Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Replokalen är en magisk plats

24 januari, 2020

Skrivet av Carl-Einar Häckner

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist och firar 30 år som krönikör (först i Metallarbetaren och sedan i Dagens Arbete.)

Krönika Hur mycket får drömmar kosta?, undrar Carl-Einar Häckner.

Bland minnen, papper, trolleri, gamla texter, fotografier sitter jag i min replokal och sorterar saker i lådor. Reflekterar över trettio år som har gått. Fyrtio år. Tittar på fotografier på min gamle kompis Max Milton. Trollkarlen som betydde så mycket för mig.

Undrar varför jag har 500 tärningar i en låda? Kortlekar som ligger i en annan låda. Elvis-dockor, Michael Jackson-dockor.

Är jag en pojke som leker med dockor?

Jag har kinesiska ringar som man kan sätta ihop och ta isär. Jag inser att jag är en trollkarl som har väldigt många tärningslådor. Man hör hur tärningen försvinner. Vart tog den vägen?

Vart tog åren vägen?
Vart tog livet vägen?
Vad har jag gjort?

Jag brukar ställa den frågan till folk första gången jag träffar dom. ”Har du varit i min replokal?”

Det är klart dom inte har. Det är som ett internt skämt med mig själv. Bara jag som skrattar tyst inom mig. Lite knäppt nästan.

Jag har haft en replokal sen 1990. En replokal är en magisk plats. En plats för drömmar. Min replokal är min frihet. Det är min rymd – tänker jag för mig själv när jag förhandlar om den nya hyreshöjningen.

Jag undrar vad det är för mening med att ha tio solglasögon i en plastlåda, och veta var dom finns, när jag aldrig använder dom? Hur mycket får det kosta?

Eller att jag har en låda med små saker som får plats i en jeansficka. Eller att jag har kvar egentillverkade specialmynt från 80-talet.

Replokalen kostar tvåhundratusen kronor om året. Det är fruktansvärt mycket pengar för att ha dom där solglasögonen i den där lådan. Som att sitta i en roddbåt utan åror och guppa.

Skönt men vart är jag på väg?

Jag har velat förändra världen. Velat göra något som är bättre. Göra något som finns kvar. Göra något som ger mer hopp. Nu känns det som att jag måste ompröva hur viktigt det är var jag har mina solglasögon. Omvärlden brinner på riktigt.

Vad är viktigast? Vad vill jag vara om tio år? Framför allt var vill jag ha mina solglasögon?

Min kompis på Volvo som jag började skriva krönikor till i Metallarbetaren har slutat jobba där för länge sen. Han har gått vidare i livet. Någon gång måste jag väl göra det med.

Tills dess vill jag fortsätta och guppa i mina drömmar.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Framtiden finns – än så länge

Framtiden finns – än så länge

Lyssna på vad framtidens riddare sitter och mumlar: Vi måste fortsätta att slåss, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Jag utesluter inte miraklet

Om jag dör har jag dörren öppen för att gud finns. Men kanske är det försent då, skriver trollkarlen och artisten Carl-Einar Häckner.

Min mamma är en superkraft

Vår kärlek sträcker sig hela vägen till jävlarna på Handelsbanken, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Kärleken har inga gränser

Vi möttes genom ett kulturutbyte, det ryska blandades med det svenska. Vad blev det av henne?, skriver Carl-Einar Häckner.

Vi är lika i mycket, jag och jag på nätet

Min nya vän på internet är precis som jag. Precis som jag, skriver Carl-Einar Häckner.

Det jobbiga med bra tv

Varför tittar jag på när familjer går sönder? Måste ju se hur det går, skriver Carl-Einar Häckner.

Vad händer med humorn nu?

Carl Einar-Häckner om att ligga på soffan och vänta på bättre tider.

Livets gång syns bara från sidan

Livets gång syns bara från sidan

Det är hjärtat som visar oss vägen. Och hundar, skriver Carl-Einar Häckner.

”Hur var det med hedern och samvetet när kris­stödet söktes”

”Hur var det med hedern och samvetet när kris­stödet söktes”

Om du skickar in en ansökan om a-kassa måste du på heder och samvete intyga att du verkligen är arbetslös. Precis som företag som söker krisstöd intygar att de är i en djup ekonomisk kris, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

Jag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.