Industriarbetarnas tidning

Barhäng i gamla fabriken

30 december, 2019

Skrivet av Kristin och David Pineda Svenske

En av drygt tre miljoner tillverkade östtyska Trabanter agerar numera både bord och bänk på Szimpla Kert. Foto: Kristin och David Pineda Svenske

Industridesign I Ungerns huvudstad Budapest får fallfärdiga industrilokaler i stadens centrum nytt liv genom fenomenet romkocsma. De så kallade ”ruinbarerna” har blivit en av stadens främsta turistsensationer.

SZIMPLA KERT

Var: Kazinczy ­utca 14, Budapest.
Öppettider: 12–04, söndagar 09–04. Bondemarknad ­söndagar 09–14.
Övrigt: Hundar är välkomna 10–22 (med undantag för bondemarknaden). Szimpla Kert organiserar också loppmarknader, livekonserter, cykelmarknader, utomhusbio, modevisningar och andra jippon året runt.
Webb: szimpla.hu

När en fabriks produktion har avstannat och den tomma industrilokalen så småningom har stått oanvänd i flera decennier, finns flera alternativ för den övergivna byggnaden:

a) bygg om till moderna lägenheter med industriell touch för trendiga bosättare.

b) riv och bygg en ny, modern byggnad som inte hotar att rasa ihop, men kontrasterar starkt mot stadens ålderdomliga patina.

c) rusta upp och fyll lokalen med udda stolar, gammal laboratorieutrustning, självlysande kaniner, klistermärken, trasiga tv-apparater, gunghästar och soffor gjorda av halva bilar, badkar och gamla däck och öppna sedan en av världens mest sevärda barer.

Välj alternativ c), och du får Szimpla Kert: Buda­pests första romkocsma och i dag ett av stadens främsta besöksmål bland turister.

En äkta romkocsma (”ruinbar”) kännetecknas av ett antal faktorer. Först och främst inryms den alltså i en gammal fabrikslokal, gärna med synliga, lagom slitna industriella detaljer (tänk ventilationstrummor, plåtskåp, väggar med krackelerat murbruk och tegelskorstenar). Ytorna under tak får gärna smälta ihop med den rejäla innergården, som bör ha utrymme för allt från loppisar till försäljning av närproducerad honung.

Lämplig inredning, förutom en riklig an­samling av växter, består av ett kitschigt, icke-matchande sammelsurium av ­återvunna föremål som kan klämmas in under ­rubriken ”retro”, täckta av ljusslingor i glada färger. Prisnivån ska vara låg och menyn, ifall den inte är uteslutande vegansk, bör innehålla gott om vegetariska alternativ. Atmosfären, om det rådde något tvivel, är högst avslappnad.

Szimpla Kert (”enkel trädgård”) är urmoder till det fenomen som har blivit nästan identiskt med Budapests partyliv. Szimpla är i dag visserligen bara en av omkring 30 ruinbarer i Budapest, men det var här det började, under de första åren av 2000-talet, när universitetsstudenten Abel Zsendovits tillsammans med tre vänner bestämde sig för att göra något åt Budapests dåliga utbud av barer. Tanken var att erbjuda något nytt, att öka mångfalden.

Vännerna bestämde sig för att öppna ett ställe som skulle passa deras personliga smak: en jord­nära bar som tillät människor att både vara och tycka annorlunda. Det kan låta självklart, men mångfalden hade lyst med sin frånvaro under Ungerns kommunistiska era, då oliktänkande ofta sattes i fängelse, i arbetsläger eller avrättades.

Pampig entré. Billig öl, god ­stämning och en stimulerande miljö lockar många till ruinbaren. Foto: Kristin och David Pineda Svenske

Szimpla Kert började som en ”pop-up-bar” och dök upp på ständigt nya platser. På så vis märkte initiativtagarna att det inte bara var de själva som gillade det avslappnade, brokiga konceptet. Tvärtom. Szimplas popularitet fick vännerna att bestämma sig för att på allvar satsa och började leta lokal.

Valet föll på Kazinczygatan 14, i en övergiven fabrikslokal där man hade tillverkat ugnar, enligt obekräftade uppgifter fram tills fabrikens judiska ägare deporterades till Auschwitz under andra världs­kriget.

Lokalens utformning, med både stora ytor, mindre prång och en öppen innergård, var idealisk för en näringsverksamhet som ville vara mer än bara en bar. Poesiträffar, livekonserter, bondemarknader och andra verksamheter som värnade om lokala talanger i alla tänkbara nischer – allt fick plats i den gamla fabriken.

Någon form av reklam fanns det inga pengar till och Facebook var inte uppfunnet. Nyheten spreds från mun till mun och 500 personer kom till Szimpla redan första dagen. Nu trängs tusentals människor dagligen inom barens slitna väggar.

Det är en färgstark, neonlysande upplevelse, men ruinbarerna hade inte funnits utan överflödet av fallfärdiga fabrikslokaler i Budapests centrum. Bakgrunden till detta är betydligt mörkare. En stor del av stadens mest kända romkocsma ligger i stadsdelen Erzsébetváros (”Elisabethstaden”), uppkallad efter 1800-talskejsaren Franz Josephs populära hustru, Elisabeth av Bayern.

Under 1930-talet bestod drygt 20 procent av Budapests befolkning av judar, och Erzsébetváros var den utpräglat judiska stadsdelen. Det rådde stor majoritet av judar inom yrkeskårer såsom advokater, ingenjörer, läkare och veterinärer, inom bankväsendet samt inom handel och industriell produktion. Erzsébetváros var rikt på affärer, verkstäder och fabriker, från kosher köttkonservfabriker till textilväverier.

När så andra världskriget utbröt valde Ungern 1941 att ta Tysklands parti i förhoppning om att återerövra de territorier man hade förlorat under första världskriget. Då kriget inte utvecklade sig enligt förväntan försökte man diskret byta sida, men nazisterna blev varse Ungerns illojalitet. 1944 invaderade tyskarna landet och inom loppet av två månader deporterades närmare en halv miljon ungerska judar via 145 tåg. De flesta av dem gick till Auschwitz-Birkenau.

Ruinbaren genomsyras av en retroindustriell känsla. Det här rummet har temat läkemedels­industri. Foto: Kristin och David Pineda Svenske

Efter den landsomfattandeutrensningen, ledd av Adolf Eichmann, var Budapest snart den enda stad i landet där det fortfarande levde judar. Det tidigare livliga Erzsébetváros hade dock omvandlats till ett inhägnat ghetto. Främst bodde här nu kvinnor, barn och äldre – arbetsföra män hade redan satts i arbetsläger i Mauthausen eller gasats ihjäl i Auschwitz.

I detta skede kom också den unge Raoul Wallenberg till Budapest på uppdrag av svenska utrikesministeriet för att utfärda svenska skyddspass åt judiska ungrare. Insatsen räddade tiotusentals liv, men berövade som bekant Wallenberg hans eget.

När sovjetiska styrkor slutligen kastade ut tyskarna ur Ungern i februari 1945, var endast 100 000 av Ungerns judar fortfarande vid liv. Fabriker, affärer och bostäder gapade tomma – och förblev tomma under så lång tid att de började förfalla. Erzsébetváros var ett osäkert, otryggt område som man undvek att vistas i.

Även om stämningen på Budapests ruinbarer är glad och uppsluppen, är bakgrunden betydligt dystrare. En stor andel av Budapests fabriker lades ned under 1940-talet då deras judiska ägare deporterades till koncentrationsläger. Foto: Kristin och David Pineda Svenske

Ungerns vedermödor var inte över. Den tyska ockupationen avlöstes av en sovjetisk och fram till 1989, då järnridån föll, var landet en socialistisk enpartistat där endast kommunistpartiet var tillåtet. Först 1990 hölls de första fria valen i Ungern.

Och det var alltså baradrygt tio år senare som Abel Zsendovits fick sin idé om att man borde göra något roligt med de där ytterst centrala, tomma industrilokalerna. Och den gamla ugns­fabriken blev till Szimpla Kert.

Med Szimpla Kert sattes bollen i rullning: Mika Tivadars fabrik för tillverkning av järn- och kopparkittlar blev en nattklubb. Fabriken för kosher­konserver, som fram till 2001 faktiskt drevs av Auschwitzöverlevaren Deszö Kövári, blev till etablissemanget Köleves Vendéglö. Den gamla ­fabriken för laboratorieutrustning blev till den legendariska (om än numera nedlagda) ruinbaren Tûzraktár. Och det övergivna glasbruket i stads­delen Ferencváros blev till ölparadiset Élesztö. Och så vidare.

Kanske är den yngsta generationens besökare av Szimpla Kert alltför upptagna med barens enorma ölsejdlar och instagramvänliga miljö för att fundera nämnvärt över svunna tider. Men den som väl har blivit medveten om att Europas största synagoga, den vanvårdade judiska kyrkogården samt Raoul Wallenbergs minnespark befinner sig bara 200 ­meter bort, skänker kanske ruinbarernas grymma bakgrund en tanke emellanåt.

En äkta ­ruinbar …

… är inrymd i en före detta industrilokal.
… bör ha en stor, ­gärna hundvänlig, ­innergård under bar himmel.
… serverar gärna (i vissa fall uteslutande) vegetarisk eller vegansk kost.
… har gärna kitschig, pryttlig eller allmänt märklig dekor uppåt väggarna, ofta med industrikoppling, så som gamla bilar, ­cyklar eller laboratorie­utrustning.
… ordnar konserter, poesikvällar, veganmarknader, kläd­bytardagar och ­liknande på löpande band.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Jämlikheten som försvann

Jämlikheten som försvann

Bilden av Sverige som ett unikt jämlikt land lever kvar trots att vi i dag har lika djupa klassklyftor som på 1940-talet. Den nyutgivna antologin Klass i Sverige sticker hål på en föråldrad självbild.

Kampen för liv

Kampen för liv

Nora Lorek och Maria Loewen skildrar barnmorskornas arbete i Bangladesh.

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.

Frihet på fyra hjul

Frihet på fyra hjul

Fotografen Benjamin Nørskov reser tusen mil för att fånga epa-kulturen.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

”Älskade mamma kallar jag den”

”Älskade mamma kallar jag den”

Pappersarbetaren Rainer Paakkinen fortsätter teckna, ge ut böcker, och har tagit sitt livs första högskolepoäng.

Du sköna nya spelvärld

Du sköna nya spelvärld

Banbrytande ljussättning och nästan obefintliga laddningstider kan förändra hur tv-spel ser ut och fungerar. Förhoppningarna efter att Xbox Series X och Playstation 5 lanserades i november är stora.

Inför återvinningen är vi alla lika

Inför återvinningen är vi alla lika

I sin första seriebok skildrar Ulrika Linder en arbetsplats som är som samhället är mest – men ändå inte.

Far och son tog svart bälte ihop

Far och son tog svart bälte ihop

Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Sjuka Samhall

HR styr allt men slipper ta ansvaret

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon vill skydda de oskyddade

Hon vill skydda de oskyddade

Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhall­städarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. Lyssna på det inlästa reportaget om Samhalls städare, som glömdes bort i pandemin.

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.