Det våras för välfärden!

Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

I betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

Här letar Peder Werner efter skador som kan ha uppkommit i samband med en utställning på Waldemarsudde i Stockholm. Foto: Lisa Arfwidson

Peder har full koll på papperen

Beskyddaren Han har startat pappersbruk, jobbat för polisen och räddat mängder av saker till eftervärlden. Möt Peder Werner, papperskonservator.

Peder Werner

Yrke: Pappers-konservator.
Ålder: 69 år.
Bor: Stockholm och Österlen.
Familj: Fru, tre döttrar och tre barnbarn.
På fritiden: ”Då spelar jag bland annat pingis med gamla kompisar. Och så går jag på gym tre gånger i veckan.”

En advokatbyrå hörde av sig till Peder Werner. Det handlade om en marktvist på Sumatra. Kunde han hjälpa dem? Kunde han laga några gamla dokument som var så trasiga och eländiga att de inte gick att läsa?

Det kunde han, och snart var den tvisten löst.

Ni fattar. Att laga och fräscha till gamla papper, det är vad Peder Werners jobb i huvudsak går ut på. Han är frilansande konservator till yrket och har arbetat med allsköns verk och föremål i papper under sina drygt fyrtio år i branschen.

Litografier, etiketter, akvareller, etsningar, dokument, kartor – you name it.

Sedlar?

– Ja, för sjutton, svarar han blixtsnabbt. Svarta pengar blir ju som vita i mina händer!

– Närå, jag har aldrig tvättat rånarpengar, vad jag vet. Utan då har det ju handlat om en samlare som vill ha någon knölig eller riven sedel fixad.

Bilden visar skadorna före konserveringen. ”Det är ett ganska dåligt trä- och ligninhaltigt papper som är surt och mycket sprött, missfärgat och smutsigt. Porträttet har varit rullat”, berättar Peder Werner.
Bilden till höger visar det färdiga resultatet. ”Det är mycket försiktigt rengjort från lös smuts. Slätat. Lagat med japanpapper och stärkelseklister och monterat i passe-partout.”

Ja, föremålen och uppdragen varierar. Som häromveckan. När han satt i sin ateljé på Österlen och lagade och rengjorde hundra år gamla instrument-ritningar åt Klaverens hus i Österbybruk.

Eller som häromdagen. När han stod på Waldemarsudde i Stockholm och besiktigade tavlor som lånats ut till museet och som nu skulle tillbaka till sina ursprungliga ägare.

– Man letar helt enkelt efter skador som kan ha uppstått. Nu har i princip alla museer koll på sånt som temperatur, luftfuktighet och ljus – men man vet aldrig. Tavlorna ska alltid vara i samma skick som de var när de kom in. Man vill ju inte ha tjafs om saken efteråt.

Vi träffar honom i hans hem i västra Stockholm, en ljus trea på trettonde våningen och med milsvid utsikt över stan. Han har en liten ateljéverksamhet här också, även om han helst sitter på Österlen och arbetar. Det är där han har de tunga grejerna. Pappsaxen, slagpressen, tvättrummet.

Mindre verktyg har han däremot både där som här. Spatlar, pincetter, palettknivar, skalpeller, borstar – allt han kan behöva om han ska montera om en Carl Larsson eller rengöra en Picasso. Dessutom har han en liten ”uttryckningsväska” som alltid står packad och redo.

– Jag följer mina jobb och mina uppdrag ungefär som en renskötare följer sin hjord, förklarar han.

Och vilka uppdragsgivarna är, det varierar. Museer, stiftelser, företag, myndigheter, institutioner.

– Men oftast är det privatpersoner som hör av sig och undrar om jag kan rädda ett blad av något slag.

Ibland säger han ja, ibland inte. Och att han säger nej till vissa uppdrag beror inte bara på att han är så efterfrågad att han har råd att göra det.

– Vissa saker går nämligen inte att laga. Och det kanske svåraste att åtgärda är gouachefärg på akvarellpapper, det lossnar så lätt. Flagnande färg på papper över huvud taget, det är jättesvårt.

Vid arbetsbordet. ”Palettknivar, det är mina älsklingsverktyg. De kan jag bryta av och forma efter mina egna behov. Och helst ska det vara Eskilstuna-stål”, säger Peder Werner. Foto: Lisa Arfwidson

Peder Werner kan sitt material, det märker man genast, och papperets historia tycks han ha full koll på. Medan han scrollar på sin laptop och visar oss exempel på vad han har lagat – tavlor av kända och mindre kända konstnärer – droppar han mängder av årtal, tekniker, kemiska processer och annat som hör industri- och pappershistorien till. Som i förbigående, liksom. Som inbitna och yrkeserfarna människor ibland gör.

Det äldsta papperet som han själv har arbetat med var från 1500-talet, och ett av hans mer udda uppdrag fick han av polisen.

– De ville ha hjälp med några verk av Jenny Nyström. Verken var äkta, men signaturerna falska. Någon hade väl ritat dit dem för att höja värdet på dem, gissar jag. De signaturerna var hur som helst ganska svåra att få bort, eftersom urgröpningarna var så djupa. Men det gick.

– Jag har också fått förfrågningar om att fylla i och förstärka signaturer som inte riktigt syns, och som enligt min mening aldrig har funnits. Men sådana förfrågningar säger jag alltid nej till. Det gör jag även till värderingar och certifieringar.

Utanför balkongfönstret ett par kilometer bort breder Stora Essingen ut sig. Det var där han växte upp, och det var där som hans intresse för hantverk och material väcktes i tidiga år. Både hans far och farbror, Gösta och Nalle, var kända konstnärer, och i deras ateljéer hängde han ofta. Han minns dofterna än i dag. Färgerna, koncentrationen.

– Ateljéer och små verkstäder, det har alltid varit trygghet för mig. Självständigheten som råder där. Egen låda, liksom. Total kontroll. Ja, jag har alltid tyckt om ateljélivet.

Några gamla etiketter från Swedish Match, som Peder Werner har lagat.

Men några egna konstnärsambitioner hade han inte. Tanken var att han skulle bli arkeolog, vilket han också pluggade till efter gymnasiet. Men så en dag gick han och hans pappa och tittade på en utställning på Nationalmuseum, där de stötte på en konservator som pappan var bekant med.

– Jag blev så nyfiken att jag frågade honom om jag fick titta in i verkstaden och se vad de gjorde, och efter det besöket gick jag tillbaka dit flera gånger. Jag tyckte att det var jättespännande, urhäftigt. Och rätt som det var ringde de från museet och sa att de hade en vakans ledig. På den vägen är det.

Exakt vad det var som gjorde honom så nyfiken, det vet han inte. Han tänker en stund.

– Kombinationen kanske. Jo. Hantverket som sådant, att få arbeta med händerna. Plus själva papperet, som är ett så uråldrligt och intressant material. Att man kan trycka på det, det fascinerade mig.

Om någon vill bli papperskonservator och ställer en kaffekopp på bordet – då är det out!

Ny på jobbet, nyfrälst på papper och nyligen 27 år fyllda dröjde det inte länge förrän denne lärling fick en idé. Han skulle starta ett litet handpappersbruk inne på museet. Chefen gav honom klartecken.

– Att ha en liten holk där man kunde göra museets eget papper – för exklusiva brev och sånt – det tyckte jag skulle vara en jättekul grej. Jag längtade väl efter någon slags hantverksmässig frihet, att inte bara vara den där eviga reparatören som aldrig får göra fel.

– Så jag ringde runt till olika pappersbruk och lyckades bomma till mig en Hollender Beater plus en hydraulisk press och några andra utrangerade saker.

Prylarna fraktades dit, bars in och monterades upp. Men ganska snart lades projektet dessvärre på is, berättar han. Han hade varken tid eller ekonomiska resurser att få till något, och rätt som det var fick hans pappersbruk inte vara där längre. Först hamnade det på Konstakademin ett tag, innan Peder donerade det till Grafikens hus i Mariefred, där det var i drift i flera år. Ända tills Grafikens hus brann ner för fem år sedan och därmed förpassade Peders bruk till pappershistorien.

Peder Werner blev så intresserad av hantverk och papper i unga år att han bestämde sig för att starta ett eget litet bruk. Foto: Lisa Arfwidson.

Han sätter sig vid bordet intill balkongen, tar fram en spatel och visar oss hur han försiktigt lossar skikten från etsning. Sakta, sakta. Kaffe är förstås tabu under arbetets gång.

– Om någon vill bli papperskonservator och ställer en kaffekopp på bordet – då är det out!

En annorlunda pappersarbetare

– Att hålla rent och snyggt, det är a och o. Även på Nationalmuseum var de benhårda med sånt. Jag minns hur vi konservatorer genast blev tvungna att skydda våra objekt så fort intendenterna kom in till oss och slängde med sina väskor.

Till sin egen förvåning blir han inte mer nervös om han pillar på ett verk av Picasso eller en anonym hötorgskonstnär som någon har kär.

– Nej, faktiskt inte. Konstigt nog. Man blir väl förhärdad på något vis. Man tänker inte på något annat än själva jobbet som ska utföras.

Har du någon gång känt dig så less på ett verk att du bara velat riva sönder det?

– Nej. Visst blir jag frustrerad ibland, men jag är en sån som hugger mig fast vid jobbet som en bulldogg. Jag vill bara få det ur världen.

– Privat är jag ganska hetsig och slarvig till min natur, vilket säkert är en kompensation för vad jag absolut inte får vara i jobbet. I mitt jobb måste man vara lugn. Fruktansvärt lugn. Så fort man blir lite hantverkarkaxig, då går något sönder.

Vilket har hänt dig?

– Många gånger. Fast då har det rört sig om småsaker som jag har kunnat åtgärda. Men en gång råkade jag förstöra ett verk fullständigt. Ett chine-collé-tryck, för 20 000 spänn. Jag skämdes som en hund.

Vad sa kunden?

– Tack och lov var han väldigt storsint, och jag hade förstås varnat honom innan för att det kunde gå åt helvete, och att jag inte ersätter någonting om något skulle skadas. Det säger jag alltid.

”Jag älskar pappersbruk”

Om några månader fyller Peder Werner 70 år, men några tankar på att gå i pension har han inte.

– Varför då? Vad ska man då göra med sin tid? Jag tycker att det är roligt att arbeta, och hela min släkt på fädernesidan arbetade tills de dog. Både farsan och min farbror arbetade tills de var 80.

Vad är det som är roligt med att arbeta?

Han behöver bara tänka en sekund.
– Att behövas, tror jag. Att vara efterfrågad och få bekräftelse på att man kan någonting. Nä, pensionärslivet lockar mig inte ett dugg. Det är ju det här jag tycker är kul och lever för, att jobba.

Läs mer: DA rekommenderar


po@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Knarket i industrin

Maries son dog av en överdos

Marie hade förberett sig på det värsta. Men när sonen Pontus varit drogfri i flera veckor började hon hoppas.

Efter överdosen – här möts Viktor och Marie

DA dokumentärMarie förlorade sin son Pontus i en drogöverdos för snart två år sedan. Viktor, hans kompis, tog också en överdos vid samma tid, men överlevde. DA var med när de möttes igen, ett och ett halvt år efter Pontus begravning.

”Jag vill försöka vara drogfri”

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

1

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Läs de anställdas berättelser om hur de knarkat på jobbet.

2

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor.

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

Måste jag kissa när andra ser på?

Koll påDrogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten? Vad är du skyldig att göra – och vad händer om någon testar positivt?

7

SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

I 31 år har det varit olagligt att använda droger i Sverige. Men effekterna av lagen blev inte vad man önskade. Nu vill Sveriges Kommuner och Regioner att lagen utreds igen.

1

Ny föreskrift sågas: ”Fler uppsägningar att vänta”

Nu kan det bli svårare att få rehabilitering för alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar, menar fackliga företrädare. En ny föreskrift från Arbetsmiljöverket sågas.

Polisen om knarket innanför industri­grindarna

Arbetsgivarens tillstånd är inte tillräckligt för att polisen ska kunna bekämpa droger inne på arbetsplatser. Klas Johansson, regionchef för polisregion Väst, svarar på DA:s frågor om knarket i industrin.

”Jag var ständigt rädd för att åka på ett drogtest”

Vägen tillbakaChristoffer fick ett ultimatum: Behandlingshem eller sparken. SSAB hade fått nog av hans knarkande. Men redan när Christoffer packade väskan tänkte han på att bli hög igen.

”Arbetsgivaren ska ha ansvaret för drogrehabilite­ringen”

DEBATTLagen säger att arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för ”Alkohol och andra berusningsmedel”. Vi vill att rutiner för rehabilitering även ska omfatta narkotikamissbruk, skriver IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

1

Sålde knark via företagets mobil

Langare använde företagets mobil för att sälja knark. Trots att företaget tidigare flaggat för drogrelaterade problem inledde polisen ingen förundersökning.

”Drogtester är som ett lotteri”

Om du åker fast i ett drogtest på jobbet kan du köpas ut, polisanmälas, omplaceras eller skickas till behandlingshem. Rättsläget är oklart. Privata företag bestämmer själva hur de gör.

7

Gasutsläppet höll på att ta Claes liv

GasutsläppSkyddsmasken hjälpte inte. Claes Karlsson fick ingen luft och sprang för sitt liv. – Jag tänkte bara bort, bort, bort, säger han.

Så får du rätt pengar

Koll på Sedan 2013 har de flesta industriarbetare delpension. Du ska få extra inbetalning till tjänstepensionen. Men alla arbetsgivare betalar inte, och det är bara du som kan kolla att det blir rätt. Vi hjälper dig!

Barhäng i gamla fabriken

INDUSTRIDESIGNI Ungerns huvudstad Budapest får fallfärdiga industrilokaler i stadens centrum nytt liv genom fenomenet romkocsma. De så kallade ”ruinbarerna” har blivit en av stadens främsta turistsensationer.

Avtal 2020

Pappers avtalskrav: ”Vår bransch tål fyra procent”

Fyraprocentiga löneökningar, utökad ATK och högre delpension. Det är några krav som Pappers lämnade över till Industriarbetsgivarna under fredagen.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

3

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

PERSPEKTIVArbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

GS: Arbetstiden måste bli mer förutsägbar

Flexibilitet eller förutsägbarhet. Det är makten över arbetstiden som blir den heta frågan i GS-fackets förhandlingar.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

4

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

PerspektivVi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

1

Guds hus byter roll

BildreportagetPrecis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Striden om arbetsrätten

Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv och Torbjörn Johansson på LO

Överens om fortsatta Las-förhandlingar

Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.

5

Kommer mitt jobb att bli mindre tryggt nu?

Kris inom LO, anklagelser om svek och lögner. När facket förhandlar med arbetsgivarna om anställningstryggheten har det väckt ilska och rädsla. Men vad handlar förhandlingarna om? DA guidar dig.

Stora brister i Lernias yrkesutbildning Liljeholmen

YrkesutbildningTrots att deltagarna på yrkesutbildningarna på Lernia i Liljeholmen har larmat om stora brister tog det skolledningen över ett år att agera.

1

Judo kan mildra fallet

FALLOLYCKORLär dig falla som en kampsportare, och du kan slippa göra dig illa. Ny forskning visar att fallträning genom judo kraftigt ökar deltagarnas förmåga att falla på rätt sätt.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.