MBL får liv i poesin
27 december, 2019
DiktdebutOmbudsmannen Tomas Lundmark vet vad som rimmar på bemanningsanställd. Nu bokdebuterar han med en samling dikter om arbetet. Alla på rim såklart.
Tomas Lundmark
Född: 31 oktober 1959
Gör: Ombudsman på IF Metall Södra Västerbotten
Bor: Vännäs
Familj: Sambo, två barn och tre barnbarn. ”Och en bortskämd katt.”
Aktuell: Med diktsamlingen Tiden den är relativ.
Jobbets språk är sällan poesins språk, men det finns undantag. IF Metallombudsmannen Tomas Lundmark ger sent i livet ut sin första diktsamling.
– Grunden är att det är en humoristisk bok. Men frågorna som behandlas i dikterna är väldigt många och av ganska allvarlig natur. Jag hoppas att man bortom humorn ser att frågorna är aktuella även på den egna arbetsplatsen, säger Tomas Lundmark.
Det har blivit en bok om allt det där som händer på jobbet. Här finns versrader som rimmar på bemanningsanställd och hela dikter om MBL. Ofta är de inte längre än ett par rader. Korta och ibland dråpliga scener ur ett liv som industriarbetare och ombudsman.
Medbestämmande?
MBL är ett fackligt spjut
som på ett tydligt sätt
kan hindra riktigt stort beslut
med ren förhandlingsrätt.
MBL får dock klassas som
ett riktigt jävla skämt
vad handlar en förhandling om
när allting är bestämt?
Tomas Lundmark arbetade först på ett gummiföretag utanför Skellefteå och blev snart fackligt aktiv. I dag har han jobbat som ombudsman i över tjugo år.
– Jag är gummiarbetare i grunden. Många episoder är tagna från den tiden, men som ombudsman har jag blivit indragen i det mesta som kan hända på jobbet, säger han.
Det tog honom mer än två år att skriva boken, men scener och händelser har han samlat på hela livet.
För att hinna arbeta på dikterna fick han försöka hitta tid att skriva på morgonen. Sammanlagt innehåller boken ett hundratal alster.
Firmafestens baksida
Det är allmänt känt att på firmafest
så utvecklas frispråkigheten bäst.
Så jag språkade fritt, för och emot
men chefen tog det som olaga hot.
Han satte i gång ett kortare gräl,
nu har jag slutat – personliga skäl.
Han skriver förvisso också i jobbet, men det är allt annat än poesi.
– Det blir någon debattartikel ibland, men annars är det mest protokoll och sådana där tråkiga saker.
Hur skiljer sig ett protokoll från en dikt?
– Protokoll är så mycket mer formellt. Men ibland skriver jag minnesanteckningar från möten. Då har jag mer frihet. I dem kan jag knorra till det, säger han.
– Jag tycker att arbetet med språket är fantastiskt. Särskilt om man kan förändra det och skapa nya ord. Och även att rimma.
Och vad rimmar då på bemanningsanställd? Jo:
Nu har jag förstått
och min tår den är fälld,
jag är utbytt mot
en bemanningsanställd.
Läs mer: Kultur
