Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet”

18 oktober, 2019

Skrivet av Caspian Rehbinder

DEBATT Ett öppet system för arbetskraftsinvandring medför stora värden för samhället. Problem uppstår, men kan lösas. Det går att bli av med badvattnet utan att kasta ut barnet, skriver Caspian Rehbinder, Timbro.

Om skribenten:

Caspian Rehbinder är programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på Timbro och är författare till rapporten Ohållbara argument mot arbetskraftsinvandring.

Reformen av arbetskraftsinvandringen 2008 flyttade bedömningen av arbetsgivares behov av att anställa från AMS till arbetsgivaren själv. Det var en välkommen uppgörelse med 40 år av nästan stängda dörrar för utländsk arbetskraft.

Det har på många sätt varit en framgångssaga. Fler högkvalificerade personer än någonsin kommer till Sverige. Matchningen mot arbetsmarknadens behov är bättre än någonsin. Intäkterna för samhället är tiotals miljarder.

”Om man vill skapa ett regelverk som så effektivt som möjligt ger förutsättningar för den invandring som arbetsmarknaden efterfrågar, ser Sveriges politik för arbetskraftsinvandring ut att vara ett föredöme”, skriver ekonomen Joakim Ruist i sin bok Global migration (2019).

Det har också bitvis varit allt annat än en framgångssaga. Efter införandet av det nya systemet utan myndighetsbaserad arbets­marknads­prövning riktade både internationella organ och fackliga organisationer regelefterlevnaden. Det fanns skenanställningar och löner långt under de utlovade. Reglerna för arbetskraftsinvandring beskrevs som lätta att missbruka. Efterkontroller och sanktioner saknades.

Hotell- och restaurangfacket skrev i sin rapport Till vilket pris som helst? (2012) om ett omfattande missbruk, människor som jobbar för långa arbetsdagar till för låga löner. Alla företag de granskade hade brister på någon punkt. LO släppte rapporten Fusk och utnyttjande (2013) och beskrev omfattande problem: ”Någon statistik över hur många arbetstillstånd som arbetsgivare fått pengar för att medverka i finns naturligtvis inte. Berättelser om betalning är dock så vanliga att vi slutat räkna för länge sedan.” Även OECD rekommenderade förbättrad kontroll av regelefterlevnaden.

Men problemen kunde lösas. Migrationsverket fick i uppdrag att motverka skenanställningar och missbruk, och började under sommaren 2011 att tillämpa skärpta utredningskrav för vissa branscher. I januari 2012 skärptes krav på dokumentation och förhandsprövning för bland annat hotell och restaurang, jordbruk och bygg. Parterna löste problemen i bärskogarna. Och 2014, strax innan riksdagsvalet, trädde lagstiftning som gav ytterligare muskler till Migrationsverket i kraft.

Nu ligger problem för handen igen. Fusk med arbetsvillkor, löner och arbetstider har avslöjats. I en stor myndighetsgemensam rapport lyfts svartarbete och utnyttjande av utländsk arbetskraft upp som viktiga problem att lösa. Skuggsamhället växer. Det här är problem som måste lösas, och kan lösas. Men huvudlösa och ogenomtänkta åtgärder riskerar att göra större skada än nytta.

1. Ett system kan vårdas. Redan i Fusk och utnyttjande konstaterade LO att skärpningarna hade haft effekt, och både regeringen, Migrationsverket och efterföljande utredningar har visat samma sak. Det är inte konstigare än i andra system – om det fuskas med bidrag, skatter eller andra regler kan kontrollerna skärpas, snarare än att hela lagar måste rivas upp. Det är oseriöst att bidra till en historieskrivning där skärpta kontroller inte kommit på plats och där inga problem har lösts förut. Det går att bli av med badvattnet utan att kasta ut barnet.

2. Angrip rätt problem. Skuggsamhällets rötter klumpas ofta ihop i debatten. Men asylsökande som stannat efter avslag eller EU-medborgare eller svartarbetande svenska medborgare, påverkas förstås inte av förändrade regler för arbetskraftsinvandring. Och den legala arbetskraftsinvandringens roll i skuggsamhället är mycket liten.

3. Hitta rätt lösningar. Det är för lätt att förfalska arbetstillstånd, så man bör göra det svårare genom att underlätta verifiering av ett arbetstillstånd. Vägen till Sverige för anhöriga till arbetskraftsinvandrare är för öppen, så man bör skärpa försörjningskraven. Informationsdelningen mellan myndigheter måste förbättras. Det är tre av flera konkreta åtgärder som träffar målet, och som illustrerar att både problem och lösningar ligger bortom reglerna för arbetskraftsinvandring.

4. Glöm inte arbetskraftsinvandringens värden. Arbetskraftsinvandringen bidrar med tolv miljarder kronor årligen i skatteintäkter. Det är mer än hela utgiftsområdet för miljö och klimat. OECD har också visat att Sverige bland annat har migrationssystemet att tacka för att vi är ett attraktivt land för högkvalificerad arbetskraft. Tidigare studier har också visat att företag som anställer arbetskraftsinvandrare växer mer de annars hade gjort. Kort sagt – att slå hårt mot arbetskraftsinvandringen riskerar att göra stor skada.

Det senaste decenniet har visat att ett öppet system för arbetskraftsinvandring medför stora värden för samhället. Det har också visat att problem uppstår, men att de problemen kan lösas. De lärdomarna borde vägleda oss även nu. Det ligger i allas intresse att systemet motverkar missbruk, men det uppnår vi bäst genom att justera regler än genom att kasta ut barnet med badvattnet.

Caspian Rehbinder, programansvarig arbetsmarknad, Timbro

En kommentar till “Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet

  • I ett läge där det förekommer arbetslöshet – i dagens Sverige så kallad jämviktsarbetslöshet, framreglerad av Riksbanken – innebär varje ökning av antalet inkomstbehövande innevånare dvs. arbetarklassen att (jämvikts-)arbetslösheten bibehålls på samma nivå. Eller ökas. Dvs. om inte antalet arbetstillfällen ökar fortare än antalet individer i arbetarklassen.
    Jämviktsarbetslösheten tillsammans med de olika statliga modellerna för lönediskriminering, Aktivitetsgarantin, Fas 3 etc. har ställt facket åt sidan på ett synnerligen effektivt sätt. Det går inte längre att hävda lika lön för lika arbete, eller för den delen det fackliga löftet som bindande för alla på den svenska arbetsmarknaden. Detta är en av orsakerna till de ökade möjligheterna att utnyttja utländsk arbetskraft på sämre villkor än enligt kollektivavtal. Och till att minska det fackliga inflytandet både när det gäller löner och övriga villkor. Resultatet är enklast att redovisa i rena inkomstsiffror och detta görs också årligen i Regeringens Inkomstspridningspolitiska redovisning, en del av vårpropositionen. Den utveckling som illustreras i Diagram
    2.1 Förändring av ekonomisk standard 1995–2017 i olika delar av inkomstfördelningen på adressen https://www.regeringen.se/496a27/contentassets/7e43505978e44ca988d3c57cd99d24b5/fordelningspolitisk-redogorelse.pdf kan till avsevärd del förklaras med hjälp av jämviktsarbetslösheten och arbetskraftsimporten.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.