Det våras för välfärden!

Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

I betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

Industrin och klimatet

Trots tjocka lager kläder är det näst intill oundvikligt att bli täckt av kol precis överallt. Foto: David Lundmark
Det är skiftbyte i San Nicolás-gruvan efter nästan åtta timmar under jorden. För arbetarnas egen säkerhet dröjer det en timme innan nästa skift får åka ner. Foto: David Lundmark
Många mer moderna gruvor fick stänga ner i stället för San Nicolás som har rullbandstransport till kolkraftverket La Pereda. Foto: David Lundmark
Fram till 2021 kommer 160 000 ton kol att brytas årligen från San Nicolás-gruvan. Då planeras Spaniens sista kolkraftverk att gå i graven. Foto: David Lundmark

Kolarbetarna slipper ta smällen i Spanien

Nedlagda gruvor. Vem ska betala notan när industrin måste bli renare?
Inte arbetarna, tycker spanska regeringen, som storsatsar på dem som förlorar jobben.

Asturien

  • En av Spaniens 17 regioner. Till ytan ungefär lika stort som Skåne.
  • Strax över 1 miljon invånare (hela Spanien knappt 47 miljoner).
  • Kol har brutits i Asturien sedan 1700-talet och 5 000 kilometer långa tunnelgångar finns i regionen. Det är mer än tre Sverige på höjden.
  • 100 000 människor, minst, anställdes i kolgruvorna under storhetstiden på 50-talet.
  • 5 000 asturiska gruvarbetare beräknas ha mist livet på sina jobb.

Den gamla ingången ner till San Nicolás-gruvan i hjärtat av Asturien i norra Spanien har växt igen. Återtagits av den lövskog som omgärdar gruvområdet. Klockan är tolv på förmiddagen när gruvlaven ner till den nya ingången vaknar till liv igen. En 30 meter hög stålkonstruktion som höjer sig över träden ska lyfta hem arbetarna från under jordytan.

Moisés. Foto: David Lundmark

Hissen stannar och ut väller ett fyrtiotal män. Täckta av tjocka lager kol går de i all hast in i omklädningsrummen.

Det är skiftbyte i Spaniens allra sista kolgruva.

– Ingen dag är den andra lik där nere, jag älskar verkligen mitt jobb, berättar Moisés.

Han tar av pannlampan från hjälmen och hänger den på plats nummer 125 på den elektroniska tavlan. GPS-systemet i lampan skickar en signal till kontrollrummet. Moisés Blanco Martinez har kommit tillbaka oskadd nedifrån gruvan. Och ytterligare ett dagsverke är avklarat.

Moisés kom till San Nicolás för sex år sedan när den förra gruvan han arbetade i fick stänga igen. Många av hans nuvarande kollegor har gjort samma resa. De tillhör de runt tusen kolgruvarbetarna som finns kvar.

Ett politiskt dilemma

Kolens tid är förbi i Spanien. Finanskrisen 2008 och konkurrens utifrån har de senaste decennierna slagit hårt mot den spanska kolindustrin. Men en ny lag från EU-kommissionen gav nådastöten. Den innebär att det inte längre är tillåtet att ge statligt stöd till kolgruvor som går med förlust.

För de regerande spanska socialdemokraterna PSOE uppstod ett dilemma. Partiet har kampanjat  för klimatet som en av vår tids viktigaste frågor.

Samtidigt försvinner nu jobben i de regioner som varit beroende av kolet. Samma regioner där de har sitt starkaste väljarstöd.

Vem ska betala notan när industrin måste ställa om? Spanien tror sig ha funnit svaret. Den ”rättvisa övergången” förhandlades fram mellan den spanska regeringen, facken och arbetsgivarna. Över 250 miljoner euro har öronmärkts av den spanska staten till en ”rättvis övergång och hållbar utveckling för kolregionerna”. Handlingsplanen gäller under de tre kommande åren och innebär:

  • Generösa pensionsvillkor.
  • Skälig kompensation för dem som förlorar jobbet.
  • Nya gröna arbetstillfällen.
Drönarvy över återställningen av marken vid Figaredo-gruvan.

Den spanska staten har avsatt 20 miljoner euro för att hjälpa till med återställningen av jorden vid gamla gruvor, som här i Figaredo. Foto: David Lundmark

 Nu ska berget återställas  

Cristian. Foto: David Lundmark

Grävmaskinen är fast i leran efter gårdagens regn. Uppe på höjden utanför staden Mieres del camino, i hjärtat av Asturien, står Cristian och tittar på när hans kollegor försöker få loss den tunga maskinen ur den svarta gyttjan. ”Kanske skulle det funka att kila fast några plankor undertill?” Cristian tänker högt. Hans erfarenhet av att jobba med grävmaskiner och andra tunga fordon är knapp. Tidigare har han jobbat med att bryta kol.

Cristian är uppvuxen i Asturien. Regionen som har fostrat flera generationer av sottäckta och stolta kolgruvearbetare.

I dag jobbar han i stället med att återställa naturen efter det gamla dagbrottet. Ett projekt finansierat av Spaniens nya handlingsplan.

När Cristian fick chansen att jobba med återställningen av berget efter en gammal gruva utanför Mieres tog han den direkt.

– Här ute är framtiden ljusare, säger han.

Spillhögarna från den gamla Figaredo-gruvan som låg här har länge utgjort en fara för invånarna som bor runt om kullen. Etappvis har man återställt dagbrottet och forslat bort kolspill. Cristian pekar mot en lummig del av kullen.

– Där var det kolsvart förut. Nu är det grönt igen.

Kol var under flera sekel Spaniens enda egen­producerade energikälla. Asturien blev hela landets motor. Foto: David Lundmark

De är nio som jobbar med återställningen. Samtliga har jobbat i gruvor innan. Och få av dem har relevant utbildning för de nya arbetsuppgifterna.

När Cristian anslöt sig till gruppen fick han sitta med och lära sig av mer erfarna kollegor.

Gräva och lasta spillhögar. Köra upp och ner för berget flera gånger om dagen. Plantera växter och träd. Arbetssysslorna är många.

Men på ett år har Cristian gjort sig så pass värdefull att det är på tal att han ska få ett större ansvar.

Rúben. Foto: David Lundmark

Rúben har arbetslett återställningen sedan den började för fem år sedan. Han har sett hur grönskan återvänt till det berg som under barndomen var en plats för kolexploatering. Snart går han i förtidspension.

Han väntar sitt första barn nu till hösten. Då kommer han med sina 48 år fyllda redan vara pensionerad. Rúben har därför planerat att ta sin pappa och gravida fru till mynningen av den gruva som han jobbat i för att ta en bild.

– Hon kommer aldrig få se mig arbeta, jag vill på något sätt visa för henne vad vi gjorde. Var hon kommer ifrån, säger Rúben.

Cristian blickar ut över bergen. Arbetet med återställningen av Figaredo-gruvan har gått så pass bra att det nu planeras på flera ställen runt om Mieres. Troligen blir de flera arbetslag i framtiden. Sakta men säkert kommer Asturiens kullar att återställas.

Cristian minns tillbaka till när han var barn. Pappa brukade ta med honom och fiska i Caudal-floden. ”Vi kom hem kolsvarta ända upp till knäna”, berättar han. I dag rinner floden klart, och är ett fint promenadstråk.

En klunga sportcyklister blåser förbi. De lummiga bergen som omringar staden är en dröm för dem som gillar vandring och cykling. Turister har faktiskt börjat leta sig hit till Asturien, men inte alls i samma utsträckning som till grannregionen Baskien. Just nu restaureras de 20-tals ”castilletes”, gruvlavar, som finns i och runt staden Mieres. Förhoppningen är att det ska bli ett turistmål.

 ”Varför måste vi lägga ner?”

Runt om San Nicolás-gruvan vittnar minnesstenar om gruvans 140-åriga historia. Hyllningar till de kamrater som strejkat mot diktaturen. Och till de som mist livet inuti gruvan. Snart kommer också San Nicolás höra till det förflutna.

– När folk började ta klimatkrisen på allvar blev vi en enkel måltavla, konstaterar Moisés uppgivet. Han har sett hur jobben har försvunnit i en rasande takt.

San Nicolás har med hjälp av den spanska staten fått tillåtelse att bryta kol fram till 2021. Detta för att företaget ska kunna genomföra sin plan att förtidspensionera 500 arbetare, ungefär 55 procent av nuvarande arbetskraft. Policyn är att ingen som jobbar på företaget ska avskedas.

– Varför måste vi lägga ner? undrar Moisés.

Han nämner Tyskland och Polen, som exempel på länder som fortsätter bryta kol. Att textilindustrin minsann är en lika stor utsläppare. Och att Spanien i slutändan ändå kommer att behöva importera el från kolkraft av Marocko.

Men klimatkrisen då? frågar jag.

Den ska man ta på allvar, tycker Moisés.

– Men man kan investera i koldioxidfångare till kraftverken i stället, eller börja någon annanstans, säger han.

Var då? undrar jag.

– Det är politik, och det har jag gett upp för länge sedan, säger Moisés.

Som anställd är Moisés garanterad en anställning tills han får gå i förtidspension. Han drömmer om att ha egna barn någon dag. Men just nu ser han ingen framtid för dem här i Asturien.

Byn Cerredo

Cerredo ligger i de kantabriska bergen som formar en naturlig gräns mot en av Spaniens andra stora gruvregion, León. Ungefär 70 procent av landets kol finns i bergskedjan som i dag är ett populärt turistmål för skidåkare och vandrare. Foto: David Lundmark

Privata gruvarbetare utan lön 

Fågelbo i hjälm

En hjälm hänger kvar i gruvan i Cerredo. Där har en fågel byggt sitt bo. Foto: David Lundmark

En fågel har byggt sitt bo i en av hjälmarna som hänger kvar. Golvet i det gamla omklädningsrummet är täckt av glassplitter och cigarettfimpar. Emilio visar att någon stulit kablar ur väggen. ”Koppar” konstaterar han. Emilio jobbar för det privata gruvbolaget Mineria astur leonesa.

– Kolgruvor i europeisk toppklass, menar han.

I 24 år har Emilio jobbat med att bryta kol i gruvorna runt omkring byn Cerredo elva mil sydväst om Mieres där han bor. Men sedan ett och ett halvt år tillbaka är gruvorna stängda. Lika länge har Emilio fortsatt jobba på företaget utan att få någon lön. Mineria astur leonesa är under likvidation.

Emilio. Foto: David Lundmark

I stället för att bryta kol patrullerar han företagets ägor fem dagar i veckan. Hoppet om en retroaktiv lön har han gett upp för länge sedan. I stället räknar han dagarna tills han kan gå i förtidspension.

Emilio har gjort i ordning alla papper. Enligt egen beräkning ska han kunna lämna jobbet under hösten. Men reglerna för pensionsvillkoren är snåriga. Vissa arbetsuppgifter i gruvan väger tyngre än andra.

Ingen lön i mer än ett år. Ändå ser Emilio sig själv som tursam. Familjen har kunnat leva på sparade pengar. Och de gånger det behövts, har han kunnat låna pengar av sin mamma. Snart kan han gå i pension.

Gruvarbetare i den privata sektorn har drabbats hårdast av omställningen. När gruvorna stängde blev 900 arbetare i den privata sektorn plötsligt utan jobb. Det dröjde fram till mars i år innan den spanska statens plan för akuta åtgärder sattes i verket.

Men nu har staten gett privatanställda gruvarbetare en arbetslöshetsersättning under två år.

Några hundra meter bort från gruvbolagets huvudkontor i Cerredo står några lägenhetshus vars modernistiska stil sticker ut bland de lantliga stenhusen i byn. Lägenheterna står för det mesta tomma. En farbror som är ute och rastar hunden, och barnskrik ur ett öppet fönster är det enda som vittnar om liv.

De byggdes av företaget för bara några år sedan, då var det runt 2 000 som bodde i Cerredo. I dag är det knappt 500. Det finns knappt tillräckligt med elever kvar för att hålla skolan öppen. När gruvjobben försvann, så försvann också inkomsterna som höll i gång den lokala ekonomin.

Nu hoppas befolkningen på de nya gröna näringarna.

Ett företag har visat intresse för att anlägga en solcellspark i det gamla dagbrottet. Om det blir verklighet är gruvarbetarna garanterade förtur till de nya jobben.

Barredogruvan

Den nedlagda Barredo-gruvan har blivit ett kraftverk som ger värme åt sjukhuset och universitetet i närheten. Foto: David Lundmark

Gruvan blev ett värmeverk 

Rafael. Foto: David Lundmark

Redan på nittiotalet övergavs den gamla Barredo-gruvan. Vid infarten till Mieres tornar sig gruvlaven upp över staden. Den är sedan länge översvämmad.

– Vattnet värms upp av jorden där nere, det vore dumt att inte använda sig av all den energin, säger Rafael.

Han är en av en handfull gruvarbetare som fått möjligheten att ombilda sig för att jobba i det geotermiska kraftverket.

Rafael visar oss runt de nyligen omgjorda lokalerna. I dag kommer vattnet nere i gruvan till användning i ett bergvärmenätverk som gruvbolaget, med hjälp av EU-bidrag, har byggt. Ibland stannar Rafael upp i sin presentation, för att se om vi verkligen förstår hur värmeväxlaren framför oss fungerar.

Än så länge används kraftverket för att värma det intillliggande sjukhuset och universitetet.

Men snart ska även 250 bostäder kopplas in i kretsloppet. Ett koncept som lockat till sig intressenter utifrån.

– En del journalister såklart, men mest representanter från andra länder som är intresserade av att se det vi gör, berättar Rafael.

Ett företag från Colombia är tvärsäkra på att det finns rejäla pengar att tjäna. Om kraftverket visar positiva resultat, för både företaget och samhället, så tror Rafael att gruvan inte kommer förbli den enda av sitt slag.

När värmen blir både billigare och renare kan kanske kolgruvorna i Asturien och i övriga Spanien än en gång komma folket till användning.


”Jag skulle aldrig fått jobba i gruvan för min pappa”

Nicanor. Foto: David Lundmark

Nicanor, 95 år, berättar att hans pappa Manuel miste livet i ett gruvras 1935. Familjen förlorade sin enda inkomstkälla och den då 11-åriga ­Nicanor fick börja jobba i Figaredo-gruvan. Trots att den lagliga arbetsåldern då var 12 år.

”Jag skulle aldrig ha fått jobba i gruvan för min pappa”, berättar Nicanor. ”Han sa att har man en gång börjat så är man fast där för allltid. Han visste inte hur rätt han hade.”

I gruvorna lärde han sig bli maskinist. Där fick han kamrater för livet, men han behövde också bära sorgen över att tvingas lämna kamrater kvar i berget.

Inifrån gruvorna kunde han se hur viktig kolindustrin kom att bli för den lilla regionen i norr, och för hela landet.

Nicanor var facklig i en tid då det var direkt livsfarligt. Han bevittnade Franco-regimens uppgång men också den gnista av uppror som tändes i Asturien som senare spreds sig till resten av landet.

Nicanor blev kvar i gruvorna fram till pensionen. I dag bor han vid foten av Figaredo-berget och jobbar med maskiner i den egna verkstaden. Varje dag besöker han det gamla vattenhålet som gruvarbetarna brukade hänga i efter sina jobbpass. Det är med stor sorg han ser hur kolen, regionens identitet, lämnar Asturien. Men Nicanor väljer att envist gå mot strömmen.

”Det gömmer sig enorma rikedomar under marken här. När Spanien än en gång behöver oss, kommer vi än en gång resa oss för att bli industrins motor”, säger han.

Läs mer: Internationellt


rb@da.se

1Kommentarer

Sebastian:

Otroligt fint reportage och magiska bilder, vilka porträtt alltså.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Drönarbild över marken som förbereds för bygget av Northvoltfabriken

Vägen till en ny bilindustri

OmvandlingenI elbilssamhället är det de nya företagen som driver utvecklingen. Men vad händer med de tusentals anställda som är beroende av den gamla förbränningsmotorn?

Gustav Gustafsson med stor pappersrulle

Jakten på en fossilfri chipspåse

Plastens rykte har störtdykt. Suget efter förnybart material ökar och sätter press på förpackningsföretagen. OptiPack i Sunne satsar för att vara med i omställningen.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

GÄSTKRÖNIKASka vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

3

”S och LO måste enas om en grön politik”

DEBATTMiljoner demonstrerade för klimatet förra fredagen. Kampen för kommande generationers klimaträttvisa börjar allt mer likna arbetarrörelsens krav på demokrati, jämlikhet och ekonomisk rättvisa för hundra år sedan, skriver företrädare för S-föreningen Reformisterna.

1

”Skogsbruket har en nyckelroll i klimatomställningen”

DEBATT Ett ökat brukande av skogen gynnar klimatet och gör klimatomställningen mer rättvis då det ger försörjning och framtidstro till glesbygden, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

”En klimatstrejk riktar kraven åt rätt håll”

DEBATTEn generalstrejk för klimatet riktar kraven gentemot politikerna – till skillnad från exempelvis bensinskatt, som mest drabbar vanliga arbetare utan att ge några långsiktiga lösningar, skriver medlemmarna i verkstadsklubben på RZ Zam Parts, i Karlstad

”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”

DEBATT”Ska vi som tvingas resa längst, med de sämst betalda yrkena, stå för allt?” Carl Hällströmer, brevbärare och deltagare i Bensinupproret, svarar Kennet Bergqvist om bensinpriser och nedmontering av samhällsservice i glesbygd.

2

”Bensin­upproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

24

”Självklart att industrin är en del av lösningen”

DebattVi talar ofta om hur viktig industrin är för välfärden, men mer sällan om hur viktig industrin är för att rädda klimatet. Men för det behövs politikernas stöd, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”Det behövs en tydlig politik”

DebattSverige är väl rustat att bli fossilfritt till 2045. Men för att nå dit får inte de som drabbas av omvandlingen lämnas skyddslösa. Det behövs tydlig politik, skriver Svante Axelsson, nationell samordnare för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.

1

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

KRÖNIKANu måste vi i den internationella fackföreningsrörelsen stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

1

”Fackens roll avgörande för en rättvis framtid”

DebattHur kan vi undvika att arbetstagarna får betala priset när utsläppen ska minska? Ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet måste bindas samman, skriver Sofia Östmark, kanslichef på Union to union.

2

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: Adam Daver

En sista vända med svarven

ÖgonblicketKlockan är 13.41 på Xylem Emmaboda

Knarket i industrin

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

Måste jag kissa när andra ser på?

Koll påDrogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten? Vad är du skyldig att göra – och vad händer om någon testar positivt?

5

”Jag vill försöka vara drogfri”

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

1

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Läs de anställdas berättelser om hur de knarkat på jobbet.

2

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor.

SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

I 31 år har det varit olagligt att använda droger i Sverige. Men effekterna av lagen blev inte vad man önskade. Nu vill Sveriges Kommuner och Regioner att lagen utreds igen.

1

Ny föreskrift sågas: ”Fler uppsägningar att vänta”

Nu kan det bli svårare att få rehabilitering för alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar, menar fackliga företrädare. En ny föreskrift från Arbetsmiljöverket sågas.

Polisen om knarket innanför industri­grindarna

Arbetsgivarens tillstånd är inte tillräckligt för att polisen ska kunna bekämpa droger inne på arbetsplatser. Klas Johansson, regionchef för polisregion Väst, svarar på DA:s frågor om knarket i industrin.

”Jag var ständigt rädd för att åka på ett drogtest”

Vägen tillbakaChristoffer fick ett ultimatum: Behandlingshem eller sparken. SSAB hade fått nog av hans knarkande. Men redan när Christoffer packade väskan tänkte han på att bli hög igen.

”Arbetsgivaren ska ha ansvaret för drogrehabilite­ringen”

DEBATTLagen säger att arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för ”Alkohol och andra berusningsmedel”. Vi vill att rutiner för rehabilitering även ska omfatta narkotikamissbruk, skriver IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

1

Sålde knark via företagets mobil

Langare använde företagets mobil för att sälja knark. Trots att företaget tidigare flaggat för drogrelaterade problem inledde polisen ingen förundersökning.

Gasutsläppet höll på att ta Claes liv

GasutsläppSkyddsmasken hjälpte inte. Claes Karlsson fick ingen luft och sprang för sitt liv. – Jag tänkte bara bort, bort, bort, säger han.

Så får du rätt pengar

Koll på Sedan 2013 har de flesta industriarbetare delpension. Du ska få extra inbetalning till tjänstepensionen. Men alla arbetsgivare betalar inte, och det är bara du som kan kolla att det blir rätt. Vi hjälper dig!

MBL får liv i poesin

Ombudsmannen Tomas Lundmark vet vad som rimmar på bemanningsanställd. Nu bokdebuterar han med en samling dikter om arbetet. Alla på rim såklart.

Avtal 2020

Pappers avtalskrav: ”Vår bransch tål fyra procent”

Fyraprocentiga löneökningar, utökad ATK och högre delpension. Det är några krav som Pappers lämnade över till Industriarbetsgivarna under fredagen.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

3

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

PERSPEKTIVArbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

GS: Arbetstiden måste bli mer förutsägbar

Flexibilitet eller förutsägbarhet. Det är makten över arbetstiden som blir den heta frågan i GS-fackets förhandlingar.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

4

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

PerspektivVi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

1

Guds hus byter roll

BildreportagetPrecis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Striden om arbetsrätten

Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv och Torbjörn Johansson på LO

Överens om fortsatta Las-förhandlingar

Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.

5

Kommer mitt jobb att bli mindre tryggt nu?

Kris inom LO, anklagelser om svek och lögner. När facket förhandlar med arbetsgivarna om anställningstryggheten har det väckt ilska och rädsla. Men vad handlar förhandlingarna om? DA guidar dig.

”Vi borde vara mer öppet kritiska till S”

REPLIK | LASDet handlar inte så mycket om intern information som att förbundet behöver visa sin ståndpunkt i den offentliga debatten när självklara fackliga frågor får stryka på foten, skriver Jan-Inge Ogenfalk i ett svar till IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

1

”Vi gör allt för att nå ut i de kanaler vi förfogar över”

REPLIK | LASVi delar inte bilden av att förbundet varit tyst i  debatten om januariavtalet och Las, och om informationen har drunknat i mediebruset är det beklagligt. Det skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson om kritiken.

”Er tystnad slår oss med häpnad”

DEBATT | LASDet hörs inte ett knyst från IF Metalls ledning, varken om att S genom januariavtalet säljer ut politiken, eller nu senast om turerna i förhandlingarna om las. Vi frågar oss varför, skriver flera tidigare förtroendevalda från IF Metall i Linköping.

1

Stora brister i Lernias yrkesutbildning Liljeholmen

YrkesutbildningTrots att deltagarna på yrkesutbildningarna på Lernia i Liljeholmen har larmat om stora brister tog det skolledningen över ett år att agera.

1

Judo kan mildra fallet

FALLOLYCKORLär dig falla som en kampsportare, och du kan slippa göra dig illa. Ny forskning visar att fallträning genom judo kraftigt ökar deltagarnas förmåga att falla på rätt sätt.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.