Valet där allt blev förvridet
Våra politiker fjäskar för de förmögna medan de riktar kniven mot människor som flytt krig, skriver Anneli Jordahl.
Krönika Har folk roligt så mår de bättre. Och mår de bättre så gör de bättre ifrån sig, skriver Anneli Jordahl.
Hörde nyligen om en ung kille som fått jobb på en firma som sorterar paket. Arbetsvillkoren var ungefär som för hamnarbetare förr i tiden. Arbetsdagen blev kort, eller oändligt lång, beroende på hur mycket jobb som fanns just då. Ingen säkerhet, ingen möjlighet att planera sitt liv.
Killen tyckte ändå jobbet var bra för att det rådde god stämning mellan alla som jobbade. Unga människor från hela världen. Frisk fläkt. Energi. Det enformiga jobbet gick av sig självt. Timmarna flöt på.
Men så kom dödgrävaren. Glädjedödaren. Allt blev grått. En mellanchef beordrade tystnad. Allt detta prat minskade arbetskapaciteten. Killen som var ny på jobbet höjde rösten och sa: ”Vi har ju roligt när vi arbetar!” Det skulle han inte ha sagt. Dagen efter fick han ett telefonsamtal att han inte var önskvärd.
Det var ett hot, men inte verklighet. Han blev uppringd igen för att komma in och arbeta. Arbetsgivaren agerade i tron att nu kom det in lätthanterlig arbetskraft. En rädd, tyst och behändig maskin.
Jag vet inte hur många jag känner som vittnat om liknande, på olika typer av arbetsplatser. Det kan vara hotell eller tvätterier där företagarandan bygger på medeltida disciplin gentemot anställda. Tystnadsregeln. En förryckt tro att skräck höjer tempot i arbetet.
Men det är inte alla som får order om att vara själlösa robotar på jobbet. Jag tänker på tystnadskravet på arbetsplatser när jag läser ett reportage i Dagens Nyheter som handlar om arbetsmiljön på den mest attraktiva arbetsplatsen bland ungdomar. Spotifys kontor i Stockholm. En chef berättar vad de gör för att locka och behålla arbetare. Jo, på rasterna finns tillgång till karaoke, tv-spel, pingis, brädspel, träslöjd och syslöjd. Kontoret är inrett för att det ska uppstå spontana möten och samtal.
Chefen säger något som borde tryckas på affischer och sättas upp på varje arbetsplats i detta land. ”Har folk roligt så mår de bättre och mår de bättre så gör de bättre ifrån sig.”
Och sjukskrivningarna blir färre, vill jag tillägga.
Jag berättar om killensom tystades för två studenter jag känner som på olika utbildningar studerat företagskultur. Båda säger: Det där är helt ute! Färsk forskning visar att personalomtänksamma företag är framtidens melodi. Företag med obefintlig personalomtanke är framtidens förlorare.
Måtte detta löfte om att få ha lite kul på jobbet inte bara gälla tjänstemän. Det borde bli en ny ordningsregel även på fabriker, inom vård och service.
För den goda samhällsandan och skattebetalarnas bästa. Hoppas jag och tror.
Klart alla mår bättre av att det är roligt på jobbet. Men med ett arbetstempo som är alldeles för högt och alldeles för få händer och fötter är det lätt att hålla sig för skratt. 30 timmars arbetsvecka och fler anställda är vad som behövs. Då orkar vi få in glädje också och det kommer alla till del. Arbetsgivare, och anställda. Och sist men inte minst patienter, gamlingar och barn som vi arbetar för och med.