Nu måste vi skapa ett hållbart Sverige

”Just in time”-filosofin har gällt såväl inom sjukvård och omsorg som i industrin. Det har gjort oss onödigt sårbara, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Digitalisering för framtiden är viktigt, men det är inte allt”

Peter Larsson om att grundläggande kunskaper kommer att behövas även i framtiden.

Här letar Peder Werner efter skador som kan ha uppkommit i samband med en utställning på Waldemarsudde i Stockholm. Foto: Lisa Arfwidson

Peder har full koll på papperen

Beskyddaren Han har startat pappersbruk, jobbat för polisen och räddat mängder av saker till eftervärlden. Möt Peder Werner, papperskonservator.

Peder Werner

Yrke: Pappers-konservator.
Ålder: 69 år.
Bor: Stockholm och Österlen.
Familj: Fru, tre döttrar och tre barnbarn.
På fritiden: ”Då spelar jag bland annat pingis med gamla kompisar. Och så går jag på gym tre gånger i veckan.”

En advokatbyrå hörde av sig till Peder Werner. Det handlade om en marktvist på Sumatra. Kunde han hjälpa dem? Kunde han laga några gamla dokument som var så trasiga och eländiga att de inte gick att läsa?

Det kunde han, och snart var den tvisten löst.

Ni fattar. Att laga och fräscha till gamla papper, det är vad Peder Werners jobb i huvudsak går ut på. Han är frilansande konservator till yrket och har arbetat med allsköns verk och föremål i papper under sina drygt fyrtio år i branschen.

Litografier, etiketter, akvareller, etsningar, dokument, kartor – you name it.

Sedlar?

– Ja, för sjutton, svarar han blixtsnabbt. Svarta pengar blir ju som vita i mina händer!

– Närå, jag har aldrig tvättat rånarpengar, vad jag vet. Utan då har det ju handlat om en samlare som vill ha någon knölig eller riven sedel fixad.

Bilden visar skadorna före konserveringen. ”Det är ett ganska dåligt trä- och ligninhaltigt papper som är surt och mycket sprött, missfärgat och smutsigt. Porträttet har varit rullat”, berättar Peder Werner.
Bilden till höger visar det färdiga resultatet. ”Det är mycket försiktigt rengjort från lös smuts. Slätat. Lagat med japanpapper och stärkelseklister och monterat i passe-partout.”

Ja, föremålen och uppdragen varierar. Som häromveckan. När han satt i sin ateljé på Österlen och lagade och rengjorde hundra år gamla instrument-ritningar åt Klaverens hus i Österbybruk.

Eller som häromdagen. När han stod på Waldemarsudde i Stockholm och besiktigade tavlor som lånats ut till museet och som nu skulle tillbaka till sina ursprungliga ägare.

– Man letar helt enkelt efter skador som kan ha uppstått. Nu har i princip alla museer koll på sånt som temperatur, luftfuktighet och ljus – men man vet aldrig. Tavlorna ska alltid vara i samma skick som de var när de kom in. Man vill ju inte ha tjafs om saken efteråt.

Vi träffar honom i hans hem i västra Stockholm, en ljus trea på trettonde våningen och med milsvid utsikt över stan. Han har en liten ateljéverksamhet här också, även om han helst sitter på Österlen och arbetar. Det är där han har de tunga grejerna. Pappsaxen, slagpressen, tvättrummet.

Mindre verktyg har han däremot både där som här. Spatlar, pincetter, palettknivar, skalpeller, borstar – allt han kan behöva om han ska montera om en Carl Larsson eller rengöra en Picasso. Dessutom har han en liten ”uttryckningsväska” som alltid står packad och redo.

– Jag följer mina jobb och mina uppdrag ungefär som en renskötare följer sin hjord, förklarar han.

Och vilka uppdragsgivarna är, det varierar. Museer, stiftelser, företag, myndigheter, institutioner.

– Men oftast är det privatpersoner som hör av sig och undrar om jag kan rädda ett blad av något slag.

Ibland säger han ja, ibland inte. Och att han säger nej till vissa uppdrag beror inte bara på att han är så efterfrågad att han har råd att göra det.

– Vissa saker går nämligen inte att laga. Och det kanske svåraste att åtgärda är gouachefärg på akvarellpapper, det lossnar så lätt. Flagnande färg på papper över huvud taget, det är jättesvårt.

Vid arbetsbordet. ”Palettknivar, det är mina älsklingsverktyg. De kan jag bryta av och forma efter mina egna behov. Och helst ska det vara Eskilstuna-stål”, säger Peder Werner. Foto: Lisa Arfwidson

Peder Werner kan sitt material, det märker man genast, och papperets historia tycks han ha full koll på. Medan han scrollar på sin laptop och visar oss exempel på vad han har lagat – tavlor av kända och mindre kända konstnärer – droppar han mängder av årtal, tekniker, kemiska processer och annat som hör industri- och pappershistorien till. Som i förbigående, liksom. Som inbitna och yrkeserfarna människor ibland gör.

Det äldsta papperet som han själv har arbetat med var från 1500-talet, och ett av hans mer udda uppdrag fick han av polisen.

– De ville ha hjälp med några verk av Jenny Nyström. Verken var äkta, men signaturerna falska. Någon hade väl ritat dit dem för att höja värdet på dem, gissar jag. De signaturerna var hur som helst ganska svåra att få bort, eftersom urgröpningarna var så djupa. Men det gick.

– Jag har också fått förfrågningar om att fylla i och förstärka signaturer som inte riktigt syns, och som enligt min mening aldrig har funnits. Men sådana förfrågningar säger jag alltid nej till. Det gör jag även till värderingar och certifieringar.

Utanför balkongfönstret ett par kilometer bort breder Stora Essingen ut sig. Det var där han växte upp, och det var där som hans intresse för hantverk och material väcktes i tidiga år. Både hans far och farbror, Gösta och Nalle, var kända konstnärer, och i deras ateljéer hängde han ofta. Han minns dofterna än i dag. Färgerna, koncentrationen.

– Ateljéer och små verkstäder, det har alltid varit trygghet för mig. Självständigheten som råder där. Egen låda, liksom. Total kontroll. Ja, jag har alltid tyckt om ateljélivet.

Några gamla etiketter från Swedish Match, som Peder Werner har lagat.

Men några egna konstnärsambitioner hade han inte. Tanken var att han skulle bli arkeolog, vilket han också pluggade till efter gymnasiet. Men så en dag gick han och hans pappa och tittade på en utställning på Nationalmuseum, där de stötte på en konservator som pappan var bekant med.

– Jag blev så nyfiken att jag frågade honom om jag fick titta in i verkstaden och se vad de gjorde, och efter det besöket gick jag tillbaka dit flera gånger. Jag tyckte att det var jättespännande, urhäftigt. Och rätt som det var ringde de från museet och sa att de hade en vakans ledig. På den vägen är det.

Exakt vad det var som gjorde honom så nyfiken, det vet han inte. Han tänker en stund.

– Kombinationen kanske. Jo. Hantverket som sådant, att få arbeta med händerna. Plus själva papperet, som är ett så uråldrligt och intressant material. Att man kan trycka på det, det fascinerade mig.

Om någon vill bli papperskonservator och ställer en kaffekopp på bordet – då är det out!

Ny på jobbet, nyfrälst på papper och nyligen 27 år fyllda dröjde det inte länge förrän denne lärling fick en idé. Han skulle starta ett litet handpappersbruk inne på museet. Chefen gav honom klartecken.

– Att ha en liten holk där man kunde göra museets eget papper – för exklusiva brev och sånt – det tyckte jag skulle vara en jättekul grej. Jag längtade väl efter någon slags hantverksmässig frihet, att inte bara vara den där eviga reparatören som aldrig får göra fel.

– Så jag ringde runt till olika pappersbruk och lyckades bomma till mig en Hollender Beater plus en hydraulisk press och några andra utrangerade saker.

Prylarna fraktades dit, bars in och monterades upp. Men ganska snart lades projektet dessvärre på is, berättar han. Han hade varken tid eller ekonomiska resurser att få till något, och rätt som det var fick hans pappersbruk inte vara där längre. Först hamnade det på Konstakademin ett tag, innan Peder donerade det till Grafikens hus i Mariefred, där det var i drift i flera år. Ända tills Grafikens hus brann ner för fem år sedan och därmed förpassade Peders bruk till pappershistorien.

Peder Werner blev så intresserad av hantverk och papper i unga år att han bestämde sig för att starta ett eget litet bruk. Foto: Lisa Arfwidson.

Han sätter sig vid bordet intill balkongen, tar fram en spatel och visar oss hur han försiktigt lossar skikten från etsning. Sakta, sakta. Kaffe är förstås tabu under arbetets gång.

– Om någon vill bli papperskonservator och ställer en kaffekopp på bordet – då är det out!

En annorlunda pappersarbetare

– Att hålla rent och snyggt, det är a och o. Även på Nationalmuseum var de benhårda med sånt. Jag minns hur vi konservatorer genast blev tvungna att skydda våra objekt så fort intendenterna kom in till oss och slängde med sina väskor.

Till sin egen förvåning blir han inte mer nervös om han pillar på ett verk av Picasso eller en anonym hötorgskonstnär som någon har kär.

– Nej, faktiskt inte. Konstigt nog. Man blir väl förhärdad på något vis. Man tänker inte på något annat än själva jobbet som ska utföras.

Har du någon gång känt dig så less på ett verk att du bara velat riva sönder det?

– Nej. Visst blir jag frustrerad ibland, men jag är en sån som hugger mig fast vid jobbet som en bulldogg. Jag vill bara få det ur världen.

– Privat är jag ganska hetsig och slarvig till min natur, vilket säkert är en kompensation för vad jag absolut inte får vara i jobbet. I mitt jobb måste man vara lugn. Fruktansvärt lugn. Så fort man blir lite hantverkarkaxig, då går något sönder.

Vilket har hänt dig?

– Många gånger. Fast då har det rört sig om småsaker som jag har kunnat åtgärda. Men en gång råkade jag förstöra ett verk fullständigt. Ett chine-collé-tryck, för 20 000 spänn. Jag skämdes som en hund.

Vad sa kunden?

– Tack och lov var han väldigt storsint, och jag hade förstås varnat honom innan för att det kunde gå åt helvete, och att jag inte ersätter någonting om något skulle skadas. Det säger jag alltid.

”Jag älskar pappersbruk”

Om några månader fyller Peder Werner 70 år, men några tankar på att gå i pension har han inte.

– Varför då? Vad ska man då göra med sin tid? Jag tycker att det är roligt att arbeta, och hela min släkt på fädernesidan arbetade tills de dog. Både farsan och min farbror arbetade tills de var 80.

Vad är det som är roligt med att arbeta?

Han behöver bara tänka en sekund.
– Att behövas, tror jag. Att vara efterfrågad och få bekräftelse på att man kan någonting. Nä, pensionärslivet lockar mig inte ett dugg. Det är ju det här jag tycker är kul och lever för, att jobba.

Läs mer: DA rekommenderar


po@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Arbetsrätten

Kerstin får gå när jobben ska räddas

Nästa vecka kommer utredningens förslag på hur las ska ändras. Det finns en oro för att de fasta jobben ska bli mindre trygga. Men i coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först.

Så ser ditt anställningsskydd ut

DA REDER UTSå ser anställningstryggheten ut i dag för visstidare, för inhyrda – och för den som chefen tycker är besvärlig. Här är förändringarna som politiker, fack och arbetsgivare vill se.

”Det går alltid att hitta lösningar”

Coronakrisen krånglar till förhandlingarna – men kan också göra det lättare att komma överens, tror Erland Olauson som fått parternas uppdrag att titta på nya regler.

”Risk att arbetsgivaren får säga upp allt för fritt”

DEBATTNuvarande turordningsregler har brister, men det finns inga skäl för facken att gå med på åtgärder som försvagar arbetstagarna, skriver Carl Melin på den TCO-ägda tankesmedjan Futurion.

2

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

”Lediga veckor kan jag vara med bandet”

PROFILENÄr det roligt att spela gitarr? Det ville Eki Kumpulainen ta reda på i sina tonår i Skutskär. Svaret ledde honom upp på scen och ut i världen med bandet Demonical.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

DebattJag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Krisstöd

Stora aktieutdelningar ger indraget krisstöd

Inget statligt krisstöd till företag som gör stora aktieutdelningar. Det beskedet från Tillväxtverkets generaldirektör Gunilla Nordlöf kom på torsdagen.

1

Höjda utdelningar – trots krisen

PERSPEKTIVDA:s Harald Gatu minns den bistra krisvåren 2009 då aktieutdelningarna frös inne. I dag slirar börsföretagen på hur det blir.

2

Nödår, strejker, slit – och äventyr

ArbetarhistoriaHur var det att vara arbetare för hundra år sedan? Med usel lön, eländiga villkor och en polis som sköt skarpt. DA:s Pontus Ohlin hittar ett gammal­t brev och söker svar.

Efter coronan

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall. Foto: Ylva Bergman

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

DEBATTStaten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Krisen kräver en framtids­grupp”

Industriledaren Carl Bennet tycker det är dags för näringslivet att överge kortsiktighet och utflyttning av produktion.

2

Coronakrisen

Jesper Johansson är tjugosex år och har varit huvudskyddsombud i mer än två år. Foto: Åke Ericson

Sätter stopp för smittan

Nya risker.Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Här jobbar ­skiftarbetarna 40 procent

KORTTIDSAVTALPå Skåpafors händer inte mycket. Först stoppade man produktionen, sedan fick alla skiftarbetare gå hem. Men Pappersavdelningens ordförande Ulrik Jörback är ändå optimistisk. – Vi brukar klara oss även i lite sämre tider.

1

Coronakrisen – dag för dag

TidslinjeAllt hände så fort. Här kan du följa utvecklingen när det nya coronaviruset spreds över världen. Vilka konsekvenser det fick, och fortfarande får, med ett särskilt fokus på svensk industri.

Avtal på plats för korttidsarbete för bemanningsanställda

Nu kan även bemanningsanställda få stöd vid korttidsarbete. IF Metall och övriga facken inom LO har kommit överens med motparten om ett centralt avtal.

1

Ferbe om uppdraget som coronasamordnare: Många är fortfarande i chock

DA MÖTERRegeringens coronasamordnare Anders Ferbe tog fram förslaget på korttidsarbete redan före krisen. Aldrig anade han att en pandemi skulle skynda på införandet.

Stor rädsla för corona i skuggsamhället

PerspektivArbetsmiljöverket har stoppat all tillsyn. ”Vi åker inte ens ut på olyckor längre”, berättar en inspektör. Samtidigt fortsätter svartarbetet. Och människor i skuggsamhället är rädda, skriver Elinor Torp.

”Okej med korttidsarbete, bara lönetappet inte blir för stort”

EnkätMånga företag har infört korttidsarbete på grund av coronakrisen. DA frågade fyra industriarbetare: Är du beredd att gå ner i tid och inkomst för att säkra jobbet? 

Regionala skyddsombud

Ingen utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud

TillträdesrättRegeringens förslag om att ge regionala skyddsombud rätt att komma in på arbetsplatser där facket inte har några medlemmar kommer att röstas ner. Flera partier går i dag samman för att stoppa förslaget.

1

”Det är de små arbetsplatserna som behöver oss”

Regionala skyddsombud är oroliga över utvecklingen. Vad blir steg två, frågar de sig. Och kommer Arbetsmiljösverige monteras ner ytterligare?

Anständiga utnyttjar inte krisen

KrönikaDet finns tyvärr företag som använder krisen för att trycka tillbaka facket. Som tur är ser vi också många exempel på där parterna i stället varit ödmjuka för situationen – och hittat bra lösningar, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

1

Litterär pandemi för karantänsoffan

DA GILLARI tusentals år har pandemierna och farsoterna dragit genom litteraturen och lämnat lidande och död i sina spår – men även en stor portion kärlek och framtidstro. Dagens Arbete ger dig tipsen till karantänsoffan.

När radion slutar funka

KRÖNIKADom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Allt fler varsel inom industrin

Efterlysning2456 personer inom tillverkningsindustrin varslades om uppsägning i mars. Är du en av dem? Då vill vi på DA komma i kontakt med dig!

”Vissa dagar kan jag inte ta mig upp ur sängen”

MÖTE MED”Diskbråck är nästan omöjligt att få igenom som arbetsskada.” Det var förutsättningen som juristen gav Kent Dahlin. 13 år senare fick de ändå rätt.

Så får du lättast fyr på brasan

DA testar: TändstålEn specialslipad knivrygg är bäst när elden tänds med tändstål. Metallbrickorna som följer med håller inte måttet, enligt de sjöscouter som testat.

Ångesten tog över Tommys liv

LEVA MED DIAGNOSMänniskor är olika, och det är bra, har Volvoarbetaren Tommy Jeansson alltid tyckt. Ändå tvekade han att berätta varför han hela livet känt sig annorlunda.

1
EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen. Foto: Ludovic Marin, AP

EU:s minimilön – ett hot mot svenska löner

DA reder utEU:s planer på att införa en lag om minimilön kan, i värsta fall, leda till kraftiga lönesänkningar i Sverige.

Avtal 2020

Pontus Georgsson

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.