sverige är omöjligt att veta.

– Det är dyrt. Där har du klon i det, säger morfar Glave i skånska Bjärred.

Två gånger larmade han kommunen om sina barnbarns förskola. Första gången skar en ensam byggare i asbest, helt utan skydd för sig själv och omgivningen. Barnen lekte intill.
– Kommunen handlar upp små företag som inte har koll. I Danmark där jag var chef på Skanska var det tydliga restriktioner och en hög medvetenhet. Specialfirmor täckte byggnaden med plast och det kom in folk med ordentlig skyddsutrustning. Det var inget snack. Beställaren tog konsekvensen.

Om ett barn får tag  i en trasig platta och  ligger och rispar i den.
Då är det inte bra.

Fastighetssamordare på förskola.

Vårsolen steker ovanligt intensivt på barnen som leker utanför den hästskoformade förskolan. Det luktar nyslaget gräs och syren. Nu är det några år sedan Jan-Gunnar Glaves barnbarn gick här så vi stannar utanför grindarna. Förskolan liksom de flesta villorna i kvarteret har tak av asbest. Lomma eternit, den numera ökända asbestcementfabriken, låg nära. På den tiden då ingen ännu blivit sjuk och dött tryckte man in asbest i nästan alla byggnader i kommunen.

– Ett världsmästarmaterial om du inte rör det, säger fastighetssamordnaren som plötsligt dyker upp och undrar vilka vi är.

Jan-Gunnar Glave berättar om sina barnbarn och att han larmat om asbestslarv.

– Och nu har ni problem igen ser jag, säger han och pekar på förskolans sluttande tak strax ovanför gården där barnen leker.

Trasiga asbestskivor sitter löst och ser ut att när som helst kunna glida ner. Fastighetssamordnaren lägger handflatan som en skärm för ögonen och kisar upp mot taket.

– Ja, ungdomarna är här om kvällarna och trampar sönder taket. Det finns inga gränser för vad de hittar på. Vi har fått lyfta ner cyklar från taket, säger han och skrattar.

Jan-Gunnar Glave tystnar, tänker igenom orden.

– Just det är problemet, när asbestskivorna knäcks. Dammet är farligt. Orört är det exemplariskt, förklarar han.

Fastighetssamordnaren nickar instämmande.

– Jag vet, men den doften har ju redan någon varit och andats in. Det är inga problem nu. Men om ett barn får tag i en trasig platta och ligger och rispar i den. Då är det inte bra.

– Jag jobbade i Danmark, där var det ett annat fokus. Ett helt annat fokus, invänder Jan-Gunnar Glave.

– Det är stora kostnader, säger fastighetssamordnaren.
– De kostnaderna tar man i Danmark, säger Jan-Gunnar Glave.

Ett stycke bort på en nyslagen gräsmatta stannar han.

– Ni hörde själva. Det kostar pengar. Jag tror man försöker slira i regelverket, men beställaren måste vara beredd att ta ansvaret. Definitivt de offentliga beställarna. Man kan inte sticka huvudet i sanden och skylla på entreprenörerna.

Två gånger larmade Jan-Gunnar Glave om att barnbarnen utsattes för asbest. ”Var det då Ester fick vara hos mamma på jobbet?” undrar Eskil som vagt minns att något hände när de ännu var förskolebarn. Foto: David Lundmark

Stockholm, 2016. Rakhmat Akilov söker jobb vid olika saneringsfirmor. Hos Pierre Svensson får han nej.

– Jag hade honom på intervju, men han fick inte jobbet. Däremot var han inhyrd hos oss genom ett annat bolag. Kompetens, erfarenhet och språk. Det har vi att gå på. Han hade inget av det, men papper på att han var asbestsanerare. De behöver i och för sig inte vara riktiga. Det är ganska lätt att redigera ett diplom.

Rivningsbranschen har alltid varit vilda västern, och utbildningsföretagen går inte riktigt att lita på, enligt Pierre Svensson.

Akilov söker vidare bland saneringsfirmorna i Stockholm. Hos Robert Dagings bolag får han napp.

– Vi skickade honom på utbildning och han klarade provet.

Fram till november 2016, i nästan ett år, jobbar Rakhmat Akilov som asbestsanerare. Han skiljer inte ut sig, enligt Robert Daging. Han jobbar på bra och hamnar endast vid ett tillfälle i konflikt med en annan medarbetare ute på ett bygge.

– Akilov är inget undantag. Han är en stereotyp. Så här kan man leva i Sverige, säger utredaren Marit Murphy Handelsberg vid gränspolisen i Stockholm som sett ett laglöst arbetsliv växa fram på ett närmast explosionsartat vis de senaste fem åren.

Medan myndigheterna i Norge, Danmark och Finland har samarbetat mot social dumpning i många år används knappt begreppet i Sverige. Inte heller talar vi om arbetslivskriminalitet som en särskild arena för oseriösa som vill tjäna pengar på att dumpa löner och gena med skydd och säkerhet ute på arbetsplatserna.

– Vi är sämst i klassen, säger Hans Åkerlund vid Stockholms Byggmästareförening.

Klicka för större bild.

När Skattemyndigheten 2013 slutade kontrollera om personer från länder utanför EU hade tillstånd eller inte innan man utfärdade samordningsnummer öppnade Sverige upp för ett omfattande fusk. Det är bara ett i raden av politiska beslut som banat väg för skuggsamhället.

Spring in på Ica när du ser en polisbil, snatta tio Twistpåsar och åk fast. Då skriver polisen en rapport och begär ett samordningsnummer för det krävs för att kunna handlägga brottet. Sök vård på sjukhus och få ett samordningsnummer för annars kan inte vården behandla dig. Köp skrotbilars gamla nummerplåtar och få samordningsnummer via Transportstyrelsen. Ansök om F-skattsedel på distans från Kuba och få samordningsnummer som gör att du kan starta i stort sett hur många firmor som helst. Det finns en mängd olika sätt att få samordningsnummer på, enligt Hans Åkerlund på Stockholms Byggmästareförening.

– Och så sker attacken på Drottninggatan. Inte förrän då händer det något, säger Marit Murphy Handelsberg som tillsammans med Hans Åkerlund nu utbildar kommunala bostadsbolag i hur man kommer åt kriminella krafter på arbetsplatserna.

Byggboomen i Sverige har gjort att skuggsamhället vuxit sig så stort att myndigheterna inte mäktar med. De största arbetsplatserna undviks när det nu görs gemensamma razzior. Det ger för stora träffar.

Enskilda arbetstagare som är här illegalt sätts i Migrationsverkets förvar, men arbetsgivarna kommer oftast undan och kan fortsätta utnyttjandet av utländsk arbetskraft som inte vågar ställa krav.

Klicka för större bild.

Skåne, 2018. En gång jobbade Robert Nilsson som asbestsanerare. Då fanns ännu inte de långa kedjorna och beställarna av jobben befann sig inte så högt upp i toppen att de tappat överblicken. Men så började det slarvas. Fler och fler arbetskamrater tyckte det var onödigt med skyddsutrustning, att det tog tid och att man skulle förlora anbuden om man höll på att krångla. Detta trots att äldre medarbetare låg och dog i asbestcancer på sjukhus i närliggande städer.

Robert Nilsson gav upp och började jobba med arbetsmiljö på Byggnads i stället.

– Jag har lagt ner mycket tid på att grundligt utreda och försöka få bort oseriösa företag på marknaden, men känner att jag förlorat. Kommunernas ekonomiska kassa spelar större roll än hälsan på våra rivningsarbetare, säger han.

På Drottninggatan, nedanför Dagens Arbete, har betonglejonen bytts ut till tyngre stoppklossar. Människor flödar på som vanligt och rättegången mot terroristen Akilov är över.
Asbestsaneraren Akilov kommer inte att jobba här mer. Men han säger något om Sverige. Om hur inbyggt skuggsamhället är i vår vardag.

Hans landsmän, de allra flesta, återvänder hem efter avslutat arbete. Deras skitiga lungor blir ingen kostnad för svenska staten.

Så kan företagen fuska 

Lätt att få samordningsnummer utan arbetstillstånd. 

Lätt att få F-skattsedel. Falska egenföretagare  skapas för att komma undan lagar och regler. ID06-kort lånas ut och säljs.

Id-handlingen kopplas inte till individen på ett säkert sätt. 

Arbetsgivaravgifter har inte behövt redovisas på individnivå. 

Svårt att upptäcka svart arbetskraft när företagen bara har behövt skicka in kontrolluppgifter en gång om året.

Sekretessbestämmelserna gör att myndigheter inte kan byta information och komma åt kriminella. 

Bolag som får uppdrag tar i sin tur in andra bolag med svart arbetskraft. Det är svårt att kontrollera hela kedjan. 

Arbetsmiljöverkets kontroller har minskat rejält.

Samordningsnummer

Det behövs för att kunna betala skatt om man inte är folkbokförd i Sverige. De två senaste åren har 140 000 personer fått samordningsnummer.

75 procent av dem som har ett sånt och som kommer från länder utanför EU saknar arbetstillstånd.

ID06

Ett kort som ger tillträde till byggarbetsplatser. Infördes för att försvåra svart-
arbete och ekonomisk brottslighet. ID06-kort lånas ut, säljs och förfalskas.

Läs också:

Asbest dödar igen – en granskning av hur asbesten åter släpps lös i samhället (från 2015)

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 5 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället
Du läser nu artikel 6 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Hon jobbade 60 timmar i veckan – utan lön”

5 november, 2019

Skrivet av

Perspektiv. Kvinnorna i skuggsamhället är utsatta. DA:s Elinor Torp berättar om utpressning, uteblivna betalningar, skador och löner som inte går att leva på.

Elinor Torp, arbetsmiljöreporter.

En molnfri dag i september klev hon av planet på en plats som knappast kunde vara Stockholm. Blå himmel och gula åkrar. Träd och åter träd. De sattes på en buss och efter två timmar blev husen högre och hon kände igen huvudstaden från bilder hon sett på nätet.

Snubben, som med jämna mellanrum åkte hem till deras land för att bygga en hisnande pampig villa, tog emot dem i förorten där de alla trycktes in i en och samma lägenhet. Snubben hade precis beviljats uppehållstillstånd i Sverige fick hon reda på. Mellanchef på firman. Allt skulle gå via honom.

I arbetet med boken Vi, Skuggorna och under granskningarna av skuggsamhället i DA kommer jag i kontakt med Zara.

Zara städar i Sverige. Zara är namnet jag ger henne. Hon är rädd för regimtrogna mellanhänder och vågar inte träda fram med sitt riktiga namn. En av många svartarbetare som vill vittna men inte vågar.

När hon kom tillbaka från sin föräldraledighet svarade chefen att hon aldrig varit anställd.

Sedan dag 1 har Zara haft sysselsättning i Sverige, från morgon till kväll arbetar hon, med transporttimmarna mellan städjobben borträknade, för dem får hon i likhet med kollegorna från EU-landet Polen aldrig betalt för. Hon har städat kontor. Hon har städat sjukhus. En kortare tid en skola, om nätterna. Nu städar hon svenskarnas hem. Jobbar de på riktigt hårt finns det hopp om att få stanna i Sverige har arbetsgivaren sagt. Männen som hon reste hit med fick betala några tusenlappar för arbetstillstånd i sin bransch medan hon och de andra kvinnorna följde med och erbjöds boende på samma adress. Men lönen räcker inte till. För madrassen i den knökfulla lägenheten betalar hon lite över tretusen i månaden.

När arbetsgivaren en dag säger åt henne att lämna tillbaka halva lönen protesterar hon först.

Varför?

Om du vill stanna så gör du som jag säger, svarar chefen och försvinner ut i trapphuset.

Så många löften som ännu inte infriats. Fortfarande skulder att betala av. Men Sverige är ett bra land att arbeta i. Alla säger ju det.

I boken skriver jag också om Dilya som städade stans köpcentrum. När hon kom tillbaka från sin föräldraledighet svarade chefen att hon aldrig varit anställd. Dilya protesterade och sa att hon på heltid och mer därtill städat de köpcentrum som bolaget hade kontrakt med, från morgon till kväll, i flera år. Då erbjöd chefen henne extraknäck över sommaren. Hon tackade ja och fortsatte städa samma köpcentrum. Inhoppsjobben landade på cirka sextio timmar i veckan. Men lönen uteblev.

Otaliga är de kvinnor som berättar hur det är att städa i Sverige till nästan inga pengar alls och med frätskador på underarmarna som kliar och bränner. En del är EU-medborgare, andra papperslösa. Det finns en hierarki i skuggsamhället. Men gemensamt för dem jag pratat med är att deras löner och villkor är så långt bortom överenskomna regler att många av oss nog har svårt att föreställa sig.

Vi är på väg mot daglönare igen. Med mössan i hand, nicka och be. Erbjud dina händer, eller din kropp. Jag är cynisk. Jag vet. Men det är överallt.

Arbetsmiljöinspektör Thomas Österberg

Och så lastbilen med 39 döda som upptäcktes utanför London.

Flera från Nghe An-provinsen söder om Hanoi. Unga kvinnor som lockats till Europa för att göra våra naglar. I slutet en rad om människosmuggling och pengatvätt. Vapen, knark, människor – same same för arbetslivets kriminella.

I min bok skriver jag om en högutbildad kvinna från forna Sovjet som gjorde naglar på en flådig salong i stans förmögnaste delar. Trots att hon jobbade tio-tolv timmar om dagen fick hon ut en lön på 13 000 kronor vid månadens slut. Nagelskulptrisen uppmanades att starta eget. Enda sättet att överleva i längden, sades det. Så hon flyttade in i en salong full med hyrstolar där alla hade varsin firma. Precis som i byggbranschen och andra branscher där egenföretagare blivit vanligt är det bara fejk, vittnar arbetsmiljöinspektören och före detta polisen Thomas Österberg om. ”De är anställda. Men genom att låta dem starta sina egna små företag kan arbetsgivaren kringgå lagar och avtal. Vi är på väg mot daglönare igen. Med mössan i hand, nicka och be. Erbjud dina händer, eller din kropp. Jag är cynisk. Jag vet. Men det är överallt.”

 

Biotips:

Sorry we missed you
av Ken Loach

Om paket som måste fram till varje pris. Om gig-ekonomins baksida och hur det är att vara egenföretagare utan makt eller ta hand om gamla och sjuka utan en sekunds vila. Ett knytnävsslag i magen. En film som känns.

En kommentar till “Hon jobbade 60 timmar i veckan – utan lön

  • Är de som propagerar för arbetskraftinvandring blåögda?
    Jag vet inte, men det borde vara uppenbart att vi skulle råka ut för fusk.
    Vi behöver en omfattande kontrollapparat, för att det skulle fungera någorlunda. Eller vill man slå i sönder den svenska modellen.
    Människor blir utnyttjade av kriminella.
    Det måste få ett slut!

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 7 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Splittrad insats mot kriminella företagare

13 februari, 2020

Skrivet av

DA REDER UT.Kriminella har infiltrerat arbetsmarknaden. Pengar tvättas, seriösa företagare slås ut och människor utnyttjas. Två olika satsningar ska bekämpa brottsligheten. Men de samarbetar inte och sekretessregler försvårar arbetet.

Ekobrottsmyndigheten, Polisen, Tullverket, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Försäkringskassan, Kronofogden, Kustbevakningen och Kriminalvården.

OB-satsningen

För tio år sedan fick polisen i uppgift av justitiedepartementet att samordna 12 myndigheter i OB-satsningen. Uppdraget är att mer effektivt och långsiktigt bekämpa den organiserade brottsligheten.
  • 2015 utvidgades satsningen och finns nu på flera platser i landet med åtta regionala underrättelsecentrum, RUC.
  • Satsningen ryms i befintliga myndighetsanslag och polisen bidrar med många heltidstjänster i underrättelsepersonal och aktionsgrupper som utreder brott. Mellan 200 och 250 personer jobbar med detta.
En arena för brottslighet

Nationellt underrättelsecentrum, NUC presenterar varje år en lägesbild. 2019 års rapport 
lyfter fram arbetslivet som en arena för kriminella.
De infiltrerar näringslivet geno-m att använda företag som brottsverktyg, deltar i offentlig upphandling och söker kontakter hos banker, mäklare och det legala näringslivet.

Samordnade myndigheter tandlösa utan överrock

Arbetsmiljöverket, Polisen, Ekobrottsmyndigheten, Migrationsverket, Jämställdhetsmyndigheten, Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Team Osund

För tre år sedan fick arbetsmiljöverket uppdraget att samordna arbetet mot osund konkurrens i arbetslivet. Åtta myndigheter ingår och ska bland annat utföra gemensamma razzior för att upptäcka fusk och brott.
  • Arbetsmiljöverket, som kan åka oanmält till arbetsplatserna, är samordnande myndighet. Team Osund får 18 miljoner kronor per år, under 2018 till 2020 och tanken är att satsningen ska permanentas. Kontoret flyttad-e nyligen till Mölndal.
  • Myndigheterna har olika fokus vid razziorna, till exempel:
    Polisen letar personer som utnyttjas för att de saknar arbetstillstånd och rätt att vistas i landet. Fuskande företag kan utredas för brott mot utlänningslagen.
    Arbetsmiljöverket koncentrerar sig på allvarliga brister som gör att människor kan skada sig och bli sjuka. Kemikalierisker, rasrisker, skyddsutrustning kontrolleras. Sanktionsavgifter delas ut.
    Skatteverket kontrollerar personalliggare och kassasystem, oklara anställningar och oredovisade intäkter.
    Jämställdhetsmyndigheten har ibland vari-t med för att samordna insatserna med brottsoffren i centrum. Om människohandel eller människoexploatering upptäcks kopplas kommunernas sociala myndigheter in.

De här kontrollerna signalerar inte bara till arbetsgivarna att myndigheterna nu samlar gemensamma krafter för att förhindra arbetskraftsexploatering och människohandel utan också till de som efterfrågar skönhetsvård till billig penning.”

Polisen Peter Englund efter en insats mot nagel- och franssalonger.

Hinder och sekretesskrångel

Ingen samordning

Ansvaret är utspritt på olika departement. ”Inom myndigheterna träter vi om resurserna”, säger en poliskälla.

Olika sekretesslagstiftning gäller

OB-satsningen lyder under lus-lagstiftningen, lagen om uppgiftsskyldighet. Myndigheterna kan därmed dela information med varandra för att upptäcka och komma åt brottslig verksamhet.

Team Osund kan inte dela information på samma sätt för de lyder under den vanliga sekretesslagstiftningen. Myndigheterna kan därmed inte jobba lika effektivt mot kriminella aktörer.

Bristande uppföljning

Kronofogden är med i OB-satsningen och kan driva in böter och avgifter som kriminella förhalar eller vägrar betala.

Team Osund har inte den typen av uppföljning. Om deras razzior leder till ordentliga utredningar och kännbara konsekvenser för kriminella är oklart.

Oklarheter

Hur mycket och på vilket sätt Ekobrottsmyndigheten ska vara med i Team Osund råder det delade meningar om. Först fick Ekobrott vara med vid tillslag. Sedan inte. Tillsynsuppdraget finns inte med i regleringsbrevet från regeringen.

Internt motstånd

Ute på myndigheterna råder det delade meningar om hur man ska jobba och vad som är tillåtet. Medarbetare på Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten, även Arbetsmiljöverket, vittnar om att vissa chefer bromsar Team Osund. De känner sig motarbetade inom sin egen organisation.

Politisk otydlighet

I Sverige är det inte som i Norge där regeringen och statsministern tidigt slog fast: Det här är viktigt. Arbetslivskriminalitet och social dumpning måste bekämpas. Det ska myndigheterna satsa på.

En kommentar till “Splittrad insats mot kriminella företagare

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 8 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Kriminella arbetsgivare måste bort”

7 februari, 2020

Skrivet av

Perspektiv Arbetslivskriminaliteten har fått politisk uppmärksamhet. På kort tid har många med makt vaknat, skriver Dagens Arbetes Elinor Torp.

Elinor Torp, arbetsmiljöreporter.

När ministrarna Damberg och Nordmark strax före jul skrev en debattartikel i Aftonbladet om att skurkföretag inte har här att göra användes begreppet arbetslivskriminalitet, inte bara osund konkurrens. Det var medvetet. Och första gången politiker i toppen valde detta ord.

I grannlandet Norge där man från högsta politiska ledning uppmärksammat problemen långt tidigare än i Sverige sa den dåvarande statsministern uttryckligen att social dumpning och arbetslivskriminalitet ska ni myndigheter jobba samman mot!

En sådan politisk tydlighet har inte funnits i Sverige. Varje departement har suttit på sin bit utan att tillsammans lägga pusslet.

Justitiedepartementet har gett uppdrag till myndigheter.

Arbetsmarknadsdepartement har gett uppdrag till myndigheter.

Någon samordning har det väl inte riktigt varit. Inte heller ute på myndigheterna där man både träter om resurserna och har olika åsikter om hur man kan och får jobba.

Men mer om det nästa vecka när det är seminarium i riksdagen om arbetslivskriminalitet och sekretessbekymmer.

Förhoppningsvis, och det har Socialdemokraterna lovat, klubbas också en tillträdesrätt för regionala skyddsombud som gör det möjligt för facket att upptäcka och slå larm om de värsta avarterna.

Så visst händer det grejer!

På kort tid har många med makt vaknat – folkvalda av olika färg.

Veckan började med att Moderaterna gick ut och sa att kraven på arbetskraftsinvandring måste skärpas. Nio år efter att partiet tillsammans med Miljöpartiet drev igenom en migrationsuppgörelse som öppnat upp för fusk.

Två dagar senare var det januaripartiernas tur att sluta sig samman. Vi kan ”inte blunda för att det finns allvarliga problem med missbruk av reglerna och exploatering av arbetskraftsinvandrare, med låga löner och dåliga arbetsvillkor. Välfärdssystemet missbrukas och alla de företag och människor som följer regelverk drabbas av ojuste konkurrens. Det finns en tydlig koppling mellan missbruket och den organiserade brottsligheten”, skriver justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) tillsammans med talespersoner för C, MP och L i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

I tio punkter listar januaripartierna med sossarna i spetsen hur missförhållandena måste tas på allvar och hur systemet inte ska kunna utnyttjas som i dag. Allt kokar ner i ett direktiv om en utredning som ska presenteras 2021.

Att högsta politiska ledning och oppositionen ser problemen är positivt, men ingenstans i den långa texten hittar jag begreppet arbetslivskriminalitet.

Trots att faktum är.

Och det kommer de tolv myndigheter som ingår i samverkan mot organiserad brottslighet i Sverige fram till.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Arbetslivet har blivit ett gömställe och arena för kriminella. I toppen finns inte sällan en multikriminell entreprenör med ren fin fasad, som aldrig själv skulle använda våldskapital, men satt i system att utnyttja den bristande kontrollen.

Att strama åt arbetskraftsinvandringen kan vara ett sätt att få koll, men mer behöver göras för att få bukt med exploateringen. Får man inte bort kriminella arbetsgivare kommer inte seriösa företag ha en chans. Och människor nere i de stora upphandlarnas kedjor kommer fortsätta fara illa och i värsta fall dö på svenska arbetsplatser. Skattemiljarder kommer att fortsätta strömma ner i fickorna på arbetslivets kriminella. Och allt detta utanför men tätt inpå den svenska modellen.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 9 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Arbetsgivaren som ville vara laglig

29 oktober, 2019

Skrivet av

ARBETSLIVSKRIMINALITET. Anto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Månaderna gick. Inga pengar. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

Boken "Vi, skuggorna" av Elinor Torp

Vi, Skuggorna

Texten är ett utdrag ur boken Vi, skuggorna (Leopard förlag) av Elinor Torp.

Rörmokaren kom till familjens stuga en sommar för länge sedan när framtiden fortfarande låg blank och möjlig.

Egentligen var han väl mer av en teoretiker, inte alls särskilt händig av sig, och i staden där han bodde fanns så oändligt många spännande utbildningar. Mest av allt ville han gräva i historien och bli arkeolog. Han kunde tänka sig att plugga till byggnadsingenjör också. Men den där rörmokaren i sommarstugan hade verkligen gjort intryck på honom. Han gjorde sin grej och fakturerade direkt 1 500 kronor. Så handfast och enkelt, tryggt på något vis.

Om han utbildade sig till rörmokare först så hade han alltid något att falla tillbaka på. Och just VVS-montörer, som det så fint kallades på fackspråk, spåddes en extra ljus framtid på arbetsmarknaden. Syon på skolan sa att det var ett klokt val.

Och mycket riktigt fick han jobb direkt. En massa jobb.

Upphandlingar finansierar kriminella

Stat, kommuner och landsting slarvar bort mer än var tionde skattemiljard vid upphandlingar.

2018 försvann mellan 90 och 135 miljarder av de 900 miljarder kronor som upphandlades.

Källa: Dagens Samhälle Insikt

Han räckte inte till, så han bestämde sig för att starta eget och anställde först en person, sedan en till. Sakta expanderade firman till fem rörmokare vilket kändes alldeles lagom. Byggandet av nya bostäder hade tagit rejäl fart och de hade gott om jobb. Kunderna var nöjda och firman fick betalt. Allt flöt på fint den där första tiden.

Så ringde en bekant till en bekant som visste att han var rörmokare. ”Vill du följa med på en resa?” frågade mannen i telefonen. ”Jag har fått jobb på den här byggfirman och de har jättestora planer!” Kontraktet rörde hur många lägenheter som helst, inte bara i närområdet utan i hela Mälardalen.

Antos lilla firma växte snabbt från fem till tjugotvå anställda. Han var tvungen att få in sina miljoner varje månad för att kunna avlöna alla rörmokare och täcka firmans kostnader. Han sa det till kunden, att han behövde förvissa sig om att pengarna kom in löpande. Men med femtio nya lägenheter i månaden så var det inga problem.

Tjugotvå rörmokare räckte inte. Det behövdes fler. Han fick frågan om han kunde hjälpa till att rekrytera folk nerifrån Europa. Han fortsatte att tjata på kunden att han behövde garantier. Han kunde inte bara utöka sin firma och sedan inte veta om uppdragen skulle fortsätta att komma i samma omfattning. Lite misstänksam hade han börjat bli.

Pengarna betalades inte längre ut i tid. Och rörmokare från Vitryssland, Moldavien och andra låglöneländer hade börjat bo i de ofärdiga lägenheterna och fick väl inte en bråkdel så mycket betalt som hans anställda. Mot slutet av den sommaren saknades en massa pengar från kunden för rörjobben de gjort. Anto stötte på. De slingrade sig. Pengarna skulle komma, lovade och bedyrade de. Tiden gick. Pengarna kom inte. Han började få svårt att betala ut löner. Så kom frågan. ”Får vi köpa dig?” Priset de skulle betala för hans rörfirma var ett hån, så han sa nej. ”Vi är inte till salu.”

Efteråt sa någon till honom att hot var enda sättet i den här branschen nu för tiden. Det räckte att ta med sig en biffig typ som inte hade med byggbranschen att göra.

En dag var de ersatta av den billiga utländska arbetskraften. På fredagen funkade deras passerkort, på måndagen när de skulle blippa in sig lyste det rött. De frågade byggarna på plats varför deras kort inte fungerade, människor de hade jobbat sida vid sida med de senaste veckorna. De vände bort blickarna som om de aldrig setts förr.

På kontot fanns fortfarande inga pengar. Han vände och vred på alltsammans, försökte finna en rimlig förklaring, men tvingades till slut inse att han blivit lurad.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Foto: David Lundmark

Arbetsgivaravgifter, moms, skatter, uppsägningslöner till dem han var tvungen att göra sig av med … Hans egna rörmokare som skällde ut honom och tyckte allt var hans fel. Arbetsledaren på firman som kämpade på, men gick in i väggen och blev sjukskriven. Utgifterna var gigantiska. Inkomsterna närmast noll. Det fanns ingen annan väg att gå än att ringa till en advokat.

Två veckor senare lämnade Antos företag in en stämningsansökan till domstol. Kunden hade såklart blåst andra företagare också, men de suckade bara när Anto ringde och berättade att han tagit den rättsliga vägen. Efteråt sa någon till honom att hot var enda sättet i den här branschen nu för tiden. Det räckte att ta med sig en biffig typ som inte hade med byggbranschen att göra. Satt han och blängde tillräckligt fientligt vid uppgörelserna så brukade pengarna komma in på kontot till slut.

När Anto var tjugo träffade han tjejen som han senare skulle gifta sig och få barn med. Nu hade de fyra små därhemma så han försökte hålla skenet uppe. De hade precis flyttat in i ett hus de låtit bygga. Drömmen om att ha något eget hade infriats. Livet skulle precis börja och han vägrade riskera alltsammans. Om nätterna när han inte kunde sova googlade han sig stel i fingrarna. Han tänkte inte ge sig. Han skulle kartlägga idioterna som höll på att ödelägga hans liv. Men aldrig att han sjönk till deras nivå och blev kriminell.

En dag kan han inte resa sig från kontorsstolen. Allt snurrar och han kan inte andas.

Pappren från domstolen kom. De blev kallade till förhandling. Kunden dök upp med sina jurister och han höll sig en bit bakom sin advokat. I pausen granskade han en vd som varit involverad i härvor förut och tvingats lämna sin post. Det hade han läst sig till på nätet. Anto tittade på honom för att fatta hur en gubbe så högt upp på ett så stort företag kunde fortsätta utanför lagen. Blicken måste ha stört vd:n för i slutet av dagen sa han med lugn och stilla stämma, något i stil med: ”Lilla grabben, du sitter här och tittar på mig. Gör inte det. Du kommer att ångra dig.”

Domaren undrade om Anto kunde gå med på att få en del av beloppet i stället för rättegång. Lite drygt en miljon gick kunden med på att betala. Totalt handlade det om nästan tre miljoner som det stora byggbolaget var skyldig honom. Han sa nej. Det går inte. Jag ligger efter med löner. Domaren försökte igen. Men det är väl bättre än att inte få någonting alls. Anto vände sig till sin advokat som också rådde honom att ta pengarna. De undertecknade pappren. Pengarna skulle komma in på hans konto.

En månad gick, två månader, tre månader, fyra månader. Inga pengar på kontot. Hans advokat mejlar dem. Inget händer. Han kontaktar domstolen. Inget händer. Ryktesvägen får han höra att cheferna på byggbolaget bettar om när han ska gå i konkurs. Att de ringt Kronofogden. Att de kollat hans skulder. Att de bara väntar ut tiden.

Skulderna byggs på. Breven från inkasso, Kronofogden, olika myndigheter. Högar med kuvert. I början öppnar han posten. Sedan blir det fysiskt omöjligt. Ljudet av kuvert som sprättas upp är tortyr. På något sätt kanaliseras allt in i de där breven som han vet att han måste öppna. Ingen annan kommer att göra det.

En dag kan han inte resa sig från kontorsstolen. Allt snurrar och han kan inte andas. Han tittar på en arbetskamrat och undrar om arbetskamraten ser en sinnessjuk människa framför sig, åker hem till sin fru, spelar ett spel. Leker lyckliga familjen. Minstingen har precis lärt sig gå och han försöker stanna i det. Han kartlägger kriminella, betalar de skulder han kan, matar minstingen med gröt, läser godnattsagor, vädjar till myndigheterna, sprättar upp kuverten trots att det skär i bröstet. Han ligger på domstolen. Han pratar med sin advokat. Han bestämmer möte med typerna som snott hans pengar.

De tvingas flytta från huset in i en trång lägenhet. Breven fortsätter att komma. Han sitter med debet och kredit och inser att det aldrig går.

Det finns de som frågar honom om han inte själv funderar på att slå in på den brottsliga banan. Men han säger bestämt nej. Han ska driva sin firma på rätt sätt och betala sina skatter och avgifter.

Utan familjen hade han hamnat på gatan, tänker han. Inför barnen spelar Anto samma gamla vanliga pappa medan han fortsätter att kartlägga och störa snubbarna tills han inser att hans mejl är hackad och han nog borde lägga av.

Det finns de som frågar honom om han inte själv funderar på att slå in på den brottsliga banan. Men han säger bestämt nej. Han ska driva sin firma på rätt sätt och betala sina skatter och avgifter. Varenda liten sketen skuld ska bort. Och någon gång kommer de som jävlas med honom att straffas. Om inte nu så i framtiden. Någon gång åker de dit. Han finner tröst i den tanken, ringer Skatteverket och ber om uppskov, berättar vad han varit med om. Myndigheten säger nej. Skatta ska han, utan dröjsmål.

Fyra rörmokare stannar troget kvar i firman. De tar mindre uppdrag så att han i alla fall kan betala ut deras löner. En av killarna har jobbat femton år i Australien där han var ordförande i facket. Han kan inte fatta hur lama svenska myndigheter är. Nästan som om domstolarna står på de kriminellas sida. Vilken slapphänthet! Och Skatteverket?

Foto: David Lundmark

Han fattar ingenting och berättar hur det fungerar i Australien. Där har kunden tre månader på sig att betala för att undvika straff. Har man en gång blivit förknippad med bedrägerier och andra oegentligheter så sänker det ens trovärdighet och får konsekvenser resten av ens karriär, förklarar han för Anto. Här i Sverige verkar det inte finnas något skyddsnät alls för små företag. ”The big fish eats the small fish”, säger australiensaren.

Än i dag klarar inte Anto av ljudet av kuvert som öppnas. När de sista skulderna är avbetalda hoppas han bli sig själv igen. Förmodligen avvecklar han alltsammans när han gjort rätt för sig. Det går inte att driva byggföretag lagligt i Sverige.

Såvida man inte är både beställare och utförare och har koll på hela ledet. Vissa dagar ändrar han sig och tänker att han måste testa en gång till. Småhus där han har överblick och kan följa hela bygget från början till slut. Kanske går det. Men han tvivlar.


Så fuskar företagen

Varför gör aktiebolag så här?
För att slippa betala skatt.

Var kommer pengarna ifrån?
Offentlig sektor. Det är skattemedel som Sverige använder för att renovera skolor, bygga bostäder och städa sjukhus.

Vilka är de största beställarna?
Stat, kommuner och landsting (regioner).

Hur köps varor och tjänster in?
Genom upphandlingar. Bolag lägger anbud.

Varför får de här bolagen kontrakten?
De kräver lägst betalt.

Vad styr upphandlingar?
Lagen om offentlig upphandling, LOU. Lägsta priset.

Hur tvättas pengarna i svenskt arbetsliv?
Genom:

  • Osanna fakturor
  • Målvakter
  • Svartarbete
  • Bankkonton under falska identiteter
  • Oriktiga kontrolluppgifter till Skatteverket
  • Cirkulerande samordningsnummer
  • Låtsasanställda på felaktiga lönebidrag
  • Diverse inköp av bilar och fastigheter
  • Komplicerade upplägg för att slippa skatt
NYA UPPLÄGG

Arbetslivsskurkarna är smarta och hittar hela tiden nya sätt att lura svenska myndigheter. Bemanningsbolag registrerade utomlands med enbart tredjelandsmedborgare som arbetskraft är ett nytt upplägg.

10 VITA, 100 SVARTA

På pappret har firman tio anställda som skattas för. I verkligheten jobbar här hundra, svart.

OSANNA FAKTUROR

En uppsjö svenska företag tillhandahåller osanna fakturor. Nytt är att allt fler bolag tillverkar osanna fakturor i Polen och Baltikum. Då blir det svårare för svenska myndigheter att kontrollera.

MÅLVAKTER

Mot en liten summa pengar agerar människor från Polen och Baltikum målvakter för att de verkliga ägarna – arbetslivsskurkarna – inte ska kunna kopplas till bolagen. Målvakten är bara en identitet som används för att lura myndigheterna. Helt andra personer använder alltså identiteten.

BÅTTUR MED MILJONER

När övervakningen i Sverige ökar tar kriminella färjan över Östersjön för att hämta ut stora summor pengar på banker i Baltikum och Polen. Med miljoner i kontanter åker man båten hem igen.

3 kommentarer till “Arbetsgivaren som ville vara laglig

  • Myndigheter och domstolar är löjliga i dessa ärenden.

    Man borde ha ett liknade system som i England, där man får en tidsfrist på att betala skulden, annars kommer indrivningen mannen dagen efter utgånget datum.

  • Jag lider med dig. Våra regelsystem är inte uppdaterade. De som är hederliga klämms åt. Skojarsvinen får fortsätta blåsa människor. Det görs under täckmanteln fri företagsamhet.
    När ska vi i Sverige göra något åt det här.

  • Frågan är ju om det är någon som kan göra något åt detta om man inte ger upp den s.k personliga integriteten i de officiella datasystemen. Det förvånar mig att detta inte upprör fler, bara 2 kommenterer tidigare.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 10 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Samordnade myndigheter tandlösa utan överrock

13 februari, 2020

Skrivet av

Perspektiv Laglösheten är på allas läppar, men stuprören mellan myndigheter och problem med samordning försvårar arbetet mot arbetslivskriminaliteten, skriver DA:s Elinor Torp inför ett riksdagsseminarium på torsdagen.

Elinor Torp, arbetsmiljöreporter.

Sekretessregler som bromsar och stuprör mellan myndigheter gör att arbetslivets kriminella kommer undan. Dessutom har inte departementen samordnat sig. Men nu verkar politiker i olika utskott ha vaknat. Laglösheten är på allas läppar. I riksdagen hålls på torsdagen ett fullbokat seminarium om arbetslivskriminalitet. Bakom arrangemanget står en tjänstledig ombudsman från facket som sitter i riksdagen för Socialdemokraterna.

”Norge ligger 15 år före oss”, säger Leif Nysmed (S) som också fått med sig ledamöter från Centerpartiet i arrangemanget.

Skillnaden är att det i Sverige saknas överrock. Uppdraget i Norge kommer från statsministern. Dagens Arbete besökte redan för två år sedan A-krimcenter i Norge. Myndigheterna här sitter fysiskt tillsammans på flera platser i landet för att få bort kriminella aktörer som utnyttjar sin arbetskraft och förstör för seriösa företag.

A-krimcenter lyder under statsministern.

Det finns med andra ord en överrock. Inte som i Sverige där uppdragen kommer från olika departement.

”Statsministern sitter centralt med generaldirektör och arbetsmarknadens parter och stämmer av hur verkligheten ser ut på arbetsmarknaden. Vilka problem som dyker upp”, förklarar Leif Nysmed.

Läs också: Kriminella arbetsgivare måste bort.

Före detta statsministern Jens Stoltenberg (S) initierade samverkan och den borgliga regeringen i Norge drev arbetet vidare. Först kallades det för en samverkan mot social dumpning och arbetslivskriminalitet. Nu bara arbetslivskriminalitet. Något LO i Norge opponerat sig emot. I Sverige har inte ens begreppet arbetslivskriminalitet börjat användas fullt ut. Istället kallas den satsning som arbetsmarknadsdepartementet har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att samordna för osund konkurrens. Ett myndighetsgemensamt arbete mot osund konkurrens.

Leif Nysmed jobbar egentligen med bostadsfrågor i civilutskottet. Genom sin bakgrund som yrkesarbetare och facklig i Byggnads är han dock väl bekant med problematiken. Under senare år har han träffat personer från Ekobrottsmyndigheten, Arbetsmiljöverket, Skatteverket och gränspolisen som berättar att den svenska modellen mot arbetslivskriminalitet inte riktigt fungerar. Sekretessreglerna är ett bekymmer och kommer att diskuteras under torsdagen. Myndigheterna kan inte dela information med varandra. Man tolkar också juridiken olika.

Så har skugg­samhället vuxit fram

”Gränspolisen ser till exempel att det kommer in utländsk arbetskraft från tredje land, framför allt från forna Sovjet. De har fått arbetstillstånd på felaktiga grunder i Polen. Migrationsverket borde såklart få uppgift om det, men när gränspolisen lyfter frågan får man till svar: Jamen det finns en dom som säger att den fria rörligheten går före kontroll. Därför gör vi inga efterforskningar”, berättar Leif Nysmed.

Riksdagsseminariet hoppas han leder till att myndigheter i framtiden kör samma spår och att politiken kommer till skott i denna brännheta fråga.

”Någon måste ta ansvar för arbetslivskriminaliten, och det behövs en överrock.”

Splittrad insats mot kriminella företagare

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 11 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Ge skydds­ombuden tillträdesrätt

12 februari, 2020

Skrivet av

Helle Klein är chefredaktör för Dagens Arbete.

LEDARE Det är bra att arbetslivskriminaliteten hamnat på den politiska dagordningen. Bättre samverkan mellan myndigheter är ett viktigt steg. Men också att skyddsombuden får tillträde till alla arbetsplatser, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

De växande problemen med arbetslivskriminalitet och en arbetsmarknad som påminner om Vilda Västern har äntligen kommit högt upp på politikernas dagordning. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark skriver på debattplats i Dagens Arbete om att samarbetet mellan myndigheterna måste bli bättre.

Redan 2018 fick åtta myndigheter – däribland Skatteverket, Arbetsmiljöverket och Polismyndigheten – i uppdrag att stävja den osunda konkurrensen och bekämpa kriminella företag. Myndigheterna skulle göra direkta kontroller och utfärda sanktioner. Det har visat sig ganska effektivt. Och nu vill arbetsmarknadsministern utreda hur detta myndighetsgemensamma arbete kan bli ännu bättre och framförallt fortsätta.

Det är utmärkt. Allt för länge har regeringens politik på detta område haft för mycket av ”stuprörstänk”, där de olika departementen och dess myndigheter inte har samverkat och ingen har tagit helhetsgreppet.

I den nystartade podden Jobbet, som görs gemensamt av Aftonbladet och Dagens Arbete, erkände arbetsmarknadsministerns statssekreterare Roger Mörtvik att det har rått en bristande helhetssyn på denna komplicerade fråga om arbetslivskriminaliteten.

I Norge har man arbetat på ett helt annat sätt och kommit längre än i Sverige, något som vår reporter Elinor Torp skrivit om tidigare. Men desto bättre nu att den svenska regeringen – och dess samarbetspartier Liberalerna och Centern verkar inse att det måste bli ordning och reda på arbetsmarknaden med alltifrån bättre regelverk för arbetskraftsinvandring till hårdare kontroller mot fuskande och kriminella företag. Det framväxande Skuggsamhället är en grogrund för både gängkriminaliteten och den växande rasismen, som Januaripartierna vill bekämpa.

En viktig del i att komma tillrätta med ”Skuggsamhället” är att skyddsombuden kan slå larm mot de usla arbetsmiljöerna. Här är frågan om de regionala skyddsombudens möjligheter att komma in på arbetsplatser där det inte finns fackliga medlemmar oerhört viktig. För det är ofta på sådana arbetsplatser som utnyttjandet av migrantarbetare och annan arbetskraft är som störst. Här var statssekreterare Mörtvik mer svävande när han pressades i podden Jobbet. Han kunde inte säga när det utlovade förslaget om att ge RSO:na tillträdesrätt kommer att läggas från regeringens sida.

Det är oroväckande. Redan arbetsmarknadsminister Ylva Johansson utlovade att ett sådant förslag skulle komma. Sen har det politiska landskapet förändrats och Sverigedemokraterna som helt vill avskaffa denna skyddsombudsmodell har flyttat fram sina positioner. Nu måste Centern och Liberalerna inse att det är avgörande att värna de regionala skyddsombudens möjligheter att komma in på arbetsplatser för att arbetet mot usla arbetsmiljöer och dödsolyckorna ska kunna fungera.

Januaripakten är i grunden ett försvar för det öppna samhället där arbetskraftsinvandringen är en del – just därför bör de partier som vill värna detta samhälle mot nationalistiska och protektionistiska krafter ta krafttag mot arbetslivskriminaliteten som i sig hotar både människovärdet och marknadsekonomin. Januaripartierna gör klokt i att gå i bräschen för ordning och reda på arbetsmarknaden.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 12 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Myndigheternas samarbete ger resultat”

11 februari, 2020

Skrivet av Eva Nordmark

Foto: TT Nyhetsbyrån

Debatt Samarbetet mellan myndigheter har varit en mycket viktig del i kampen mot arbetslivskriminaliteten, och det behöver fortsätta utvecklas. En utredare ska nu följa upp och komma med förslag på hur det kan utvecklas, skriver arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S).

Om skribenten:

Eva Nordmark (S) är arbetsmarknadsminister.

Vi kan aldrig acceptera att oseriösa arbetsgivare genom att begå brott eller försumma de anställdas rätt till en trygg arbetsmiljö skaffar sig konkurrensfördelar. Regeringen har och kommer fortsatt att agera med kraft mot dessa skurkföretag som utnyttjar människor och snedvrider konkurrensen.

Sedan 2018 arbetar åtta myndigheter på uppdrag av regeringen för att kontrollera och stävja den osunda konkurrensen i arbetslivet. Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och i vissa fall Skatteverket medverkar i själva kontrollerna. Andra myndigheter, exempelvis Ekobrottsmyndigheten och Migrationsverket, deltar i planering, informationsutbyte och efterföljande utredning.

För två veckor sedan gav myndigheterna sin lägesrapport av kontrollerna som genomfördes under 2019. Myndigheternas arbete har gett resultat!

Över 2 000 kontroller genomfördes under förra året. Det är dubbelt så många som årets innan. I fokus för förra årets kontroller var några av de mest riskutsatta branscherna: byggsektorn, skönhetsindustrin och restaurangbranschen. Drygt en av tio kontrollerade företag tvingades att stänga hela eller delar av sin verksamhet på grund av de brister som hittats.

Och över 10 miljoner kronor i sanktionsavgifter har utfärdats. Det handlar om bland annat svartjobb, illegal arbetskraft, omänskliga arbetstider, lönedumping, skenanställningar, människohandel, undermåliga boendeförhållanden, riskfyllda arbetsmiljöer, farliga och oskyddade arbetsmaskiner, bristande säkerhetsutrustning och bidragsbrott. Inget av det här hör hemma på svensk arbetsmarknad.

Den arbetslivskriminalitet som finns i Sverige där människor utnyttjas och som dessutom är en inkomstkälla för den organiserade brottsligheten måste bekämpas med kraft. De kriminella kommer att vara uthålliga och försöka hitta nya sätt att finansiera sin verksamhet. Samhällets syn på dessa skurkföretag måste därför fortsatt vara kompromisslös.

Som arbetsmarknadsminister har jag nu beslutat att ge en utredare i uppdrag att följa upp och analysera arbetet med myndighetsgemensamma kontroller mot fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet samt komma med förslag på hur myndigheternas fortsatta arbete mot arbetslivskriminalitet ska kunna fungera på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Utredningen ska även kartlägga hur informationsutbytet mellan myndigheterna fungerar och vilken information som behöver utbytas för att samarbetet ska fungera på bästa sätt.

I uppdraget ingår även att undersöka förutsättningar för digitalt informationsutbyte samt myndighetsgemensam tipsingång och analysera frågan om vilken roll tjänstekort kan ha vid arbetsplatskontroller analysera, samt överväga om det behövs åtgärder. Uppdraget ska redovisas senast den 30 december 2020.

Arbetet mot osund konkurrens och arbetslivskriminalitet är oerhört viktigt och ett prioriterat område för regeringen. Det myndighetsgemensamma samarbetet har varit en mycket viktig del i det här arbetet och behöver fortsätta utvecklas.

Eva Nordmark

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 13 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Samarbete mot brott i arbetslivet utreds

13 februari, 2020

Skrivet av

Myndigheternas måste kunna samarbeta lättare för att komma åt arbetslivskriminaliteten, menar arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Nu ska Arbetsmiljöverkets förre GD Mikael Sjöberg utreda hur det ska gå till.

Mikael Sjöberg, tidigare generaldirektör för Arbetsmiljöverket och det nedlagda Arbetslivsinstitutet, har fått i uppdrag av regeringen att utreda fusk och brott på arbetsmarknaden. Han ska även föreslå åtgärder för hur man ska komma tillrätta med problemen.

– Den här sortens kriminalitet har blivit en inkomstkälla för den grova brottsligheten i Sverige, säger Eva Nordmark på ett seminarium i riksdagen på torsdagen.

En viktig fråga är informationsutbytet mellan myndigheterna. I dag utgör sekretessen ibland ett hinder för myndigheternas arbete. Det är helt enkelt svårt för dem att dela med sig av uppgifter, vilket Dagens Arbete tidigare skrivit om.

– Frågan om arbetlivskriminalitet är stor. Vi har sett att de här problemen har ökat under senare tid. Myndigheternas gemensamma arbete gör skillnad, spelar roll, säger Eva Nordmark.

Mikael Sjöberg ska senast den 30 december ge förslag på myndigheterna kan samarbeta bättre mot arbetslivskriminalitet. Foto: Åke Ericson.

Mikael Sjöberg ska titta på i vilka situationer hinder uppstår och vilken typ av information som myndigheterna behöver utbyta med varandra. Han ska också undersöka om det kan vara aktuellt med ID-kontroller i särskilt utsatta branscher, till exempel byggbranschen och skönhetsbranschen.

Utredningen ska vara klar den 30 december i år och görs i nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Frågan är prioriterad av regeringen, säger Eva Nordmark.

– Staten kan inte själv bekämpa arbetslivskriminalitet, osund konkurrens och annat vi inte ska ha på vår arbetsmarknad. Det måste vi göra tillsammans.

Arbetsgivaren som ville vara laglig

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 14 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Domen om människo­exploatering är en viktig signal

6 december, 2019

Skrivet av

Perspektiv Fängelse i åtta månader. Skadestånd för kränkning och utebliven lön. En signal till arbetsgivare som satt i system att utnyttja utländsk arbetskraft.

Elinor Torp, arbetsmiljöreporter.

Norrköpings tingsrätt har dömt en krögare i 50-årsåldern till åtta månaders fängelse för människoexploatering för att ha använt slavliknande kontrakt på sin krog. Domen är den första i sitt slag sedan människoexploatering kriminaliserades i Sverige 2018.

Paret från Bangladesh var modiga som gick till polisen och berättade. De flesta törs inte. Löftet om hundra kronor i timmen visade sig inte stämma alls.

Paret jobbade elva till tolv timmar om dagen, sex till sju dagar i veckan på restaurangen i Norrköping. De bodde ovanpå arbetsplatsen och fick äta rester från köket om natten. En tjänade 28 kronor i timmen, den andra bara 19. När de klagade hotade krögaren med utvisning. Krögaren ska också ha riktat ett vapen eller en vapenattrapp mot paret när de försökt hävda sin rätt.

Allt detta tycker tingsrätten är bevisat. Ska fler våga så är detta en viktig markering. Arbetsgivaren förnekar naturligtvis alltsammans och överklagar. Det gör också åklagaren som tycker att åtta månader var i mildaste laget.

Paret i 25-årsåldern är långt ifrån ensamma om att ha blivit blåsta i branscher som städ, bygg, transport och restaurang. Berättelsen känns igen från alla de människor jag träffat i granskningen av skuggsamhället.

I Sveriges första fällande dom om människoexploatering kan vi också läsa om att 25-åringarna under en höjd stekpanna ska ha hotats till döden i köket. Här står ord mot ord så i de delarna går arbetsgivaren fri.

Likande scener finns med i min bok Vi, skuggorna. Här är det Aura som hamnar i ett hus fullt av svartarbetare i Arjeplog. I huset finns tre restauranger och ett gemensamt kök där inget går rätt till. Men här är det inte en stekpanna den överordnade chefen hotar dem med utan ett samurajsvärd.

1 juli 2018 fördes människoexploatering in i brottsbalken. Den som utnyttjar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor, eller tiggeri döms. Straffet är fängelse i högst fyra år. Grov människoexploatering kan ge upp till tio års fängelse.

5 december 2019 fälls för första gången en arbetsgivare. Den fällande domen i Norrköpings tingsrätt kan bli vägledande för var gränsen går för människoexploatering i svenskt arbetsliv.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 15 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Ministerns möte med skugg­samhället

6 december, 2019

Skrivet av

Nya arbetsmarknadsministern Eva Nordmark fick följa med på en inspektion – det blev en ögonöppnare. ”En av de illegala arbetarna bodde på biltvätten.”
Nu vill hon ta krafttag mot arbetslivskriminaliteten.

”Jag kan aldrig acceptera att vi använder skattebetalarnas pengar till att gynna kriminella bolag och den här typen av arbetslivskriminalitet”, säger Eva Nordmark apropå de stora summor pengar från stat, kommuner och landsting som landar i de kriminellas fickor genom osund konkurrens vid upphandlingar. Foto: Lotta Holmström

Det var under ett seminarium på ABF-huset i Stockholm som arbetsmarknadsminister Eva Nordmark berättade om hur hon följt med på en inspektion på en biltvätt tillsammans med Arbetsmiljöverkets inspektörer, polisen och Skatteverkets tjänstemän. Den typen av myndighetsgemensam samverkan gör skillnad, anser ministern.

– Det händer mycket när de kommer ut på industriområden. Företagen runt omkring undrar vad som händer när det kommer flera polisbilar och myndighetspersoner. Det kan få en återhållande effekt på andra som kanske tänker att de ska bete sig illa, sa hon.

Eva Nordmark berättade hur inspektionen hon var med på gick till.

– Först kliver polisen in och säkrar området. Därefter klev skattemyndighetens tjänstemän in för att få personalliggare och kontrollera allt vad gäller de finansiella delarna. I tredje hand kliver Arbetsmiljöverkets inspektörer in i lokalerna, och jag var med dem.

Då visar det sig att ägaren har dragit. Han har hoppat ut genom fönstret, springer iväg, och polisen jagar efter honom och brottar ner honom.

Eva Nordmark berättar om inspektionen på en biltvätt

Inspektörerna ville bland annat kontrollera den stora kompressorn, som måste vara godkänd för att allvarliga olyckor ska förhindras. Den fanns i de bakre delarna av lokalerna.

– När vi kliver in i det rummet är det första som händer att jag frågar ”Varför står det här fönstret och slår?”. Då visar det sig att ägaren har dragit. Han har hoppat ut genom fönstret, springer iväg, och polisen jagar efter honom och brottar ner honom.

Trots dramatiken försökte Eva Nordmark fokusera på Arbetsmiljöverkets uppdrag.

– Kompressorn är så smutsig, och märket är så gammalt att det inte ens går att se vad som står där. Alltså väldigt stor risk att den inte var godkänd.

Men det var inte allt de upptäckte.

– Två personer arbetar illegalt där. Och dessutom, vilket berörde mig mest, bor en av arbetarna där, i närheten av den här kompressorn som ju inte är godkänd, och under helt oacceptabla förhållanden.

Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein ledde seminariet där förutom Eva Nordmark även  arbetsmiljöreporter Elinor Torp medverkade. Det arrangerades tillsammans med Socialistiskt forum, och temat var dödliga arbetsplatsolyckor, men samtalet kom även att handla mycket om arbetslivskriminaliteten i det så kallade skuggsamhället.

Elinor Torp visade exempel ur sin bevakning av skuggsamhället, bland annat om den arbetare från Mongoliet som skadades allvarligt på en byggarbetsplats.

Eva Nordmark var tagen.

– Jag blir väldigt berörd av Elinors berättelser, sa hon, och berättade att även hennes egen familj påverkats starkt av en arbetsplatsolycka. Hennes mans farfar omkom i en olycka på järnverket i Luleå.

– Det är länge sen nu, 1949. Han var en ung och ambitiös arbetare som vid 40 års ålder lämnade fru och fyra barn efter sig, varav den äldsta, min svärfar, var sju år gammal. Det här är saker som påverkar en generation, en familj, en bygd, för generationer framöver. Så det är lätt att verkligen känna med människorna som man ser på de här bilderna, sa hon.

Ministern utlovade krafttag mot arbetsplatsolyckorna.

– Inget annat än en nollvision är acceptabel när det gäller den här typen av dödsfall i arbetslivet.

En viktig pusselbit i det arbetet är enligt arbetsmarknadsministern att ge regionala skyddsombud tillträde till fler arbetsplatser, ett förslag som läggs fram till riksdagen till våren.

– Jag har ännu inte stöd i riksdagen för det, men jag vet att de fackliga organisationerna också är väldigt angelägna och jag kommer kroka arm med dem för att övertyga de övriga partierna om hur viktigt det här är.

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark lovar krafttag mot arbetslivskriminaliteten. Foto: Lotta Holmström

Myndigheterna samordnar sig i inspektioner, men för att kunna jobba mer effektivt mot arbetslivskriminalitet vill många se sekretesslättnader inom och mellan myndigheter.

– Det är en fråga jag blivit uppmärksammad på när jag varit med på de gemensamma inspektionerna. Jag har inget löfte idag, men jag vet att den frågan är väldigt viktig och jobbas med på lite olika sätt, sa Eva Nordmark.

Hon betonar vikten av samarbete och samordning mellan myndigheter, där den norska modellen kan vara en inspirationskälla.

Elinor Torp har i sin granskning av skuggsamhället visat på att långa leverantörskedjor, där underentreprenörerna blir allt mindre nogräknade ju längre ner i leden man kommer, är en del av problemet. Lågt räknat försvinner 66 miljarder ner i fickorna på de kriminella bolagen via stat, kommuner och landstings upphandlingar. Elinor Torp passade på att fråga Eva Nordmark hur hon ser på det och vad hon vill se för åtgärder.

– Det är helt oacceptabelt. Jag som socialdemokrat och arbetsmarknadsminister kan aldrig acceptera att vi använder skattebetalarnas pengar till att gynna kriminella bolag och den här typen av arbetslivskriminalitet. Vi måste säkra i alla led att skattebetalarnas pengar inte används för osund konkurrens eller till att dumpa villkor för människor.

Det handlar bland annat om att ställa hårdare krav vid upphandling.

– Det behövs verkligen krafttag! Och att vi både höjer kompetensen och i alla led säkerställer att skattebetalarnas pengar används korrekt, sa hon.

Eva Nordmark ska även diskutera osund konkurrens med Svenskt Näringsliv, säger hon.

– Det här är kriminella verksamheter. Ett bolag som består av skurkar konkurrerar ut seriösa företag. Jag tänker att näringslivet självt är angeläget om att få sund konkurrens på lika villkor och inte osund konkurrens med kriminella element som härjar runt på svensk arbetsmarknad. Så jag ser fram emot att diskutera de här frågorna vidare med dem. Jag tror vi behöver göra det i samverkan med parterna på arbetsmarknaden.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 16 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Regel­verket är riggat för osund konkurrens”

26 november, 2019

Debatt Skuggsamhället ska bort. Lagstiftning måste ändras, myndighetssamverkan stärkas och kontrollerna måste bli fler, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

Om skribenterna:

Ali Esbati är arbetsmarknadspolitisk talesperson (V).
Ciczie Weidby är ledamot i arbetsmarknadsutskottet (V).

Under hösten har vi tagit del av Dagens Arbetes granskning av skuggsamhället – det laglösa arbetsliv som präglar delar av svensk arbetsmarknad. Vi har läst om arbetstagare som tvingas jobba under slavlika förhållanden, om arbetsgivare som systematiskt bryter mot lagar och regler i syfte att pressa ner löner och villkor och om hur företagare som följer avtal, lagar och regler konkurreras ut av kriminella aktörer. Vi är upprörda men inte förvånade. Utvecklingen har pågått under lång tid.

Socialdemokraternas oförmåga och högerns ovilja att skärpa lagar, regler och rutiner har över tid förvärrat situationen.

Arbetslivskriminaliteten har inte vuxit fram ur ett vakuum – den har odlats fram genom politiska beslut. Dagens regler för arbetskraftsinvandring, som Alliansregeringen införde med stöd av Miljöpartiet 2008, är ett exempel. Regelverket är riggat för att arbetsgivare ska kunna ta hit arbetskraft i kraftigt maktunderläge. Det har lett till lönedumpning, utnyttjande och osund konkurrens. Tillsammans med andra beslut har det banat väg för det laglösa arbetsliv som avslöjas i Dagens Arbetes granskning. Socialdemokraternas oförmåga och högerns ovilja att skärpa lagar, regler och rutiner har över tid förvärrat situationen.

Arbetslivskriminaliteten påverkar arbetstagare, företag och i förlängningen hela samhället. Arbetstagare utnyttjas och tvingas arbeta för låga löner och till usla villkor, vilket pressar ner löner och villkor för övriga löntagare i utsatta branscher. Företag som följer lagar, avtal och regler konkurreras ut av oseriösa aktörer. Samhället går miste om miljardbelopp via uteblivna skatter och avgifter. Utvecklingen är systemhotande och måste stoppas. För att komma till rätta med arbetslivskriminaliteten på svensk arbetsmarknad krävs en rad åtgärder. Vi vill här lyfta fram tre förslag för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden.

För det första vill vi riva upp dagens regler för arbetskraftsinvandring och införa ett rättvist system som skyddar arbetstagarna och minskar risken för lönedumpning, utnyttjande och osund konkurrens.

Vi vill bland annat ha ett system med arbetsmarknadsprövning där arbetstillstånd endast ges till de branscher där det råder brist på arbetskraft.

Vi vill även införa juridiskt bindande avtal om lön och arbetsvillkor. Den lön och de villkor som utlovas när arbetskraftsinvandraren beviljas arbetstillstånd ska gälla. Lön och villkor ska vara i nivå med kollektivavtalet för branschen. Vi vill dessutom införa en vandelsprövning av arbetsgivare som söker arbetstillstånd för utländska arbetstagare innan arbetstillstånd beviljas. Oseriösa arbetsgivare ska inte ges möjlighet att utnyttja systemet med arbetskraftsinvandring.

För det andra vill vi stärka myndigheternas gemensamma arbete mot arbetslivskriminalitet.

Sedan 2017 bedriver åtta myndigheter, däribland Arbetsmiljöverket, Skatteverket och Polismyndigheten, ett gemensamt arbete för att motverka fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. För att stävja arbetslivskriminaliteten behöver myndigheternas gemensamma arbete stärkas. Vi vill dels utöka resurserna så att fler kontroller och inspektioner kan genomföras, dels inrätta så kallat arbetslivskriminalitetscenter enligt norsk modell – särskilda kontor där företrädare för de berörda myndigheterna kan arbeta tillsammans.

Vi vill dessutom se ett fördjupat samarbete mellan den myndighetsgemensamma gruppen och facken i syfte att tillvarata arbetstagarorganisationernas kunskap och erfarenhet.

För det tredje vill vi ställa hårdare krav vid offentlig upphandling.

Upphandling inom den offentliga sektorn omsätter varje år omkring 700 miljarder kronor. Här finns stora summor att tjäna för oseriösa företag. Den lagstiftning som infördes 2017 är inte tillräcklig för att motverka lönedumpning och fusk. Vi vill därför skärpa lagstiftningen.

Vi vill bland annat att det som huvudregel ska ställas krav på att max två led av underentreprenörer får användas vid offentlig upphandling. Vi vill även införa krav på kontroll och uppföljning. De upphandlande myndigheterna ska säkerställa att företag som vunnit upphandlingar de facto betalar löner i enlighet med svenska kollektivavtal samt betalat skatter och sociala avgifter.

Det är hög tid att sätta stopp för arbetslivskriminaliteten på svensk arbetsmarknad. Lönedumpning, utnyttjande och osund konkurrens ska bekämpas konsekvent och systematiskt. Skuggsamhället ska bort. Det kräver förändrad lagstiftning, stärkt myndighetssamverkan och mer kontroll. Det ska råda ordning och reda på svensk arbetsmarknad – det gynnar arbetstagarna, företagen och samhället.

Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson (V)
Ciczie Weidby, ledamot i arbetsmarknadsutskottet (V)

En kommentar till “Regel­verket är riggat för osund konkurrens

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 17 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Det måste bli kännbart straff för den som köper svart arbetskraft”

3 december, 2019

Jessica Löfström, Expanderamera. Foto: Pax Engström

DEBATT Gapet mellan svart och vitt aldrig varit så stort som det är nu. De organiserade kriminella nätverken tjänar miljarder på illegala arbetare och den största kunden är svenska staten. Det måste bli kännbara straff för dem som anlitar svart arbetskraft, skriver entreprenören Jessica Löfström.

Om skribenten:

Jessica Löfström är entreprenör i byggsektorn och grundare av Sveriges störta byggbemanningsföretag Expanderamera. Är nu styrelseordförande för Expanderameras affärsområde om socialt och hållbart byggande.

Efter att i många år jobbat med bemanning inom bygg har jag sett den svarta sektorn gå från klåpig småskalighet till internationell Big business med väl fungerade processer och rutiner. Ett smort maskineri.

Byggsektorn har alltid haft en anmärkningsvärd stor andel svart arbetskraft, men ökningen sedan 2015 är fullständigt häpnadsväckande, och omsätter enorma summor pengar.

2015 ökade byggande kraftigt på kort tid. Det behövdes bostäder, dagis- och skolplatser.

Byggandet tog fart i en takt som sällan skådats och då saknades det mesta: maskiner, material, byggledning – men även byggnadsarbetare.

Vi tog då in byggare från andra länder. De flesta utländska företag som anlitades hade enbart byggledning, sedan tog de in underentreprenörer när de behövde byggnadsarbetare.

Vad som snabbt upptäcktes av bland annat fackföreningarna var att byggnadsarbetarna inte fick rätt löner och att skatter oftast inte betalades in, inte till något land. Initialt delade Sveriges Byggindustrier (BI), som fått nya stora medlemmar, inte den bilden. De motsatte sig den kraftfullt och krossade facket Byggnads i förhandlingar gällande uteblivna löner och skatter.

Detta arbetssätt påverkade också många av de svenska byggbolagen, som också började dra ned på antalet yrkesarbetare och i stället tog in utländska underentreprenörer. Till den dagen de utländska underentreprenörerna började handla med beställaren själva.

Då vaknade Sveriges Byggindustrier. De började jobba tillsammans med facket för att få en sund konkurrens på lika villkor. I alla fall som de säger, men enligt min uppfattning ser man ofta fortfarande mellan fingrarna när medlemsföretag anlitar underentreprenörer från andra länder.

Så länge det finns ett alibi, det vill säga ett vitt fasadbolag mellan byggföretaget och de svarta underentreprenörerna så rullar livet på. På så sätt går våra skattepengar via statligt finansierade projekt först till ett ofta börsnoterat svenskt byggbolag, vidare via ett vitt fasadbolag till svarta underentreprenörer – och vidare till de kriminella nätverken som just nu upplever Klondike i Sverige.

I och med att gapet mellan svart och vitt aldrig varit så stort som det är nu så har aldrig heller omfattningen varit så monstruös som den är i dag. De kriminella organiserade nätverken tjänar miljarder på illegala arbetare från alla håll och kanter, och den största kunden är svenska staten och våra skattepengar.

En illegal arbetare kan i dag tjäna mellan 10 och 30 kronor i timmen svart. Det finns de som får mer, en snittlön bland de från EU som får vara här ligger på 80 till 130 kronor svart i timmen. Jämfört det med snittet för en vit byggnadsarbetare som ligger på 220 kronor timmen.

Jag skulle gärna se att lagstiftning skärptes på många punkter men framför allt så måste det bli kännbart och riskabelt att anlita svart arbetskraft, för det är inte riskabelt i dag överhuvudtaget.

De fuskande bolagen skulle behöva riskera stora sanktionsavgifter. Till exempel vad de tjänat, det vill säga mellanskillnaden mellan svart och vit lön samt en straffavgift. Dessutom  måste användandet av svart arbetskraft kriminaliseras. Det skall inte löna sig att göra fel!

Vidare behöver vi lyfta på sekretessen myndigheter emellan. För att överhuvudtaget komma åt de fuskande företagen måste myndigheterna kunna ge varandra information. Exempelvis, en person som söker uppehållstillstånd får arbeta under tiden, om den har ett LMA-kort. Kortet upphör att gälla om personen blir avvisad. Men detta informeras inte arbetsgivaren om, även om skatteverket varje månad får in skatt för personen – som nu inte får arbeta i Sverige.

Även parterna kan göra mer. Sveriges Byggindustrier skulle kunna utesluta de bolag som åker fast med svarta underentreprenörer. Och Byggnads tecknar ofta hängavtal med bolag de vet är oseriösa, för att kunna försvara de anställda. Utan kollektivavtal och medlemskap hos Sveriges Byggindustrier vinner företagen inga offentliga upphandlingar – vars omsättning uppgår till 800 miljarder per år.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 18 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Sveriges Bygg­industrier: Vi har nolltolerans mot fusk

6 december, 2019

Skrivet av Tanja Rasmusson

Foto: Rosie Alm

Replik Arbetsmarknadens parter är överens om att bygga Sverige på schyssta grunder. Därför har Sveriges Byggindustrier påbörjat ett strategiskt arbete för sund konkurrens i samarbete med fack och myndigheter, skriver Tanja Rasmusson, näringspolitisk chef.

Om skribenten:

Tanja Rasmusson är näringspolitisk chef för Sveriges Byggindustrier.

Det finns olika sätt att förhålla sig till samhällsproblem. Sveriges Byggindustrier samlar 3 700 seriösa företag i bygg- och anläggningsbranschen. Vi tar ansvar för samhällsutvecklingen genom att analysera problemen, identifiera vår roll och kavla upp ärmarna.

Jessica Löfström, tidigare vd på bemanningsföretaget Expanderamera, har ett starkt engagemang för vår bransch. Precis som Sveriges Byggindustrier känner Löfström stor ilska över oseriösa lycksökare som förstör för hederliga företagare.

Sveriges Byggindustrier har nolltolerans mot fusk. Vi jobbar för attraktiva kollektivavtal grundande i öppenhet mot omvärlden. För det måste gå att hålla två tankar i huvudet. Vi värjer oss emot Löfström sätt att ensidigt peka ut utländska företagare som orsaken till fusket som finns kvar på sina håll i bygg- och anläggningsbranschen.

Tyvärr går Jessica Löfströms argumentation i Dagens Arbete över anständighetens gräns. Löfström skriver: ”…enligt min uppfattning ser man (BI, förf. anm.) ofta fortfarande mellan fingrarna när medlemsföretag anlitar underentreprenörer från andra länder”.

Är det verkligen Löfströms uppfattning att utländska arbetare per definition är kriminella? Jag vill gärna tro att detta är ett slarvfel, allt annat vore mycket anmärkningsvärt.

Arbetsmarknadens parter är överens om att bygga Sverige på schyssta grunder. Därför verkar Sveriges Byggindustrier för vår bransch ska bidra till uppfyllandet av Agenda 2030. Vi har påbörjat ett strategiskt arbete för sund konkurrens – i samarbete med fack och myndigheter. Vi arbetar också strategiskt för skärpt lagstiftning mot organiserad brottslighet. Men vi kommer alltid att välkomna utländska arbetare. Inte bara för principens skull – utan för att de behövs när vi rustar Sverige för 11 miljoner invånare.

”Det måste bli kännbart straff för den som köper svart arbetskraft”

Jessica Löfström föreslår vidare att Sveriges Byggindustrier ”…ska utesluta de bolag som åker fast med svarta underentreprenörer”. Det görs redan. Företag som fullt medvetet bryter mot lagar och regler har inte vår organisation att göra. Sveriges Byggindustriers medlemskriterier förutsätter att företagen följer svenska lagar, regler och avtal. Medlemmarna erbjuds kvalificerad rådgivning inom såväl arbetsrätt som entreprenadjuridik.

Det ska vara lätt att göra rätt. Majoriteten av våra medlemmar är små och medelstora företag, som bidrar till jobb och tillväxt i generation efter generation. Deras medlemskap i Sveriges Byggindustrier är en kvalitetsstämpel. Tillsammans är vi starkare än fördomarna.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 19 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Dubbla myndigheternas resurser”

14 november, 2019

Berit Müllerström och Tove Nandorf, LO. Foto: TT Nyhetsbyrån och LO.

Debatt Det krävs snabba skärpningar i lagar, regler och rutiner – och minst dubbelt så mycket pengar till de brottsbekämpande myndigheterna, för att komma tillrätta med den organiserade arbetslivskriminaliteten, skriver LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström, och Tove Nandorf, arbetsmarknadsutredare på LO.

Om skribenterna

Berit Müllerström är LO:s andre vice ordförande.

Tove Nandorf är utredare på LO inom bland annat arbetsmarknadspolitik, arbetslivskriminalitet, migration och  integration på arbetsmarknaden.

Dagens Arbetes och andra mediers intensiva rapportering om arbetslivskriminaliteten de senaste månaderna riktar sökarljuset mot en systemhotande organiserad brottslighet, som drabbar både individer, hederliga företagare och samhällsekonomin.

LO kräver snabba skärpningar i lagar, regler och rutiner – och minst dubbelt så mycket pengar till de åtta brottsbekämpande myndigheterna, främst Arbetsmiljöverket och Gränspolisen. Enbart Arbetsmiljöverket skulle behöva ytterligare 10–15 miljoner per år för fler inspektörer mot osund konkurrens.

Svartjobb och annan arbetsmarknadsrelaterad brottslighet, med hård exploatering av papperslösa, asylsökande och arbetskraftsinvandrare, kostar Sverige uppskattningsvis runt 70 miljarder per år – bara i uteblivna skatteintäkter. Till det kommer omfattande bidragsbedrägerier, ofta med hjälp av väl frikostigt utdelade och missbrukade samordningsnummer från Skatteverket.

En rad faktorer samverkar till att vår svenska arbetsmarknad, inte minst i byggsektorn, men också exempelvis RUT-städning, nagelsalonger, hemtjänst och personlig assistans, drar till sig ohederliga aktörer från hela världen. Till exempel den internationellt sett extremt generösa arbetskraftsinvandringen, och de gravt kontraproduktiva sekretesshindren inom och mellan våra myndigheter.

Ett brottsupplägg som just nu ökar lavinartat i byggbranschen är entreprenadföretag från andra EU-länder med enbart underbetalda tredjelandsmedborgare anställda.
Mongoliska, uzbekiska, vitryska och andra tredjelandsarbetare som kommer hit på det sättet, utan att vara ”varaktigt bosatta” i utsändarlandet (många har över huvud taget aldrig varit där), saknar rätt till sjukvård i Sverige. Därför hör vi av de här historierna om skadade byggarbetare som försvinner spårlöst, som plockas in i bilar och städas undan.

Bakgrunden är att Migrationsverket i oktober 2018 undantog tredjelandsmedborgare anställda av företag i övriga EU från kravet på svenskt arbetstillstånd från dag ett.
Numera räcker det att personen påstås vara bosatt i samma land som det anställande företaget. Förfalskade eller felaktigt utfärdade, ofta polska, A1-intyg ”visar” att personen är socialförsäkrad i landet i fråga, fast många kommer direkt från hemlandet till svenska byggarbetsplatser.

I andra EU-länder kontrolleras bolag och anställda innan de får komma in i landet. Danmark, Norge, Finland, Island, Estland och Lettland kräver samtliga arbetstillstånd från första dagen. Vi på LO kräver att även Sverige börjar göra det.

Den offentliga upphandlingen av varor och tjänster, värd nära 700 miljarder skattekronor per år, är en avgörande kontrollstation. Kommunerna och alla andra upphandlande organisationer måste bli bättre på att ställa krav enligt den 2017 skärpta Lagen om offentlig upphandling: Lagen ålägger numera upphandlarna att i riskbranscher som städ med fler kräva kollektivavtalsenliga löner och arbetsrättsliga villkor av alla direkt medverkande underleverantörer.

Det måste också bli lättare att kolla anbudslämnarnas seriositet, inte minst om de betalar skatt och sociala avgifter. Men den kontrollen är inte alltid så enkel. Skatteverket slutade i våras att lämna ut information om företags inbetalningar av skatter och arbetsgivaravgifter.

Hos Polismyndigheten och Skatteverket upptäcks kapade och falska identiteter. Men de blir inte kända för andra myndigheter eftersom dessa myndigheter inte efterfrågar informationen.

Vill upphandlande organisationer veta hur mycket ett företag har betalat får myndighetens tjänstemän inte ringa Skatteverket och fråga, och Skatteverket får inte berätta det. Däremot får upphandlarna mot betalning be ett privat bolag som Bisnode att fråga Skatteverket hur mycket ett bolag betalat i skatt, och då får Skatteverket berätta det.

Det blir Moment 22 när en myndighet som ”äger” en viss information inte får lämna över den, utan en förfrågan från den ”behövande” myndigheten – men samtidigt heller inte får informera denna myndighet om att informationen finns.

Hos Polismyndigheten och Skatteverket upptäcks kapade och falska identiteter. Men de blir inte kända för andra myndigheter eftersom dessa myndigheter inte efterfrågar informationen. Skatteverket kan inte lämna avgörande uppgifter om företag och arbetstagare vidare som tips till exempelvis Polisen, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan.

LO kräver att lagstiftning, regler och praxis utformas så att betydelsefull information hos en myndighet och som berör en annan myndighet alltid ska överlämnas. Berörs flera myndigheters verksamheter ska informationen lämnas till samtliga.

Så fungerar det redan i dag inom ramen för samma myndigheters samverkan mot ekobrottslighet. Och det borde verkligen inte vara svårt att tillämpa samma uppgiftsskyldighet på insatserna mot arbetslivskriminalitet, som i mycket har direktberöring med ekobrott.

Berit Müllerström, LO:s andre vice ordförande
Tove Nandorf, arbetsmarknadsutredare, LO

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 20 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Människoexploatering prövas i rätten för första gången

15 november, 2019

Skrivet av

Perspektiv Den nya lagen om människoexploatering sätts på prov i ett aktuellt rättsfall. En fällande dom kan bli vägledande, skriver DA:s Elinor Torp, som bevakar den utbredda arbetslivskriminaliteten i Sverige.

Elinor Torp, arbetsmiljöreporter.

”Arbetskraftsexploatering, visst hette lagen så?”

”Ja, den kom förra sommaren.”

”Men ingenting har framförts till oss. Jag minns att jag tänkte att varför har inte sossarna vaknat? Det här är ju en paradgren för sossarna, varför har man inte lagstiftat om människoexploatering? Och så hade man det! Det kom lite grann som en överraskning för mig”, säger domaren i ett mål jag skriver om i boken Vi, skuggorna – ett Sverige du inte känner till.

Domaren frågade sina juristkollegor vid tingsrätten. Ingen visste någonting om detta. Andra lagändringar hade diskuterats, men ”den här lagen har passerat under radarn” fortsatte domaren ärligt.

Hade lagstiftningen om människoexploatering funnits skulle arbetsgivaren förmodligen ha fällts, resonerade domaren vidare.

”Det hade i alla fall varit mycket troligare.”

Målet handlade om ett hus fullt med svartarbetare i norra Sverige. Människor från världens alla hörn jobbade och bodde på restaurangerna som låg i huset.

Sommaren 2018 blev människoexploatering olagligt i Sverige.

Ännu har ingen fällts. Men nu prövas för första gången lagen efter att ett ungt par från Bangladesh gick till polisen och anmälde att de utnyttjats i en annan restaurang, i södra Sverige. De hade inte fått ut sina löner. Endast mat och husrum. Enligt åtalet har de arbetet under slavliknaden förhållanden. Krögaren nekar till brott.

Var går gränsen för uppenbart orimliga arbetsvillkor?

Det vill åklagaren pröva.

En fällande dom kan bli vägledande för var gränsen för människoexploatering går i svenskt arbetsliv.

Straffet är fängelse i högst fyra år. Vid grov exploatering, om förövarna varit särskilt hänsynslösa, haft en omfattande verksamhet och skapat sig stora vinster på svartarbetarna kan straffet bli ända upp till tio års fängelse.

Att lagen ändrades beror på att människohandel har varit nästintill omöjligt att belägga. Polis och åklagare har i princip varit tvungna att bevisa att människohandlarna tagit passen i beslag redan vid ankomst till Sverige, låst in sin arbetskraft och helt begränsat deras rörelsefrihet för att få en fällande dom.

För människoexploatering behövs ”bara” att man har utnyttjat människor i arbete under uppenbart orimliga villkor.

1 juli 2018 trädde den nya lagen i kraft. Snart får vi veta hur kraftfull den är. En fällande dom kan bli vägledande för var gränsen för människoexploatering går i svenskt arbetsliv.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 21 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Arbetskrafts­invandringen bör utvecklas snarare än begränsas”

20 november, 2019

Debatt Kontroller, sanktionsmöjligheter och bättre myndighetssamverkan måste till för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Men att strama åt den legala arbetskraftsinvandringen vore ett slag i luften, skriver Amelie Berg och Patrik Karlsson på Svenskt Näringsliv.

Om skribenterna

Amelie Berg är jurist och expert arbetsgivarfrågor på Svenskt Näringsliv.
Patrik Karlsson är arbetsmarknadsexpert på Svenskt Näringsliv.

Dagens Arbete har i flera artiklar behandlat frågan om arbetslivskriminalitet där arbetstagare utnyttjas i strid med gällande regler. Alla former av sådant missbruk och kringgående av lagstiftning ska självfallet motverkas.

Det görs bäst genom effektiva myndighetskontroller och sanktionsmöjligheter. Att strama åt den legala arbetskraftsinvandringen som vissa förespråkar vore däremot ett slag i luften mot arbetslivskriminaliteten. Men för företagens kompetensförsörjning skulle konsekvenserna bli allvarliga.

Utländsk arbetskraft kan befinna sig i Sverige av olika anledningar och med olika rättslig status. Flertalet av skildringarna av hur utländsk arbetskraft utnyttjas handlar inte om arbetskraftsinvandring.

För att komma till rätta med sådant missbruk som beskrivs i Dagens Arbetes artikelserie krävs därför helt andra åtgärder än att begränsa den legala arbetskraftsinvandringen.

Arbetsgivaren som ville vara laglig

Utöver myndighetskontroller och sanktionsmöjligheter behövs en utökad myndighetssamverkan för att bekämpa missbruk. Det är viktigt att de åtgärder som införs är relevanta, utförs av rätt aktör och ger resultat.

Det finns exempelvis anledning att analysera behovet av ett stärkt försörjningskrav vid medföljande anhörig och analysera hur möjligheten till spårbyte från asyl till arbetskraftsinvandring används.

I Dagens Arbete framställer chefredaktören Helle Klein det som att möjligheten att rekrytera internationell kompetens är en orsak till bland annat växande rasism, gängskjutningar och narkotikabrott. Det är en koppling som är ogrundad och oseriös.

I diskussionen om arbetskraftsinvandring är det tydligt att det finns viss okunskap om regelverket och dess tillämpning samt kring behoven och förutsättningarna på arbetsmarknaden. LO beskriver regelverket som ”extremt generöst” och Helle Klein hänvisar till ett alldeles för ”slappt regelverk”. Det är svårt att förstå.

Arbetskraftsinvandringen är i dag reglerad med flera formella krav som måste vara uppfyllda för att rekryteringen ska ha skett i enlighet med reglerna. Arbetstagare, oavsett deras utbildningsnivå, utvisas till följd av Migrationsverkets restriktiva tolkning av regelverket. Det kan röra sig om utannonsering av tjänst via fel kanal, problem vid tjänsteresor, otydliga krav på försäkringar, fel hos en tidigare arbetsgivare och så vidare. Detta är inte att beteckna varken som ”extremt generöst” eller som ett ”slappt regelverk”.

Vi håller med om att tillämpningen kan förbättras och vissa lagändringar bör övervägas. Därför har Svenskt Näringsliv presenterat ett antal förbättringsförslag för en väl fungerande arbetskraftsinvandring. Förslagen skulle dessutom stärka arbetskraftsinvandrarnas ställning.

Från fackligt håll hörs krav på ökad statligt inflytande i företagens rekryteringar. Men att gå tillbaka till en ordning där staten beslutar om företagens behov och vem som ska jobba var skulle vara en inskränkning av arbetsgivares fri- och rättigheter.

Arbetsgivarens rätt att bedöma sitt kompetensbehov – och hur det bäst tillgodoses – är en fundamental marknadsekonomisk princip. Varken staten eller fackliga organisationer ska ha det inflytandet.

Möjligheten att kunna rekrytera internationell kompetens är viktig för näringslivets kompetensförsörjning och konkurrenskraft. Arbetskraftsinvandringen är relativt begränsad och motsvarar ungefär en halv procent av alla som jobbar. Men den är ett viktigt komplement inom vissa yrken och branscher. Den skapar samhällsekonomiska värden motsvarande 30 miljarder och 12 miljarder i skatteintäkter.

Goda förutsättningar för arbetskraftsinvandring gör att fler lediga jobb blir tillsatta, att fler företag kan leverera det kunderna efterfrågar, och att tillväxten som finansierar välfärden ökar. Därför bör det nuvarande systemet för arbetskraftsinvandring värnas och utvecklas snarare än begränsas.

En kommentar till “Arbetskrafts­invandringen bör utvecklas snarare än begränsas

  • Det centrala för arbetsgivarna är ”Arbetsgivarens rätt att bedöma sitt kompetensbehov – och hur det bäst tillgodoses…”. I fall arbetsgivaren anser att de uppgifter de önskar anställa någon för att få utförda borde utföras av en person som inte är svensk medborgare och inte kan tala svenska och som inte ens är fast bosatt i Sverige, vill de givetvis inte för den skull bli tvungna att redogöra för orsaken till detta. Än mindre få ett påpekande från den lokala arbetsförmedlingsnämnden om att det finns arbetslösa på orten som är utbildade i yrket och har vana. Allra minst vill arbetsgivarna drabbas av någon fackligt organiserad anställningsblockad när de vägrar att anställa arbetare som är medlemmar i svensk fackförening.
    Amelie Berg och Patrik Karlsson från Svenskt Näringsliv påstår att denna frihet att välja och vraka ”är en fundamental marknadsekonomisk princip.” Där har de delvis fel. Den fundamentala principen är den som formulerades av deras föregångare i de tidigaste stadgarna för SAF, Svenska Arbetsgivareföreningen, att ”fritt leda och fördela arbetet samt antaga och avskeda arbetare”. Denna fundamentala ägarmakt har sedan dess kommit att inskränkas något – det har skapats medbestämmande – genom arbetarrörelsens ökade inflytande. Men arbetsgivarsidan har givetvis aldrig accepterat dessa inskränkningar och utnyttjar varje möjlighet att återställa sin absoluta makt på arbetsplatserna. Denna makt är nödvändig för att utvinna maximala vinster ur arbetskraftens arbete.
    Att arbetsgivarna tvingas att importera arbetskraft för att återställa sin totala kontroll på arbetsplatserna har en lång historia i Sverige. Särskilt har detta uppmärksammas när arbetsgivarna tagit in utlänningar till Sverige för att bryta upp strejker. EU:s grundpelare om arbetskraftens fria rörlighet har gjort sådan lågprisimport vilken i Sveriges fall tidigare var undantag till regel. Denna ”fundamentala marknadsmässiga” princip som Svenskt Näringsliv vill ha, måste de givetvis ha hjälp från staten – i detta fall överstaten EU – för att driva igenom.
    Annars hade direktörerna vid Laval un Partneri Ltd. blivit tvungna att försöka mota bort Byggnads strejkvakter själva. Eller kanske de hade fått hjälp även med detta från svenska arbetsgivarorganisationer?

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 22 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Politikernas svar om skugg­samhället

13 november, 2019

Skrivet av

Skuggsamhället DA ställde samma frågor till ledamöter från S, M och C i arbetsmarknadsutskottet. Läs deras reaktioner på avslöjandena om den utbredda arbetslivskriminaliteten och vad de vill se för åtgärder.


”Det ska vara svårt, dyrt och krångligt att fuska”

Arbetsmarknadsutskottets ordförande Anna Johansson (S): Vi måste kontrollera ekonomiska flöden och se över sekretesslagstiftningen.

Anna Johansson
Anna Johansson (S), ordförande i arbetsmarknadsutskottet.

Hur har du reagerat på den senaste tidens avslöjanden om skuggsamhället?

– Det är på ren svenska för jävligt. Dels för de människor som blir cyniskt utnyttjade, som faktiskt förlorar allt och blir brickor i ett spel. Men också att arbetsgivare som vill göra rätt för sig blir utkonkurrerade av oseriösa aktörer. Det påverkar hela arbetsmarknaden. Det är oerhört allvarligt.

Vill du ändra några lagar för att komma åt arbetslivskriminaliteten?

– Det är inte så att det är lagligt att inte betala skatter. Det är inte heller lagligt att inte ha en rimlig arbetsmiljö. Lagstiftningen finns där i hög utsträckning. Snarare handlar det om att ge förutsättningar att upptäcka och komma åt dem som bryter mot lagarna. Men upptäcker man att det finns luckor i lagstiftningen får vi väl titta på det.

Hur? Vilka luckor behöver täppas till?

– Vi måste kontrollera ekonomiska flöden på ett bättre sätt. Det kan även finnas skäl att se över hur sekretesslagstiftningen fungerar för att myndigheter ska kunna dela information. Vi har en föreställning om att det i Sverige finns lagar och regler, att man är skyddad som arbetstagare. Men en stor grupp människor befinner sig helt utanför trygghetssystemen och är inte skyddade av några som helst försäkringar.

– Det har ju uppdagats att företag kan se rätt bra ut på pappret. Sedan visar det sig att man får betala tillbaka lönen till arbetsgivaren, eller en skyhög hyra för en undermålig bostad. Fackets möjligheter att kontrollera och följa upp är viktiga. Vi tittar till exempel på tillträdesrätten för regionala skyddsombud. En fråga som kommer så småningom.

Tillträdesrätten för regionala skyddsombud skjuts på framtiden hela tiden. Vad händer?

– Jag vet att man arbetar med det på departementet. Skyddsombuden kan ju upptäcka saker som gör att man kan slå larm till myndigheter. Ofta är det en kombination av olika överträdelser, där usel arbetsmiljö är en. Skyddsombuden kan också upptäcka att det finns betydligt fler på arbetsplatsen än vad man registrerat. Vi måste ge myndigheter och fackliga organisationer rätt förutsättningar att kontrollera och störa verksamheten, göra det svårt, dyrt och krångligt att bete sig på det här viset.

Vad vill du göra för att myndigheterna ska kunna jobba mer effektivt?

– Vi avsätter pengar i nästa års budget för att fortsätta utveckla myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet. Finns det saker vi behöver skruva på för att myndigheterna ska kunna göra ett bättre jobb och underlätta den här samverkan? Är det lagstiftning eller något annat?

I Norge finns Akrim i flera städer. Myndigheterna sitter tillsammans för att lättare komma åt oseriösa arbetsgivare och rent kriminella. Är det en väg att gå?

– Jag tycker man ska titta på vad Norge har gjort. Där har de en egen ”body”. Om det är en fördel eller inte kan man överväga. Men det är inte i främsta rummet. När vi pratar om det här handlar det mer om innehållet än om formen. Sedan tror jag det finns mycket mer man kan göra både på statliga myndigheter och i kommuner och regioner i upphandlingssituationer. Upphandlarna måste ha ett aktivt arbete för att säkerställa att man inte handlar upp av företag som ägnar sig åt den här typen av verksamhet.

 


”Oacceptabelt med oseriösa arbetsgivare”

Arbetsmarknadsutskottets ledamot Mats Green (M): Problemet är att de lagar vi har inte följs och tillämpas.
Han vill förändra sekretesslagstiftningen så att myndigheterna ska kunna samköra register.

Mats Green (M), ledamot i arbetsmarknadsutskottet.

Hur har du reagerat på den senaste tidens avslöjanden om skuggsamhället?

– Det är väldigt allvarligt att människor utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Alla former av fusk och utnyttjanden ska motarbetas och stävjas. Sverige måste ha en polismakt som mäktar med att hantera detta. Och att domstolsväsendet gör det. Därför är det viktigt för oss att man tillför mer resurser till polisen bland annat.

Hur skulle du beskriva skuggsamhället?

– Det samhälle som är framväxt med människor som inte har någon rätt att vistas i Sverige över huvud taget. Med det följer stor social utsatthet.

Är det största problemet arbetstagarna som är här illegalt eller arbetsgivarna som utnyttjar systemet och människorna, tycker du?

– Det är ett problem för samhället i stort. Man måste jobba på alla fronter. Men det är klart att oseriösa arbetsgivare är oacceptabelt.

Vill du ändra några lagar?

– Ibland är inte problemen att vi ska ändra och komma med nya lagar. Vi kan väl börja med att de vi har följs och tillämpas. Jag kan känna i fallet med Anto att man inte gör det. Där finns ett antal lagar som man borde ha tillämpat.

Men krävs någon form av lagändring?

– Väsentligt skärpa åtgärder behövs, för att fler personer som vistas i landet utan rätt till det återvänder till sina hemländer. När det gäller arbetskraftsinvandring vill vi se förstärkta regler för att stoppa det missbruk av regelverket som nu förekommer.

– Vi har tidigare pratat om att Migrationsverket ska ges direktåtkomst till vissa uppgifter i bland annat Skatteverkets register. Det skulle underlätta möjligheterna till kontroll. Här har man flera färdiga utredningsförslag. De har legat färdiga i flera år. Regeringen dröjer med att få den här nödvändiga lagstiftningen på plats. Det finns ingen ursäkt för det dröjsmålet.

Konkret. Vad går det ut på?

– Man måste kunna samköra register på ett helt annat sätt. Det handlar om att förändra en del av sekretessen. Myndigheterna måste dela mer information. Det är ett effektivt medel att komma åt detta.

Utöver sekretesslättnader, vad vill du göra för att myndigheterna ska kunna jobba mer effektivt?

– Ge dem rätt förutsättningar genom en adekvat lagstiftning såsom det jag sa ovan, men också ställa krav på berörda myndigheter att utveckla och förbättra sina arbetsmetoder. Vi har redan nu lagstiftning och de har fått resurser. Detta är något myndigheterna – med befintliga resurser och inom befintliga ramar – måste prioritera!

Regionala skyddsombud föreslås få rätt att besöka arbetsplatser utan fackliga medlemmar. En utökad tillträdesrätt för att upptäcka brister och kunna slå larm. Vad anser du om förslaget?

– Det är inte alls säkert att det är rätt väg att gå. Det är något som de fackliga organisationerna framför. Vi får väl se om regeringen kommer fram med en lagstiftning där. Jag konstaterar att här är nog inte Januariavtalets partier överens.


”Viktigt att vi värnar det system vi har i dag”

Alireza Akhondi (C), ledamot i arbetsmarknadsutskottet: Centerpartiet står fast vid linjen att inte ge regionala skyddsombud tillträde till arbetsplatser utan kollektivavtal.

Alireza Akhondi (C), ledamot i arbetsmarknadsutskottet.
Alireza Akhondi (C), ledamot i arbetsmarknadsutskottet.

Hur har du reagerat på den senaste tidens avslöjanden om skuggsamhället?

– Förlåt, avslöjande om vadå?

Om det parallella laglösa arbetslivet?

– Ja, vi vet ju att det finns en svart sektor i vårt samhälle. Exakt i vilken omfattning vet jag inte. Jag har inte heller sett några konkreta siffror. Men det är klart, som politiker vill man naturligtvis inte ha parallellsamhällen.

Hur skulle du beskriva skuggsamhället som vuxit fram?

– Jag känner inte alls igen frågeställningarna och kopplingarna till arbetsmarknadsutskottet eller det jag arbetar med. Men jag har svårt att se att det skulle finnas en enda politiker som tycker det är okej att människor utnyttjas.

Jag är tveksam till att fackliga organisationer är lämpade för myndighetsutövning.

Vill du ändra några lagar för att komma åt arbetslivskriminaliteten?

– Jag har inte reflekterat så mycket kring de här frågorna. Min tid har gått åt till att förhandla Arbetsförmedlingen och arbetsrätt, kopplat till Januariavtalet.

Tillträdesrätt för regionala skyddsombud har varit på gång länge nu, men har ännu inte klubbats igenom. Vad händer?

– Centerpartiet är inte för att öppna upp regionala skyddsombuds tillträde till arbetsplatser utan kollektivavtal. Det är en linje som vi fortfarande står fast vid. Men det är klart att vi inte heller vill se företag använda dålig arbetsmiljö som konkurrensmedel. För oss är det viktigt att vi värnar det system vi har i dag med partssamverkan och myndighetsgemensam tillsyn.

Kan tillträdesrätten innebära att de värsta arbetsmiljöerna upptäcks och att myndigheterna får in larm?

– I ett demokratiskt samhälle har vi rättsvårdande myndigheter som har till uppgift att se till så att man granskar olagligheter. Jag är tveksam till att fackliga organisationer är lämpade för myndighetsutövning.

Gör myndigheterna det? Fungerar det?

– Självklart kan saker göras bättre. Den dagen man känner sig nöjd ska man nog göra annat i livet. Men i grund och botten har vi en bra ordning i Sverige, även om det förekommer saker som vi alla tycker är oacceptabla.

Varje år försvinner miljarder ner i fickorna på arbetslivets kriminella, skattemedel som “slarvas bort” i upphandlingar på grund av obefintliga kontroller. Hur ska du som politiker förhindra att staten mjölkas på pengar?

– Jag har inte sett några siffror kring detta. Det låter så svepande just nu.

66 miljarder kronor lågt räknat varje år på grund av svartarbete.

– Just nu är det mycket intensiva förhandlingar om Arbetsförmedlingen och alla andra delar av Januariavtalet som berör arbetsmarknaden.

Om den sunda konkurrensen slås ut berör väl det i allra högst grad arbetsmarknaden?

– Självklart, men jag har inga konkreta förslag på vad man skulle kunna göra. Jag är en sån som vill ha fakta innan jag tar ställning. Just den här frågan har jag inte reflekterat så mycket över.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 23 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Problemet är fusket, inte arbetskrafts­invandringen”

30 oktober, 2019

Skrivet av Caspian Rehbinder

REPLIK ”De problem som finns måste lösas, men den lagliga och värdefulla arbetskraftsinvandringen ska värnas”, skriver Caspian Rehbinder, Timbro.

Om skribenten:

Caspian Rehbinder är programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på Timbro och är författare till rapporten Ohållbara argument mot arbetskraftsinvandring.

Arbetskraftsinvandringen är värdefull för Sverige. Den innebär kompetensförsörjning vi behöver och medför stora värdeökningar för landet. Samtidigt finns det problem som behöver lösas. Det kan man göra utan att stoppa den lagliga och värdefulla arbetskraftsinvandringen, konstaterar jag i Dagens Arbete.

I sin replik riktar Tove Nandorf kritik mot mig och Timbro, men vad kritiken faktiskt består i är otydligt. Den avslutande meningen är illustrativ: ”Vi på LO anser att [Caspian Rehbinder] har fel.” Det får de förstås anse. Men det hade varit klädsamt om de också kunde visa det.

För ungefär tio år sedan, när systemet var nytt, förekom också missbruk i vissa branscher. Regelskärpningar infördes, och bland annat Migrationsverket och regeringen konstaterade att de hade haft effekt. Det skrev även LO i en rapport från 2013. Men nu antyder Nandorf att missbruket har vuxit oavbrutet sedan 2008. LO 2013 hade alltså missförstått läget, medan LO 2019 kan ställa det till rätta. En sådan omsvängning borde kunna underbyggas.

Vad är det för stöd Nandorf lutar sig mot, mer än magkänslan? Det beskrivs aldrig. Vi lämnas att lita på Nandorfs omdöme.

Timbro och LO är eniga om flera saker. Nandorf bekräftar att antalet och andelen högutbildade har ökat. Hon har bekräftat att hon inte har några invändningar mot Jonas Öhlins rapport om arbetskraftsinvandringens effekter på samhällsekonomin, även om hon kallar den ”inte helt opartisk”.

Inte minst är både Timbro och LO bekymrade över det framväxande skuggsamhället. Det är därför en stor besvikelse att läsa Nandorfs förslag, som inte handlar om att motverka missbruk, utnyttjande eller arbetsmarknadsbrottslighet – utan om att begränsa den lagliga arbetskraftsinvandringen.

Försörjningskraven behöver skärpas och det måste bli svårare att förfalska tillstånd, skriver jag i min artikel, och myndigheter måste få större möjligheter att dela information mellan varandra. Det här är skärpningar som skulle motverka fusket, inte den lagliga invandringen. Det är också helt frånvarande i LO:s förslag.

I min artikel uppmanade jag att inte kasta ut barnet med badvattnet. De problem som finns måste lösas, men den lagliga och värdefulla arbetskraftsinvandringen ska värnas. LO agerar som om problemet inte var fusk, utan invandrare.

En kommentar till “Problemet är fusket, inte arbetskrafts­invandringen

  • Caspian Rehbinder, Timbro, vill förespegla läsarna att Timbros modell för arbetskraftsimport inte är ägnad att skada arbetarklassens intressen. Men Timbro deklarerar själva på sin hemsida att de är en marknadsliberal så kallad tankesmedja. Och därmed måste deras förslag givetvis byggas på sådant som anses vara marknadsliberalt.
    Marknadsliberala ställningstaganden när det gäller regleringen av arbetarklassens villkor har bland annat medfört att den tidigare ”fulla sysselsättningen” har ersatts av ”jämviktsarbetslöshet”. I fall vi ser till de olika nivåer som detta har motsvarat i praktiken, har införandet av marknadsliberalism enligt Timbros modell medfört att andelen av befolkningen som ges möjlighet att försörja sig genom lönearbete eller motsvarande har minskat med ungefär fyra procent*.
    Fyra procent av befolkningen i arbetsför ålder, beräknad på detta sätt, blir ungefär 250 000 personer. En kvarts miljon fler arbetslösa, eller som de ofta avfärdas idag, ej i arbetskraften.
    En annan sida av hanteringen av arbetarklassens villkor där den marknadsliberala modellen strider mot arbetarklassens och -rörelsens intressen och principer är nödhjälpsarbeten. Marknadsliberala principer har fått ersatta det svenska beredskapsarbetet (samhällsnyttigt arbete på lika villkor som motsvarande arbetsuppgifter enligt kollektivavtal) med vad som internationellt kallas workfare. På svenska kallades detta inledningsvis när det infördes av den så kallade vänsterregeringen år 2000 Aktivitetsgaranti. Nu senast hette det Fas 3. Sådana åtgärdsprogram strider både mot det allmänna förbudet mot diskriminering av arbetande likalönsprincipen i internationella konventioner, Sveriges grundlag och givetvis det fackliga löftet.
    Det finns alltså ingen grund för att tro att det skulle gå att hitta någon gemensam uppfattning om regleringen av arbetarklassens villkor med Timbros Caspian Rehnbinder. Inte i allmänhet om arbetarklassens förstoring genom arbetskraftsimport och inte i detalj när det gäller behandlingen av dem som görs arbetslösa.
    Beslutet från facklig sida om att eventuellt godkänna arbetsgivares propåer om import av arbetskraft med speciell kompetens som inte finns eller kan skapas inom Sverige får i så fall gälla från fall till fall. Och framför allt utgå från fackliga principer. Att import av arbetskraft över huvud taget inte får förekomma till yrken där det finns arbetslöshet. Samt att importen inte får leda till att det fackliga löftet överträds. Vare sig omedelbart eller efter den aktuella anställningens avslutande.

    * Data hämtade från https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Sysselsattning/Sysselsattningsgrad/?graph=/17404/1,2,3/all/ samt SCB

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 24 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Jobbinvandringen måste stramas åt

29 oktober, 2019

Skrivet av

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

LEDARE | Arbetslivskriminalitet Detta handlar inte om flyktingpolitik. Värna asylrätten. Bekämpa i stället fusket med arbetskraftsinvandringen.

Tolv tunga myndigheter, däribland Polisen, Ekobrottsmyndigheten, Migrationsverket och Skatteverket har gjort en gemensam lägesbild över den organiserade brottsligheten. Där framkommer att de generösa reglerna för arbetskraftsinvandring i Sverige utnyttjas av kriminella.

Dagens Arbete har många gånger skrivit om den växande arbetslivskriminaliteten. Vår reporter Elinor Torp har nyligen kommit ut med boken Vi, Skuggorna, där hon beskriver det skuggsamhälle som uppstått. Torp visar hur vi alla blir indragna i denna kriminella värld. Kommuner och landsting handlar upp byggföretag och utgår från lägsta pris. Vi lämnar in bilen på en däckfirma som kan byta däck för extrapris. Våra arbetsplatser städas av städföretag som erbjuder billiga tjänster. Nästan överallt i detta låglönetjänstesamhälle frodas arbetslivskriminaliteten på grund av ett alltför slappt regelverk.

Nästan överallt i detta låglönetjänstesamhälle frodas arbetslivskriminaliteten på grund av ett alltför slappt regelverk.

De här veckan skriver DA för en gångs skull utifrån ett företagarperspektiv. Det handlar om rörmokaren Anto som startade egen firma. Han har velat göra rätt för sig, betala skatt och ge rimliga löner åt sina anställda. Men hans berättelse visar hur de kriminella ligorna krossar en företagare som inte vill fuska. Och detta sker med exempelvis kommuners goda minne då de köper de oseriösa bolagens tjänster. Det är helt galet.

Fusket med utländsk arbetskraft riskerar att både slå sönder en fungerande marknadsekonomi som bygger på sund konkurrens och slå sönder ett socialt hållbart samhälle. Häri ligger grogrunden till såväl växande rasism som till gängskjutningar, narkotikabrott och människohandel.

Det är en gåta att Svenskt Näringsliv inte vill se att det nuvarande systemet för arbetskraftsinvandring är farligt för både företagsklimatet och samhällsklimatet. Men det är också en gåta att Centerpartiet som så gärna vill hålla fronten mot den växande högerextremismen inte vill ta i det som verkligen är en grogrund för SD:s framgångar.

Kanske håller ändå något på att hända? Liberala Expressens ledarsida har skrivit flera bra ledare. Även marknadsliberala tankesmedjan Timbro börjar nu bekänna att ”Skuggsamhället växer” (DA debatt 18/10). Nu tillstår Timbro att problem kan uppstå och att reglerna därför bör justeras.

Där ser man. Förhoppningsvis kan beslutsfattarna i riksdagen ägna sig åt att bekämpa denna brottslighet i stället för att inskränka flyktingars asylrätt. Detta handlar inte om flyktingpolitik. Värna asylrätten. Men bekämpa fusket med arbetskraftsinvandringen NU.

2 kommentarer till “Jobbinvandringen måste stramas åt

  • Förutom ”jobbinvandringen” dvs. de svenska företagens frihet att importera arbetskraft, har den nyliberala politiken – verkställd omväxlande av höger och ”vänster”-regeringar – skapat problem med flyktingmottagningen. Flyktingar skall numera inte finansieras av den flyktingmottagande, svenska staten, utan på den svenska arbetsmarknaden. Detta innebär att kommunerna får ta över uppehället efter en tid och detta innebär i sin tur att flyktingarna tvingas att försörja sig på förnedrande villkor. Antingen genom att arbeta inom kommunernas arbetsmarknads- eller sociala verksamheter för bidragsbehövande. Dessa ger som kanske bekant villkor och ersättning långt under svenska kollektivavtal för motsvarande arbetsuppgifter. Eller så hänvisas flyktingarna till statens workfaresystem, Aktivitetsgarantin, Fas 3 eller hur nu dessa för dagen betecknas. Eller till att själva skaffa sig arbete på den grå eller svarta arbetsmarknaden vilket nog i många fall ger en högre grad av personlig frihet.
    Hursomhelst hänvisas de till den nya underklassen under den etablerade arbetarklassen som skapats med hjälp av ”jämviktsarbetslöshet” och workfare. Vilken i sin tur blivit allenarådande genom den svenska fackföreningsrörelsens extrema ovilja när det gäller att försvara sig mot övertramp från statens sida. Facken har till och med övergivit försvaret av det fackliga löftet – och försvarar denna kapitulation i den mån man medger saken som något slags humanitet gentemot invandrare och flyktingar. En humanitet som godkänner slav-villkor för både svenskar och invandrare och till och med flyktingar bara systemet införts av staten. Och som därigenom gjort sig maktlösa att försvara bättre villkor på den privata marknaden. Det fackliga försvaret mot stat och kapital är något som sedan SD och den övriga högervridningen ersätter med förhoppningen att kunna få tillbaka dessa förmåner genom att räknas som reichsbürger, riksmedborgare i ett mera öppet rasistiskt system.

  • Självklart så måste det sättas stopp för den kriminella verksamhet som har brett ut sig som tas upp i artikeln.
    Inte bara här och nu, utan även hur det påverkar våra ungdomars intresse att utbilda sig inom de yrkesområden det handlar om. Vill det sig illa kan vi stå utan inhemsk arbetskraft
    och bli alltmer beroende av utländsk arbetskraft i FRAMTIDEN Borde vara en självklarhet att främja och slå vakt om den yrkesstolthet som finns kvar och underlätta för nästa generation att ta över.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 25 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Tillsammans kan vi skapa en bransch fri från fusk

25 oktober, 2019

DEBATT | SKUGGSAMHÄLLET Om alla aktörer delar Sveriges Byggindustrier och Byggnads syn på sund konkurrens skulle staten öka sina skatteintäkter. Samtidigt skulle anställningsvillkoren för de människor som utnyttjas skulle förbättras – och säkerheten på arbetsplatserna öka, skriver Catharina Elmsäter-Svärd och Charlotte Wäreborn Schultz.

Om skribenterna:

Catharina Elmsäter-Svärd är vd för c.
Charlotte Wäreborn Schultz är projektledare för initiativet Sund konkurrens & Schyssta byggen.

Sverige växer. Snart blir vi 11 miljoner invånare. Det innebär ökat behov av hundratusentals nya bostäder, mer infrastruktur och fler offentliga lokaler. Detta är goda nyheter för oss som arbetsgivare men också för våra anställda.

Men de senaste årens höga byggtakt har tyvärr en baksida: den goda byggkonjunkturen har fört med sig lycksökare som inte har i vår bransch att göra. Flera rapporter tyder på ett ökat fusk i samhällsbyggnadssektorn. Det kan till exempel röra sig om misstänkt skattebrott, penningtvätt och brott mot utlänningslagen.

Enligt en färsk undersökning från våren 2019 som Sveriges Byggindustrier låtit göra tillsammans med Byggnads finns problem i byggprocessens alla led. Upphandlare och konsumenter som vill hålla nere sina kostnader väljer för ofta låga priser – utan att kontrollera om rådande lagar och regler följs.

I synen på fusket i branschen är vi många som är överens: svenska lagar och regler ska vara en självklarhet samtidigt som konkurrensen företag emellan måste ske på lika villkor.

Därtill kommer oseriösa som försöker skapa sig fördelar genom att inte betala skatter på rätt sätt, eller genom att inte följa obligatoriska säkerhetskrav. Så här kan vi inte ha det. Vår bransch ska vara attraktiv, sund och säker.

Därför uppmanar vi:

  • Svenska myndigheter att intensifiera arbetet med att hitta aktörer som struntar i lagar och regler.
  • Att beställare i alla led av byggrelaterade tjänster ställer och följer upp krav som underlättar för seriösa företag att vinna upphandlingar.

2018 beviljades Sveriges Byggindustrier och Byggnads ett gemensamt statsbidrag av Arbetsmiljöverket för att initiera ett brett projekt med aktörer i och omkring byggbranschen för att stävja den osunda konkurrensen.

Under hösten samlar vi därför företagare, upphandlare, beställare och andra aktörer runt om i landet för att tillsammans ta nästa steg i arbetet för en byggbransch fri från fusk. Vår förhoppning är att deltagarna får med sig kunskap och verktyg för att driva frågan i en den egna verksamheten och gentemot andra aktörer i regionen.

I synen på fusket i branschen är vi många som är överens: svenska lagar och regler ska vara en självklarhet samtidigt som konkurrensen företag emellan måste ske på lika villkor.

Om alla aktörer och led i byggprocessen delar Sveriges Byggindustrier och Byggnads syn på sund konkurrens skulle staten öka sina skatteintäkter till vård, skola och omsorg. Samtidigt skulle anställningsvillkoren för de människor som utnyttjas av oärliga aktörer förbättras och säkerheten på arbetsplatserna öka.

Catharina Elmsäter-Svärd, vd Sveriges Byggindustrier
Charlotte Wäreborn Schultz, projektledare för initiativet Sund konkurrens & Schyssta byggen

En kommentar till “Tillsammans kan vi skapa en bransch fri från fusk

  • ”Om alla aktörer och led i byggprocessen delar Sveriges Byggindustrier och Byggnads syn på sund konkurrens skulle staten öka sina skatteintäkter till vård, skola och omsorg. Samtidigt skulle anställningsvillkoren för de människor som utnyttjas av oärliga aktörer förbättras och säkerheten på arbetsplatserna öka.”

    Om inte om vore skulle omkostnaderna för fusk och fattigdom och yrkesskador som numera betalas av andra – främst de drabbade arbetarna – vara kostnader för aktörerna inom byggprocessen.
    Detta ”om” till byggnadsaktörernas fördel har fastställts av EU-domstolen, genom domen mot de byggnadsarbetare och elektriker som blockerade L&P Baltic Bygg (Laval un Partneri Ltd) för att företaget inte tecknat svenskt kollektivavtal.

    Kravet på lika lön (som kollektivavtalet) för lika arbete hade redan tidigare gjorts omöjligt att hävda genom införandet i Sverige år 2000 av så kallad Workfare, dvs. att arbetslösa som behövde understöd, kunde åläggas att utföra arbete åt myndigheterna eller privata aktörer för att få understödet.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 26 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Här har asbestlarmet gått

18 juni, 2018

Skrivet av

Här är en lista över förskolor och skolor där asbestslarv upptäckts. Ofta är det föräldrarna själva som slår larm. Mörkertalet befaras vara stort.

Förskola, Staffanstorp, 2017

Föräldrar slår larm. Asbesttaket på förskolan rivs medan barnen leker med de trasiga eternitplattorna i sandlådan.

Förskola, Vänersborg, 2016

Kommunen gör ingen miljöinventering. Först efter en månads renovering med barn kvar i lokalerna upptäcks asbest i mattan. Föräldrar får nys om att det farliga dammet släppts lös på förskolan och JO-anmäler kommunen.

Grundskola, Falun, 2014

Kaklet i elevernas duschutrymme rivs utan en tanke på asbest. I omklädningsrummet intill klär barnen om till gympan. En förälder slår larm till Arbetsmiljöverket. Dammet visar sig innehålla blå asbest, den värsta sorten.

Grundskola, Kristinehamn, 2014

Bredvid elevernas slöjdsal kapas en rörböj rakt genom asbesten. Delar av röret blir kvar. Pannrummets luftintag sitter alldeles intill och sprider de farliga fibrerna
i korridoren.

Gymnasium, Skara, 2014

Elever och lärare på byggprogrammet river ett tak utan varken skyddsutrustning eller skyddsmask. Takskivorna är av asbest. Skivorna bryts isär med kofot så att det hälsoskadliga dammet sprids.

Fler skolor där asbestlarm förekommit: 
  • Grundskola i Örebro, januari 2018
  • Lågstadium i Luleå, april 2018
  • Skola i Visby, februari 2018
  • Förskola i Staffanstorp, september 2017
  • Grundskola i Katrineholm, januari 2017
  • Skola i Örebro, februari 2017
  • Skola i Holmsjö, april 2017
  • Förskola i Timrå, september 2017
  • Förskola i Furulund, mars 2017
  • Förskola i Lomma, augusti 2016
  • Förskola i Vänersborg, februari 2016
  • Skola i Ängelholm, maj 2016
  • Skola i Göteborg, juni 2015
  • Förskola i Eskilstuna, augusti 2015
  • Skola i Herrljunga, augusti 2014
  • Grundskola i Falun, juni 2014
  • Skola i Kristinehamn, februari 2014
  • Gymnasium i Skara, januari 2014
  • Förskola i Bjärred, december 2013
  • Förskola i Bjärred, juli 2012
  • Förskola i Östersund, november 2010
KOMMENTAR AV CHEFREDAKTÖREN

I vår granskning av Skuggsamhället har vi fått fram många exempel på skolor runtom i Sverige där asbestlarm har gått. Det är tidigare kända fall, ofta omskrivna i lokalpress. Vi väljer att inte namnge skolorna då vi inte vill få fel fokus i debatten. Poängen med granskningen är inte att hänga ut enskilda skolor utan att visa på ett skrämmande mönster av aningslösa upphandlingar, långa entreprenörskedjor och cyniska arbetsgivare som struntar i arbetsmiljöreglerna. Det drabbar både arbetare och skolbarn.

Helle Klein, chefredaktör och ansvarig utgivare

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 27 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

En kvarts miljon människor dör av asbest årligen

16 juli, 2018

Drygt 230 000 personer dör årligen i olika asbestsjukdomar, enligt den hittills mest ingående undersökningen av den cancerframkallande mineralfibern.

Det är dubbelt så många jämfört med det dödstal som har använts under många år.

Farligt vid rivning
  • Asbest tål hög värme, skyddar mot brand och dämpar buller.
  • Asbest finns inbyggt i branddörrar, stålkonstruktioner, rör, värmepannor, ventilationsanläggningar, golv, väggar, färger, plaster, fix och fog till kakel, i soprum, bakom elskåp, under fönsterbänkar, i fönsterkitt och fasadplattor.
  • Materialet är vanligt framför allt i byggnader från 50-, 60- och 70-talen.
  • Först när man river, borrar, bearbetar kapar eller slipar blir asbest farligt. Då frigörs de sylvassa fibrerna.
400 000

ton asbest finns kvar i svenska byggnader.
Materialet totalförbjöds i Sverige 1982.

23 545

asbestrivningar rapporterades förra året.

29

sanktionsavgifter dömdes ut i fjol då rivningen inte gick till på rätt sätt. Antalet kontroller har minskat kraftigt.

Sju sjukdomar av asbest

Asbestos. Minskad lungvolym, hosta och andnöd.
Asbestpleurit. Vatten i lungsäcken, minskad lungvolym.
KOL. Försämrad lungfunktion, slemhosta, syrebrist.
Plack. Förkalkad och förtjockad lungsäck, hjärtsäck, ibland bukhinna.
Lungcancer. Olika typer, efter 15–20 år, rökare extra drabbade.
Mesoteliom. Lungsäckscancer, aggressiv, leder oftast till döden inom ett år efter diagnos.
Tjocktarmscancer. Vanligare bland asbestexponerade.

 

Bakom studien står Internationella arbetsmiljökommissionen ICOH, som består av 2000 experter från mer än 90 länder, däribland Sverige. Organisationen jobbar för att främja den vetenskapliga kunskapen och utvecklingen av arbetsmiljö och företagshälsovård.

– Asbestproblemet är mycket större än folk tror. De siffror som har använts hittills är helt och hållet föråldrade, säger Jukka Takala, ordförande i ICOH till webbsajten Asbestos.com.

I den nya undersökningen, som också publicerats i en forskningstidskrift, uppskattas antalet jobbrelaterade dödsfall i världen orsakade av asbest till drygt 230 000 i världen (2016 år siffror). Forskarna har med utgångspunkt från ny kunskapen om sambanden mellan asbest och sjukdomar och den senaste statistiken gjort nya beräkningar av läget globalt. Bland annat FN:s världshälsoorganisation WHO brukar ange antalet asbestdödsfall till drygt 100 000 årligen.

– Vi trodde att våra siffror skulle bli högre, men det förvånade oss att skillnaden blev så enorm, säger Takala som också påpekar att det finns ett stort mörkertal på grund av bristande dokumentation och rapportering.

Läs DA:s granskning: Laglöst arbete mitt bland skolbarnen

Den sjukdom som kanske mest förknippas med asbest är mesoteliom, en aggressiv form av cancer i framför allt lungsäcken. Men det är ”vanlig” lungcancer, annars oftast kopplad till rökning, som förklarar det mesta av de högre dödstalen i den nya undersökningen. Orsaken är att läkarna fått bättre metoder att skilja ut lungcancer orsakad av asbestos.

– Mesoteliom är den mest uppenbara sjukdomen kopplad till asbest, men antalet lungcancerfall är sex gånger högre, säger Tanaka till Asbestos.com.

Asbest är ett naturligt förekommande långfibrigt mineral, vars egenskaper – värmeskyddande, hållfast, ljudisolerande och billig – gjorde den till en drömprodukt som fick spridning över hela världen. Inte minst inom byggindustrin, asbesten byggdes till exempel in i de svenska så kallade miljonprogramshusen. Så länge asbesten är bunden utgör den ingen skada, men när en byggskiva bryts sönder kan de sylvassa fibernålarna frigöras och tränga in i lungorna.

Sverige totalförbjöd asbest 1982, men eftersom det tar decennier att utveckla cancer ser vi fortfarande ingen nedgång i antalet fall av mesoteliom. Och när det nu rivs och renoveras i byggboomens Sverige står vi inför ett nygammalt problem, om saneringen inte görs seriöst. De som drabbas av det livsfarliga dammet är inte sällan fattiga utlänningar som jobbar längst ner i entreprenörskedjan, vilket DA visade i sin granskning nyligen.

Fortfarande är det bara drygt 60 länder i världen som har totalförbjudit asbest, enligt International Ban Asbestos Secretariat. Bland dem finns alla EU-medlemmar men inte till exempel USA och Kanada. Mest asbest används i Indien, Kina, Brasilien och Ryssland.

I den nya rapporten, som också publicerats i en vetenskaplig tidskrift,  hävdas att det görs allt för lite för att förebygga exponering i de flesta av världens länder. En metod vore enligt forskarna att kraftigt sänka gränsvärdet för antalet asbestfibrer per kubikmeter luft.

– Ju mer vi undersöker, desto mer hittar vi. Vi har tydliga bevis, det här är ett problem som inte försvinner. Därför måste vi ta oss an det, inte strunta i det, säger ICOH:s Jukka Takkala.

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 28 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Nej Timbro – förändringar måste till”

24 oktober, 2019

Skrivet av Tove Nandorf

REPLIK Timbros halvhjärtade erkännande av att det finns problem med arbetskraftsinvandringen räcker tyvärr inte. LO kan upplysa att missbruket av lagen har pågått oavbrutet sedan 2008 – och bara vuxit. Dagens system måste ändras på flera punkter, skriver Tove Nandorf, utredare på LO.

Om skribenten:

Tove Nandorf är utredare på LO inom bland annat arbetsmarknadspolitik, arbetslivskriminalitet, migration och  integration på arbetsmarknaden.

”Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet.” Det uppmanar Timbros Caspian Rehbinder i en kommentar här i Dagens Arbete till missbruket av den utomeuropeiska arbetskraftsinvandringen.

Nu kan inte ens Timbro längre knipa ihop ögonen tillräckligt hårt för att slippa se problemen, ställda inför fakta genom den senaste tidens flod av vittnesmål från det svenska skuggsamhällets bakgårdar. Inte minst här i Dagens Arbete.

Men Timbros erkännande under galgen är minst sagt halvhjärtat – och hänger inte alls ihop i sin argumentation.

Caspian Rehbinder medger problem med ”skenanställningar och löner långt under de utlovade” direkt efter lagens införande 2008. Men hävdar sedan att allt detta missbruk som i några trollslag försvann 2011–2012, då Migrationsverket började tillämpa skärpta krav för vissa branscher. Bara för att redan i nästa stycke tvingas medge att nu ”ligger problemen förhanden igen”.

Hoppsan.

LO kan upplysa Timbro att det inte alls förekommit något sjuårigt hopp i historieskrivningen: Missbruket av lagen har pågått oavbrutet sedan 2008 – och bara vuxit.

Reglerna för arbetskraftsinvandring utnyttjas i dag systematiskt av den organiserade brottsligheten, som tjänar pengar på att sälja arbetstillstånd. Det bekräftade i september tolv tunga myndigheter med Polisen, Ekobrottsmyndigheten, Migrationsverket, Skatteverket och Arbetsmiljöverket i spetsen i en rykande färsk lägesrapport.

De svenska reglerna om arbetskraftsinvandring är världsunika genom att de inte gör skillnad mellan hög- och lågkvalificerade arbetskraftsinvandrare. Prövning av det eventuella arbetsmarknadsbehovet förekommer inte, arbetsgivaren bestämmer.

Svenskt Näringsliv och Timbro hävdar envist att arbetskraftsinvandring behövs även inom så kallade ”enkla jobb”. För att matchningen mot ledig arbetskraft i Sverige ”inte fungerar”. Men för det saknar de helt och hållet bevis: Det enda som i dag krävs för att en arbetsgivare ska få rekrytera utomeuropeisk arbetskraft är en utlysning av jobbet i tio dagar i Arbetsförmedlingens Platsbank. På tio dagar hinner arbetssökande i Sverige givetvis knappt ens söka tjänsten.

Caspian Rehbinder framhåller att Sverige i dag tar emot fler högkvalificerade personer än någonsin. Men faktum är att utomeuropeiska medborgare med någon form av högskoleutbildning hittills under 2019 bara stått för en tredjedel av arbetstillstånden. Räknas enbart gruppen ”Yrken med krav på fördjupad högskolekompetens” är andelen ännu mindre.

I fjol hade 38 procent någon typ av högskoleutbildning. 2010, i lagens barndom, handlade det om 33 procent. Så ja, andelen med högre utbildning tycks ha ökat, men ytterst marginellt.

Samtidigt gick 2018 nära fyra av tio arbetstillstånd till yrken utan fastslagen arbetskraftsbrist (LO på DN Debatt 17 september). Oftast i så kallade enkla jobb. Närmare bestämt delades tillstånd frikostigt ut i bortåt 25 yrken med låga eller relativt låga krav på formell utbildning. Till exempel städare, diskare, köksbiträden, vårdbiträden, personlig assistent, lagerpersonal, taxiförare, brevbärare, med fler.

• Kriminella aktörer fortsätter att använda tomma arbetserbjudanden för att smuggla personer till Sverige. Det bekräftar de tolv myndigheterna i sin färska rapport om den organiserade brottsligheten. En del av arbetskraftsinvandringen är i själva verket förtäckt asylinvandring. Från länder som Irak och Syrien kommer fler anhöriga än arbetskraftsinvandrare. Försörjningskrav saknas.

• Timbro hävdar att Sverige tjänar tolv miljarder skattekronor per år på arbetskraftsinvandringen. Siffran kommer från en inte helt opartisk rapport utgiven av Svenskt Näringsliv tidigare i år. Det är lite oklart hur rapportförfattarna har räknat, men tydligt är att även Svenskt Näringsliv inser att en mycket liten del av de förmodade tolv miljarderna genereras av arbetskraftsinvandrare i enklare jobb.

• Den som värnar om det svenska skatteintaget borde inse att skatteintäkterna växer om jobben i missbruksbranscherna gick till arbetssökande i Sverige utan incitament att arbeta för slavlöner.

Människor med en spjutspetskompetens som saknas i Sverige ska givetvis fortsatt välkomnas hit. Men vad gäller just den högutbildade utomeuropeiska spjutspetskompetens som Timbro och Svenskt Näringsliv hävdar är avgörande för företagens tillväxt- och överlevnadschanser hade den minst lika lätt att komma till Sverige och få uppehållstillstånd före 2008 års lag om arbetskraftsinvandring. Det anser migrationsforskaren Henrik Emilsson på Malmö Universitet.

Då fick nämligen kompetensinvandrare i bristyrken direkt permanent uppehållstillstånd – något som i dag kräver minst tre separata beslut från Migrationsverket under en period av drygt fyra år.

Caspian Rehbinder hävdar nu på nytt att Sverige inte alls behöver stoppa arbetskraftsinvandringen till lågkvalificerade ickebristyrken.

Vi på LO anser att han har fel.

LO kräver följande ändringar i dagens system:

  • Återgång till att arbetstillstånd enbart ges till de branscher där myndigheterna slagit fast att brist råder.
  • Heltidsanställningar för dem som kommer till Sverige på arbetstillstånd.
  • Juridiskt bindande avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.
  • Möjlighet att utdöma straff mot de arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare.

”Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet”

En kommentar till “Nej Timbro – förändringar måste till

  • Låt oss försöka se saken praktiskt. För att myndigheterna skall kunna påverka den privatkapitalistiska arbetskraftsimportens villkor måste de människor som reser in och ut över gränsen inte bara räknas utan också identifieras. Och detta måste gälla för alla som passerar gränsen. Faktiskt även dem som uppger att de är svenska och/eller EU-medborgare.
    Att genomföra kontroller och registrering i efterhand, inne i Sverige, skulle kräva rätt mycket sådant som vi helst vill slippa. Poliskontroller, razzior, rapportörer på alla myndigheter och arbetsplatser, angiveri etc.
    Sådant har dessutom visat sig vara kontraproduktivt vid de omfattande försök som genomförts bland annat i USA. Förutom de nackdelar som det innebär för arbetarklassen i sin helhet att en del av dem blir deporterade därför att deras arbetsgivare velat bli av med dem och angivit dem till ICE.
    Alternativt kan man tänka sig att skuggarbetsmarknaden dräneras genom att det allmänna erbjuder alla innevånare i landet bättre villkor än denna. Det vill säga återställer full sysselsättning genom sådant som Beredskapsarbetet, lika arbete med lika villkor som kollektivavtalens och en a-kassa på nivå och med villkor som gör det onödigt för de flesta arbetslösa att söka andra bidrag. Men detta kräver givetvis att befolkningen inte växer okontrollerat i storlek genom öppna gränser. Då går det inte att finansiera detta inom Sveriges ekonomiska ramar.
    Det bästa vore givetvis att problemen kunde lösas genom arbetarklassens internationella solidaritet. Genom att infödda svenska arbetare aldrig accepterade att någon utsattes för orättvisa villkor på deras – eller någon annans – arbetsplats och i gengäld solidariskt kunde hävda automatisk blockad mot arbetsgivare som inte ställde upp på kollektivavtalets villkor. Detta har dock gjorts omöjligt genom den lagstiftning som ger staten och kommunerna frihet att bestämma ersättningen för arbete som utförs inom vad staten och kommunerna kallar arbetsmarknads- eller sociala åtgärder. Och genom att sådana åtgärder även får utföras i privatkapitalistiska företag.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 29 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet”

18 oktober, 2019

Skrivet av Caspian Rehbinder

DEBATT Ett öppet system för arbetskraftsinvandring medför stora värden för samhället. Problem uppstår, men kan lösas. Det går att bli av med badvattnet utan att kasta ut barnet, skriver Caspian Rehbinder, Timbro.

Om skribenten:

Caspian Rehbinder är programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på Timbro och är författare till rapporten Ohållbara argument mot arbetskraftsinvandring.

Reformen av arbetskraftsinvandringen 2008 flyttade bedömningen av arbetsgivares behov av att anställa från AMS till arbetsgivaren själv. Det var en välkommen uppgörelse med 40 år av nästan stängda dörrar för utländsk arbetskraft.

Det har på många sätt varit en framgångssaga. Fler högkvalificerade personer än någonsin kommer till Sverige. Matchningen mot arbetsmarknadens behov är bättre än någonsin. Intäkterna för samhället är tiotals miljarder.

”Om man vill skapa ett regelverk som så effektivt som möjligt ger förutsättningar för den invandring som arbetsmarknaden efterfrågar, ser Sveriges politik för arbetskraftsinvandring ut att vara ett föredöme”, skriver ekonomen Joakim Ruist i sin bok Global migration (2019).

Det har också bitvis varit allt annat än en framgångssaga. Efter införandet av det nya systemet utan myndighetsbaserad arbets­marknads­prövning riktade både internationella organ och fackliga organisationer regelefterlevnaden. Det fanns skenanställningar och löner långt under de utlovade. Reglerna för arbetskraftsinvandring beskrevs som lätta att missbruka. Efterkontroller och sanktioner saknades.

Hotell- och restaurangfacket skrev i sin rapport Till vilket pris som helst? (2012) om ett omfattande missbruk, människor som jobbar för långa arbetsdagar till för låga löner. Alla företag de granskade hade brister på någon punkt. LO släppte rapporten Fusk och utnyttjande (2013) och beskrev omfattande problem: ”Någon statistik över hur många arbetstillstånd som arbetsgivare fått pengar för att medverka i finns naturligtvis inte. Berättelser om betalning är dock så vanliga att vi slutat räkna för länge sedan.” Även OECD rekommenderade förbättrad kontroll av regelefterlevnaden.

Men problemen kunde lösas. Migrationsverket fick i uppdrag att motverka skenanställningar och missbruk, och började under sommaren 2011 att tillämpa skärpta utredningskrav för vissa branscher. I januari 2012 skärptes krav på dokumentation och förhandsprövning för bland annat hotell och restaurang, jordbruk och bygg. Parterna löste problemen i bärskogarna. Och 2014, strax innan riksdagsvalet, trädde lagstiftning som gav ytterligare muskler till Migrationsverket i kraft.

Nu ligger problem för handen igen. Fusk med arbetsvillkor, löner och arbetstider har avslöjats. I en stor myndighetsgemensam rapport lyfts svartarbete och utnyttjande av utländsk arbetskraft upp som viktiga problem att lösa. Skuggsamhället växer. Det här är problem som måste lösas, och kan lösas. Men huvudlösa och ogenomtänkta åtgärder riskerar att göra större skada än nytta.

1. Ett system kan vårdas. Redan i Fusk och utnyttjande konstaterade LO att skärpningarna hade haft effekt, och både regeringen, Migrationsverket och efterföljande utredningar har visat samma sak. Det är inte konstigare än i andra system – om det fuskas med bidrag, skatter eller andra regler kan kontrollerna skärpas, snarare än att hela lagar måste rivas upp. Det är oseriöst att bidra till en historieskrivning där skärpta kontroller inte kommit på plats och där inga problem har lösts förut. Det går att bli av med badvattnet utan att kasta ut barnet.

2. Angrip rätt problem. Skuggsamhällets rötter klumpas ofta ihop i debatten. Men asylsökande som stannat efter avslag eller EU-medborgare eller svartarbetande svenska medborgare, påverkas förstås inte av förändrade regler för arbetskraftsinvandring. Och den legala arbetskraftsinvandringens roll i skuggsamhället är mycket liten.

3. Hitta rätt lösningar. Det är för lätt att förfalska arbetstillstånd, så man bör göra det svårare genom att underlätta verifiering av ett arbetstillstånd. Vägen till Sverige för anhöriga till arbetskraftsinvandrare är för öppen, så man bör skärpa försörjningskraven. Informationsdelningen mellan myndigheter måste förbättras. Det är tre av flera konkreta åtgärder som träffar målet, och som illustrerar att både problem och lösningar ligger bortom reglerna för arbetskraftsinvandring.

4. Glöm inte arbetskraftsinvandringens värden. Arbetskraftsinvandringen bidrar med tolv miljarder kronor årligen i skatteintäkter. Det är mer än hela utgiftsområdet för miljö och klimat. OECD har också visat att Sverige bland annat har migrationssystemet att tacka för att vi är ett attraktivt land för högkvalificerad arbetskraft. Tidigare studier har också visat att företag som anställer arbetskraftsinvandrare växer mer de annars hade gjort. Kort sagt – att slå hårt mot arbetskraftsinvandringen riskerar att göra stor skada.

Det senaste decenniet har visat att ett öppet system för arbetskraftsinvandring medför stora värden för samhället. Det har också visat att problem uppstår, men att de problemen kan lösas. De lärdomarna borde vägleda oss även nu. Det ligger i allas intresse att systemet motverkar missbruk, men det uppnår vi bäst genom att justera regler än genom att kasta ut barnet med badvattnet.

Caspian Rehbinder, programansvarig arbetsmarknad, Timbro

En kommentar till “Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet

  • I ett läge där det förekommer arbetslöshet – i dagens Sverige så kallad jämviktsarbetslöshet, framreglerad av Riksbanken – innebär varje ökning av antalet inkomstbehövande innevånare dvs. arbetarklassen att (jämvikts-)arbetslösheten bibehålls på samma nivå. Eller ökas. Dvs. om inte antalet arbetstillfällen ökar fortare än antalet individer i arbetarklassen.
    Jämviktsarbetslösheten tillsammans med de olika statliga modellerna för lönediskriminering, Aktivitetsgarantin, Fas 3 etc. har ställt facket åt sidan på ett synnerligen effektivt sätt. Det går inte längre att hävda lika lön för lika arbete, eller för den delen det fackliga löftet som bindande för alla på den svenska arbetsmarknaden. Detta är en av orsakerna till de ökade möjligheterna att utnyttja utländsk arbetskraft på sämre villkor än enligt kollektivavtal. Och till att minska det fackliga inflytandet både när det gäller löner och övriga villkor. Resultatet är enklast att redovisa i rena inkomstsiffror och detta görs också årligen i Regeringens Inkomstspridningspolitiska redovisning, en del av vårpropositionen. Den utveckling som illustreras i Diagram
    2.1 Förändring av ekonomisk standard 1995–2017 i olika delar av inkomstfördelningen på adressen https://www.regeringen.se/496a27/contentassets/7e43505978e44ca988d3c57cd99d24b5/fordelningspolitisk-redogorelse.pdf kan till avsevärd del förklaras med hjälp av jämviktsarbetslösheten och arbetskraftsimporten.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 30 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Skugg­samhället är livsfarligt

8 oktober, 2019

Skrivet av

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

LEDARE Den växande arbetslivskriminaliteten hotar både marknadsekonomin och människovärdet, skriver Helle Klein.

Förra året dog mer än en person i veckan på arbetet och även detta år började dåligt med alltför många dödsolyckor. Svåra arbetsskador ökar också. Det är inte hållbart. Tyvärr finns ett stort mörkertal.

Arbetsmiljöproblemen hör alltför ofta samman med en växande arbetslivskriminalitet. Sverige har fått en tudelad arbetsmarknad, där företag som sköter sig har kollektivavtal och arbetar aktivt med arbetsmiljön möter en hårdnande konkurrens från oseriösa företagare som utnyttjar arbetarna till bristningsgränsen. Framför allt utnyttjas fattiga utomeuropeiska arbetare. Det är konsekvensen av politiska beslut.

När får vi se Svenskt Näringsliv på barrikaderna mot osund konkurrens?

Den borgerliga regeringen luckrade upp reglerna för arbetskraftsinvandring. Tyvärr har också migrationspolitikens förändringar på senare tid lett till en ökad handel med arbetstillstånd. Arbetarna vågar inte protestera mot ovärdiga villkor för jobbet är grunden för deras uppehållstillstånd.

Dagens Arbete har återkommande granskat arbetslivskriminaliteten. Det handlar om lönedumpning, köpta arbetstillstånd, skattefusk och människoutnyttjande. Vi har skrivit om uzbeker som sanerar asbest på skolor utan skydd, om Wilder från Bolivia som fick bo i sin arbetsgivares garage och om skogsarbetarna från Kambodja som inte fick ut sina löner.

I detta nummer publicerar vi ett kapitel från vår reporter Elinor Torps kommande bok Vi, Skuggorna. Det handlar om en byggnadsarbetare från Mongoliet som skadas allvarligt men får ingen som helst hjälp av arbetsgivaren.

Fram växer bilden av ett skuggsamhälle där rena slaveriet pågår med följd att annan kriminalitet frodas som droghandel, prostitution och gängskjutningar.

Sverige har till skillnad från Norge alltför länge haft en naiv och passiv inställning. Facken kämpar dagligen för rättvisa villkor men kan omöjligen ha hela ansvaret. Den nyliberala Timbrohögern ser inga problem med en urspårad arbetskraftsinvandring. Det gör däremot liberala Expressen.

”Det finns mycket kring det svenska systemet för arbetskraftsinvandring som är märkligt. Vi är ensamma i västvärlden om att välkomna lågkvalificerad arbetskraft från länder utanför Europa till så låga löner som 13 000 kronor i månaden före skatt”, konstaterar politiska redaktören Anna Dahlberg.

Arbetskraftsinvandring kommer alltid att behövas men det ligger i hela samhällets intresse att företag kan konkurrera på lika villkor och att exploateringen av migrantarbetare upphör. Både marknadsekonomin och människovärdet står på spel. När får vi se Svenskt Näringsliv på barrikaderna mot osund konkurrens och arbetslivskriminalitet?

4 kommentarer till “Skugg­samhället är livsfarligt

  • Det är framför allt lagarna som avgör hur arbetsmarknaden fungerar. Även i dagens Sverige. Att skapa en laglig B-arbetsmarknad – mot grundlagens krav och det fackliga löftet, inleddes genom införandet av workfare. Den kallades först Aktivitetsgarantin när den infördes år 2000. För att sedan fylla detta lagliga utrymme med utfattiga arbetare som saknar annan möjlighet att få sin försörjning ordnad har staten öppnat gränserna på olika sätt under olika år.
    Metoden är inte ny även om den skulle kunna kallas o-svensk. Den började användas i dåvarande engelska kolonin Virginia redan under 1600-talet, och togs över och modifierades sedan inom USA. Och där fungerar den utmärkt fortfarande idag. Så bra att bland många andra den svenska staten importerat modellen.

  • Läste även detta häromdagen: https://arbetet.se/2019/10/14/papperslosa-syr-gardiner-till-kommuner-och-myndigheter/
    Ställer mig frågan: Vart är vi på väg? Gång på gång har vi hört ordning och reda, det ska löna sig att jobba, vi kämpar för ett solidariskt samhälle m.m, Men resan nedför det sluttande planet fortsätter. Politiken har i många stycken förvandlats till en ”Talkshow” där vi tittare förväntas tycka vem som står för bästa underhållningen och retoriken. Det är tack vare våra röster som ni politiker har fått vårt förtroende att regera, se då till att gå till handling för att komma till rätta med den kriminella och diskriminerande verksamhet som brer ut sig.

    Mindre prat och mer verkstad efterlyses.

  • @Christer C. De olika modellerna för att skapa en underklass under arbetarklassen, det moderna slaveriet, arbets-/rasp- och spinnhusen, workfare etc. fungerar utmärkt när det gäller att stoppa upp arbetarklassens försvar för sina livsvillkor. Exemplet från Virginia på 1600-talet bygger på hur det så kallade Baconupproret – vilket bestod av både vita och färgade upprorsmän – slogs ned och deras enade styrka kunde sedan hindras genom slavlagarna.
    Ett snabbt hopp till Sverige idag visar att utvecklingstakten för de extrema toppinkomsterna visar att Sverige har växlat över till den anglo-amerikanska modellen*. Vilket även framgår av den privata förmögenhetstillväxten och -koncentrationen. Modellerna med en underklass under arbetarklassen fungerar allra bäst för de allra rikaste och de mest högavlönade.

    *”Även om toppinkomstandelarnas nivåer är lägre i Sverige än i Storbritannien och USA är utvecklingen efter 1980 klart anglosaxisk med kraftiga ökningar i toppen av fördelningen. ” Roine, Waldenström

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 31 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”De utnyttjas av allt och alla”

5 september, 2018

Arbetsmiljöinspektör Thomas Österberg möter det svenska skuggsamhället överallt. Hör honom berätta om människor som bor på sina arbetsplatser – omgivna av råttskit och kackerlackor.

DA beskriver i sitt nya nummer om hur det vuxit fram ett laglöst arbetsliv i Sverige. Här jobbar arbetare från andra länder utan tillstånd under mycket svåra förhållanden.

– De utnyttjas av allt och alla, säger Thomas Österberg, tidigare polis men numera arbetsmiljöinspektör.

I DA:s nya film berättar han mer om det skuggsamhälle han stöter på överallt:

– Folk bor på sina arbetsplatser, de sover på madrasser omgivna av råttavföring och kackerlackor och andas in farliga ämnen. De har inga duschar, inga arbetskläder.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 32 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Så kämpar Norge mot fusket

22 oktober, 2018

Skrivet av

DA REDER UT.Norge ligger före Sverige i kampen mot fuskande företag. Här finns en strategi och en politisk tanke. Norska myndigheter har jobbat tillsammans i flera år för att sätta dit företag som utnyttjar utländska arbetare.

SUA – Servicecenter för utländska arbetstagare

I Norge får gästarbetare hjälp med allt på ett och samma
ställe. Myndigheterna har luckor bredvid varandra.

För utländsk arbetskraft är det bara att gå emellan för att fylla i de papper som krävs. All information når sedan A-krimcenter.

2013

Samarbetet började i Bergen. Myndigheter jobbade ihop för att komma åt fuskande företag som utnyttjade utländsk arbetskraft. Media rapporterade. Politikerna vaknade och sköt till pengar.

2015

I Oslo flyttade personer från olika myndigheter ihop och började jobba gemensamt mot arbetslivskriminaliteten. Regeringen var tydlig med att samarbetet behövdes och formulerade en strategi.

2018

A-krimcentret i Oslo kontrollerade första halvåret 240 verksamheter i flera olika branscher. 95 företag stoppades helt eller i delar. 27 biltvättar och bilverkstäder granskades. Sju av dem fick stänga.

Det finns 7 A-krimcenter i Norge

Bodö, Trondheim, Bergen, Stavanger, Kristiansand, Tönsberg och Oslo.

Social dumpning

Social dumpning är ett inarbetat begrepp i ­våra nordiska grannländer medan Sverige knappt pratat i de termerna. Här heter det osund konkurrens.

Arbetsmiljökriminalitet är det begrepp som norska regeringen använder i sin strategi. Det innefattar snedvridna konkurrensvillkor, svart arbetskraft och social dumpning. Varje år träffas högsta ledningen för de olika myndigheterna. Där har arbetslivskriminalitet en hög prioritet.

Cathrine Prahl Reusch.
Cathrine Prahl Reusch.

”Petar företag i nacken”

A-krimcenter är ett myndighetssamarbete. I Oslo jobbar 32 personer tillsammans. Hälften analyserar arbetslivskriminaliteten vid skrivbordet. Hälften åker runt till fuskande företag och ”petar dem i nacken” säger talesperson Cathrine Prahl Reusch. Centret  i Oslo har två fordon som är ute varje dag.

 

Myndigheter som är med i A-krimcenter

  • Arbeidstilsynet (Arbetsmiljöverket)
  • Skatteetaten (Skatteverket)
  • Politiet (Polisen och ekokrim)
  • Nav (Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänst)
  • I Oslo är även kemnerkontor (kommunala skatter) med och Tolletaten (tullen).
  • Andra myndigheter är med vid vissa tillslag och på vissa platser i landet.
Bjørn Marhaug, koordinator för A-krimcenter i Oslo.
Bjørn Marhaug, koordinator för A-krimcenter i Oslo.

Vi har tänjt på sekretessreglerna så att vi kan dela mer information mellan myndigheterna och sätta dit kriminella.”

Bjørn Marhaug, koordinator för A-krimcenter i Oslo.

Viktiga verktyg för A-krim
  • Sociala medier
  • Kameror vid bankomater
  • Fältarbete som stör kriminella
  • Analyser av banktransaktioner
  • Utbildning av offentliga beställare som lär sig att välja bort kriminella vid upphandlingar.

En kommentar till “Så kämpar Norge mot fusket

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 33 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Han skickar cheferna i fängelse

24 oktober, 2018

Skrivet av

Hård mot företagen. Allt började på Svalbard. Rune Bård Hansen var polismästare och fick dela flygplan med likkistor. Kropparna av 21 döda gruvarbetare. Sedan dess har han jobbat med arbetsmiljöbrott.

Rune Bård Hansen

Ålder: 61 år.
Jobbar: Domare i hovrätten, tidigare chefsåklagare på ekokrim och polismästare i sitt hemfylke.
Familj: Fru och två söner.
Fritid: Spelar pingis och gillar Eldkvarn och svenska prog metal-band som Opeth och In Flames.

Rune Bård Hansen är kringresande domare. När DA möter honom väntar han spänt på Högsta domstolen som ska säga sitt om ett dödsfall han dömt i*. Fallet kan bli vägledande och handlar om beställaransvar. Rune Bård Hansen rör sig i krokar. Han flyttar ofta och har gått mellan domare, åklagare och polis.

– Det är jag nog ganska ensam om.

Men så är han också Norges mest kunniga på arbetsmiljökriminalitet. Som nyut­bildad jurist reagerade han starkt på att ungdomar med ett gram hasch på sig straffades så hårt att de hade svårt att komma in i arbetslivet medan företagsledare som struntat i säkerheten inte fick något straff alls.

Efter jobbet som polismästare på Svalbard där olyckorna var många fanns det inga andra vägar att gå. Rune Bård Hansen insåg att han måste ägna sig åt de ofta undangömda arbetsmiljöbrotten.

*

18 september kom HD-domen Rune väntat på. Företaget högst upp bar ansvaret för en döds­olycka. Precis som i Sverige läggs skulden oftast på underentreprenörer. Nu kan det bli ändring på det.

Under mina första tre år på Svalbard dog 175 människor i olyckor. Det var en flygkrasch men också flera gruvolyckor.

I Norge är lagen skarpare. Oljebolag har fått betala 30 miljoner i företagsbot och chefer som misskött sig tvingas avtjäna sina straff i fängelse.

– I Norge heter det att företagsboten ska vara så hög att överträdelser inte lönar sig, säger Rune Bård Hansen.

I sex år jobbade han som polismästare på Svalbard.

– Där har de stor gruvverksamhet med många otäcka olyckor. I en och samma arbetsolycka dog 21 människor, berättar han.

Just då befann han sig på departementet i Oslo. Det bankade på dörren. ”Explosion i Barentsburg. 21 döda.” Medan politikerna gick till sina krisstaber flög Rune Bård Hansen i en Hercules över till Svalbard. När planet vände tvingades han sitta bland likkistor i lastrummet.

– Det blev mitt uppvaknande. Under mina första tre år på Svalbard dog 175 människor i olyckor. Det var en flygkrasch men också flera gruvolyckor.

Det svenska systemet har han fått uppfattningen är mer byråkratiskt.
– Åklagaren kommer in ovanifrån. Poff. Mer diktatoriskt. I Norge jobbar polis och åklagare tillsammans hela tiden.

Svensk polis förknippar han med Sjöwall Wahlöös Beck-böcker där Kristiansson och Kvant står i korvkiosken och blir kallade till ett rån, men i stället arresterar far och son för att den lilla pojken ropat: ”Polis, polis, potatismos!”

– När jag ser intervjuer med svensk polis verkar de så osäkra, tycker Rune Bård Hansen.

År 2010 kom hans bok Arbetsmiljökriminalitet, den första och enda i sitt slag.
– Jag slutade som polis i samband med en reform jag inte diggade, men jag försökte föra mina kunskaper om arbetsmiljöbrott vidare till ekokrim. Jag satt på kvällarna och jobbade med det och åkte runt mycket och föreläste. De flesta polismästare är inte så intresserade. De är mer intresserade av att rapportera och visa sig duktiga inför rikspolisstyrelsen.

Rune Bård Hansen får ofta höra att han är för frispråkig. Men det tänker han inte ändra på, säger han.

Stränga straff

I Norge har flera företagsledare dömts till fängelsestraff för arbetsmiljöbrott. Det har aldrig hänt i Sverige. Norge har inte heller ­något maxtak på sina företagsbotar. Flera ­bolag inom oljesektorn har fått böter på 10 till 20 miljoner kronor. Statoil har dömts till 30 miljoner i företagsbot. I Sverige kan inget före­tag, oavsett storlek, dömas till mer än tio.

2 kommentarer till “Han skickar cheferna i fängelse

  • En hjälte som jobbar för ett säkert arbetsliv. I Sverige är vi långt efter, vi får inte låta girigheten kosta människoliv. Men så länge man kan skylla den dåliga säkerheten på underentreprenörer, så har vi problemet kvar.

  • Norsk lagstiftning och bötesstraffsystem är ett föredöme. I Sverige gynnas de allra rikaste företagen på bekostnad av de mindre företagen när man har en ”maxtaxa” för företagsbot på 10 miljoner. 10 miljoner kan vara väldigt mycket pengar för ett litet företag men småpotatis för ett stort företag. Bötesbeloppet måste istället utgå från företagets storlek, årsomsättning och vinst dvs bötesbeloppet måste kunna bli högre än 10 miljoner för vissa företag. Då kan det bli kännbart och få fler företag att tänka till före istället för efteråt, när det är försent.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 34 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Stoppa den sociala dumpningen

4 september, 2018

Skrivet av

I våras skrev vi om Skuggsamhället – det laglösa arbetsliv som växer fram i spåren av politiska beslut som skapat Vilda Västern på arbetsmarknaden. Vi fortsätter att granska arbetslivskriminaliteten och i nya numret av DA berättar arbetaren Wilder som är från Bolivia om hur han behandlats av cyniska arbetsgivare. Det är en skakande berättelse om när människovärdet förtrampas och arbetare utnyttjas till bristningsgränsen.

De finns där i industriområden, inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen. De har kommit hit i tron att Sverige är ett framtidsland där de kan arbeta och få pengar som de kan skicka hem till sina fattiga familjer. Men de möter rena Vilda Västern där oseriösa företag, ja kriminella nätverk, tagit över på de seriösa företagens bekostnad och där livsfarliga arbeten sker utan skydd för arbetarna.

Arbetslivskriminalitetens ökade rejält när EU utvidgades 2004 och 2007. När Öst mötte Väst blev skillnaderna i löner och arbetsvillkor uppenbara och många såg möjligheten att söka jobb i andra länder. Tyvärr såg också företag möjligheten att utnyttja arbetare från fattiga länder.

Alliansen införde nya regler för arbetskraftsinvandring 2008 och arbetsförmedlingen slutade att kontrollera. I stället fick företagen själva bestämma behoven av utländsk arbetskraft. Året därpå luckras reglerna upp ytterligare och det räcker att man avser att driva verksamhet för att få F-skattsedel.

I Migrationsuppgörelsen mellan den borgerliga Alliansregeringen och Miljöpartiet 2011 underlättade man ytterligare för människor att komma till Sverige och försörja sig som anställd eller företagare. Samtidigt ska regeringen Reinfeldt ner på Arbetsmiljöverket och antalet inspektörer minskade rejält. Det får till följd att oseriösa företag kunde utnyttja de generösa reglerna och anlita arbetskraft utan någon som helst hänsyn till rådande arbetsmiljölagar. Och de få arbetsmiljöinspektörer som var kvar hann inte med att kontrollera.

Wilders berättelse om hur han i fyra och ett halvt å fick sova i sin chefs garage är skrämmande. De bodde fyra vuxna män på 17 kvadratmeter utan rinnande vatten, det var smutsigt och direkt människoovärdigt. De blev behandlade som skit av sin arbetsgivare. Flera av Wilders arbetskamrater har skadats i jobbet men får bekosta läkarvården själva. De har trasiga arbetskläder och definitivt inte tillräckligt med skyddsutrustning.

De som kommer hit gör det så klart frivilligt, de vill arbeta och tjäna pengar. Men de utnyttjas av kriminella  som driver företag. Fusket är utbrett.

”Skuggsamhället har ätit sig in i alla områden, i alla sektorer, inom bygg, verkstadsindustrin, livsmedelsindustrin, inom assistentvården, HVB-hem”, beskriver arbetsmiljöinspektören Thomas Österberg läget. Och problemet kan sammanfattas i : Lägsta anbud vinner.

När kommuner upphandlar asbestsaneringar, byggentreprenader osv är det priset som styr, inte kvaliteten. Så växer Skuggsamhället fram och ur det kriminalitet, droger och människohandel.

Den rödgröna regeringen har stramat upp regelverken runt utländsk arbetskraft och offentliga upphandlingar och har satsat rejält på Arbetsmiljöverket. Det är bra för så kan både de seriösa företagen främjas och människovärdet värnas. Men det återstår mycket mer att göra. Våra nordiska grannar har kommit längre i bekämpandet av arbetslivskriminaliteten.

Detta borde vara en fråga i årets valrörelse. Den sociala dumpningen måste upphöra.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 35 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Saneringsföretag måste kontrolleras hårdare”

5 juli, 2018

Debatt Det måste göras fler kontroller och bli större fokus på asbest vid utbildning av berörda skyddsombud och arbetsledare. Det skriver Johnny Daveman, ombudsman och regionalt skyddsombud för Byggnads Stockholm-Gotland, efter Dagens Arbetes granskning.

Om skribenten

Johnny Daveman är ombudsman och regionalt skyddsombud för Byggnads Stockholm-Gotland.

På 1980-talet duggade larmen om asbest tätt. Många, särskilt byggnadsarbetare, drabbades då av den dödliga mineralen. Sedan dess har det varit relativt tyst om asbest och många unga känner idag inte ens till faran med asbest. Kunskapen gick förlorad när de som arbetade på 80-talet gick i pension. Nu handlar larmen om oseriösa saneringsföretag som inte tar asbestfaran på allvar.

Kunskapen om farorna med asbest är alldeles för dålig i branschen. Många oseriösa sanerings- och byggföretag riskerar därmed arbetarnas hälsa. VVS-installatörer, elektriker, snickare, golvläggare, takläggare och städpersonal är yrkesgrupper som riskerar att utsättas för asbest. Men även allmänheten drabbas när man till exempel river en vägg på en förskola. Alla som finns i närheten utsätts för asbest.

En miljöinventering ska alltid göras vid alla renoveringar. Misstänker man att det finns asbest har man rätt att kräva att få se provsvaren. Byggnads uppmanar alla byggnadsarbetare att ifrågasätta om och i vilken omfattning asbestinventeringen är utförd innan arbetet påbörjas, om det finns minsta misstanke om asbest. Det handlar om deras liv – och finns det asbest så är det oftast betydligt mer i verkligheten än vad miljöinventeringen visar. Om fler prover togs skulle det förmodligen ge en mer rättvisande bild.

Så här ser det ut idag

1. Många som arbetar med sanering är migrerad arbetskraft och har oklara anställningsförhållanden.

2. Vid kontroller har regionala skyddsombud och Arbetsmiljöverket svårt att föra en dialog när arbetarna inte pratar svenska eller engelska.

3. Många saneringar utförs på kvällar och helger då det inte finns någon arbetsledning på arbetsplatsen.

4. De miljöinventeringar som har gjorts finns inte tillgängliga på arbetsplatsen.

5. Saneringskontrakten förmedlas ner i leden av underentreprenörer.

6. Saneringar är ofta slarvigt utförda.

7. Inspektörer från Arbetsmiljöverket har inte alltid rätt kompetens om asbest och har då svårt att göra fullständiga kontroller på arbetsplatsen.

8. Kontrollerna av dessa jobb är få (antalet anmälda saneringar/antalet kontroller).

9. Arbetsledning/arbetschefer på byggarbetsplatserna har mycket liten kompetens om faran med asbest.

Byggnads kräver följande åtgärder

1. Arbetsmiljöverket måste göra större och fler kontroller ute på arbetsplatser där de sanerar asbest.

2. Kvaliteten på utbildningar för asbestsanerare måste kontrolleras bättre. Prov ska utföras på Arbetsmiljöverket för att se att kunskapen är rätt hos de blivande sanerarna.

3. Utbildning för arbetsledning/BAS-U behöver omarbetas så att de innehåller mer information kring asbest.

4. Det måste finnas större fokus på asbest i utbildningar för skyddsombud.

5. Grundligare utbildning om asbest för lärlingar som ska arbeta i byggbranschen.

6. Det måste avsättas resurser hos polisen för att göra kontroller på byggarbetsplatser.

7. Arbetsmiljöverket behöver tilldelas mer resurser för att tillsätta fler regionala skyddsombud.

8. Det måste bli enklare för Arbetsmiljöverket att återta tillståndet för saneringsföretag när slarv upptäcks vid sanering.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 36 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Det finns inget omfattande missbruk”

4 juli, 2018

Debatt ”Helle Klein har helt rätt i att skuggsamhället är skadligt, men kopplingarna till arbetskraftsinvandring är i bästa fall tveksamma och ofta rent felaktiga”, skriver Caspian Rehbinder, som har skrivit en rapport om arbetskraftsinvandring för tankesmedjan Timbro.

Om skribenten:

Caspian Rehbinder är författare till rapporten Ohållbara argument mot arbetskraftsinvandring (Timbro) och masterstudent i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Läs också: ”Helle Klein svarar: ”Lyssna på företagen själva!”

Debatten om arbetskraftsinvandring präglas av myter, missförstånd och ohållbara argument. I själva verket bidrar arbetskraftsinvandring med stora värden till ekonomin och företagens kompetensförsörjning, och de vanligaste invändningarna håller inte. Arbetskraftsinvandringen leder inte till vare sig pressade villkor eller ett växande skuggsamhälle, men bidrar till Sveriges välstånd.

I en ledarartikel i Dagens Arbete driver Helle Klein tesen att Alliansregeringens reform av arbetskraftsinvandringen 2008 skulle ha lett fram till skuggsamhälle, utnyttjande och fusk på arbetstagares bekostnad. Det är ett talande exempel på mytbildningen.

Klein har helt rätt i att skuggsamhället är skadligt, både för dem som hamnar i det och för samhället i stort. Men kopplingarna till arbetskraftsinvandring är i bästa fall tveksamma och ofta rent felaktiga. Det skuggsamhälle hon varnar för kommer inte av arbetskraftsinvandringen.

Myter, överdrifter och felaktiga argument ligger helt i linje med hur debatten om arbetskraftsinvandring ofta tar sig uttryck. I en ny rapport för Timbro konstaterar vi att argumenten mot arbetskraftsinvandring är ohållbara. Klein skriver i sin artikel att reglerna för arbetskraftsinvandring har skärpts under mandatperioden. Det har de inte. Däremot har Socialdemokraterna föreslagit kraftiga skärpningar för att göra det svårare för människor att ta sig till Sverige för att arbeta.

2008 reformerades systemet för arbetskraftsinvandring för ett öppnare och mer flexibelt system. Efter införandet av den nya ordningen utan myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning uppstod det en diskussion om hur reglerna efterlevdes, med flera fall av både skenanställningar och löner långt under de utlovade. Kritik lyftes från flera arbetstagarorganisationer mot att reglerna för arbetskraftsinvandring var lätta att missbruka och att bristande efterkontroller och avsaknad av sanktioner mot oseriösa arbetsgivare var ett problem.

Men för att lösa problem som lyftes upp genomfördes stora åtgärder. Migrationsverket skärpte sin tillämpning av reglerna, regeringen lade nya regleringsbrev och riksdagen antog skärpta lagar på Alliansens initiativ 2014.

Sedan dess finns inga tecken på att arbetskraftsinvandringen skulle utnyttjas eller leda till vare sig pressade löner, sämre villkor eller fusk med några andra politiska system. Både en statlig offentlig utredning och en granskning av Riksrevisionen har konstaterat att det inte finns något omfattande missbruk.

Gränspolisen beskrivit tre huvudsakliga vägar in i skuggsamhället. En grupp kommer från viseringsfria länder, en grupp kommer med italienska arbetstillstånd och en tredje kommer med polska D-viseringar. Inte heller gränspolisen antyder att arbetskraftsinvandring skulle vara en omfattande väg in – för andra syften än just att arbeta. Klein nämner själv terroristen Rakhmat Akilov, även om han inte var arbetskraftsinvandrare.

Det finns inte heller några skäl att tro att arbetskraftsinvandring skulle pressa några löner. För att få arbetstillstånd måste man ha kollektivavtalsenliga löner och villkor.

Skuggsamhället måste motverkas. Men arbetskraftsinvandringen är inte orsaken till fusk på arbetsmarknaden – och att stoppa den är inte lösningen.

Argumenten mot den öppna arbetskraftsinvandringen håller inte för närmare granskning. Om man bygger sitt motstånd mot arbetskraftsinvandring på övertolkningar, föråldrade siffror och rena myter är det förmodligen snarare invandring än skuggsamhället man vill stoppa.

Caspian Rehbinder, Timbro

2 kommentarer till “Det finns inget omfattande missbruk

  • Det finns inget omfattande missbruk skriver du, det är säkert rätt. Men problemet med att ändra lagstiftning och inte öka tillsynen gör att en massa oseriösa arbetsgivare utnyttjar situationen. Om man varit med ett tag så blir lärdomen,
    en förändring av balansen på arbetsmarknaden måste utredas ordentligt. Så har inte skett i de här fallet, därför står vi här med en massa avarter och fusk.

  • Att Caspian lever och representerar en organisation som står för otrygghet och orättvisor är uppenbart. Timbro i sig är en kapitalistisk organisation som går företagens ärenden till mötes fullt ut. Och naturligtvis ter sig det helt naturligt att blunda för den verklighet och problem som uppstår i den ”osynliga handens” markandskapitalistiska syn på våra medmänniskor. I denna sanning ligger också då utnyttjandet inom arbetsliv av våra medmänniskor som har flytt från krig, diktaturer mm.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 37 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Myndigheterna måste samarbeta redan på arbetsplatsbesöken”

2 juli, 2018

Debatt Om samhället ska komma till rätta med arbetslivskriminaliteten måste alla berörda myndigheter jobba tillsammans redan från arbetsplatsbesöken – och det finns fungerande exempel. Det skriver Hans Åkerlund, som jobbar för byggbranschens samverkan i Stockholm.

Om skribenten

Hans Åkerlund är chef för BI Gotland, och ansvarig för BBIS, Byggbranschen i samverkan i Stockholm.

Regeringen har gett Arbetsmiljöverket uppdraget att tillsammans med övriga myndigheter samverka vid oannonserade arbetsplatsbesök. Arbetsmiljöverket bevakar regelverken som gäller arbetsmiljö, skydd, och hälsa, registreringen av utstationerade arbetstagare, och projektet Osund konkurrens, som är ett regeringsuppdrag. Det går ut på att tillsammans med övriga myndigheter oannonserat besöka byggarbetsplatser.

Skatteverket skall möjliggöra för alla som arbetar i Sverige att betala skatt. Har även ansvaret för att kontrollera skatteförfarandelagens krav om personalliggare.

Gränspolisen kontrollerar gränspassager utifrån utlänningslagen. Har tillgång till individkontroll avseende arbetstillstånd och uppehållstillstånd.

Migrationsverket ansvarar för hantering av asylärenden, arbetstillstånd, uppehållstillstånd och så vidare.

Ekobrottsmyndigheten är den myndighet som ansvarar för att utreda och lagföra grov ekonomisk brottslighet. Har rutinerade utredare som snabbt känner igen oseriösa företagsupplägg.

Men Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket har tolkat det som att fysisk medverkan på byggarbetsplatsen inte är preciserat i regleringsbrev till myndigheten. Problemet är det är för sent  att i efterhand komma med sina behörigheter och kompetenser på möten med övriga myndigheterna.

Allas medverkan vid det fysiska besöket erfordras för att bli effektiva. Det tillägget till befintligt regleringsbrev bör omedelbart utfärdas av regeringen.

Elektroniska personalliggare – med vilken effekt?

Skatteverket har sedan januari 2016 ansvarat för att kontrollera lagkravet på elektroniska personalliggare. Syftet med lagen är att hitta oseriös arbetskraft. När felaktigheter konstateras så ska en fördjupad utredning ske som leder till problem för de oseriösa företagen. Vad vi sett och kunnat konstatera, så är det seriösa företag med anställda som fått kontrollavgifter för att deras trotjänare missat att logga in eller ut. Lagen möjliggör detta för Skatteverket, men det var inte lagstiftarnas tanke med lagen. Den fråga man ställer sig är om Skatteverkets kontrollanter har tillräcklig utbildning för att se när ett ”slipat” företag har oseriös arbetskraft.

Man skulle åtminstone önska att i samband med besöket så kontrollerades även efterlevnaden av Utlänningslagens paragraf 5, paragraf  12 och paragraf 12a, som slår fast att det är sanktionsbelagt och även kan medföra fängelse om person utan arbetstillstånd och eller uppehållstillstånd arbetar.

Det spelar ingen roll att ett samordningsnummer kan uppvisas. Men en sådan kontroll kan endast gränspolisen och Migrationsverket utföra.

Problembilden med handlingar är de olika modeller som används. De kan delas in i:

Kapad identitet och identitetsintrång: Att få identiteten kapad innebär att en bedragare använder sig av stulna personuppgifter och undertecknar dokument i dennes namn, med syfte att begå ytterligare brottsliga gärningar.

Look-a-like: En person som uppvisar en id-handling som inte är utfärdad åt personen som anmäler invandring till Sverige. Id-handlingen är antingen överlåten/lånad eller stulen.

Falsk identitet (FID) och falsk identitet utan personnummer: En person har vid anmälan om invandring fått ellr försökt få namn, födelsetid och medborgarskap registrerat i folkbokföringsdatabasen som inte är riktiga och har använt en id-handling som är manipulerad/förfalskad, för att styrka dessa oriktiga uppgifter.

Utnyttjad identitet: En person som uppvisar en id-handling som är utfärdad åt personen som anmäler invandring till Sverige, men som i verkligheten används av en annan person

Månadsvis redovisning av skatter och avgifter – en regel med många undantag

2019 börjar den nya lagen om månadsvis redovisning av skatter och avgifter att gälla för alla företag. Kommer det att lösa problemet med oseriös verksamhet? Svaret är nej. För närvarande ökar andelen företag som anser att de uppfyller EU:s undantagsregler för att slippa beskattning i Sverige.

När ett företag sköter sina skatter i annat land än utförarlandet (Sverige) så är kontrollmöjligheten obefintlig. Likadant är det med enskilda näringsidkare och enmansföretag från andra länder. Det är även vanligt att man redovisar skatt och avgifter för exempelvis 20 personer, men arbetar med mycket mer personal. Kan man utreda och lagföra bort problemet?

2017 arbetade Ekobrottsmyndigheten med ett stort fall. Man använde 5–15 personer i cirka 10 månader innan åtal kunde väckas. Därutöver hade man viss tur med bevismaterial, och brott kunde styrkas.

En förutsättning är att om det är ett företag från annat land, så måste entreprenaden pågå när åtal väcks. Annars har alla pengar och personer försvunnit. Det är även så att det endast är det svarta företaget som råkar illa ut, inte den eller de som köpt entreprenaden.

Vad lär vi oss av det? Man kan inte åtala bort problemet med oseriös arbetskraft.

Så hur löser vi problemet?

Majoriteten av all oseriös verksamhet inom byggbranschen bygger på en otydlighet mellan vilket företag som erhållit entreprenaden samt vem som utför densamme. De företag som har för avsikt att bedriva oseriös verksamhet låter alltid ett företag utan anmärkningar vad gäller skatter, avgifter och skulder och så vidare stå för anbudet. När sedan arbetet påbörjas finns olika alternativ, men alla bygger på att utförarna inte har ”synlig” lön från det företag som har entreprenaden.

Detta konstaterades redan 2008 av Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Stockholms Byggmästareförening och Byggnads.

I samverkan med Nacka kommun utarbetades ett system där betalningsskyldighet för utfört arbete inte inträder förens även skatter och avgifter för utförarna på objektet är kontrollerat och godkänt. Om företaget ansåg sig ha rätten att sköta sina skatter och avgifter i annat land, fick man redovisa det från hemlandets skatteverk till skatteverket i Sverige på individnivå. För att inte bryta mot PUL (modellen bryter inte heller mot GDPR) så fick SKV informera beställaren om antal fel som medförde avdrag 25 tusen per fel och månad.

Systemet tillämpades i Nacka i 5 år, Göteborg i ett år och Luleå i ett år.

2016 lovade GD på Skatteverket att systemet ånyo skulle kunna tillämpas så snart som möjligt. Det är för mig förvånande att andra tjänstemän på SKV numera säger att man inte har resurser och säger nej till modellen.

Systemet är den mest verkningsfulla modell som för närvarande finns och de företag som arbetade i Nacka var innan rädda för ökad administration, men kunde konstatera att så inte var fallet.

Hans Åkerlund
Chef BI Gotland, ansvarig för BBIS, Byggbranschen i samverkan i Stockholm

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 38 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Så skyddar du dig mot asbest

19 juni, 2018

Asbetsanering ska ske under hård kontroll – men inte sällan görs den i vanliga arbetskläder. DA har gjort en film som visar riskerna med asbest och hur man bäst skyddar sig.

Vi visade i vår stora granskning i går hur asbest fortsätter att vara en hälsofara i Sverige, flera decennier efter totalförbudet mot det cancerogena ämnet. I fjol gjordes mer än 23 000 asbestrivningar i Sverige

Och det är ofta utländska arbetare med låga löner och utan skyddsnät som utsätts för fara, bakom detta ligger ekonomiska kalkyler. Det är dyrt att jobba säkert med asbest. Risken för upptäckt har samtidigt minskat eftersom Arbetsmiljöverket har dragit ner sina inspektioner rejält.

 

Klicka för större bild. Foto: David Lundmark
Farligt vid rivning
  • Asbest tål hög värme, skyddar mot brand och dämpar buller.
  • Asbest finns inbyggt i branddörrar, stålkonstruktioner, rör, värmepannor, ventilationsanläggningar, golv, väggar, färger, plaster, fix och fog till kakel, i soprum, bakom elskåp, under fönsterbänkar, i fönsterkitt och fasadplattor.
  • Materialet är vanligt framför allt i byggnader från 50-, 60- och 70-talen.
  • Först när man river, borrar, bearbetar kapar eller slipar blir asbest farligt. Då frigörs de sylvassa fibrerna.
400 000

ton asbest finns kvar i svenska byggnader.
Materialet totalförbjöds i Sverige 1982.

23 545

asbestrivningar rapporterades förra året.

29

sanktionsavgifter dömdes ut i fjol då rivningen inte gick till på rätt sätt. Antalet kontroller har minskat kraftigt.

Sju sjukdomar av asbest

Asbestos. Minskad lungvolym, hosta och andnöd.
Asbestpleurit. Vatten i lungsäcken, minskad lungvolym.
KOL. Försämrad lungfunktion, slemhosta, syrebrist.
Plack. Förkalkad och förtjockad lungsäck, hjärtsäck, ibland bukhinna.
Lungcancer. Olika typer, efter 15–20 år, rökare extra drabbade.
Mesoteliom. Lungsäckscancer, aggressiv, leder oftast till döden inom ett år efter diagnos.
Tjocktarmscancer. Vanligare bland asbestexponerade.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 39 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Laglöst arbetsliv är livsfarligt

18 juni, 2018

Skrivet av

Helle Klein, chefredaktör.

Arbetslivsbrott Den borgerliga regeringen luckrade upp reglerna för arbetskraftsinvandring. Fram växte skuggsamhället.

Läs också: Laglöst arbete mitt bland barnen

Det rivs och renoveras runtom i Sverige. Byggboomen är ett faktum, ett tecken på en blomstrande högkonjunktur. Men det finns en svartare baksida. Det handlar om oseriösa företag, långa underleverantörskedjor, usla arbetsmiljöer och ett omänskligt utnyttjande av fattig utländsk arbetskraft.

Terroristen Akilov var en av dessa som levde i en undre värld och försörjde sig som asbestsanerare. Han var en figur ur ett skuggsamhälle som myndigheterna alltför länge har haft dålig koll på.

DA har granskat detta laglösa arbetsliv där kriminella nätverk tar över på de seriösa företagens bekostnad och där livsfarliga byggprojekt sker utan skydd för arbetare och omgivning.

Över 23 000 asbestrivningar rapporterades förra året. Asbest totalförbjöds 1982. Husen från 1950-, 60- och 70-talen innehåller ofta det hälsofarliga materialet. Det är dessa hus som i dag rivs eller renoveras av byggföretag som har dålig koll på arbetsmiljöföreskrifterna. Eller helt enkelt struntar i dem. Det blir billigast så.

Kommuner beställer renoveringar av skolor och prislappen får styra. Längst ned i entreprenörsleden finns saneringsfirmorna som låter rättslösa arbetare inandas asbestdamm som kan ge svåra lungsjukdomar. Samtidigt har skolbarn lektioner där dammet yr. Antalet asbestlarm på skolor och förskolor ökar men tyvärr finns det inte så många inspektörer med asbestkunskap kvar på Arbetsmiljöverket. Inspektörerna hinner inte göra tillsyn.

Skuggsamhället är en mörk sida av Sverige som få känner till. Men det har skapats genom politiska beslut. Den borgerliga regeringen luckrade upp reglerna för arbetskraftsinvandring. Det påstods handla om humanism men syftade egentligen till att skapa en låglönemarknad och applåderades av näringslivet.

Dessutom skar man ned på Arbetsmiljöverket och en mängd inspektörer sades upp. Detta sammantaget orsakade rena Vilda Västern på arbetsmarknaden. Ett farligt skuggsamhälle växte fram.

Den rödgröna regeringen har nu skärpt reglerna för arbetskraftsinvandring och dessutom ökat anslagen till Arbetsmiljöverket. Det är bra för det finns inget som helst humant i att låta fattiga utländska arbetare utnyttjas i slavliknande förhållanden. Fokus måste vara att bekämpa de oseriösa företagen, inte bara jaga de fattiga arbetarna. Arbetsmarknaden står på spel i valet i höst.

Skuggsamhället är skapat av politik och måste bekämpas med politik.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 40 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

”Vi har jättemycket att lära av Norge”

18 juni, 2018

Skrivet av

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) reagerar starkt på Dagens Arbetes granskning om asbestsanering på skolor.

– Det är för jävligt med asbest bland barn, säger hon.

När kommunerna renoverar skolor och andra byggnader blir det ofta långa kedjor av entreprenörer. Längst ner jobbar fattig utländsk arbetskraft, ibland utan skyddsutrustning.

– Den borgerliga regeringen har varit otroligt naiv och öppnade upp reglerna.  Det har gjort det lätt för företag att utnyttja människor. Samtidigt minskade man kontrollerna, säger Ylva Johansson.

Hon vill begränsa användningen av underentreprenörer i offentliga upphandlingar och tror att det är en väg framåt för att komma tillrätta med de här problemen.

– Stat och kommuner skulle kunna ställa krav på max två underentreprenörer. Man kan ha olika entreprenörer på bredden men inte i flera led.

Arbetsmarknadsministern vill ha ett mer robust id-system.

–  Vi måste få bättre koll på vilka som befinner sig på byggarbetsplatserna. Jag tror inte att vi kommer att kunna nå nollvisionen om dödsolyckor ifall vi inte förbättrar id-kontrollen.

Ylva Johansson konstaterar att grannländerna ligger före Sverige när det gäller att komma tillrätta med arbetslivskriminalitet.

– Vi har tittat jättemycket på Norge och har mycket att lära för att komma åt dem som utnyttjar människor och som fuskar med skatten.

Ett hinder är sekretessbestämmelserna mellan de svenska myndigheterna. Ylva Johansson vill bygga ut samarbetet mellan Arbetsmiljöverket, Polisen och Skatteverket.

– Vi kommer åt oseriösa arbetsgivare när myndigheterna arbetar gemensamt och gör tillslag. Nu har vi gjort en vändning för att stoppa arbetslivskriminalitet men det finns mer att göra

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 41 av 41 på temat DA granskar skuggsamhället

Besluten som skapade skugg­samhället

6 september, 2018

Skrivet av

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk.

2008 införde Alliansen och Miljöpartiet nya regler för att det skulle bli lättare att komma till Sverige och jobba.

Under de senaste åren har det varit byggboom och människor från fattiga länder har kommit hit. De finns längst ner i företagens entreprenörskedjor och har farliga jobb och låga löner.

Många saknar arbetstillstånd. När myndigheterna gör razzior tas de i förvar, för att utvisas. Arbetsgivarna kommer oftast undan.

Lämna ett svar till idioten Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *