Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Den sanna berättelsen om en näthinneavlossning

18 december, 2019

Skrivet av Dan Strängby

Gästkrönika Efter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

Om skribenten:

Dan Strängby jobbar som truckchaufför i utlastningen på Gyllensvaans Möbler i Kättilstorp utanför Falköping. Här tillverkas bokhyllan Billy till IKEA.

Är fackligt aktiv på klubb, sektion och i avdelning 7 GS Skaraborg.

Ser för närvarande bra och väntar nu på att få prova ut nya glasögon. ”Jag hann tänka många negativa tankar innan allt klarnade. Man tar så mycket för självklart. Att nu få se all julbelysning även detta år känns plötsligt fantastiskt – tillsammans med glögg och pepparkakor!”

 

I höstas blev mitt vänstra öga mer och mer grumligt. Mängder med svarta prickar, lite värk av och till. Rätt som det var kom det något som kan liknas vid en rullgardin som skymde sikten snett uppifrån höger.

Det var otrevligt. Riktigt otrevligt, synen är kanske det sista man vill ska drabbas. Vid mitt besök hos Synsam i Falköping blev jag av optikern remitterad till en undersökning på Kärnsjukhuset i Skövde morgonen därpå.

Läkaren som undersökte mig gav mig det smått chockartade beskedet om att jag hade drabbats av näthinneavlossning och att tiden var dyrbar. Hon redogjorde på telefon med en kollega innan hon kom tillbaka och beordrade mig att morgonen därpå infinna mig på Mölndals sjukhus för operation.

I Mölndal blev jag inskriven direkt och informerades om vad som skulle komma att hända under dagen. Under eftermiddagen blev jag opererad. Ögat tömdes på den så kallade glaskroppen, linsen byttes ut, grå starr avlägsnades, ögat fylldes med gas och näthinnan sattes åter på plats med hjälp av laser.

Redan dagen efter fick jag åka hem. Jag var beordrad att inte titta uppåt eller rakt fram de närmaste sex dagarna. Jag blev också tvungen att endast ligga på höger sida i sängen, allt för att ögat skulle läkas så bra som möjligt. Jag blev sjukskriven i tre veckor. Efter två återbesök på Kärnsjukhuset är jag nu fullt återställd.

Frågan är nu vad man kan dra för slutsatser av det här?

Det allra första som kommer framför mig är hur snabbt det gick. Synsam på onsdagen och färdigt opererad under fredagen. På ögonkliniken i Mölndal har man en väntetid på i genomsnitt 0,8 dagar, helt fantastiskt.

Om vi följer debatten hör vi ju inget annat än hur värdelöst vården fungerar. Mina egna erfarenheter visar motsatsen, inte bara vid detta tillfälle. Jag har alltid blivit snabbt behandlad, korrekt, noggrant och med stor skicklighet av välutbildade läkare och sköterskor.

Vad kostar det då att göra en sådan här operation? Enbart ett linsbyte ligger på runt 50 000 kronor, men det var bara en liten del av den operation som gjordes på mig. Jag vågar inte ens tänka vad det egentligen kostade för jag slapp ju betala. Som skattebetalande svensk kom jag undan med en liten patientavgift plus två återbesök på vardera 300 kronor.

”Betala efter bärkraft och nyttja efter behov”, en hörnsten i den svenska modellen som vi ska vara oerhört stolta över. I många andra länder, exempelvis USA, hade det krävts svindyra försäkringar för att överhuvudtaget kommit nära ett operationsbord.

Finns det ytterligare slutsatser att dra? Jodå, det är inte slut ännu.

Vilka var det som behandlade mig? Optikern i Falköping var en tjej som bott i Sverige i hela sitt liv, med föräldrar som troligtvis också bott i Sverige under hela sin levnad. Den kvinnliga läkaren i Skövde som gav mig det tunga beskedet kom från Syrien. Hon kämpade med svenskan men det var ändå inga problem med att förstå vad hon menade. Hennes kunnighet i sin profession var oomtvistad. Läkaren som opererade mig i Mölndal kom från Grekland. En skojfrisk, intensiv kille som faktiskt fick mig att skratta mitt under operationen.

Vid mina återbesök i Skövde undersöktes jag av en läkare från Irak. Jag blir imponerad av den yrkesskicklighet som finns på våra sjukhus, vare sig kunskapen finns hos invandrade eller infödda svenskar. Men frågan som jag ställer mig är: Hur skulle sjukvården sett ut om vi inte hade haft någon invandring?

Och det är inte över än. Här finns ännu mer att hämta.

Jag var sjukskriven i tre veckor. Två av veckorna betalar arbetsgivaren min sjuklön, den tredje betalas av Försäkringskassan. De flesta av oss tar detta för givet. Om vi frågar våra systrar och bröder i många andra länder är det sannerligen ingen självklarhet. Du måste arbeta för att få lön. Är du sjuk får du skylla dig själv.

Sjukersättning är något som den svenska arbetarrörelsen slagits för i decennier. Kan vi förlora denna förmån? Självklart, det är bara ett riksdagsbeslut bort.

Dessutom en extra bonus: Tack vare att min arbetsgivare tecknat kollektivavtal omfattas jag som kollektivanställd av en försäkring som täcker upp en del av det som jag förlorar, eftersom sjuklönen är 80 procent av din egentliga lön. Sammantaget får jag en hyfsad lön jag kan leva på, trots att jag varit sjuk. En annan viktig ingrediens i den svenska modellen.

I Sverige håller vi ihop, vi har tillit (svenskans vackraste ord?) till varandra. Det är det som skapat ett av världens bästa land att bo i. Efter den här hösten inser jag hur mycket vi faktiskt får av välfärdssamhället och framförallt vilket makalöst jobb som välfärdsarbetarna gör.

Vill vi ha en välfärd i världsklass som dessutom betalar bra löner till dem som jobbar inom vård och omsorg måste vi betala skatt efter förmåga, det gäller alla. Därför är det vansinnigt att skatten på arbete är högre än skatten på kapital. Det innebär att den som jobbar på fabriken betalar högre skatt på sin inkomst än fabriksägaren som betalar lägre skatt på sitt kapital.

Grundfilosofin i vårt samhälle är att vi betalar skatt efter förmåga och att vi använder välfärden efter behov. Det är bäst för alla, även fabriksägaren.

Dan Strängby

2 kommentarer till “Den sanna berättelsen om en näthinneavlossning

  • Svensk offentlig sjukvård är lika förtalad av det borgerliga blocket som den svenska skolan blivit allt sedan Björklund engagerade sig i debatten. Man sprider en vrångbild av verksamheten, därför blir man glad av din krönika! Mera sanningar i den vägen!

  • Jag vänder mig mot att man tittar på hur ”alla andra länder” löser sina problem. Sverige skall mätas efter svenska förhållanden eller så pratar man bara skit!
    Då kan man ju lika gärna prata om usa.s sjukvård och strunta i att dom betalar för den. Och då hamnar sverige långt efter vad det ankommer på sjukvården.

    Man kan inte jämföra äpplen med päron utan bananer med bananer.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”De dog – men var inte sjuka nog för sjukpenning”

”De dog – men var inte sjuka nog för sjukpenning”

Att inte bara bli utan ersättning utan även jagad in i graven av systemen som man själv finansierat är bortom all anständighet, skriver fem företrädare för GS.

En ekonomisk smäll i helt fel tid

En ekonomisk smäll i helt fel tid

Avslaget kunde inte komma olägligare för en ensam­stående ­mamma, skriver författaren Anneli Jordahl.

De visste hur man landar i sig själv

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

”Sjuk­försäkringen måste bli tryggare – nu!”

”Sjuk­försäkringen måste bli tryggare – nu!”

Alltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

Vi kräver nu att regeringen går vidare med de utredningsförslag som tagits fram – annars riskerar ännu fler löntagare att kastas ut i fattigdom, skriver Mattias Vepsä, riksdagsledamot (S) och Mirja Räihä, ordförande LO-distriktet i Stockholms län.

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Jag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

”Ge oss en välfärd att lita på, politiker”

”Ge oss en välfärd att lita på, politiker”

Välfärd är plötsligt ordet på alla politikers läppar. Bra så, men vi måste också kunna lita på att vi får del av den, skriver Thomas Nilsson, ordförande i Pappers avd 11.

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

Det är ingen lätt sak att förhålla sig till när arbetskamrater är en del av en organiserad kriminalitet – som bryter ner andra människor på jobbet, skriver Volvoarbetaren  Lars Henriksson.

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

Till alla er händiga, som jobbar så att vi andra har en fungerande maskin att köra eller en travers att åka i: I salute you, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

Kommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.