Slutbud lämnat i kväll
Facken och arbetsgivarna inom industrin har på lördagskvällen fått ett slutbud att ta ställning till. Ett besked väntas tidigast söndag morgon.
Industriarbetarnas tidning
20 december, 2019
Skrivet av Pontus Ohlin
Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.
Industriarbetsgivarna efterlyser också mer flexibilitet i de avtal som gäller för massa- och pappersindustrin. Detta krävs för att produktiviteten ska öka, menar Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf.
– Våra industrier behöver flexibilitet. Vi måste få till avtal som möjliggör att vi ökar antalet timmar och att förläggning av arbetstid bättre anpassas till verksamheternas behov, säger han i ett pressmeddelande.
Per Widolf tillägger också att lönen ska spegla de enskilda medarbetarnas kompetens och prestationer i högre grad.
Pappers vill ha ett ettårigt avtal, medan Industriarbetsgivarna vill ha ett längre. Hur långt är oklart.
Per Widolf:
– Basindustrin är kapitalintensiv och har långa planeringshorisonter. Vi har ett behov av stabilitet och ser därför gärna längre avtal.
Jag kan tänka mig 0% i löneökning, om man dubblar ATFen, dubblar övertidsersättningen och gör övertiden 100% frivillig.
Per Widolf glömmer att vi har insyn i hur fina ekonomiska resultat presterar företag inom pappersindustrin! Det öppnar ganska realistiskt för 4 %. Det är vi värda eftersom är just vi som har bidragit starkt till detta. Per representerar kapitalet som av sin natur är aldrig nöjda. Det är stor skillnad mellan oss. Vi arbetare tycker att det är bra att aktieägarna får rimliga avkastningar som stimulerar de för vidare investeringar. Per Widolf är samtidigt av en annan uppfattning när det gäller oss anställda. Vi skulle helst sänka lönen för att hjälpa honom att optimera vinster. Först bantas företagsorganisationer till den anorektiska nivån. Sjuktalet ökar markant! Dessutom kräver han mer flexibilitet! Ibland funderar man på finns det positiva människosynen i de näringslivsrepresentanterna.
Individuell lönesättning vore ju ett stort steg framåt för pappersindustrin. Som det är nu så är det få som gör mycket. Men har samma lön som dem som bidrar mindre. Och dessa individer ska belönas med samma lön för att man har kompetens och har arbetat i många år. Det drar inte in några pengar.
Att sedan Hallstaviks fack lyckas trassla till det så kollektivarna inte får lön innan jul för att man ska kräva något så bissart som kolsyrat vatten gör en bara ledsen och fundersam på vad medlemsavgiften används till.
Man kan ju tänka sig att en ensamstående förälder hade behövt den slanten innan jul. Inte ett löfte om kolsyrat vatten när vatten automaterna byts ut i framtiden. Men detta tycker man på facket är en framgång.