Den sanna berättelsen om en näthinne­avlossning

18 december, 2019

Gästkrönika Efter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

I höstas blev mitt vänstra öga mer och mer grumligt. Mängder med svarta prickar, lite värk av och till. Rätt som det var kom det något som kan liknas vid en rullgardin som skymde sikten snett uppifrån höger.

Det var otrevligt. Riktigt otrevligt, synen är kanske det sista man vill ska drabbas. Vid mitt besök hos Synsam i Falköping blev jag av optikern remitterad till en undersökning på Kärnsjukhuset i Skövde morgonen därpå.

Läkaren som undersökte mig gav mig det smått chockartade beskedet om att jag hade drabbats av näthinneavlossning och att tiden var dyrbar. Hon redogjorde på telefon med en kollega innan hon kom tillbaka och beordrade mig att morgonen därpå infinna mig på Mölndals sjukhus för operation.

I Mölndal blev jag inskriven direkt och informerades om vad som skulle komma att hända under dagen. Under eftermiddagen blev jag opererad. Ögat tömdes på den så kallade glaskroppen, linsen byttes ut, grå starr avlägsnades, ögat fylldes med gas och näthinnan sattes åter på plats med hjälp av laser.

Redan dagen efter fick jag åka hem. Jag var beordrad att inte titta uppåt eller rakt fram de närmaste sex dagarna. Jag blev också tvungen att endast ligga på höger sida i sängen, allt för att ögat skulle läkas så bra som möjligt. Jag blev sjukskriven i tre veckor. Efter två återbesök på Kärnsjukhuset är jag nu fullt återställd.

Frågan är nu vad man kan dra för slutsatser av det här?

Det allra första som kommer framför mig är hur snabbt det gick. Synsam på onsdagen och färdigt opererad under fredagen. På ögonkliniken i Mölndal har man en väntetid på i genomsnitt 0,8 dagar, helt fantastiskt.

Om vi följer debatten hör vi ju inget annat än hur värdelöst vården fungerar. Mina egna erfarenheter visar motsatsen, inte bara vid detta tillfälle. Jag har alltid blivit snabbt behandlad, korrekt, noggrant och med stor skicklighet av välutbildade läkare och sköterskor.

Vad kostar det då att göra en sådan här operation? Enbart ett linsbyte ligger på runt 50 000 kronor, men det var bara en liten del av den operation som gjordes på mig. Jag vågar inte ens tänka vad det egentligen kostade för jag slapp ju betala. Som skattebetalande svensk kom jag undan med en liten patientavgift plus två återbesök på vardera 300 kronor.

”Betala efter bärkraft och nyttja efter behov”, en hörnsten i den svenska modellen som vi ska vara oerhört stolta över. I många andra länder, exempelvis USA, hade det krävts svindyra försäkringar för att överhuvudtaget kommit nära ett operationsbord.

Finns det ytterligare slutsatser att dra? Jodå, det är inte slut ännu.

Vilka var det som behandlade mig? Optikern i Falköping var en tjej som bott i Sverige i hela sitt liv, med föräldrar som troligtvis också bott i Sverige under hela sin levnad. Den kvinnliga läkaren i Skövde som gav mig det tunga beskedet kom från Syrien. Hon kämpade med svenskan men det var ändå inga problem med att förstå vad hon menade. Hennes kunnighet i sin profession var oomtvistad. Läkaren som opererade mig i Mölndal kom från Grekland. En skojfrisk, intensiv kille som faktiskt fick mig att skratta mitt under operationen.

Vid mina återbesök i Skövde undersöktes jag av en läkare från Irak. Jag blir imponerad av den yrkesskicklighet som finns på våra sjukhus, vare sig kunskapen finns hos invandrade eller infödda svenskar. Men frågan som jag ställer mig är: Hur skulle sjukvården sett ut om vi inte hade haft någon invandring?

Och det är inte över än. Här finns ännu mer att hämta.

Jag var sjukskriven i tre veckor. Två av veckorna betalar arbetsgivaren min sjuklön, den tredje betalas av Försäkringskassan. De flesta av oss tar detta för givet. Om vi frågar våra systrar och bröder i många andra länder är det sannerligen ingen självklarhet. Du måste arbeta för att få lön. Är du sjuk får du skylla dig själv.

Sjukersättning är något som den svenska arbetarrörelsen slagits för i decennier. Kan vi förlora denna förmån? Självklart, det är bara ett riksdagsbeslut bort.

Dessutom en extra bonus: Tack vare att min arbetsgivare tecknat kollektivavtal omfattas jag som kollektivanställd av en försäkring som täcker upp en del av det som jag förlorar, eftersom sjuklönen är 80 procent av din egentliga lön. Sammantaget får jag en hyfsad lön jag kan leva på, trots att jag varit sjuk. En annan viktig ingrediens i den svenska modellen.

I Sverige håller vi ihop, vi har tillit (svenskans vackraste ord?) till varandra. Det är det som skapat ett av världens bästa land att bo i. Efter den här hösten inser jag hur mycket vi faktiskt får av välfärdssamhället och framförallt vilket makalöst jobb som välfärdsarbetarna gör.

Vill vi ha en välfärd i världsklass som dessutom betalar bra löner till dem som jobbar inom vård och omsorg måste vi betala skatt efter förmåga, det gäller alla. Därför är det vansinnigt att skatten på arbete är högre än skatten på kapital. Det innebär att den som jobbar på fabriken betalar högre skatt på sin inkomst än fabriksägaren som betalar lägre skatt på sitt kapital.

Grundfilosofin i vårt samhälle är att vi betalar skatt efter förmåga och att vi använder välfärden efter behov. Det är bäst för alla, även fabriksägaren.

Dan Strängby

Läs mer: Gästkrönika | Krönikor | Opinion

Dan Strängby