Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

20 december, 2019

Skrivet av

Perspektiv Arbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen.

Harald Gatu, reporter.

Pengarna först, javisst. En avtalsrörelse bestämmer alltid hur stor del av produktionsöverskottet som ska gå till din lön. Men inte bara.

Förhandlingarna mellan arbetsgivare och fackförbund påverkar även makten på arbetsplatsen. Ingen fråga symboliserar maktrelationen som just flexibilitet.

Flexibilitet är inget harmlöst begrepp. Ordet är laddat med frågan om vem som bestämmer.

Två perspektiv krockar med varandra, arbetsgivarnas och de anställdas.

Arbetsgivaren vill kunna variera mängden arbete beroende på hur stor efterfrågan är. Många order – mycket arbete. Lite order – lite arbete. För att minimera kostnaderna vill arbetsgivarna så långt som möjligt kunna ”precisionsbemanna” arbetsplatsen: rätt mängd arbete utförs med rätt antal människor på plats vid rätt tillfälle.

De anställda, å sin sida, vill kunna förutse när och hur mycket man ska jobba. Det kan vara bra att veta om man kan hämta på dagis på onsdag och om man verkligen kan vara ledig på lördag.

För arbetsgivarna är flexibiliteten ett avgörande konkurrensmedel. Att kunna leverera sina produkter i tid är livsviktigt för det företag som vill hänga med. Men orderböckerna är inte alltid lika tjocka. Efterfrågan går upp och ner, vilket kostar. Frågan är vem som ska bära den kostnaden. Arbetsgivaren eller de anställda?

Om arbetsgivaren kunde sänka lönerna så fort orderböckerna börjar bli tunna, då skulle kostnaden vältras över på de anställda. Men det går inte. Kollektivavtalet begränsar arbetsgivarens makt i lönesättningen. I kollektivavtalet finns det löneskydd som värnar din lön.

Däremot kan arbetsgivaren använda sig av annan flexibilitet, bemanningen. Antalet anställda kan utan större svårighet varieras med hjälp av visstidsanställningar och inhyrning. Eller för den delen uppsägningar av fast anställda på grund av arbetsbrist.

Dessutom kan arbetsgivaren variera arbetstiderna. Vilket kräver ett lokalt avtal med facket. Och den överenskommelsen har ett pris. Den fackklubb som säger ja till att variera arbetstiden kräver vanligtvis något i utbyte, en kostnad som arbetsgivaren helst skulle vilja slippa. Därför strävar arbetsgivarna efter att kunna ”öppna” riksavtalen så att man inte behöver köpslå med det lokala facket om arbetstiden.

I dag förtydligade Teknikföretagen hur de vill öka flexibiliteten i sina medlemsföretag.

(texten fortsätter nedan)

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Gå upp och ner i tid? Javisst, på Teknikavtalet  vill arbetsgivarna kunna variera arbetstiden med 7 timmar under en tvåveckorsperiod – om man inte kommer överens med det lokala facket om något annat. I förra avtalsrörelsen krävde arbetsgivaren att kunna förlägga de timmarna även på lördagar. Det kravet finns inte med i år.

Mer övertid? Ja. Teknikföretagen vill kunna beordra mer övertid. IF Metall vill tvärtom sänka övertidstaket; många medlemmar har slitit hårt under de senaste åren när företagen gått för högtryck.

Semester i september? Ja, säger arbetsgivarna. De vill kunna förlägga fyra sammanhängande semesterveckor till någon gång under perioden maj-september.

Utöver mer flexibla arbetstider vill också arbetsgivarna kunna variera lönen.

Lokala lönesänkningar? Ja, säger Teknikföretagen. Dels vill de att pottens storlek bestäms lokalt på det enskilda företaget, det är inget som de centrala parterna ska förhandla fram. Dels vill de ha ”moderna, enkla och enhetliga avtal” där hela löneavtalet ska vara ”lokalt dispositivt”. Det vill säga: på det enskilda företaget ska arbetsgivare och klubb kunna komma överens om att sänka lönerna under avtalets nivå.

Det här motsätter sig naturligtvis facket. Avtalet är ett miniavtal. Vilket innebär att det bara kan förbättras lokalt, inte försämras. Ingen tillåts jobba under sämre villkor än som anges i det rikstäckande kollektivavtalet.

(texten fortsätter nedan)

Maktstriden om din tid

Länge kunde facken byta lönehöjningar och andra avtalsförbättringar mot arbetsfred. Arbetsgivarna köpte arbetsfreden för en bestämd avtalsperiod. Så fungerar det fortfarande.

Men bytet och köpslåendet förändrades när industrin började gå från standardiserad produktion för lager till skräddarsydd just in time-tillverkning. Då hände något.

Behovet av att snabbt kunna ställa om produktionen blev så mycket större med det nya sättet att producera. Att kunna vara mer flexibel blev så mycket viktigare.

Den som tittar bakåt upptäcker ett långdraget, lågintensivt utnötningskrig kring flexibiliteten. Det man förlorar på ett ställe tar man igen någon annanstans. Som på 1980-talet, då striden om flexibiliteten så smått började varva upp. När dåvarande Metall fick igenom kortare arbetstid för tvåskiftsarbetare betalades det med en eftergift till arbetsgivarna; regeln som begränsar arbetstiden till 8,5 timmar per arbetsdag slopades.

Drygt tio år senare, i 1995 års avtalsrörelse bestämde sig Metall att driva kravet på att förkorta arbetstiden med 100 timmar om året. Motståndet var stenhårt från tunga industrigrupper, inte minst stålindustrin.

Men inte från verkstadsindustrin. De såg snarare en öppning – mot ökad flexibilitet.

Karl-Olof Stenqvist, då förhandlingschef på Teknikföretagens föregångare Sveriges verkstadsindustrier, har för Dagens Arbete berättat hur han såg möjligheten att ”luckra upp låsningar” och få en ”friare förläggning av arbetstiderna”. Fackets krav på kortare arbetstid i form av komp i en tidbank skulle nog gå för sig – om arbetsgivarna fick någonting istället. ”Så fort Metall krävde mer tid i banken så kunde vi växla det mot ökad flexibilitet”.

Metall fick arbetstidsförkortningen på plats. Men först efter en tre veckor lång övertidsblockad – och en eftergift till Teknikföretagen. Arbetsgivaren fick utökade möjligheter att göra upp om arbetstiden med den enskilde – utan att behöva komma överens med den lokala fackklubben.

Sedan följde köpslåendet i avtalsrörelse efter avtalsrörelse. De anställdas arbetstider förkortades till priset av att arbetsgivarna fick mer flexibilitet.

Avtalsförbättringar kostar och prislappen har allt som oftast hetat ökad flexibilitet. Nu mobiliserar facken för att återigen driva igenom löneökningar i det riksavtal som arbetsgivarna sedan ett kvartssekel tillbaka försökt tömma på löneökningar. Utnötningskriget fortsätter.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Avtalsrörelsen från a till ö

Vad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

”Övertid är enda sättet att få upp lönen”

På Vida packaging logistics i Järna ligger lönerna från 21 450 kronor i månaden. Samtidigt som arbetsgivarnas bud i vårens avtalsrörelse ligger på 1,4 procent.

De vill ha kvar taket på 150 övertidstimmar

Arbetsgivarna på teknikavtalet vill utöka möjligheten att beordra övertid. Från dagens 150 timmar per år till 200. På IF Metalls avdelning i Sörmland avfärdas kravet.

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

Maktstriden om din tid

Helgarbete och extra timmar utan mer betalt – det är drömmen för industrin som vill ha folk på plats bara när produktionen behöver det. Anställdas inflytande över arbetstiderna har blivit ett besvär som helst ska bort.

DA reder ut varför avtalsrörelsen kärvar

Avtalsrörelsen står och stampar, just nu verkar det vara svårt att nå ett nytt avtal på de tio dagar som är kvar. DA:s Harald Gatu förklarar vad det är som kärvar och vad som händer om parterna inte kan enas.

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

Vi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

IF Metall väljer samordning i avtalsrörelsen

IF Metalls avtalsråd har antagit både LO-samordningen och Facken inom industrins avtalsplattform.

Marcus Bolin

Han är ny avtalsansvarig på Pappers

Fyraprocentigt lönelyft. Plus bättre pensioner och mindre övertid. Pappers inledde årets avtalsrörelse med en rivstart – och en ny ansvarig, Marcus Bolin.

Världsekonomin och klimatet påverkar avtalsrörelsen

Snart börjar dragkampen om din nya lön. Förr varnade man att alltför höga löneökningar skulle sänka ekonomin. Nu kommer hotet från helt andra håll: Trumps tullar och klimatet, skriver Harald Gatu.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.