Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

12 december, 2019

Skrivet av Anneli Jordahl

Anneli Jordahl är författare.

Krönika Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

För några helger sedan hade Lolita Pop, ett favoritband från 80-talet, en comebackspelning i Stockholm. Skulle fräcka Karin Wistrand fortfarande dansa furiöst på scenen, klädd i en ”killig” stil som Chrissie Hynde och Patti Smith? Hennes röst vara lika stark och cool?

Jag oroade mig i förväg. Skulle jag orka stå upp en hel konsert? Jag som är svårbemästrat kvällstrött. Skulle min ljudkänslighet tvinga mig att lämna lokalen vid första låten?

Lolita Pop fick bli ett test. Den senaste konserten flydde jag från i panik. Thåström spelade på Cirkus och jag satt framför några högtalare. Det kändes som om trumhinnorna gick i tusen bitar och hjärtat var på väg att spränga sig ur kroppen. Den basvolymen, mina vänner. Just den volymen! Inte hjälpte det med färska silikonöronproppar. Skulle Lolitorna kräma på lika hårt?

Vid slutapplåderna märkte jag att min böjda nacke hade låst sig fullständigt. Måndagen började med en vända hos naprapaten.

Lååång kö utanför konsertlokalen. När köade jag sist i rått väder för att komma in på ett hak, gnällde jag. Sådant står väl bara ungdomar ut med. Väl där inne såg jag publiken i min ålder, nära sextio, precis som Karin Wistrand. Och många klart äldre. Mycket grått hår, runda magar och krumma ryggar. Hur mycket hård metall
i varmt kött fanns i rummet? Titanhöfter och utbytta knäskålar. Hur mycket samlad artros och värkande fötter?

Några hade anlänt tidigt och bänkat sig i de få sittplatserna. Måtte min mans knä hålla utan värk och min sköra nacke slippa gå i spärr.

Kände igen musikintresserat folk från ungdomens rockklubbar. Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern. Jag tänker inte säga vad jag själv tror att jag har för stil. De som känner mig skulle le överseende.

Träffade en kurskamrat från tidigt 80-tal och hon grävde ur sina öronproppar så att vi kunde hälsa.

Minns ungdomen då jag imponerade på killarna genom att halsa en öl i ett svep. När alkoholen fick mig att orka sena timmar. Those days are gone! En stor öl är gränsen för vad jag kan dricka numera utan att få kraftig hicka. Rå viljestyrka är det som gäller. Eller en överraskning.

Karin Wistrand dansade in på scenen och rörde sig som en ungbrud till Mind your eye. Bandet öste på och volymen låg på en hanterlig nivå. Jag föll in i musiken och spelglädjen och publikens gensvar. Plötsligt var jag ung på nytt i postpunk-tider, New wave-yra.

Vid slutapplåderna märkte jag att min böjda nacke hade låst sig fullständigt. Måndagen började med en vända hos naprapaten.
Det var det värt. Lolita Pop-testet positivt. Sista rockkonserten i mitt liv ligger i oöverskådlig framtid.

Anneli Jordahl

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Gamla dängor ger oss trygghet

Mat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Är det Tom Cruise som räddar oss?

Det finns tid för tankar nu när verkligheten har blivit som en film, skriver Carl-Einar Häckner.

Konserten var som ett väckelsemöte

Krönikören Carl Linnaeus om konserten som var ett väckelsemöte, och att börja stå för vem man är.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Med tåg – och tid – genom Europa

Anneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

När börjar Putin sticka?

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Att håna någons hem är inte ok

”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

Länge leve byfilosoferna!

”Politikerna har tappat nerven som gör det knepiga glasklart”, skriver Anneli Jordahl.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.