Industriarbetarnas tidning

”Drogtester är som ett lotteri”

12 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Drogtester. Om du åker fast i ett drogtest på jobbet kan du köpas ut, polisanmälas, omplaceras eller skickas till behandlingshem.
Rättsläget är oklart. Privata företag bestämmer själva hur de gör.

Momodou Lamin Sanneh, skyddsombud och vice klubbordförande för IF Metall på Plastal, berättar om skyddsombudets situation när en anställd åkt fast i drogtest. Foto: David Lundmark

Han vet att det inte kommer att bli lätt. Redan innan vice fackordföranden Momodou Lamin Sanneh går in till förhandlingarna känner han att det blir tufft, ibland till och med att det kommer att gå åt helvete. Han får ett kort hej, men ingen möter hans blick. När kollegor fastnat i drogtest blir förhandlingarna med arbetsgivaren långa och krävande. Anställningen står ofta på spel.

På papperet framför sig har han antecknat orden ”Arbetsanpassning och rehabilitering”. Vad det innebär i praktiken är en stridsfråga mellan facket och arbetsgivaren, Volvos underleverantör Plastal. Momodou Lamin Sanneh använder argument om att missbruket ska ses som en sjukdom, som kan ha orsakats av arbetsgivarens hårda tempo, tidspress och ensidigt arbete. Har arbetsgivaren gjort allt för att förhindra att de inte orsakat drogproblemet?

Ibland fungerar det, ibland inte. Han och de andra i IF Metall-klubben har lyckats få arbetsgivaren att bekosta behandlingshem och ogiltigförklarat uppsägningar. Då har han kunnat lämna förhandlingen som en vinnare. Men känslan är sällan långvarig.

Jag har jobbat i 19 år och aldrig testats. Andra har testats fyra gånger på kort tid.

Momodou Lamin Sanneh, skyddsombud och vice klubbordförande på Plastal.

Utanför väntar arbetskamraternas frågor: ”Varför skyddar ni kriminella, drogpåverkade? De är ju farliga för oss andra.”

Samma frågor som arbetsgivaren ställt i förhandlingen.

– Ja, brukar jag svara, det är just därför de ska skickas på rehabilitering.

När en anställd inte kan utföra sina arbetsuppgifter på grund av en sjukdom har arbetsgivaren ansvar att hjälpa den personen. Men det är oklart vad som gäller om en anställd har ett drogberoende. Företagen avgör själva om de ska betala behandling och till vem. De avgör också vilka som ska drogtestas och när.

– Hos oss sker drogtesterna slumpmässigt och vid misstanke. Jag har jobbat i 19 år och aldrig testats. Andra har testats fyra gånger på kort tid. Det är som ett lotteri, vi har aldrig utrett exakt hur urvalen görs, säger Momodou Lamin Sanneh.

Drogtester i det privata arbetslivet regleras inte av någon lag. Tre gånger har frågan utretts. Men ingenting har hänt. Företagens argument är att de drogtestar för att garantera säkerheten på arbetsplatsen. Då väger den personliga integriteten lätt, har det visat sig i en rad domar. Arbetsdomstolen ger arbetsgivaren rätt att säga upp den som vägrar drogtest.

Darko Davidovic.

Darko Davidovic, förbundsjurist på IF Metall, suckar. Han tycker att arbetsgivare ofta tar den lätta vägen och gör sig av med anställda som åker fast i drogtest, med argumentet att det är olagligt att bruka droger.

– Då tar de på sig domstolens roll att döma. Arbetsgivaren ska inte ha den rollen, säger Darko Davidovic.

– Vi har ju sett att arbetsgivarens metod att sparka personer som åker fast i drogtest inte löser problemen. Individen åker ut, men drogerna på arbetsplatsen finns kvar.

Hans råd till anställda är att först sikta på att söka vård och få beroendet klassat som sjukdom, då kan det bli enklare att kräva rehab från arbetsgivaren.

IF Metall vill att arbetsgivaren ska få ett utökat rehabiliteringsansvar och facket vill stoppa uppsägningar av anställda med drogproblem.

Anders Weihe.

Men näringslivet håller inte med, bland andra Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe. Hans rekommendation till sina medlemsföretag är avsked när anställda är kraftigt påverkade av droger och är en säkerhetsrisk. Något utökat rehabiliteringsansvar för arbetsgivaren ser han inte framför sig.

– Jag tycker även att resonemanget om alkoholism som sjukdom är tveksamt. Men nu är rättsläget som det är. Det var inte en särskilt väl övervägd praxis när man hittade på det här med sjukdomsalkoholism.

Dagens Arbete har gjort en kartläggning  som visar att flera arbetsgivare avgör från fall till fall hur de ska hantera en anställd som fastnat i drogtest. En del företag väljer att hjälpa när det handlar om tillsvidareanställda, medan bemanningsanställda sparkas ut.

Andra företag går endast in med rehabiliteringshjälp om det är fastställt, av läkare, att missbruket är en sjukdom.

Vår hållning är att drogerna ska bort men personen ska stanna.

Carlos Rebelo Da Silva, huvudskyddsombud på Volvo Cars i Göteborg.

Carlos Rebelo Da Silva.

På Volvo Cars i Göteborg är förhandlingsläget svårt för facket när anställda åkt fast i drogtest och arbetsgivaren vill säga upp dem.

– Inget biter på arbetsgivaren. Vi försöker få det till att drogproblemen är en sjukdom och berättar om omständigheter till varför personen använt droger, men vi möts alltid av argumentet att droger är olagligt, även om arbetskamraten sköter sin del av anställningsavtalet. Lagstiftningen är för vag, säger huvudskyddsombud Carlos Rebelo Da Silva.

Han tycker att en lag borde ta ställning till uppsåtet – ifall drogen tas mot smärta eller som partydrog.

När någon fastnar i drogtest har det hänt att Volvo erbjudit den anställda en ekonomisk uppgörelse för att frivilligt lämna sin tjänst.

Ofta känner individen mycket skam och skuld, berättar han. Den anställda väljer då att ta den ”säkra” vägen.

–  Individen väljer ofta ett par månadslöner och blanka papper, alltså att man slutar frivilligt och att det inte står att man fick sluta på grund av droger.

– Vår hållning är att drogerna ska bort men personen ska stanna. Det har visat sig vara svårt. Det blir inte ens någon förhandling.

Sedan i maj har Volvo Cars i Göteborg polisanmält anställda som fastnat i drogtest. Trots att anmälningarna är tandlösa. Någon förundersökning inleds inte och det riktas ingen brottsmisstanke mot de anställda, de hamnar heller inte i något register. Företagets nya hållning har gjort att flera anställda, enligt facket, sagt upp sig innan testen eftersom det finns en oro över att bli polisanmäld.

De som slutar får heller aldrig chans att kräva rehabilitering.

Men vad är det egentligen som gäller? Måste arbetsgivaren stå för behandling?

Vi vänder oss till Arbetsdomstolen för att få svar.

– Än så länge finns ingen rättspraxis för det har aldrig prövats, så i nuläget är det oklart, säger Sören Öman, ordförande för Arbetsdomstolen.

Carlos Rebelo Da Silva hoppas på att något drogärende snart ska hamna i Arbetsdomstolen.

– Så att vi i facket har något att gå på, argument som vi kan använda för att få arbetsgivaren att ta rehabiliteringsansvar.

Momodou Lamin Sanneh ser inte saken på samma sätt.

– Jag vill inte att rehabiliteringsansvaret ska prövas i Arbetsdomstolen. Om det går åt arbetsgivarens håll så ligger vi risigt till, då blir det rättspraxis och så vinner vi inte en enda jävla tvist.

Grafiken visar drogtester i arbetslivet analyserade av Karolinska Universitetssjukhuset och Unilabs, som är två av de största aktörerna för drogtestanalys i arbetslivet.


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

7 kommentarer till “Drogtester är som ett lotteri

  • Vi bör avkriminalisera användandet av droger, det gör ingen nytta. Vi har även en lagstiftning som säger att vi ska straffa självskadebeteende, men just i droger så har man gjort avsteg från denna lagstiftning.

    En vanlig missuppfattning är även att bara för att man visar positivt på ett drogtest, då är man påverkad av droger. Detta stämmer inte. Man kan ha spår av droger i flera dagar som skulle ge utslag på ett test, men man behöver inte var påverkad för det.

    Ta tex cannabis, ruset försvinner efter bara några timmar, men skulle du får göra ett test dagen efter, då skulle det visa positivt.

  • stevO, en avkriminalisering innebär att det blir mer accepterat att bruka droger vilket i sin tur kommer leda till ökat droganvändande. Jag har personer i min närhet som brukat både lätta och tyngre droger, oavsett vilket så har det påverkat deras livssituation och familjerelation till det sämre. Vid en avkriminalisering skulle detta drabba fler människor (både brukare, familj, vänner osv), något jag absolut inte vill!

    De flesta av oss är medvetna om att ett positivt drogtest inte innebär att man är påverkat för tillfället, men risken för det är betydligt högre än om drogtestet varit negativt.

  • @Tobias Vid en avkriminalisering så kan inte arbetsgivaren skylla på att det är olagligt att vara påverkad. Att droganvändandet skulle öka spelar egentligen ingen roll, bara för att man använder droger betyder det inte att man har ett missbruk.

    Hur många jobbar och är påverkade av lagliga opiater som man har fått utskrivna av läkare? Där bryr man sig inte så mycket då man har fått det den lagliga vägen. Men vi ska straffa någon som rökte på på fredagen, och sedan göra ett slumpmässigt drogprov på måndagen? löjligt om du frågar mig.

    Folk kommer ha problem med droger oavsett om vi har kriminaliserat eller inte. Idag väljer man att straffa dom, som inte har lett till något bra. Kanske dax att prova vad andra länder gör, att avkriminalisera.

    En bra serie att titta på är på TV4, Anders och knarket heter den.

  • Jag håller med StevO Det man har rökt på fredagen syns på måndagen men ruset är borta men spår finns kvar. Jag tycker man ska pröva om slumpvisa drogtester strider mot GDPR eller driva frågan i en civilrättslig rättegång och lämna AD utanför.

  • stevO ”Att droganvändandet skulle öka spelar egentligen ingen roll” detta uttalande är skrämmande, mer droganvändande innebär mer påverkan på användarna, deras familj och vänner samt samhället i övrigt.

    Lagligt utskrivna opiater är ett nödvändigt ont, dessa får man utskrivna av personer med medicinsk expertis. Vad är anledningen till att man tar illegla droger och vem står för expertisen om vad som behövs?
    Om man inte på några sätt ska straffa i efterhand så bör det gälla alla brott. Blir du inte tagen på bar gärning så ska du gå fri.

    Folk kommer alltid att ha problem med droger ja, och vid avkriminalisering kommer antalet människor med problem öka.

    Ett bra sätt att se problemet med droger är att ha brukare i sin närhet, det är dock inget jag rekommenderar.

  • Sverige bör reglera drogtestning så det blir tydligare hur detta ska gå till och när det tillåts. Sett till länderna inom EU så har endast Finland (2003), Irland (2005) och Norge (2005) lagstiftning som tydligt och specifikt tar upp frågan om drogprovning på arbetsplatsen. För alla länder är dock olikheter och skillnader tydliga.

    Tex tillåter Frankrike enbart testning för högsäkerhetsklassade positioner. I Holland är nyanställningstester av alla sökande förbjuden enligt lag.

    Det andra är att på bred front diskutera ansvaret för det som är diagnoser tex narkotikaberoende och att om detta är fallet så ska inte juridiken stå över sjukdomsrekvisiten som i dag.

    För oss som arbetar med den direkta rehabiliteringen så händer det att vi möter just det att de stängs av från arbetsplatsen och då ibland utan lön tills värdena är 0. Här bör vi fundera på om detta är rätt väg att gå istället för arbetsanpassning under tiden tex. Det finns även exempel där medarbetaren ej vågar tala om att han använt vissa preparat och att man använt sprutor av rädsla för att mista jobbet. Istället har man talat om förskriven medicin som överdoserats. Stigmatiseringen och oklarheterna mellan AFS:ar och AD och för den delen Försäkringskassans bedömning gör detta till ett område med flera tolkningar. Absolut inte bra för någon.

    Vi skrev om ökningen av drogtester här 2018: https://www.resursrehabilitering.se/drogtester-okar-stort-i-arbetslivet-varfor/

  • Något som ofta glöms i samband med drog- och dopingtester är att några procent av oss i befolkningen lider av paruresis, ”blyg blåsa”, då man inte kan kissa på kommando, under övervakning, tidspress o s v. Mycket ångestskapande med urinprovets damoklessvärd hängande över sig!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 2 av 25 på temat Knarket i industrin

Granskningen av knarket i industrin kan få Tidskriftspriset

5 oktober, 2020

Skrivet av

Dagens Arbetes avslöjanden om knarket i industrin kan bli Årets granskning, i konkurrens med tre andra bidrag.

Granskningen är gjord av reportrarna Marcus Derland och Johanna Edström samt fotografen David Lundmark.

Så här presenteras nomineringen: När knarket inte bara blir en del av vardagen utan även finns tillgängligt på arbetsplatsen, då blir det mänskliga priset skyhögt. I en bred granskning av ett sällan belyst område identifieras en fredad zon för missbruk och langning dit polisen inte når och där företagens insatser är tandlösa. Här varvas starka personliga berättelser med nyhetsmässiga avslöjanden om besvärande luckor i rutiner och rättstillämpning.

Bland annat kunde DA avslöja att droger säljs inne på fabrikerna, där polisen inte kommer åt verksamheten. Arbetare tar droger för att orka med sitt tunga och slitiga arbete, och företagen hanterar drogtester olika. Granskningen visade även hur olika konsekvenserna kan bli om man åker fast, och lyfte fram flera olika människoöden som påverkats av knarkandet.

Jurygruppen till Årets granskning består av Eva Hamilton, journalist och tidigare vd på SVT (ordf.), Johar Bendjelloul, journalist DN, Negra Efendić, reporter Svenska Dagbladet, Martin Schori, chef för Gräv och Story Aftonbladet, samt Olle Zachrison, ansvarig för digital nyhetsutveckling Sveriges Radio.

De övriga nominerade är tidskrifterna är Byggnadsarbetaren, Filter och Hem & Hyra.

Vinnaren utses den 12 november.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 3 av 25 på temat Knarket i industrin

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

9 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Företag letar knark med hjälp av hundar – och när misstänkta droger har hittats slängs det bort eller sparas. I dag inleder Dagens Arbete en stor granskning av knarket i industrin.

Bakom grindarna på svenska industrier och lager finns en stor marknad. En del tar droger på grund av smärta och högt tempo medan andra partyknarkar. Drogerna som säljs är framför allt narkotikaklassade tramadol, cannabis, amfetamin och kokain.

– Det är en skyddad miljö, de kan hålla på med langning utan att vi kommer åt det, säger Per-Erik Lundberg, chef för polisens gatulangningsgrupp i Västerås.

Anders Weihe.

Teknikföretagens tidigare förhandlingschef nu senior rådgivare Anders Weihe, säger att han själv har besökt arbetsplatser där det pågår narkotikaförsäljning.

– Det finns en tendens från polisen att det som hänt på arbetsplatsen får arbetsgivaren hantera själv. Många gånger finns en känsla av att polisen tycker att det som sker på arbetsplatsen i första hand är arbetsgivarens bekymmer.

Företag svarar med att själva ta in knarkhundar. När arbetsgivare hittar droger i deras lokaler hanteras det på olika sätt. En del slänger knarket i sopkorgen, andra sparar misstänkt narkotika.

I Dagens Arbetes stora granskning av knarket i industrin kommer vi även att berätta om organiserad brottslighet på arbetsplatser.

– Snart har vi kanske skjutningar på arbetsplatsen, säger Carlos Rebelo Da Silva, huvudskyddsombud på Volvo Cars.


Så berättar anställda om drogerna

Tramadol. Foto: David Lundmark

Tramadol

  • Narkotikaklassat läkemedel som kan skrivas ut av läkare men också säljs illegalt.
  • Används för smärtlindring och har delvis liknande effekt som morfin. Beroendeframkallande.

”Skulle kunna sälja hur mycket som helst”

”Jag får tramadol utskrivet på grund av en tidigare skada. Jag har tagit det i snart tio år. Det finns flera på arbetsplatsen som vill köpa av mig. Jag skulle kunna sälja hur mycket som helst.

Jag har också blivit erbjuden på jobbet att köpa stora partier med tramadol från ett annat land men de flesta som köper vill ha tabletter som är tillverkade i Sverige. De drogtestar på företaget, men eftersom jag har mitt på recept så går det bra.

Jag och några andra åkte fast i ett drogtest för en annan drog. Men det enda som hände var att jag fick jobba på en annan avdelning ett par veckor och sedan återgå till min vanliga avdelning.

Bara vid något enstaka tillfälle har fast anställda blivit erbjudna rehabilitering från arbetsgivaren. Bemanningsanställda brukar åka ut.

En person som jag känner till fick sparken härifrån på grund av sitt drogmissbruk. Han lever inte i dag.”

”Jag var tvungen för att orka”

”Vi lyfte 12 ton varje dag med kroppen och hade ingen arbetsrotation. Jag mikrodoserade tramadol för att orka och jag hade ont i ryggen. Jag blev pigg och orkade mer. Jag kunde ge 120 procent med energi som jag egentligen inte hade. Dagen efter kände jag mig död och jag blev tvingad att ta mer tramadol för att ens orka gå till jobbet.

Så höll jag på ett par år. Jag var tvungen för att orka. Vi bemanningsanställda behandlades som hundar. Om jag ska uppskatta så var det 80 procent av dem som var bemanningsanställda som tog droger på jobbet. Flera sålde. Det var riskfritt. De hade slumpmässiga drogtester, men under mina sju år så testades jag aldrig. Jag fick utskrivet tramadol av läkare. Det var lätt, jag hade så ont i ryggen. Men de som inte fick utskrivet köpte av arbetskompisarna på lagret.

I dag är jag drogfri och arbetar i en annan bransch.”

 

”Kan köpa av anställd på parkeringen”

”Allt du vill ha kan du köpa av en anställd på parkeringen. Han tar även beställningar. Jag mikrodoserade cannabis. Blev avstängd utan lön i tre månader och fick rehabilitera mig själv.

Jag blev deprimerad och fick utskrivet medicin för det.

Facket försökte hjälpa mig men misslyckades.

I dag arbetar jag i en annan bransch och använder fortfarande cannabis.”

 

 

Tog tramadol och svimmade på jobbet

Från en tingsrättsdom:

Han var trött när han skulle gå på nattskiftet. Axeln värkte. Den hade hoppat ur led flera gånger. Tramadol hjälpte. Tidigare hade han fått det utskrivet men receptet var tre år gammalt och läkaren restriktiv. För att klara arbetet hade han börjat självmedicinera. Natten innan hade varit sömnlös och det dröjde inte länge förrän golvet på arbetsplatsen började snurra och benen skakade. Han minns inte hur han hamnade på marken, men när han vaknade befann han sig i en ambulans.

Polisen hade kallats till arbetsplatsen eftersom man först misstänkte att det rörde sig om en arbetsplats-olycka. När det uteslöts drogtestades han.

Blodprovet visade på spår av tramadol och cannabis.

Han dömdes av tingsrätten till dagsböter för ringa narkotikabrott. Han arbetar i dag kvar på samma arbetsplats, med värkande axel.

 


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se.

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

 

2 kommentarer till “Dagens Arbete granskar knarket i industrin

  • Företag som har så pass dålig arbetsmiljö så att de anställda/inhyrda känner att de måste använda smärtstillande för att orka måste sättas åt med grova böter.
    Vi kan inte ha företag verksamma i vårt land som skiter i att ordna bättre arbetsmiljö.

    Att stänga av någon från jobbet utan lön pga ”missbruk” för att arbetsmiljön är så kass är inte rätt väg att gå.

    Jag är inte ett dugg drogliberal för den delen men när det kommer till företag som skiter i arbetsmiljön så blir jag förbannad!

  • Har haft mina jobb där jag lyft 12 ton till 100 ton om dagen, axlar och rygg tog stryk, men med hjälp av massage så löste det sig, att ta droger mot smärtan är ingen lösning och jag skulle absolut inte vilja stå bredvid en drogpåverkad människa då det är risk för mitt liv.
    Om arbetsmiljön är under all kritik så dra igång ett förbättringsarbete med hjälp av skyddsombud för att förbättra arbetsplatsen.
    Även om man är bemanning som jag var så drog jag igång sådant, hade jag fått sparken pga det så hade det vart så, min kropp går före arbete om jag ska vara ärlig.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 4 av 25 på temat Knarket i industrin

Efter överdosen – här möts Viktor och Marie

21 januari, 2020

Skrivet av

DA DokumentärDagens Arbetes granskning av knarket i industrin har visat att drogerna flödar på fabriksgolven. Både polisen och arbetsgivarna står handfallna. Här möter du två personer som fått ta konsekvenserna av det: Viktor, industriarbetaren som knarkade fram till för ett och ett halvt år sedan, och Marie, mamman som förlorade sin son när han tog en överdos.

Läs mer om Viktor och Marie här:

Maries son dog av en överdos

”Jag vill försöka vara drogfri”

Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 5 av 25 på temat Knarket i industrin

”Jag vill försöka vara drogfri”

9 januari, 2020

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

Viktor hade hunnit jobba nästan nio månader på arbetsplatsen. Chefen var nöjd med honom och hade börjat prata om tillsvidareanställning. En morgon vaknade Viktor upp i kompisens soffa. Tröjan var nedsölad med snus som runnit ner över hakan. Han vände sig på sidan och smackade flera gånger för att få fram saliv i munhålan, tungan var torr som en frottéhandduk som legat i tumlaren för länge. Viktor behövde vatten. Han rullade ner från soffan och ställde sig upp och gick ut i köket.

Huvudet värkte och yrseln kom över honom. Viktor hittade en burk koffeintabletter men de gjorde honom bara skakigare. Det var värre än vanligt. Kvällen innan hade han tagit smärtstillande tramadoltabletter och ångestdämpande bensodiazepiner, ”benzo”.

Han var dessutom sen till jobbet. Viktor skyndade nedför trappan mot parkeringen. Han skulle hem och byta till arbetskläder. När tröjan åkte av påmindes han om snussörjan. En stund senare när han satt i bilen kom dåsigheten över honom igen och han nickade till och körde in i ett vägräcke. Smällen gjorde att han kvicknade till och ringde pappa. Pappan som alltid ställde upp. Pappan som ville att sonen skulle komma i tid till jobbet.

– Han märkte inte att jag var hög. Trodde nog att jag var trött. Han körde mig till jobbet.

När Viktor blivit avsläppt på jobbet gick han in och satte sig på en stol och somnade.

– En chef väckte och skickade hem mig.

Vid lunchtid fick Viktor ett telefonsamtal, han kallades in för drogtest.

– Jag försökte skjuta upp det, men det gick inte.

”Jag var så hög att jag ­somnade stående på jobbet”, berättar Viktor. Foto: David Lundmark

Testet var positivt. Arbetsgivaren gav honom två val. Säga upp sig själv eller ta tjänstledigt i tre månader. Varje fredag skulle han lämna ett drogtest. Viktor valde det senare alternativet.

Men han var djupt nere i missbruket och ville inte sluta med knarket så han började googla hur länge olika droger stannar kvar i kroppen. Snabbt kom han fram till att tramadol var ett bra val. Tabletterna var lätta att få tag på och billiga, 250 kronor för en karta om tio.

Viktor kunde knarka hela helgen fram till måndag utan att riskera att åka fast i drogtestet på fredagar.

– Det blev tradition att ta ett piller direkt efter testet.

Efter tre månader, som arbetsgivaren trodde varit drogfria, var Viktor välkommen tillbaka. Men den här gången placerade bemanningsföretaget honom på en annan industri, i grannstaden. Det höll en dryg månad.

– En dag var jag så hög att jag somnade stående på jobbet.

Han skickades hem och den här gången meddelade företaget att han fick säga upp sig själv eller vara tjänstledig i sex månader och lämna drogtest varje vecka. Viktor valde att säga upp sig själv.

– Jag fick aldrig någon rehabilitering. Inget behandlingshem eller så. Men jag vet inte om det hade gjort någon skillnad för mig. Jag ville ju knarka.

Missbruket medförde att han åkte fast för drograttfylla, narkotikabrott och brott mot knivlagen. Men trots att livet mest upptogs av droger lyckades han komma in på ytterligare en arbetsplats. Nu var han förberedd och hade en plan för att fuska sig genom drogtesterna.

På nätet går det att beställa gummipenisar med en liten behållare för urin. Attrappen spänns runt midjan och bärs under byxorna. Varje morgon tog Viktor på sig sin extrapenis. Behållaren fylldes med syntetiskt urin eller urin från en kompis som inte sysslade med droger.

– Jag klarade mig genom drogtester fyra–fem gånger med hjälp av den.

Arbetsgivaren misstänkte ändå att han hade ett missbruk. Det slutade med att Viktor köptes ut med några månadslöner på fickan.

– Jag fick ingen hjälp med mina drogproblem då heller. Samtidigt är det jag som valt att ta droger. Men något slags ansvar att hjälpa tycker jag att arbetsgivaren har.

Det har gått några år sedan Viktor hade sitt senaste jobb. De tyngre drogerna säger han att han slutade med för ett och halvt år sedan, främst med hjälp av en stöttande flickvän.

– Jag tog flera återfall. Nu dricker jag alkohol men tar inget annat.

En överdos hjälpte honom också att fatta beslutet att lägga av.

Han kom hem till sin syster efter en sen festkväll och hittade en flaska nässpray i sin ficka som innehöll fentanyl. Viktor tog några doser av drogen, som är betydligt starkare än heroin, och satte sig i soffan. Systerns kompis som är sjukvårdsutbildad hittade honom, han hade slutat andas och var blå i ansiktet. Hon satte i gång hjärt-lungräddning i väntan på ambulansen.

– Hon räddade mitt liv.

Vid den här tiden var just fentanyl en populär drog på orten. Viktors kompis Pontus var också djupt nere i missbruket men hade bestämt sig för att sluta. Han skulle bara ta ett sista rus en lördagkväll.

Pontus vaknade aldrig.

– Begravningen var tuff. Det satte i gång tankar. Både hans och min egen överdos öppnade mina ögon. Jag vill försöka vara drogfri.

Fotnot: Viktor heter egentligen något annat.

Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

En kommentar till “Jag vill försöka vara drogfri

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 6 av 25 på temat Knarket i industrin

Maries son dog av en överdos

21 januari, 2020

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Lång kamp. Marie hade förberett sig på det värsta. Men när sonen Pontus varit drogfri i flera veckor började hon hoppas.

Se filmen om Marie och Viktor

DA Dokumentär: Efter överdosen. Vi skildrar mötet mellan Marie och sonens kompis Victor, som också tog en överdos, i en kortdokumentär.

 

Viktors berättelse: ”Jag vill försöka vara drogfri.” Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten.

Marie hade precis hällt upp kaffe och satt sig vid köksbordet. Pustat ut efter att ha tvättat, diskat och plockat undan efter tvillingarna. Medan hon väntade på att det heta kaffet skulle bli drickbart vandrade blicken ut genom köksfönstret. Träden vajade i vinden. Det är gott om skog i den lilla orten, utanför industristaden. Marie tänkte på sonen Pontus som inte längre bodde hemma. Hur det hade gått för honom efter att han lämnat jobbet som snickare på pappa Mickes byggföretag. I stället jobbade han nu i grannorten på en liten firma. Marie hade varit dit några gånger och lämnat lunchlådor, mest för att hålla lite koll på sonen.

Plötsligt plingade det till bakom ryggen på henne, borta vid köksbänken. Hon stelnade till och rätade på ryggen. Det var hennes ipad. Den hade varit tyst ett tag, vilket brukade betyda att Pontus hållit sig lugn. Marie reste sig snabbt, lika bra att få det överstökat.

Pontus visste inte om det men hans mamma kunde se hans meddelanden på sin ipad. Nu såg hon att han var ute efter att köpa knark igen. Borta vid köksbordet stod kaffet kvar och kallnade.

Marie är något av en expert på missbruk. Under många år har familjen varit jour- och familjehem för barn till missbrukare. Pontus hade börjat med hasch under tiden på industriprogrammet. Kanske så sent som runt studenten. Marie är inte säker, ingen förälder vill tro att ens barn missbrukar. Till slut insåg hon ändå.

Utåt sett var det ingen som kunde få för sig att Pontus knarkade. Han var fräsch, vältränad, betalade hyran och skötte sitt jobb förutom att han kanske sjukskrev sig lite för ofta. Han hade aldrig blivit industriarbetare, tyckte det var för enahanda. Började i stället som lärling i pappa Mickes företag. Ofta låg de ute på veckorna. Föräldrarna tror att Pontus höll sig ren när han jobbade, att haschrökandet var förlagt till helgerna.

Pontus kom att inleda en relation med en kvinna som hade ett barn sedan tidigare. Han gillade rollen som extrapappa men även om han tog ett stort ansvar höll rökandet i sig. När förhållandet tog slut ett par år senare drabbades Pontus av djup hjärtesorg. Strax efter fick Marie ett anonymt sms där någon skrev att hon skulle kolla upp vad Pontus höll på med.

– Hans missbruk eskalerade och han började ta tyngre droger.

Är det ett råd jag har till andra föräldrar så är det att störa, störa, störa. Ring, hälsa på, tjata.

Marie berättar om hur hon under Pontus sista år i livet hade tillgång till hans knarkkonversationer i sin egen ipad.

– Han lånade min surfplatta en gång och glömde logga ut från Messenger.

Det innebar att Marie blev iskall varenda gång det plingade från ”paddan.” Var det lugnt där så kunde hon andas ut tills det började om igen. Fördelen var att hon visste och kunde störa honom så mycket som möjligt.

– Är det ett råd jag har till andra föräldrar så är det att störa, störa, störa. Ring, hälsa på, tjata.

Hon kontaktade polisen vid ett tillfälle och berättade att hon hade en ipad full med bevis. De var inte intresserade.

Pontus ville inte ha hjälp, han ville sköta sig själv. Fem veckor innan han tog sin överdos hade han bestämt sig för att sluta med droger. ”Hade jag vetat att det var så här enkelt hade jag slutat tidigare”, sa han till sin mamma.

För snart två år sedan hade Marie och Micke  gått och lagt sig när det knackade på dörren. Micke hade svårt att hitta sin morgonrock som Marie tvättat och lagt undan. När han äntligen tog sig ut i hallen och öppnade dörren blev han i det närmaste intryckt av två poliser som berättade att Pontus hittats död i sin lägenhet. Micke skrek rakt ut och lyckades ta sig in i tvättstugan för att inte väcka tvillingarna. Marie iklädde sig rollen som den kontrollerande. Hon ställde noggranna frågor och ville ha svar på allt som gick att få. Hon ordnade så att en vän kom och hämtade de yngre barnen.

– Sedan brast det. Vi grät och skrek resten av natten. Innan vi kunde börja ringa runt och ge dödsbudet.

Pontus hade sprungit på en kompis som skulle in på behandlingshem. De hade bestämt sig för att ta ett sista rus med fentanyl, en drog som är mycket starkare än heroin.

Inget vet säkert men antagligen tog Pontus lika mycket som han var van vid och nu hade han hållit upp i flera veckor. Hans kropp klarade inte mängden.

– Pontus syster gifte sig två dagar senare. Vi bestämde oss för att inte ställa in. Och tredje dagen åkte vi till Thailand. Fråga mig inte hur vi höll ihop. Jag minns inte så mycket mer än att vi sörjde.

Maries väg framåt i livet har varit att inte bära sorgen inom sig. Hon pratar och engagerar sig. Hon skyller inte Pontus död på någon. Hon är arg på drogerna som är så lättillgängliga. Till och med på arbetsplatserna.

– Jag kan förstå om småfirmor inte har råd att skicka missbrukare på rehabilitering. Men stora arbetsplatser. Det är inte klokt. Jävligt konstigt. Det är dags att de uppgraderar sig.

 

Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 7 av 25 på temat Knarket i industrin

”Jag var ständigt rädd för att åka på ett drogtest”

16 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Vägen tillbaka. Christoffer fick ett ultimatum: Behandlingshem eller sparken. SSAB hade fått nog av hans knarkande. Men redan när Christoffer packade väskan tänkte han på att bli hög igen.

”Jag tog aldrig droger när jag ­jobbade, men före och efter”, berättar Christoffer. Foto: David Lundmark

Christoffer hade satt sig på stolen i fikarummet och pustat ut. Nattskiftet hade inletts med att det jävlades borta vid haspen och när han var klar där blev han kallad till bandverket. Närmare fyra på morgonen hade han sett fram emot några minuters paus men då var det bara att åka vidare till utlastningen.

Strax före skiftbytet kunde han pusta ut en smula och börja tänka på nästa rus. På parkeringen stod hans bil och i handskfacket låg en karta ångestdämpande bensodiazepiner, ofta kallade ”benzo”. Medan han blaskade av ansiktet for tankarna iväg. Det dåliga samvetet och ångesten som alltid dök upp när drogerna började lämna kroppen.

Jobbet på SSAB tunnplåts underhållsavdelning hade alltid fungerat som avledning. När han jobbade så jobbade han. Gick in i bubblan, ständigt nya arbetsuppgifter någonstans inne på det stora stålverket. Men skiftet var över. Christoffer gled ner på sätet i bilen, tog fram kartan och tryckte ut en tablett. I samma stund som det ångestdämpande pillret passerade matstrupen vred han om nyckeln och lyssnade på startmotorns tuggande ljud.

Jobbchristoffer var borta. Knarkchristoffer hade tagit över. Som vanligt brydde han sig inte ett dugg om att han körde drogpåverkad, den ansvarskänslan hade försvunnit.

Allt började i tonåren hemma i Borlänge. Christoffer kände sig tom inombords, det var som om något fattades. En inneboende rastlöshet som inte ville försvinna. Han sökte sig till haschet. Han kunde gå hem på raster redan under högstadiet och dricka några öl för att sedan gå tillbaka till skolan. Och under tiden på industrigymnasiet eskalerade missbruket.

Christoffer sökte ständigt det där inre lugnet som kom när delar av hjärnan stängdes av.

Strax efter finanskrisen för snart tio år sedan blev Christoffer erbjuden jobb på SSAB, där han tidigare gjort praktik. Stålverket, det gamla Domnarvet, själva symbolen för industri- och arbetarstaden Borlänge. Christoffer hade ett arv att bära, fjärde generationen stålverksarbetare.

– Jag tog aldrig droger när jag jobbade. Däremot före och efter. Jag var ständigt rädd för att åka på ett drogtest.

Hasch rökte han sällan. Det satt kvar i kroppen för länge. Amfetamin gick bra när han var långledig, liksom tramadol. ”Benzo” kunde han ta hur mycket som helst eftersom han hade det på recept.

Ett första uppvaknande kom sommaren 2015. Det började ringa på dörren. Christoffer hade sjukskrivit sig en tid och nu ville rehabsamordnaren från jobbet, Erik Arnberg, hälsa på. Christoffer vägrade öppna. Arnberg gav sig inte, han fortsatte knacka på. En dag öppnades dörren. ”Packa en väska. Du ska på behandlingshem annars får du sparken”, var beskedet.

När Christoffer senare testades på behandlingshemmet hade han benzo, amfetamin, hasch och tramadol i kroppen. Fem veckor blev han kvar. Men trots att han var ren hade han inte lämnat drogerna i tanken. Han visste att han skulle börja igen. Han ville börja igen. Återfall varvades med rena perioder under de kommande åren.

När Arnberg gått i pension och slutat som rehabsamordnare var det ingen som följde upp. Christoffer var borta mycket från jobbet. Sjukskrivningarna för psykisk ohälsa grundade sig i missbruket, men det var det ingen som riktigt förstod.

En orolig före detta flickvän hade försökt få tag på Christoffer i flera dagar. Ingen vet hur länge Christoffer legat okontaktbar i lägenheten när han hittades. Allra minst han själv. Det slutade med tvångsomhändertagande och han lyckades tjata sig till behandlingshemmet i Söderhamn, där han fått hjälp tidigare.

Han skulle få skjuts upp till Söderhamn. Ut ur bilen kom en man. Christoffer brydde sig inte nämnvärt, han hade fullt upp med att fundera på hur han skulle låtsas vara delaktig i behandlingen medan han i själva verket planerade för vilka droger han skulle ta när han äntligen kom ut.

De pratade om väder och vind under resan. Plötsligt sa mannen: ”Om du lägger av nu har du 50 fina år kvar.”

Christoffer, då 26 år, lyssnade. Något väcktes i honom. Han funderade hela bilresan. Det hade gått något år sedan SSAB och facket ringt på hemma i lägenheten och ställt ett ultimatum. Då var han inte mottaglig för hjälp.

Kanske var det nu eller aldrig. Han skulle knappast få några fler chanser på jobbet.

Christoffers arbetskamrater på SSAB har stöttat honom genom resan tillbaka till jobbet. Här pratar han med Mattias och Claes-Göran. Foto: David Lundmark

Det som egentligen skulle bli fem veckor i Söderhamn blev nästan tre månader. Christoffer gick in i 12-stegsprogrammet som är en beprövad metod för missbruksbehandling. Där träffade han behandlingsassistenten Leif, som har stöttat honom genom hela resan.

Christoffer funderade mycket på hur han skulle återgälda sin skuld till arbetsplatsen. I samråd med sin närmsta chef kom de fram till att han skulle jobba gratis en vecka under sportlovet.

När Christoffer skulle komma tillbaka på riktigt hade han svårt att sova natten innan. Arbetskamraten Andreas Sidegren mötte upp vid Västra porten, tillsammans gick de in mot stålverkets hjärta. Christoffer kände rädslan bubbla upp inom sig. Vilka frågor skulle han få, fanns det arbetskamrater som var förbannade på honom efter alla år av svek? Andreas tyckte det var lätt att förlåta Christoffer, eftersom han är så genuint snäll.

– Jag och en annan kollega, Michael Laukka, åkte hem till Christoffer en gång när det var som värst, vi ville hjälpa honom att komma tillbaka.

Christoffer arbetar återigen heltid på underhållsavdelningen.

– Allt är som vanligt förutom en ny chef som verkligen stöttat mig.

Han fyller sin fritid med musik, fotografering, promenader och samvaro med familjen. Lägenheten har han sålt, den tillhör det förgångna. Dessutom behövde han pengar för att betala tillbaka gamla skulder.

Det finns också känslomässiga skulder, alla svek mot familj och vänner.

”Du är en psykopat på riktigt”, hade hans lillasyster sagt när det var som värst.

Orden från syrran fladdrade upp den gången när han låg på trottoaren några hundra meter från sin lägenhet med en knivspets mot halsen. Ett bråk med en knarkare som spårade ur.

Han minns att han tänkte att han måste komma upp annars skulle han dö, hur han lyckades undvika att få halsen uppskuren och tog sig upp och sprang hem till sin syster neddränkt i blod och med ett skoavtryck i pannan efter en spark. Systern såg till att han kom upp på akuten.

– I dag är jag gudfar till hennes son. Så länge jag är drogfri får jag träffa honom. Det är mitt bästa argument för att hålla mig ren.


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 8 av 25 på temat Knarket i industrin

Sålde knark via företagets mobil

10 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

I företagstelefonen hos GKN Drive­line hittades flera sms där det framgick att mobilen användes för att sälja olika typer av droger. Foto: Polisen

Langare använde företagets mobil för att sälja knark. Trots att företaget tidigare flaggat för drogrelaterade problem inledde polisen ingen förundersökning.

På företagstelefonens spruckna display, står det i ett sms: ”… cola i sten, två sorter grönt och två sorter brunt bara att fråga finns även riktigt fett amfetamin…”. Det är gratis hemkörning dygnet runt.

Inne på GKN Driveline i Köping, som tillverkar fyrhjulsdrift till bland andra Volvo, hade man i flera månader anat att något inte stod rätt till. I juni i år kontaktade en chef på företaget, som har cirka 1 000 anställda, polisen och vädjade om hjälp. Företaget misstänkte att flera anställda var drogpåverkade på arbetet och ville ha hjälp att hantera problemet. Det framgår i polisens händelserapporter.

En månad senare sökte två av polisens knarkhundar igenom arbetsplatsen. Arbetsgivaren upptäckte senare att en av företagets telefoner, som anställda får använda, har använts för att sälja narkotika. I sms beskrivs i detalj vilken typ av droger som finns till försäljning, även att det är gratis hemkörning och instruktioner för hur man ska beställa.

”Just nu finns det inne sour mango (gräs), dunder brunt, vita fina stenar samt dunder bums, Tramadol 200 mg finns även inne…”

Företaget anmälde till polisen och lämnade in bilder på sms. Någon förundersökning inleddes inte med motiveringen: ”Det är uppenbart att brottet inte går att utreda.”

GKN:s ledning vill inte svara på våra frågor om problem med droger på arbetsplatsen och vilken hjälp de fått av polisen. De hänvisar i istället till den globala pressavdelningen i England och de har via en konsultbyrå kommenterat via mejl. Där skriver de att det inte förekommer några drogrelaterade problem på GKN och har aldrig gjort. De skriver att hundsöket gjordes i förebyggande syfte. När vi frågar vad de anser om att polisen inte inledde någon förundersökning, när företaget polisanmälde utnyttjandet av deras företagstelefon svarar de i mejlet att GKN Köping bara har positiva erfarenheter i sin kontakt med polisen.

Björn Wilhelmsson, lokalpolisområdeschef i Köping, säger att han inte kan uttala sig om varför det inte inleddes någon förundersökning. Han säger att polisens resurser för att arbeta mot narkotika hos privata företag är begränsad.

– Företagen har ett stort ansvar själva att se till att det inte förekommer droger på arbetsplatsen.


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 9 av 25 på temat Knarket i industrin

Volvos personalbil användes vid knarkbrott

17 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Volvos personalbil användes för att frakta stora mängder knark. Det är inte första gången Volvos personalbilar används vid brott, enligt polisen.

”Det finns kriminella som arbetar på Volvo”, säger lokalpolisområdeschefen för Stor­göteborg Syd Dan Windt. Foto: Adam Ihse/TT

En grå Volvo S90 svänger in på Första Långgatan i Göteborg strax efter klockan 18 den 30 april. Mannen som kliver ut ser nervös ut. Han går in i en port på en gata längre bort och återvänder efter några minuter med ett paket i en papperspåse. Han lägger det i baksätet och kör iväg. Paketet innehåller ett kilo 87-procentigt rent kokain med ett uppskattat värde på cirka en miljon kronor. Polisen stoppar mannen, som senare döms till fyra års fängelse. Mannen arbetade på Volvo i Torslanda och bilen var en av bolagets leasingbilar – en personalförmån.

– Volvos tjänstebilar har dykt upp ett flertal gånger i brottssammanhang. Det finns kriminella som arbetar där. Andra anställda agerar kontaktpersoner för organiserad brottslighet, och genom dem får kriminella tillgång till bilarna, säger Dan Windt, lokalpolisområdeschef för Storgöteborg Syd.

Att leasingbilar används vid brott kan bero på flera orsaker, menar han.

– Personer kopplade till kriminalitet vill inte kunna knytas till vissa fordon, adresser eller varor.

– Det är sällan som personen som begår brottet står på bilen utan i stället står den på en så kallad målvakt, säger Dan Windt.

Begreppet bilmålvakt används om personer som går med på att registreras som ägare eller att stå på leasingavtalet i stället för personen som använder bilen. Det förekommer att anställda på Volvo hyr ut sina leasingbilar i andra hand: ”Jag hade två bilar att leasa. Jag behövde bara en och frågade i min bekantskapskrets om någon kunde hyra en”, berättade en Volvoanställd i ett förhör. Han hyrde ut bilen till den kollega som sedan använde den till att transportera ett kilo kokain.

– Företaget tillåter inte uthyrning av tjänstebilar i andra hand. Vid avsteg från avtalet kan företaget välja att ta bort förmånen att leasa en bil. I övrigt är det en fråga för polisen, säger Stefan Elfström, presstalesperson för Volvo Cars.


Bilsprängning utanför Volvo i Torslanda

I april i år sprängdes en bil på en parkering utanför Volvo Cars. Det var under nattskiftet som polisen larmades till Torslanda, efter att flera personer hört en kraftig smäll. Platsen spärrades av och polisens nationella bombskydd kallades in. Ingen person skadades. Händelsen utreds av polisen som grovt olaga hot.

Presstalespersonen för Volvo Cars Stefan Elfström säger att de har en löpande dialog med polisen om att polisen ska vara synliga runt företagets anläggningar utanför dagtid.

Efter sprängdådet är anställda oroliga för våldsutvecklingen.

– Snart har vi kanske skjutningar på arbetsplatsen, säger Carlos Rebelo Da Silva, huvudskyddsombuds på arbetsplatsen.

Volvo kan ha begått narkotikabrott


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 10 av 25 på temat Knarket i industrin

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

9 januari, 2020

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

När kollegorna knarkar Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor. Här är hans berättelse.

Josef heter egentligen något annat.

*Söndertrammad = Att ha missbrukat läkemedlet tramadol under längre tid.

”Det röktes framför allt gräs men det jag reagerade starkast på eftersom det syntes mest var tramadol. Bara i mitt arbetslag var det sex personer som ofta var påverkade av tramadol på arbetstid.

Folk tar det för att palla. Om nån klagar på att jobbet är för tufft tystas det ner. Folk vet inte om sina rättigheter. Tramadol är skitbra för att få bukt med smärtor i kroppen. Det är den ena sidan, att det gör ont och för att det är tråkigt. Men också att man har med sig ett missbruk när man börjar på Volvo.

Allt gick att få tag på där inne. Kanske inte riktigt tunga grejer som heroin. I övrigt var det jättelätt att få tag på olika droger.

Jag har sett folk komma in på Volvo fräscha, men där det dalat snabbt när de börjat med droger.

Volvo kan ha begått narkotikabrott

En sidosyssla som flera har på Volvo är att sälja droger. Det är samma personer som säljer på gatan som säljer inne på arbetsplatsen. Det är säkrare att sälja inne på arbetsplatsen. Men det blir också samma tjafs som på gatan när någon börjar sälja bättre grejer än någon annan. Många drogaffärer skedde via Snapchat, det stämdes träff vid kiosken inne i fabriken eller vid en port. Vissa ska också ha kunnat beställa via truckförare som kör ut material till banorna på arbetsplatsen. Det är bara cash som används i drogaffärerna, man torskar på swish.

Finns inget värre än att ha dem på jobbet, som ändå bygger på samarbete. Det är jobbigt att se folk fucka upp sig. Uppenbart höga och söndertrammade* människor stod på linan och jobbade. Det var jobbigt eftersom jag hatar pundarmänniskor. Folk känner hopplöshet och drogerna är så tillgängliga på Volvo. Det största problemet är att de som säljer får jobb där.

Jag tog aldrig droger. Men hade jag inte haft en plan och vetat att jag skulle sluta på Volvo så hade jag också dragits in i det. Det är en hopplöshet.

Jag såg andra ta, de drog iväg till toan. Det märktes att de som inte var vana blev illamående och gick åt sidan och kräktes. En del blev paranoida när de hade slut, det var väldigt tydligt.”

Volvos personalbil användes vid knarkbrott

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 11 av 25 på temat Knarket i industrin

Knarkfynd på toalett på SSAB

31 januari, 2020

Skrivet av

Knark har hittats inne i SSAB:s lokaler i Borlänge. Företaget har gjort en polisanmälan och kommer nu att utöka med fler drogtester på arbetsplatsen.

Knarket hittades inne på en toalett i SSAB:s lokaler i förra veckan. Efter polisens analyser visade det sig vara amfetamin.

– De flesta är förskräckta att det har hänt här. Det här har blivit som ett uppvaknade, säger Sture Bergvall, klubbordförande på SSAB i Borlänge.

Arbetsgivare och fack har nu kommit överens om att utöka de befintliga slumpmässiga drogtesterna under en period framöver.

– Knarket har inte gått att knyta till någon särskild person, därför tycker vi att fler slumpmässiga drogtest kan vara en början för att komma till rätt med problemen. Nu funderar vi hur vi ska gå vidare, säger Sture Bergvall.

Dagens Arbete har under hösten granskat knarket inom industrin. I granskningen kunde vi bland annat avslöja att organiserad drogförsäljning förekommer på flera industriarbetsplatser. Knarklangare har kunnat sälja narkotika ostört utan insyn från polis.

SSAB ser allvarligt på att droger hittats i deras lokaler.

– Det är ytterst allvarligt. Droger är både en hälsorisk och en säkerhetsrisk. Vi är ett företag med många risker. Vi har många transporter, tungt gods som ska flyttas och så vidare, säger Anna Östlund, informationsansvarig, till Dalarnas Tidningar.

SSAB införde drogtester 2004 och testar anställda vid nyanställning, misstanke och slumpmässigt. Testerna görs via urin- och blåstester.

Hur de hanterar drogfall på arbetsplatsen är olika från fall till fall. Detsamma gäller om de erbjuder rehabilitering eller inte. Det framgår i en enkätundersökning där Dagens Arbete tillfrågade sju stora bolag hur de hanterar drogärenden på arbetsplatsen. SSAB vill i enkätundersökningen inte kommentera hur många positiva drogtester de haft under 2019 eller 2018.

Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 12 av 25 på temat Knarket i industrin

Volvo kan ha begått narkotikabrott

11 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Volvo kan ha gjort sig skyldigt till narkotikabrott. Företaget har inte polisanmält när de hittat misstänkta droger i lokalerna.
I stället har Volvo sparat misstänkt knark.

Foto: TT Nyhetsbyrån

Under våren började Volvo Cars på Torslanda i Göteborg låta knarkhundar söka igenom lokalerna.

Företaget ansåg att polisens resurser inte räckte för att hjälpa till att söka efter droger på arbetsplatsen. Därför genomför de egna hundsök tillsammans med privata aktörer.

Dagens Arbete har under en längre tid försökt få svar från Volvo om hur de hanterar droger som hittas i lokalerna. Volvo medger att de har hittat narkotikaklassade tramadol, som de valt att förstöra.

– De ska inte förekomma på en arbetsplats, säger presstalespersonen Stefan Elfström.

På frågan hur Volvo kan veta att om den tramadol de förstört varit receptbelagd eller använts illegalt, svarar bolaget:

– Det har vi inte möjlighet att undersöka.

Förstör eller sparar

När DA frågar hur de hanterat andra droger skriver Stefan Elfström i ett mejl: ”De antingen förstördes alt sparades för framtida analys.” I ett senare mejl skriver han att det bara är okända substanser som sparats.

Varför har ni inte lämnat dessa till polisen?

– Den information vi har är att rutiner har saknats hos polisen för att ta emot substanserna.

Men polisen har visst rutiner för att ta emot misstänkta droger.

Klas Johansson, regionpolischef i polisregion Väst. Foto: Polisen

– Om polisen kontaktas om misstänkt narkotika på en arbetsplats ska en polispatrull skickas till platsen för att beslagta det som hittats samt säkra eventuella spår och andra bevis, säger regionpolischef Klas Johansson i polisregion Väst.

Vi frågar Volvo Cars igen hur de fått information om att polisen saknar rutiner.

– Vid fall där okända substanser inte kan kopplas till en misstänkt person, har polisen tidigare meddelat att de inte har rutiner för att ta emot substanserna, säger Stefan Elfström.

Anmäler inte fynd i lokalerna

Hittills har Volvo inte polisanmält när de har hittat misstänkt knark i lokalerna. De har istället sparat det för framtida analys.

Genom att spara misstänkta droger kan arbetsgivare göra sig skyldiga till brott.

– Om en arbetsgivare påträffar misstänkt narkotika så ska polisen kontaktas direkt, säger regionpolischef Klas Johansson.

– Det är viktigt att narkotika hanteras på rätt sätt eftersom det kan innebära risker med hudkontakt eller att andas in narkotikapreparat. Narkotika ska inte spolas ner i toaletten eller slängas bland annat avfall. Dessutom vill vi dokumentera eventuella spår för att öka chanserna att klara upp brott. Narkotikabrott genom innehav är straffbart, säger Klas Johansson.

DA har försökt få svar från Volvo Cars varför de inte polisanmält eller skickat misstänkta droger på analys. Efter DA:s frågor meddelar Volvo att misstänkta droger hädanefter ska skickas på analys till ett laboratorium. Enligt Stefan Elfström är det labbet som ska göra en polisanmälan om substansen skulle visa sig vara olaglig.

Hur ser ni på att ni kan ha gjort er skyldiga till innehav av narkotika genom att spara misstänkta droger?

– Då vi hittar substanser dokumenterar vi fyndet enligt interna rutiner och då vi som företag har intresse av att aktivt arbeta förebyggande mot narkotika har vi beslutat att fortsättningsvis skicka okända substanser till NFC*. Om polisen skulle anse att det kan vara ett felaktigt syfte eller hanterande, så är vi givetvis villiga att ändra våra rutiner, säger Stefan Elfström, presstalesperson för Volvo Cars.

Polisanmäler anställda 

Däremot polisanmäler Volvo anställda som fastnar i drogtest.

– Vi ser polisanmälningarna som en kompletterande preventiv åtgärd i vår strävan att förebygga förekomst av missbruk på arbetsplatsen, säger Stefan Elfström, presstalesperson för Volvo Cars.

Företagets nya policy infördes i maj. Det har gjort att flera anställda, enligt facket, sagt upp sig innan testen eftersom det finns en oro över att bli polisanmäld.

Men anställda oroar sig i onödan. Enbart arbetsplatsens drogtest räcker inte som bevis. Polisen går inte vidare med anmälningarna. De hamnar därför inte i något brottsregister.

* NFC står för Nationellt forensiskt centrum och är ett kriminaltekniskt laboratorium som ingår i Polismyndigheten.


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 13 av 25 på temat Knarket i industrin

Sju industriföretag: så drogtestar vi vår personal

23 januari, 2020

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

I takt med att drogtesterna ökar åker fler fast, men vilka som får hjälp med sitt beroende skiljer sig mellan stora företag. På SSAB avgör man från fall till fall och på Billerud Korsnäs i Gävle erbjuder man rehabilitering för egna anställda medan bemanningsanställda stängs av. Det visar en enkät som Dagens Arbete skickat till sju stora bolag.

Företagen i undersökningen

SCA – Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA är ett Sverigebaserat företag som tillverkar pappersmassa, papper, sågade trävaror och pellets.

SKF – (ursprungligen Svenska Kullagerfabriken) är et svenskt industriföretag, leverantörer av produkter och tjänster inom området lager och tätningar, men omfattar också tekniskt stöd, underhållsservice, tillståndsövervakning och utbildning.

SSAB – är en stålkoncern och Nordens största tillverkare av handelsstål.

Sandvik – industri inom verktyg och verktygssystem för skärande metallbearbetning; maskiner och verktyg, tjänster och tekniska lösningar för gruv- och anläggningsindustrin.

Stora Enso skog – ett skogsbolag som förser Stora Ensos sågverk, pappers- och massabruk med virke.

Billerud Korsnäs Gävle – är en tillverkare av vätskekartong till förpackningar för drycker och livsmedel.

LKAB – Gruvdriftskoncern med järnmalmsbrytning i Kiruna och Malmberget som huvudsaklig verksamhet.

Tillämpar ni drogtester på ert företag?

SCA: Ja. Vi vill ha trygga och drogfria arbetsplatser.

SKF: Ja, vi genomför testerna för att upprätthålla säkerheten på arbetsplatsen, öka trivsel och arbetsprestation.

SSAB: Ja.

Sandvik: Ja, för att säkra arbetsmiljön och utveckla företagets konkurrenskraft.

Stora Enso Skog: Ja, vid nyanställning och misstanke om drogpåverkan.

Billerud Korsnäs Gävle: Ja, för att identifiera alkohol- och drogmissbruk och ha möjlighet att erbjuda hjälp i tid.

LKAB: Ja, det är ett led i det förebyggande arbetet, både vad gäller säkerhets- och hälsoaspekten.


Vilket år införde ni drogtester?

SCA: Vi har testat sedan 1990 och successivt utökat till att omfatta samtliga anställda.

SKF: Det är mer än tio år sedan.

SSAB: 2004.

Sandvik: I början av 1990-talet.

Stora Enso Skog: 2016.

Billerud Korsnäs Gävle: Vi har haft det i minst 15 år.

LKAB: 2006-11.


Vilken typ av drogtest tillämpar ni?

SCA: Urin.

SKF: Urin och saliv.

SSAB: Urin och luft.

Billerud Korsnäs Gävle: Saliv.

Sandvik: Urin och saliv.

Stora Enso Skog: Urin och saliv.

LKAB: Urin, saliv och luft.


Hur ofta drogtestar ni?

SCA: Vid nyanställning, misstanke och slumpvis testar vi 10 % av de anställda årligen.

SKF: Slumpmässigt och vid misstanke.

SSAB: Vid nyanställning, misstanke och slumpvis.

Billerud Korsnäs Gävle: Slumpmässigt och vid misstanke.

Sandvik: Vid nyanställning, misstanke och slumpmässigt.

Stora Enso Skog: Nyanställning och misstanke.

LKAB: Slumpmässigt testar vi 25% av våra anställda, cirka 1000 tester per år, och cirka 300 tester på våra entreprenörer.


Hur många positiva resultat har ni fått hittills i år (frågan ställd i november 2019) samt förra året (2018)?

SCA: Vill inte kommentera.

SKF: Vill inte kommentera.

SSAB: ”Den frågan svarar vi inte på i dagsläget.”

Billerud Korsnäs Gävle: ”Vi kommenterar inte antal positiva utslag.”

Sandvik: ”Vi redovisar inte den statistiken externt.”

Stora Enso Skog: ”Ett vid misstanke (2018), inget 2019.”

LKAB: 15 st 2018 och 11 st 2019.


Hur hanterar ni positiva drogtestresultat?

SCA: Drogpåverkade avvisas från arbetsplatsen och vi ser till att vederbörande kommer hem säkert. Därefter tar eventuella arbetsrättsliga åtgärder vid, liksom samtal och eventuell rehabilitering. Vid missbruk är vår inställning att missbruket ska bort, men medarbetaren vara kvar.

SKF: Vid upptäckt erbjuder vi rehabilitering.

SSAB: Vi agerar olika från fall till fall.

Billerud Korsnäs Gävle: Rehabiliteringsprogram för egna medarbetare. Entreprenörer stängs av från arbetsplasten.

Sandvik: Inledningsvis avstängning från arbetet. Visar utredning på beroendesjukdom så inträder vårt rehabiliteringsansvar som arbetsgivare och då läggs en behandlingsplan upp.

Stora Enso Skog: Vid nyanställning ska provet vara negativt för att man ska få tjänsten, i övrigt erbjuds rehabilitering. Vid positivt drogtest stängs man av till dess att provet är rent.

LKAB: Våra egna anställda erbjuds alltid rehabilitering.


Erbjuder ni rehabilitering?

SCA: Om det finns en missbruksproblematik, så kan det vara aktuellt.

SKF: Ja, vi erbjuder rehabilitering och vi samarbetar med Aleforsstiftelsen.

SSAB: Det är olika från fall till fall.

Billerud Korsnäs Gävle: Rehabiliteringsprogram för egna medarbetare. Entreprenörer stängs av från arbetsplatsen.

Sandvik: Ja, om det är frågan om beroendesjukdom.

Stora Enso Skog: Ja. Rehabiliteringen är individanpassad.

LKAB: Våra egna anställda erbjuds alltid rehabilitering. Efter bedömning öppenvårdsbehandling alternativt behandlingshem.


Har företaget avtal/överenskommelse med facket gällande drogtester?

SCA: Ja, samråd med koncernrådet, koncernens högsta fackliga organ.

SKF: Ja, testerna sker genom överenskommelse med de fackliga parterna.

SSAB: Ja.

Billerud Korsnäs Gävle: Ja.

Sandvik: Ja, kring drogtester och handlingsprogram.

Stora Enso Skog: Det förhandlades med fackliga organisationer innan det infördes.

LKAB: Slumpmässiga drogtester infördes ensidigt av företaget, dvs fackföreningarna accepterade införandet och har deltagit i utformandet av dokumentet. Dock anser det att det inte kan teckna avtal då de inte vill avstå från möjligheten att driva medlems talan då medlemmen begär det.
Vi genomför obligatoriska utbildningar för chefer och skyddsombud specifikt kring alkohol/droger.


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 14 av 25 på temat Knarket i industrin

Måste jag kissa när andra ser på?

15 januari, 2020

Skrivet av

Knark på jobbet. Drogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten? Vad är du skyldig att göra – och vad händer om någon testar positivt?

Svagare skydd i industrin

Offentligt anställda har ett starkare skydd mot integritetskränkande tester såsom drogtester.
2 kap 6 paragraf RF (regeringsformen) skyddar mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Det finns
inte något motsvarande skydd för anställda inom privat sektor.

När får testerna göras?

Det finns ingen lag som säger när arbetsgivaren får göra drogtester.
I stället finns en rad domar i Arbetsdomstolen.
Facket har förlorat alla mål som gäller drogtester. Arbetsgivares vanligaste argument för att drogtesta är för att säkra arbetsmiljön.

Kan jag vägra?

Om du uppmanas att göra ett drogtest kan du inte vägra. Det kan leda till upp-sägning.

Måste det finnas misstanke?

Nej, visar domar i Arbetsdomstolen.
Arbetsgivaren kan göra drogtester slumpvis bland anställda, eller inför en nyanställning.

Får andra titta på?

Arbetsdomstolen har godkänt att blåstest får genomföras inför arbetskamrater. Urinprov tas inför personal av samma kön, anlitad av arbetsgivaren.

Polisanmäls jag vid positivt test?

Det beror på din arbetsgivare. Vissa polisanmäler rutinmässigt anställda som fastnar i drogtest. Andra ger en varning. En del stänger av den anställda tills nya drogtester kan visa att hen är drogfri.

Hur går det till?

Provet måste vara positivt i två olika analysmetoder, screening och verifiering. Det finns möjlighet att överklaga. Om testpersonen anser att provet visar fel, kan B-provet skickas till ett annat labb för test.

Har jag rätt till rehabilitering?

Oklart. Frågan har aldrig ställts på sin spets i Arbetsdomstolen. Arbetsgivare avgör själva om de ska bekosta behandlingshem, och till vem.
Det finns inget krav på att arbetsgivare ska bekosta medicinsk rehabilitering.
Det finns dock ett så kallat rehabiliterings- och anpassningsansvar, men ofta handlar det om tekniska hjälpmedel och omplacering.

Från urin till saliv

Urinprov är vanligast. Det förekommer även tester med blod, luft, hår och saliv. Fler företag övergår från urin till salivprover. I saliv kan man dock inte upptäcka en drog lika länge, så andelen positiva prover i saliv är avsevärt lägre än i urin.

Snabbtester
Det finns också så kallade snabbtester, eller screeningtester, för urin och saliv.
Testerna har fått kritik för att vara rättsosäkra och de kan inte visa på mängd av drog.
I dag finns inte några standarder för snabbtester. Swedish standards institute arbetar med att ta fram en sådan.

cannabis
amfetamin
kokain
är de vanligaste drogerna som anställda testas för.

Utbrett missbruk av ”benzo”
Bensodiazepiner är narkotikaklassade läkemedel som skrivs ut av läkare. Men de säljs också illegalt. Därför vill arbetsgivare ofta att labben undersöker dessa medel.
2010 fick Karolinska i uppdrag att leta efter bensodiazepiner i 45 procent av de drogtester som gjordes, 2019 hade siffran stigit till 90 procent.

Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

7 kommentarer till “Måste jag kissa när andra ser på?

  • Hur ser man på ett positivt drogtest om personen har använt droger i ett land där det är lagligt?

    Den problematiken måste ju ha kommit upp i tester.

  • Några procent av befolkningen har paruresis, ”blyg blåsa” med stora problem att kunna kissa vid stress, observation, toalettkö mm. Bara vetskapen att man kan drogtestas blir då en ständig källa till ångest och oro!

  • stevO//
    Det kan väl absolut inte spela någon roll, du får fortfarande inte ha det i kroppen på jobbet. Alkohol är lagligt i Sverige men du får inte jobba bakfull.

  • @Uffeoboy Där har du fel, bakfylla betyder inte att du har någon alkohol kvar i kroppen. Bakfylla är ett tillstånd när alkoholen har lämnat kroppen.

    Vid användning av cannabis så försvinner berusningseffekten redan efter några timmar efter sista gången man har använt. Men spår kan man ha över en vecka.

  • @Lotta Holmström Det fallet du hänvisar till blev ju aldrig prövat, han blev ju inlasad och sedan la sig facket platt.

    Att ha THC i sig betyder inte att man behöver vara påverkad. Och att inta droger i ett land där det är lagligt är inte straffbart i Sverige, även fast man har spår kvar i kroppen när man kommer hem till Sverige igen.

  • I Sverige idag kan man få sparken om man vägrar att drogtesta sig på sin arbetsplats. På våra anstalter får dom intagna ev. en varning. Tiderna förändras!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 15 av 25 på temat Knarket i industrin

Polisen om knarket innanför industri­grindarna

17 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Arbetsgivarens tillstånd är inte tillräckligt för att polisen ska kunna bekämpa droger inne på arbetsplatser. Klas Johansson, regionchef för polisregion Väst, svarar på DA:s frågor om knarket i industrin.

Klas Johansson, regionpolischef i polisregion Väst. Foto: Polisen

Hur kan polisen se till att industrier inte blir en frizon för langare?

– För att polisen ska kunna spana inne på en industri krävs normalt beslut om husrannsakan från en förundersökningsledare, som kan vara polis eller åklagare. Det räcker alltså inte att en arbetsgivare ger tillstånd.

– Genom bra samverkan med arbetsgivare kan polisen få uppgifter om misstänkt narkotikabrott. Grunden är alltså att vi får veta att det förekommer försäljning av narkotika på en arbetsplats. Därefter kan vi gå vidare och undersöka om misstankarna är så starka att det är möjligt att inleda en förundersökning, vilket kan leda till en rad olika åtgärder, till exempel spaning. Det är alltså fullt möjligt om förutsättningarna finns att polisen utreder misstänkt narkotikabrott även inne på en industri.

Arbetsgivare upplever att de lämnas i sticket av polisen och att de själva måste hantera narkotikabrottslighet på arbetsplatsen. Hur ser du på det?

– Polisens uppdrag är att bekämpa brott och vi behöver samverka ännu mer med en rad olika aktörer, däribland arbetsgivare. Men ansvaret ser olika ut. Medan polisens fokus är att förebygga och utreda brott kan en arbetsgivare göra mycket inom det systematiska arbetsmiljöarbetet, till exempel åtgärder för att tidigt upptäcka missbruksproblem hos anställda.

Vilken är den största utmaningen för er vad gäller att komma åt till exempel langning som sker bakom stängda industrigrindar?

– En utmaning är att se till att information om narkotikabrott verkligen kommer till polisens kännedom, till exempel om det handlar om misstänkt langning. Om arbetsgivare och polis samverkar kan vi få information om misstänkta personer som begår brott, vilket ökar förutsättningarna för att vi ska kunna agera, till exempel genom husrannsakan ”bakom stängda industrigrindar”.

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Flera arbetsgivare tar själva in knarkhundar. Hur ser ni på det?

– Hur drogkontrollerna går till är inte en fråga för polisen så länge lagstiftningen följs. Det viktiga är att vi som har ett brottsbekämpande uppdrag får information om eventuella brottsmisstankar så att vi kan agera.

Vi vet att arbetsgivare förstört misstänkta droger som hittats i deras lokaler.  Kan de ha gjort sig skyldiga till något brott? Om ja, i så fall vilket?

– Om misstänkt narkotika påträffas ska polisen kontaktas direkt. Det är viktigt att narkotika hanteras på rätt sätt eftersom det kan innebära risker med hudkontakt eller att andas in narkotikapreparat. Narkotika ska inte spolas ned i toaletten eller slängas bland annat avfall. Dessutom vill vi dokumentera eventuella spår för att öka chanserna att klara upp brott.

Enbart arbetsplatsens drogtest räcker inte som bevis.

Klas Johansson, regionpolischef polisregion Väst

– Enligt narkotikastrafflagen är det brottsligt att befatta sig med narkotika. I vilket skede någon gör sig skyldig till brott är omöjligt att besvara generellt. Det korta svaret är att det är viktigt att polis kontaktas direkt, det vill säga samma dag.

Det finns också arbetsgivare som sparar misstänkta droger. Kan de ha gjort sig skyldiga till något brott? Om ja, i så fall vilket ?

– Om en arbetsgivare påträffar narkotika så ska polisen kontaktas direkt. Narkotikabrott genom innehav är straffbart.

De lämnar inte in misstänkta droger till polisen eftersom de säger att ni saknar rutiner för att ta emot det. Stämmer det?

– Om polisen kontaktas om misstänkt narkotika på en arbetsplats så ska en polispatrull skickas till platsen för att beslagta det som hittats samt säkra eventuella spår och andra bevis. En anmälan upprättas och vi håller förhör med den som anmält att misstänkt narkotika påträffats. I nästa steg inleds förundersökning om narkotikabrott och den beslagtagna narkotikan skickas på analys. Genom förhör och teknisk bevisning kan vi i många fall knyta en gärningsperson till fyndet så att en åklagare kan väcka åtal om narkotikabrott, i annat fall läggs utredningen ned och beslaget destrueras.

När anställda fastnar i drogtester har flera arbetsgivare rutinmässigt polisanmält dessa personer. Vi har fått info att sådana anmälningar skrivs av, av polisen. Varför?  

– För att bli dömd för ringa narkotikabrott eget bruk krävs att polisen tar urinprov på den misstänkte. Ibland gör arbetsgivare egna drogtester som kan visa positivt. Det är en indikation, men även polisen behöver kallas till platsen för att ta ett urinprov enligt våra rutiner på den misstänkte för att säkra bevis till utredningen om narkotikabrott. Det räcker alltså inte med enbart arbetsplatsens drogtest som bevis.

Volvo kan ha begått narkotikabrott


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 16 av 25 på temat Knarket i industrin

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

16 januari, 2020

Skrivet av Mattias Jonsson

Debatt Under lång tid har Socialdemokraterna tillsammans med arbetsmarknadens parter byggt svenska modellen som ser till att arbetsmiljön är dräglig och lönen skälig. Men under för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

Om skribenten:

Mattias Jonsson är socialdemokratisk riksdagspolitiker från Göteborg.

Många kroppsarbeten kräver att man litar fullt ut på sina arbetskollegor. Slarv, chansningar eller oförsiktighet kan vända arbetarens eller kollegornas liv upp och ner. För det kan leda till förödande kroppsskador eller till och med att liv förgås. Därför kan droger aldrig accepteras på arbetsplatser. Arbetsgivare, fackförbund och politiken måste göra allt i sin makt för att strypa både tillgången och efterfrågan av droger på jobbet. Det hade skapat trygghet på arbetsplatsen och stärkt samhället i förlängningen.

Tänk dig att du arbetar på bandet. Genom fackliga förhandlingar med arbetsgivaren är den farliga maskinen du har framför dig inte livshotande så länge alla rutiner följs. Men du märker att din arbetskollega längre upp på bandet beter sig märkligt. Utan full tillit till din kollega känner du att situationen blir ohållbar för du blir rädd för din egna säkerhet. Du har tidigare hört snack i omklädningsrummet om att det säljs droger på arbetsplatsen. Du kan inte låta bli att fundera på om kollegan som har ditt välbefinnande i sina händer kanske är drogpåverkad.

Som socialdemokrat, vilket innebär att jag alltid sätter arbetarens trygghet först, är ett sådant scenario helt oacceptabelt. Under lång tid har Socialdemokraterna tillsammans med arbetsmarknadens parter byggt svenska modellen som ser till att arbetsmiljön är dräglig och lönen skälig. Men under för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar. Jag är ofta ute på industrigolvet för att prata med arbetare, fackliga företrädare och arbetsgivare och förstår att situationen har blivit allvarligare.

Genom att satsa på bättre skolor och förbättra integrationen vilket minskar klyftorna i samhället och ger fler unga framtidshopp istället för att fastna i kriminalitet eller drogberoende.

Jag har fullt förtroende för att parterna gör vad de kan och att de vill göra mer för att stävja denna negativa trend. Kan politiken understödja de åtgärder som diskuteras fram är jag den första att ta frågan vidare. Under tiden behöver politiken ta ett större ansvar för att samhället ser till att minska både efterfrågan och tillgängligheten av droger.

Hittills har den socialdemokratiskt ledda regeringen gjort flera insatser för att vända den tråkiga och skadliga trenden kring drogmissbruk. Socialdemokratisk politik tar sig alltid an samhällsproblem från två håll. Med målet om ett narkotikafritt samhälle har regeringen tagit nödvändiga beslut för att bekämpa gängkriminalitet vilket är den stora orsaken till att det finns droger mer lättillgängligt idag.

Högre straff för grova narkotika- och vapenbrott har införts och har kombinerats med fler kameror och poliser. Samtidigt som socialdemokratiska kommuner runt om i landet sätter välfärden först. Genom att satsa på bättre skolor och förbättra integrationen vilket minskar klyftorna i samhället och ger fler unga framtidshopp istället för att fastna i kriminalitet eller drogberoende.

Trots det är vi inte nöjda. Mer behöver göras för att minska klyftorna i samhället, bekämpa gängkriminaliteten och skapa framtidstro hos unga. Mer behöver göras för att strypa tillgången till droger och arbeta mer med attityder kring droger och dess effekter hos unga.

Det är dags att politiken tar ett samlat grepp, tillsammans med parterna, för att förhindra att fler hamnar i missbruk och hjälpa fler ur bruket. Det behöver göras både i samhället och på arbetsplatsen med alla som vill skapa ett tryggare och starkare samhälle. För din arbetsplats ska vara just din arbetsplats – inte gängens bästa marknadsplats för att sälja droger.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 17 av 25 på temat Knarket i industrin

Åkte fast i drogtest – och fick ­behålla jobbet

12 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Arbetsrätt. Mårten åkte fast i ett drogtest på jobbet. Platschefen ville sparka ut honom. Men Mårten tog strid.
– Arbetsgivaren ska skita i vad jag gör på min semester, säger han.

Mårten kände sig orättvist behandlad. Med hjälp av facket fick han behålla jobbet. Foto: David Lundmark

Under finanskrisen för tio år sedan fick operatören Mårten sluta på sågverket. När ekonomin återhämtade sig fick han komma tillbaka, först som visstidsanställd. Men efter semestern 2013 skulle han tillsvidareanställas och genomgå ett drogtest.

– Jag hade varit på en festival i Nederländerna strax innan och rökt cannabis som är lagligt där, säger Mårten.

Han förstod att han låg pyrt till när han satte sig i bilen och åkte till företagshälsovården för att lämna urinprov. När provsvaret kom visade det spår av THC, den aktiva substansen i cannabis.

Problemet i dag är att folk blir stämplade för livet, särskilt på små orter.

Platschefen ville göra sig av med Mårten, som tog hjälp av GS-facket på sågen. Då visade det sig att Mårten redan var fastanställd. Eftersom han jobbat på sågen över två år som visstidsanställd hade han blivit inlasad.

Man kom överens om att Mårten skulle drogtestas vid flera tillfällen det påföljande året.

– Jag testades tre–fyra gånger och var ren varje gång.

– Jag förstår att arbetsgivare vill ha drogfria arbetsplatser. Men samtidigt ska folk inte lastas för något de gjort på fritiden flera veckor tidigare, säger han.

Mårten hänvisar till att THC kan finnas kvar i kroppen under lång tid.

Olagliga droger, hur ser du på det?

– Problemet i dag är att folk blir stämplade för livet, särskilt på små orter. De som har problem borde kunna gå till arbetsgivaren och be om hjälp. Det kan inte vara så att man riskerar att få sparken.

Har du rökt cannabis efter du åkte fast i drogtestet?

– Det har hänt när jag är ledig. Folk på jobbet har sagt att det är märkligt om vi ska sparka den som rökt någon gång ibland och samtidigt låta de som är dömda för våldsbrott jobba kvar.


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 18 av 25 på temat Knarket i industrin

Missbrukaren måste få hjälp

9 december, 2019

Skrivet av

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

Ledare | Knarket i industrin
Arbetsgivaren ska inte vara både spanare, polis och domare. Att slänga ut anställda som fastnat i drogtester är fel väg att gå.

Skjutningar och gängkriminalitet är heta samhällsfrågor. Bakom kriminaliteten finns växande ojämlikhet och sociala problem men också knarket. Droger och organiserad brottslighet hör ihop. Drogerna är tyvärr många och lättillgängliga i dag.

Dagens Arbete kan nu avslöja att knarket hittat in även i svensk industri, ja till och med organiserad handel pågår innanför grindarna. Bilden är komplex. Det rör sig om alltifrån enstaka partydrogande till regelrätt missbruk och rena knarkhandeln.

Anställda berättar att de tar droger för att de har ont på grund av dålig arbetsmiljö. Skrämmande många missbrukar tramadol.

”Vi lyfte 12 ton varje dag med kroppen och hade ingen arbetsrotation. Jag mikrodoserade tramadol för att orka”, berättar en anställd på ett lager i Skåne.

”Jag har tagit det i snart tio år. Det finns flera på arbetsplatsen som vill köpa av mig. Jag har också blivit erbjuden på jobbet att köpa stora partier med tramadol från ett annat land ”, berättar en anställd inom fordonsindustrin i Göteborg.

Alltför få arbetsgivare verkar vilja se drogproblemet som en arbetsmiljöfråga och förorda hjälp med vård och rehab.

Arbetsgivare inför slumpvisa drogtester som blir lite av ett lotteri för de anställda. Somliga kan testas flera gånger på ett år, andra blir aldrig testade. Avslöjas någon för att ha använt droger hanterar arbetsgivarna det på helt olika sätt.

En del polisanmäler men möts av en passiv polis som anser att de inte har med knark inne på privata företag att göra. Andra polisanmäler inte men säger upp direkt med hänvisning till att det är olagligt att bruka narkotika. I det fallet blir arbetsgivaren både spanare, polis och domare.

Rättsosäkerheten är stor. Alltför få arbetsgivare verkar vilja se drogproblemet som en arbetsmiljöfråga och förorda hjälp med vård och rehab. Alkoholism klassas som sjukdom och då har arbetsgivaren ett rehabiliteringsansvar men för narkotikamissbruk är det betydligt mer osäkert. Här strider fack och arbetsgivare om vad som ska gälla.

I Arbetsmiljöverkets föreskrift om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1) pekar man på att om ”alkohol- och andra missbruksproblem utvecklas hos en person kan detta ha samband med arbetets organisation och innehåll” och vidare står det att ”arbetsgivaren bör så snart som möjligt vidta åtgärder att hjälpa en anställd ur missbruksproblem och försöka stödja den anställde före, under och efter en eventuell behandling”.

I Sverige är själva bruket av narkotika straffbart men det är inte självklart skäl för avsked. Om man ska få bukt med droghandel och organiserad brottslighet behövs ett aktivt polisarbete som kan krossa knarkligorna i kombination med att missbrukaren hjälps ur sitt missbruk och får behålla jobbet.

Bekämpa missbruket, inte missbrukaren.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 19 av 25 på temat Knarket i industrin

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

14 januari, 2020

Skrivet av

Gästkrönika Det är ingen lätt sak att förhålla sig till när arbetskamrater är en del av en organiserad kriminalitet – som bryter ner andra människor på jobbet. Men jag tror att det är lättare att göra en arbetsplats till en sluten narkotikamarknad om det är en plats där vi bara jobbar, biter ihop och struntar i varandra, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.

Om skribenten:

Lars Henriksson är frilansskribent och skyddsombud på Volvo Cars i Torslanda.

Jag minns hur omskakad jag blev när en kompis ringde för något år sedan. Efter att hans arbetsplats lagts ner hade han harvat runt i bemanningsträsket och på flera jobb mött samma sak: utbredd och organiserad handel med narkotika.

Ligor hade upptäckt att stora arbetsplatser var perfekta marknader där affärerna kunde bedrivas utan insyn, ibland även med chefer i kundkretsen. Jag insåg att samma sak med säkerhet fanns också min arbetsplats, även om jag inte såg det med egna ögon. Det ställde svåra frågor som jag ännu inte har några självklara svar på.

För mig har konfliktlinjerna på jobbet alltid varit rätt enkla – vi på golvet är på ena sidan och de som är över oss på den andra. I verkligheten är det naturligtvis krångligare än så, samarbete med motståndarna behövs varje dag och det finns en massa problem mellan oss som jobbar. Men i princip är det så. Ur motsättningen mellan oss och arbetsgivarna kommer behovet av facklig organisering och det gnissel som uppstår mellan oss som jobbar är det bäst om vi själva löser. Med organiserad kriminalitet på arbetsplatsen ställdes en del av mitt schema på huvudet.

Att säga ifrån mot chefen är nog så jobbigt för många men leder – åtminstone i Sverige – inte till att man blir dödshotad eller får bilen sprängd i bitar.

Själva missbruket är inte så svårt att förhålla sig till – oavsett om det är alkohol eller andra droger. Vi som jobbar ihop behöver hålla samman och hjälpa varandra, även när det går illa för någon av oss. Att ha människor i sin vardag som stöttar och håller ett öga på en kan vara en viktig del i att komma ur ett missbruk och varje gång vi ger ett sådant stöd knyter vi en maska i den väv som håller ihop oss.

Men hur hanterar vi de kriminella langarna på jobbet? En förståelig reaktion är att säga: Sparka ut dem! Att förse arbetskamrater med droger är en på alla sätt en omoralisk och okamratlig handling. Det finns ingen anledning att titta bort eller lägga fingrarna emellan när det gäller dem som drar ner andra i skiten. Förutom att det är olagligt skadas det viktigaste vi har, vår tilltro till varandra och vår sammanhållning och det vore förödande om kriminella nätverk bredde ut sig på arbetsplatserna.

Om vi har långa fackliga traditioner av att hjälpa missbrukande kamrater, både juridiskt och mänskligt, saknas de helt när det gäller av att möta våldsamma kriminella. Där behöver vi lita till samhället i stort och även kunna söka sätt att samverka med arbetsgivaren utan att förlora vår självständighet. Men också hitta egna vägar för att göra våra arbetsplatser så ogästvänliga som möjligt för dem som profiterar på människors svagheter.

I det arbetet ingår också att hitta sätt att dra arbetskamrater ur de kriminella nätverkens grepp. Att sparka ut och spärra in langare på livstid är varken möjligt eller önskvärt, någonstans ska de förhoppningsvis arbeta när de avtjänat sina straff.

Läs också: DA granskar knarket i industrin

Arbetsgivarnas sätt att hantera droger är ofta att bedriva egen polisverksamhet. Privata vaktbolag kan vara effektivare och framför allt diskretare än polisanmälningar. Drogtester, privatpoliser och ökad övervakning kan förefalla vara ett billigt pris för att slippa narkotika på jobbet men det finns också en baksida. Den ökade kontrollen kan användas för att skapa en allmän rädsla och osäkerhet och användas som ett enkelt sätt att göra sig av med anställda som har problem. Dessutom är det tveksamt om det fungerar på sikt.

Ett problem är även den stora gråzonen av beroendeframkallande preparat som alltför många griper till för att stå ut med slitsamma jobb och svåra liv. Från början oftast lagligt förskrivna, ibland som tillfällig ”hjälp” från en kompis och till slut genom helt illegala kanaler. I USA talas sedan länge om en opioidepidemi, ett missbruk av mediciner som gått över styr och årligen skördar tusentals liv och där läkemedelsbolag nu dömts till stora skadestånd.

Vi som arbetar kan inte helt lämna över frågan om droger på jobbet helt till arbetsgivarna, vi har ett ansvar för varandra och behöver agera själva. Att säga ifrån mot chefen är nog så jobbigt för många men leder – åtminstone i Sverige – inte till att man blir dödshotad eller får bilen sprängd i bitar. För den som konfronterar kriminella ligor är faran tvärtom uppenbar och med gangsters som hålls om ryggen av chefer riskerar det att bli riktigt illa. Det innebär risker att sätta sig emot sådant på egen hand, men det är inte heller på egen hand vi är starka, inte mot arbetsgivaren och inte heller mot fiender ibland oss.

Hur det ska gå till är inte självklart. Jag tror dock att det är lättare att göra en arbetsplats till en sluten narkotikamarknad om det är en plats där vi bara jobbar, biter ihop och struntar i varandra. På en arbetsplats som i stället präglas av sammanhållning och solidaritet, där vi litar på varandra, pratar med varandra och ser oss som delar av ett kollektiv med gemensamma intressen, blir det svårare för nedbrytande krafter att breda ut sig. En sådan gemenskap kan också vara ett sätt att stoppa rekryteringen till kriminella nätverk.

Att höra samman med arbetskamrater som säger ifrån – om droger och annat – är en mer hållbar gemenskap än den cyniska affärsmoralen i gängens våldsamma sektliv.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 20 av 25 på temat Knarket i industrin

”Utan rehabilitering föds farlig tystnadskultur”

23 januari, 2020

Skrivet av Erik Arnberg

Debatt Om inte arbetsgivaren har en välplanerad rehabiliteringsplan kommer arbetskamrater ofta välja att inte slå larm. En sådan kultur riskerar att leda till att missbrukande anställda blir kvar på skiften trots uppenbara risker för olycksfall, skriver Erik Arnberg.

Foto: Niklas Lindh

Om skribenten:

Erik Arnberg har arbetat på SSAB i Borlänge och haft flera fackliga uppdrag inom IF Metall. Har även jobbat som rehabiliteringssamordnare på SSAB.

Är i dag pensionär men är också engagerad i konsultfirman Humanheart  som bland annat jobbar med omställning och rehab.

Jag har under många år arbetat med rehabilitering. Det har blivit ett genuint intresse för mig att försöka medverka till bra lösningar där människor kan återgå till ett arbete och på så sätt få sitt liv tillbaka.

Ofta har narkotika och alkohol (och blandmissbruk av både droger och alkohol) varit en del av rehabiliteringsarbetet. Den gemensamma nämnaren för både fackliga organisationer och arbetsgivare har alltid varit att oavsett i vilken form av rehabilitering som varit aktuell så har målet i första hand varit att få tillbaka den anställde till arbete.

Den erfarenhet som jag har fått efter att ha jobbat som rehabiliteringsexpert både som facklig ledamot inom IF Metall och som HR-partner inom stålbranschen och offentlig verksamhet är att man måste se alla anställda som likvärdiga oavsett befattning, bakgrund, utbildning eller längd på anställningen.

Det är oerhört viktigt att det klargörs tydligt vad syftet med rehabiliteringsinsatsen är redan vid första samtalet, och att den anställde får veta vilka ramar och möjligheter som företaget har. Likaså behöver medarbetaren veta vad som krävs för att företaget skall kunna agera, men också vad som sker om inte medarbetaren inte följer rehabiliteringsplanen.

Det är centralt att medarbetaren är trygg med i att arbetsgivaren värnar honom eller henne och att fokus i rehabiliteringsprocessen tydligt är att det är drogberoendet som ska avvecklas. Inte människan som är beroende av drogen.

Många företag säger sig värna säkerheten främst och har ofta en nollvision vad avser olycksfall. Men det bör påpekas att det är centralt att i ett effektivt skyddsarbete är att alla anställda känner tillit till skyddsarbetet.

Enligt min bedömning verkar det i allt högre utsträckning finnas en utbredd uppfattning att arbetsgivare i dag är snabba med att avveckla medarbetare där arbetsgivaren faktiskt skulle kunna påverka en medarbetare att upphöra sitt missbruk. Om min uppfattning visar sig korrekt kan det leda till risken att medarbetare som uppmärksammar missbruk på arbetsplatsen inte vågar slå larm till sin chef eftersom de vet att den missbrukande kollegan då förlorar sitt arbete. En sådan kultur är enligt min mening skrämmande och riskerar att leda till att missbrukande anställda blir kvar på skiften trots uppenbara risker för olycksfall.

Arbetsgivare behöver återvända till den traditionellt humana personalpolitiken. Behandling/rehabilitering bör alltid eftersträvas, inte den enkla vägen att ”köpa ut”, avskeda eller säga upp de som använder droger utan att först försöka förmå medarbetaren att upphöra sitt missbruk genom en välplanerad rehabiliteringsplan. Annars kommer arbetskamrater och för all del även många chefer välja att inte slå larm. På så sätt föds också en destruktiv tystnadskultur.

Jag har haft förmånen att kunna följa ett stålföretag (SSAB) där det under en lång tid funnits ett lyckat och intensivt arbete mot alkohol och droger. Detta strukturerade arbete har lett till förändrade attityder och anställda som har genomgått behandling och kommit tillbaka drogfria har blivit fantastiska ambassadörer och en tillgång såväl för företaget som för sina kollegor. Inte minst har de fått en ny chans till livet och deras resa inspirerar andra att inte välja missbrukets väg.

På de arbetsplatser där slumpvisa drogtester allmänt ses som något positivt är det uttalat att de som lämnar positiva prov erbjuds rehabilitering. Flera av de arbetsgivarna betonar att man vill hjälpa de medarbetare som har drog och alkoholproblem att upphöra sitt missbruk och genomgå behandling. Fokus är, som ovan beskrevs, på att få bort drogen från arbetsplatsen – inte människan.

Detta typ av arbetssätt leder till minskad sjukfrånvaro, ökad arbetsglädje, effektivitet och inte minst en stor stolthet över att finnas i ett företag där vi hjälpte varandra. Jag var en stolt medarbetare på SSAB.

Dessutom försvann tystnadskulturen och det var inte längre tabu att prata om de svåra sakerna.

Lagstiftningen måste bli tydligare på vilket ansvar som åligger arbetsgivarna om de inte förstår fördelarna att agera på ett ansvarsfullt och humant sätt. Vi måste inse att arbetsgivarna och anställningen kanske är den viktigaste faktorn för att kunna rehabilitera i en sjukdom som är full av förnekelse. Rätt skött av kan det bli knuffen i rätt riktning som den enskilde behöver.

Erik Arnberg
Seniorkonsult Humanheart

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 21 av 25 på temat Knarket i industrin

SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

18 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

I 31 år har det varit olagligt att använda droger i Sverige. Men effekterna av lagen blev inte vad man önskade. Nu vill Sveriges Kommuner och Regioner att lagen utreds igen.

1988

… kriminaliserades användningen av narkotika för eget bruk. 1993 skärptes straffet och narkotikaanvändare kunde dömas till fängelse i högst sex månader.

När lagen klubbades igenom 1988 var syftet att tydligt signalera ett avståndstagande mot narkotika, framför allt för att motverka att ungdomar skulle testa droger. 1993 kom en straffskärpning och fängelse i högst sex månader infördes i straffskalan.

Lagen har inte utvärderas sedan den infördes, med undantag för en rapport från år 2000, sammanfattad på 47 sidor av Brottsförebyggande rådet. Där kom de bland annat kom fram till att det inte fanns några tecken på att kriminaliseringen och skulle ha haft någon avskräckande effekt på ungdomars drogvanor eller minskat nyrekryteringen. De kom också fram till att polisens utökade resurser främst använts till att fokusera på ringa bruk och inte grova narkotikabrott. Allra mest hade polisens insatser ökat då det gällde att lagföra äldre missbrukare.

I mars i år lämnade Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) in ett förslag till politikerna i riksdagens socialutskott, där de vill se en utvärdering av lagen.

I december hade de ännu inte fått någon återkoppling från socialutskottet.

– Lagen behöver utvärderas bland annat för att se om den kan ha utgjort något hinder för att folk ska söka hjälp. Om det dröjer ännu längre innan vi får något svar finns anledning att trycka på igen, säger Arion Chryssafis (M), ordförande i SKR:s beredning för socialpolitik och individomsorg.

I Sverige är narkotikadödligheten näst högst i EU. SKR vill att en utvärdering även ska titta på hur andra länder hanterat frågan om kriminalisering av eget bruk av narkotika. Portugal var till exempel tidiga med att avkriminalisera narkotikabruk och flytta fokus och resurser från straff till vård. I Norge var eget bruk av narkotika kriminaliserat i 50 år fram till december 2017. De som använder narkotika ska inte längre i första hand straffas. Istället ska de erbjudas stöd och behandling.


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

En kommentar till “SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 22 av 25 på temat Knarket i industrin

Ny föreskrift sågas: ”Fler uppsägningar att vänta”

18 december, 2019

Skrivet av Marcus Derland och Johanna Edström

Nu kan det bli svårare att få rehabilitering för alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar, menar fackliga företrädare. En ny föreskrift från Arbetsmiljöverket sågas.

Fakta: Ny föreskrift

Föreskriften AFS 1994:1 Arbetsanpassning och rehabilitering skrotas. Under våren 2020 kommer den nya föreskriften som heter Arbetsanpassning.

I dag kräver facket rehabilitering för anställda med alkoholberoende. Däremot har det visat sig svårare att få arbetsgivare att bekosta behandling vid drogmissbruk och andra beroendesjukdomar, som Dagens Arbete tidigare berättat i en granskning av knarket i industrin.

I vår väntas nya föreskrifter från Arbetsmiljöverket, där kraven på rehabilitering stryks. Det innebär att det kan blir ännu svårare för personer med alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar att få hjälp med behandling.

Föreskrifterna om arbetsanpassning och rehabilitering har gällt sedan 1994. Enligt Ulrich Stoetzer, sakkunnig för organisatoriska och sociala arbetsmiljöfrågor på Arbetsmiljöverket, har föreskrifterna kritiserats för att vara otydliga, bland annat när det gäller rehab-ansvaret.

I det nya förslaget har Arbetsmiljöverket strukit allt som handlar om rehabilitering vid alkohol och andra berusningsmedel. Något som finns med i den nuvarande föreskriften.

– Vi kan inte ha regler om arbetsgivares ansvar för specifika sjukdomar. Det kan lika gärna handla om till exempel spelmissbruk, tandrelaterade problem, psykiska diagnoser, som alkoholberoende. Föreskrifter ska inte vara specifika för en viss diagnos, säger Ulrich Stoetzer.

Arbetsgivare har länge krävt att de inte ska behöva ta ansvar för specifika sjukdomar.

– Jag tycker även att resonemanget om alkoholism som sjukdom är tveksamt. Men nu är rättsläget som det är. Det var inte en särskilt väl övervägd praxis när man hittade på det här med sjukdomsalkoholism, sa Anders Wiehe, tidigare förhandlingschef för Teknikföretagen, nu senior rådgivare, i en tidigare intervju i Dagens Arbete.

Darko Davidovic.

Fackliga företrädare är kritiska och ser flera brister med det nya förslaget.

– Tar man bort specificeringen om alkohol och andra berusningsmedel från föreskriften finns risk att arbetsgivaren inte tar särskild hänsyn till att det är en sjukdom, menar säger Darko Davidovic, förbundsjurist på IF Metall.

Han tror att det kan innebära att det blir svårare att få arbetsgivaren att bekosta behandling vid alkoholism och svårare för facken vid förhandlingar när anställda fastnar i drogtester och arbetsgivaren vill säga upp.

– Jag tror att vi kommer att få se avsevärt många fler uppsägningar, säger Darko Davidovic, förbundsjurist på IF Metall.

”Drogtester är som ett lotteri”


Tipsa oss!

Vill du berätta om droger på ditt jobb?
Kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 23 av 25 på temat Knarket i industrin

”Arbetsgivaren ska ha ansvaret för drogrehabilite­ringen”

16 december, 2019

Skrivet av Darko Davidovic 

Debatt Lagen säger att arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för ”Alkohol och andra berusningsmedel”. Vi vill att orsaken till ett eventuellt narkotikamissbruk alltid ska utredas och att rutiner för rehabilitering även ska omfatta narkotikamissbruk, skriver IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

Om skribenten:

Darko Davidovic är förbundsjurist på IF Metall.

Missbruk i olika former är ett stort samhällsproblem. Dagens Arbetes granskning tyder tyvärr också på att det är ett problem, som även på ett nytt sätt har börjat leta sig in på våra arbetsplatser.

Samma slutsats har även vi på IF Metall tvingats dra när vi de senaste åren har fått kännedom om allt fler fall där anställda testat positivt i drogtester. Arbetsgivarnas reaktion är då ofta en reflexmässig omplacering, uppsägning eller till och med ett avskedade.

Det här är en sorglig utveckling på så många vis.

Till att börja med är det mycket viktigt att slå fast att droger inte under några omständigheter hör hemma på en arbetsplats. Den som arbetar drogpåverkad utsätter inte bara sig själv, utan även sina arbetskamrater för oerhörda arbetsmiljörisker. Rent brottslig verksamhet, som exempelvis försäljning av narkotika, ska givetvis polisanmälas och få en rättslig påföljd.

Men som fackförbund verkar vi för att medlemmar som lider av ett narkotikamissbruk får samma typ av stöd och hjälp som de som har alkoholrelaterade problem. Så är inte fallet idag. Företaget väljer i stället ofta den enkla vägen: Skilja den anställde från jobbet. På så sätt tror man att problemen är ur världen.

Det finns säkert flera förklaringar till att narkotikarelaterade problem hanteras så dåligt, och till viss del har vi i facket länge själva duckat för problemet.

Men lagen säger att arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för ”Alkohol och andra berusningsmedel”. Vi vill att orsaken till ett eventuellt narkotikamissbruk alltid ska utredas och att rutiner för arbetsanpassning och rehabilitering även ska omfatta narkotikamissbruk. Därför har IF Metall gjort en handledning för hur vi, i samarbete med arbetsgivaren, kan arbeta mot droger på arbetsplatserna:

• Hur samarbetar vi för att arbetsplatsen ska vara drogfri?
• Behövs det utbildning för att vi ska kunna hålla droger borta?
• Hur hanterar vi resultatet av drogtester – vilken expertis behövs för det?
• Vilken rehabilitering kan företaget erbjuda den som missbrukar?

Det finns säkert flera förklaringar till att narkotikarelaterade problem hanteras så dåligt, och till viss del har vi i facket länge själva duckat för problemet. Narkotika är fortfarande mer stigmatiserande än den välkända drogen alkohol, som förkommit i alla tider och där missbruk är klassat som sjukdom. Dessutom är bruk av narkotika olagligt, vilket kan få både arbetsgivare och fackliga företrädare att reagera med ryggmärgen. Man resonerar att den anställde begått brott, alltså är det ett skäl för uppsägning.

Men det håller inte. Arbetsgivaren är inte åklagare, och i flera fall som hamnat på vårt bord har uppsägningar haft oerhört lösa grunder. Många tester som visar positivt på narkotika säger i själva verket ingenting alls om den anställdes förmåga att sköta sitt arbete. De kan däremot vara tecken på mer djupgående problem, fysiska eller psykiska, som kan behöva professionell behandling snarare är ett avsked på grått papper.

Det är arbetsgivarnas ansvar att se till att arbetsmiljön är säker. Men arbetsgivaren har som vi ser det även ansvar för rehabilitering av anställda med drogrelaterade problem. Tillsammans kan fack och arbetsgivare hjälpas åt att få bort drogerna från våra arbetsplatser – i stället för människan som behöver hjälp.

Darko Davidovic
förbundsjurist, IF Metall

En kommentar till “Arbetsgivaren ska ha ansvaret för drogrehabilite­ringen

  • Fast antar man att all bruk av narkotika är ett missbruk? Så är ju inte fallet.

    Har ett flertal bekanta som röker cannabis ibland på helger, ibland på vardagarna. Är dom missbrukare? Knappast.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 24 av 25 på temat Knarket i industrin

”Jag vill försöka vara drogfri”

6 februari, 2020

Victor fuskade sig genom drogtester flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

Text: Marcus Derland och Johanna Edström
Inläsning: Johanna Edström

Maries son dog av en överdos

Marie hade förberett sig på det värsta. Men när sonen Pontus varit drogfri i flera veckor började hon hoppas.

Text: Marcus Derland och Johanna Edström
Inläsning: Marcus Derland
Här kan du läsa alla artiklar i granskningen

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 25 av 25 på temat Knarket i industrin

Tipsa oss om droger på jobbet

9 december, 2019

Hör av dig! Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Hur är det att jobba med drogpåverkade kollegor? Har du själv använt narkotikaklassade preparat? Hur har din arbetsgivare agerat?

Vi vill höra din berättelse. Läs på tipsa.da.se hur vi garanterar din anonymitet. Där finns ett krypterat formulär.

Eller kontakta våra reportrar:

Johanna Edström, 070-648 22 15, je@da.se

Marcus Derland, 070-485 67 16, md@da.se

Tänk på att inte använda företagets telefon eller dator!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *