”Vilka ges en röst och på vilkas bekostnad?”

Även om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

”Värna asylrätten. Jobbinvand­ringen måste stramas åt.”

Helle Klein om hur generösa regler för arbetskraftsinvandring utnyttjas av kriminella.

Här letar Peder Werner efter skador som kan ha uppkommit i samband med en utställning på Waldemarsudde i Stockholm. Foto: Lisa Arfwidson

Peder har full koll på papperen

Beskyddaren Han har startat pappersbruk, jobbat för polisen och räddat mängder av saker till eftervärlden. Möt Peder Werner, papperskonservator.

Peder Werner

Yrke: Pappers-konservator.
Ålder: 69 år.
Bor: Stockholm och Österlen.
Familj: Fru, tre döttrar och tre barnbarn.
På fritiden: ”Då spelar jag bland annat pingis med gamla kompisar. Och så går jag på gym tre gånger i veckan.”

En advokatbyrå hörde av sig till Peder Werner. Det handlade om en marktvist på Sumatra. Kunde han hjälpa dem? Kunde han laga några gamla dokument som var så trasiga och eländiga att de inte gick att läsa?

Det kunde han, och snart var den tvisten löst.

Ni fattar. Att laga och fräscha till gamla papper, det är vad Peder Werners jobb i huvudsak går ut på. Han är frilansande konservator till yrket och har arbetat med allsköns verk och föremål i papper under sina drygt fyrtio år i branschen.

Litografier, etiketter, akvareller, etsningar, dokument, kartor – you name it.

Sedlar?

– Ja, för sjutton, svarar han blixtsnabbt. Svarta pengar blir ju som vita i mina händer!

– Närå, jag har aldrig tvättat rånarpengar, vad jag vet. Utan då har det ju handlat om en samlare som vill ha någon knölig eller riven sedel fixad.

Bilden visar skadorna före konserveringen. ”Det är ett ganska dåligt trä- och ligninhaltigt papper som är surt och mycket sprött, missfärgat och smutsigt. Porträttet har varit rullat”, berättar Peder Werner.
Bilden till höger visar det färdiga resultatet. ”Det är mycket försiktigt rengjort från lös smuts. Slätat. Lagat med japanpapper och stärkelseklister och monterat i passe-partout.”

Ja, föremålen och uppdragen varierar. Som häromveckan. När han satt i sin ateljé på Österlen och lagade och rengjorde hundra år gamla instrument-ritningar åt Klaverens hus i Österbybruk.

Eller som häromdagen. När han stod på Waldemarsudde i Stockholm och besiktigade tavlor som lånats ut till museet och som nu skulle tillbaka till sina ursprungliga ägare.

– Man letar helt enkelt efter skador som kan ha uppstått. Nu har i princip alla museer koll på sånt som temperatur, luftfuktighet och ljus – men man vet aldrig. Tavlorna ska alltid vara i samma skick som de var när de kom in. Man vill ju inte ha tjafs om saken efteråt.

Vi träffar honom i hans hem i västra Stockholm, en ljus trea på trettonde våningen och med milsvid utsikt över stan. Han har en liten ateljéverksamhet här också, även om han helst sitter på Österlen och arbetar. Det är där han har de tunga grejerna. Pappsaxen, slagpressen, tvättrummet.

Mindre verktyg har han däremot både där som här. Spatlar, pincetter, palettknivar, skalpeller, borstar – allt han kan behöva om han ska montera om en Carl Larsson eller rengöra en Picasso. Dessutom har han en liten ”uttryckningsväska” som alltid står packad och redo.

– Jag följer mina jobb och mina uppdrag ungefär som en renskötare följer sin hjord, förklarar han.

Och vilka uppdragsgivarna är, det varierar. Museer, stiftelser, företag, myndigheter, institutioner.

– Men oftast är det privatpersoner som hör av sig och undrar om jag kan rädda ett blad av något slag.

Ibland säger han ja, ibland inte. Och att han säger nej till vissa uppdrag beror inte bara på att han är så efterfrågad att han har råd att göra det.

– Vissa saker går nämligen inte att laga. Och det kanske svåraste att åtgärda är gouachefärg på akvarellpapper, det lossnar så lätt. Flagnande färg på papper över huvud taget, det är jättesvårt.

Vid arbetsbordet. ”Palettknivar, det är mina älsklingsverktyg. De kan jag bryta av och forma efter mina egna behov. Och helst ska det vara Eskilstuna-stål”, säger Peder Werner. Foto: Lisa Arfwidson

Peder Werner kan sitt material, det märker man genast, och papperets historia tycks han ha full koll på. Medan han scrollar på sin laptop och visar oss exempel på vad han har lagat – tavlor av kända och mindre kända konstnärer – droppar han mängder av årtal, tekniker, kemiska processer och annat som hör industri- och pappershistorien till. Som i förbigående, liksom. Som inbitna och yrkeserfarna människor ibland gör.

Det äldsta papperet som han själv har arbetat med var från 1500-talet, och ett av hans mer udda uppdrag fick han av polisen.

– De ville ha hjälp med några verk av Jenny Nyström. Verken var äkta, men signaturerna falska. Någon hade väl ritat dit dem för att höja värdet på dem, gissar jag. De signaturerna var hur som helst ganska svåra att få bort, eftersom urgröpningarna var så djupa. Men det gick.

– Jag har också fått förfrågningar om att fylla i och förstärka signaturer som inte riktigt syns, och som enligt min mening aldrig har funnits. Men sådana förfrågningar säger jag alltid nej till. Det gör jag även till värderingar och certifieringar.

Utanför balkongfönstret ett par kilometer bort breder Stora Essingen ut sig. Det var där han växte upp, och det var där som hans intresse för hantverk och material väcktes i tidiga år. Både hans far och farbror, Gösta och Nalle, var kända konstnärer, och i deras ateljéer hängde han ofta. Han minns dofterna än i dag. Färgerna, koncentrationen.

– Ateljéer och små verkstäder, det har alltid varit trygghet för mig. Självständigheten som råder där. Egen låda, liksom. Total kontroll. Ja, jag har alltid tyckt om ateljélivet.

Några gamla etiketter från Swedish Match, som Peder Werner har lagat.

Men några egna konstnärsambitioner hade han inte. Tanken var att han skulle bli arkeolog, vilket han också pluggade till efter gymnasiet. Men så en dag gick han och hans pappa och tittade på en utställning på Nationalmuseum, där de stötte på en konservator som pappan var bekant med.

– Jag blev så nyfiken att jag frågade honom om jag fick titta in i verkstaden och se vad de gjorde, och efter det besöket gick jag tillbaka dit flera gånger. Jag tyckte att det var jättespännande, urhäftigt. Och rätt som det var ringde de från museet och sa att de hade en vakans ledig. På den vägen är det.

Exakt vad det var som gjorde honom så nyfiken, det vet han inte. Han tänker en stund.

– Kombinationen kanske. Jo. Hantverket som sådant, att få arbeta med händerna. Plus själva papperet, som är ett så uråldrligt och intressant material. Att man kan trycka på det, det fascinerade mig.

Om någon vill bli papperskonservator och ställer en kaffekopp på bordet – då är det out!

Ny på jobbet, nyfrälst på papper och nyligen 27 år fyllda dröjde det inte länge förrän denne lärling fick en idé. Han skulle starta ett litet handpappersbruk inne på museet. Chefen gav honom klartecken.

– Att ha en liten holk där man kunde göra museets eget papper – för exklusiva brev och sånt – det tyckte jag skulle vara en jättekul grej. Jag längtade väl efter någon slags hantverksmässig frihet, att inte bara vara den där eviga reparatören som aldrig får göra fel.

– Så jag ringde runt till olika pappersbruk och lyckades bomma till mig en Hollender Beater plus en hydraulisk press och några andra utrangerade saker.

Prylarna fraktades dit, bars in och monterades upp. Men ganska snart lades projektet dessvärre på is, berättar han. Han hade varken tid eller ekonomiska resurser att få till något, och rätt som det var fick hans pappersbruk inte vara där längre. Först hamnade det på Konstakademin ett tag, innan Peder donerade det till Grafikens hus i Mariefred, där det var i drift i flera år. Ända tills Grafikens hus brann ner för fem år sedan och därmed förpassade Peders bruk till pappershistorien.

Peder Werner blev så intresserad av hantverk och papper i unga år att han bestämde sig för att starta ett eget litet bruk. Foto: Lisa Arfwidson.

Han sätter sig vid bordet intill balkongen, tar fram en spatel och visar oss hur han försiktigt lossar skikten från etsning. Sakta, sakta. Kaffe är förstås tabu under arbetets gång.

– Om någon vill bli papperskonservator och ställer en kaffekopp på bordet – då är det out!

En annorlunda pappersarbetare

– Att hålla rent och snyggt, det är a och o. Även på Nationalmuseum var de benhårda med sånt. Jag minns hur vi konservatorer genast blev tvungna att skydda våra objekt så fort intendenterna kom in till oss och slängde med sina väskor.

Till sin egen förvåning blir han inte mer nervös om han pillar på ett verk av Picasso eller en anonym hötorgskonstnär som någon har kär.

– Nej, faktiskt inte. Konstigt nog. Man blir väl förhärdad på något vis. Man tänker inte på något annat än själva jobbet som ska utföras.

Har du någon gång känt dig så less på ett verk att du bara velat riva sönder det?

– Nej. Visst blir jag frustrerad ibland, men jag är en sån som hugger mig fast vid jobbet som en bulldogg. Jag vill bara få det ur världen.

– Privat är jag ganska hetsig och slarvig till min natur, vilket säkert är en kompensation för vad jag absolut inte får vara i jobbet. I mitt jobb måste man vara lugn. Fruktansvärt lugn. Så fort man blir lite hantverkarkaxig, då går något sönder.

Vilket har hänt dig?

– Många gånger. Fast då har det rört sig om småsaker som jag har kunnat åtgärda. Men en gång råkade jag förstöra ett verk fullständigt. Ett chine-collé-tryck, för 20 000 spänn. Jag skämdes som en hund.

Vad sa kunden?

– Tack och lov var han väldigt storsint, och jag hade förstås varnat honom innan för att det kunde gå åt helvete, och att jag inte ersätter någonting om något skulle skadas. Det säger jag alltid.

”Jag älskar pappersbruk”

Om några månader fyller Peder Werner 70 år, men några tankar på att gå i pension har han inte.

– Varför då? Vad ska man då göra med sin tid? Jag tycker att det är roligt att arbeta, och hela min släkt på fädernesidan arbetade tills de dog. Både farsan och min farbror arbetade tills de var 80.

Vad är det som är roligt med att arbeta?

Han behöver bara tänka en sekund.
– Att behövas, tror jag. Att vara efterfrågad och få bekräftelse på att man kan någonting. Nä, pensionärslivet lockar mig inte ett dugg. Det är ju det här jag tycker är kul och lever för, att jobba.


po@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Ingen klaustrofobi. Varvs­arbetaren Johan Forsander är svetsare och perfektionist. Den här dagen jobbar han djupt inne i ångfartyget Bohusläns trånga ångpanna. Foto: Sören Håkanlind

Sista varvet

BildreportagetFotografen Sören Håkanlind skildrar verksamheten på Gotenius Varv. I dag är det enda varvet som finns kvar den gamla varvsstaden Göteborg.

1

Avtal 2020

Nu avgörs om LO får driva sina krav på bättre försäkringar

AvtalsförsäkringarDet låter som en byråkratisk detalj – men det kan vara avgörande för vad du får i pension eller ersättning om du blir sjuk av jobbet. Nu avgörs striden om förhandlingsordningen.

1
Ordföranden för Facken inom industrin

Industrifacken kräver 3,0 procent

Det finns ingen anledning att växla ned löneökningstakten. Det anser Facken inom industrin som kräver 3,0 procent på ett år.

Från filmen om märket.

Striden om märket

VIDEO: MÄRKETIndustrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför, och visar i en film vad märket är.

1

Här är kraven LO vill få igenom i avtalsrörelsen

Avtal 2020Låglönesatsning, slopad vållandeprövning för arbetssjukdomar och inbetalning av avtalspension från första arbetsdagen. Det är några av LO-kraven i avtalsförhandlingarna.

Pontus Georgsson

Pappers lämnar LO-samordningen

I likhet med Kommunal väljer även Pappers att lämna LO-samordningen. ”Det finns ingen samordning att ställa sig bakom”, sa förbundsordförande Pontus Georgsson till DA på onsdagen.

Kommunal lämnar LO-samordningen

Kommunal väljer att dra sig ur LO-samordningen efter att inte fått igenom sina krav. Pappers: Det är djupt olyckligt.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

2
Marcus Bolin

Han är ny avtalsansvarig på Pappers

Ny ansvarigFyraprocentigt lönelyft. Plus bättre pensioner och mindre övertid. Pappers inledde årets avtalsrörelse med en rivstart – och en ny ansvarig, Marcus Bolin.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Människoexploatering prövas i rätten för första gången

PerspektivDen nya lagen om människoexploatering sätts på prov i ett aktuellt rättsfall. En fällande dom kan bli vägledande, skriver DA:s Elinor Torp, som bevakar den utbredda arbetslivskriminaliteten i Sverige.

Politikernas svar om skuggsamhället

SkuggsamhälletDA ställde samma frågor till ledamöter från S, M och C i arbetsmarknadsutskottet. Läs deras reaktioner på avslöjandena om den utbredda arbetslivskriminaliteten och vad de vill se för åtgärder.

Arbetsgivaren som ville vara laglig

ArbetslivskriminalitetAnto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

2

Bortstädad: Mannen som försvann

BortstädadHan kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Tidslinje: Så har skuggsamhället vuxit fram

TidslinjeEn rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

Med satiren som livsstil

EWK-vinnareKarin Sunvisson är grundli­g i sitt arbete. I Stockholm kan hon inte bo. Det är för dyrt. Hon har valt en livsstil som ger henne frihete­n att låta bilderna ta den tid de behöver.

Micke Holm

”Lite pirrigt känns det”

MusikJulen närmar sig och nu tändas alla julshower igen. En av dem har premiär i Göteborg på fredagskvällen – med industriarbetaren Micke Holm på scenen.

Illustration, person som källsorterar

Vad gör jag med korken till mjölken?

PlaståtervinningHur plast ska återvinnas är inte alltid lätt att veta. Och hur mycket av den svenska plasten återvinns faktiskt? DA reder ut ett par oklarheter.

Industrin och klimatet

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

3

Då och då blixtrar sorgen till

KRÖNIKASaknaden när en kär har dött ser olika ut för alla människor. Men vi drabbas alla djupt. Pappers skyddsombud är hjältar som försöker förhindra att människor far illa på grund av sitt arbete, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

”Det är ungefär som att fiska”

PROFILENMikael Rönnvall hade aldrig kört motorsåg tidigare. Men för tre år sedan bestämde han sig för att testa motorsågskonst.

Arbetare visas på nytt sätt

FRÅN ROMAN TILL SERIEFIGUR Den svenska arbetarlitteraturen har alltid skildrat miljöer som sällan syns i politiken eller media. Nu hittar en ny generation arbetarförfattare andra uttryck för att beskriva verkligheten.

Ring of fire

ÖGONBLICKET  Klockan är 16.48 i den brandskadade skogen i Kårböle i Hälsingland.

Kvinnornas löner ökar för sakta

KRÖNIKALönerna i kvinno- och mansdominerade jobb måste värderas lika. Men det får inte innebära att vi ger avkall på våra krav mot att få större del av företagens vinster, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Metoo-rörelsen gav skjuts åt föreskriften”

DA MÖTERUnder sina fem år på Arbetsmiljöverkets har Erna Zelmin-Ekenhem sett hur de psykosociala arbetsmiljöproblemen uppmärksammats allt mer.

Delpension

Arbetsgivare missar betala in pensionspengar

Har du koll på att du får pengar till den nya delpensionen? Anställda kan förlora tusenlappar när arbetsgivare missar att betala in premien. Vi visar hur du kollar ditt pensionsbesked.

”Det är skönt att komma ifrån jobbet”

Sugen på att jobba mindre när du blir äldre? Möjligheten finns, men det är svårt för de flesta att få det att gå runt ekonomiskt. I stålindustrin, däremot, har man sparat extra till pensionen länge.

”Skulle gärna vara mer med barnbarnen”

På Svenska Fönster i Edsbyn är det inte ovanligt att gå ner i tid när pensionsåldern närmar sig. En riktig långhelg varannan vecka kan göra de sista yrkesåren lite lättare.

Läs allt om avtal 2020 här

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.