Industrifacken kräver 3,0 procent

Det finns ingen anledning att växla ned löneökningstakten. Det anser Facken inom industrin som kräver 3,o procent på ett år.

I flera månader nu har arbetsgivarsidan upprepat sitt budskap inför de kommande avtalsförhandlingarna: löneökningstakten måste växlas ned. Alla konjunkturprognoser och rapporter om stigande arbetslöshet har sedan dess spelat dem i händerna. Konjunkturen mattas av.

Facken inom industrin – IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer – ser också avmattningen i ekonomin och en långsammare tillväxt. Men de ser däremot ingen anledning att sänka nivån på löneökningarna.

På måndagen presenterade de sitt lönekrav, 3,0 procent på ett år med en lägsta ökning på 530 kronor.

– Vi tar ansvar för en normering som ger både fler jobb och riktiga löneökningar, sa IF Metalls ordförande Marie Nilsson vid en pressträff.

Det är ett marginellt högre krav än vid senaste avtalsrörelsen 2017, då facken krävde 2,8 procent på ett år och slutligen landade i treåriga avtal på totalt 6,5 procent. Detta under en period av stark högkonjunktur. Men det betyder inte att de tog ut för lite i löneökningar förra gången, anser Marie Nilsson.

– Nej, med tanke på att vi har levererat reallöneökningar och en sysselsättning som är all time high samtidigt som svensk industris konkurrenskraft har stärkts så har vi legat helt rätt.

Att vikande konjunktursiffror inte är en anledning att lägga sig lägre den här gången förklarar Marie Nilsson så här:

– Efter finanskrisen gjorde vi bedömningen att vi behövde takta ner 2013, och vi gjorde bedömningen förra gången att det var klokt att ligga kvar på den nivån. Det är inte en jättestor förändring vi gör nu. Vi har legat på den nivån under tre avtalsrörelser och det är möjligt att göra den här förändringen nu.

– Det motsvarar mycket väl en ansvarsfull löneökning, och det är vad vi behöver för att få reallöneökningar.

Per-Olof Sjöö, ordförande för fackförbundet GS, betonar betydelsen av att låta det långsiktiga perspektivet styra.

– Vi kan inte titta för mycket på hur det ser ut just nu.

Att jaga inflationen eller låta kraven svänga med konjunkturen skapar inte den balans och långsiktighet som även arbetsgivarna vill ha.

Utöver höjda reallöner driver Facken inom industrin ytterligare tre gemensamma krav i avtalsrörelsen 2020:

Mer avsättning till deltidspension
Ett system för deltidspension, även kallat flexpension, infördes 2013 av industrins parter. Det ger rätt att gå ner i deltid från 60 års ålder. Facken inom industrin kräver en höjning av premierna som betalas in för deltidspensionen.

Minska arbetsskadorna och förbättra rehabiliteringen
Vid nyanställning, inhyrning, när någon fått ny befattning eller varit borta från arbetet en viss tid, kräver Facken inom industrin att introduktion till arbetsmiljörisker, säkerhetsrutiner och arbetsmiljöpolicys ges. Dessutom behövs tydligare mål och rutiner för att stärka arbetsanpassning och rehabilitering.

Motverka negativa effekter av föräldraledighet
Föräldraledighet ger negativ effekt på yrkes-, lön-, och karriärutveckling. Det drabbar främst kvinnor som tar ut merparten av föräldraledigheten. Facken inom industrin kräver en kartläggning av åtgärder för att förhindra de negativa effekterna.

Även de tolv samordnade LO-förbunden kräver tre procent på ett år. Med låglönesatsningen innebär det att ingen individ bidrar med mindre än 783 kronor till lönepotten.

Utöver de samordnade kraven från LO och Facken inom industrin, driver varje enskilt förbund egna krav som rör respektive kollektivavtal. I slutet av december växlar fack och arbetsgivare dessa krav med varandra.