Schystare säkerhet på sågen

Iaktta och prata. Så hjälper anställda på SCA:s sågverk i Rundvik varandra att välja säkra beteenden framför osäkra. På köpet har de blivit bättre på svåra samtal.

Plötsligt stannar produktionen. Något har fastnat. Alla skyndar fram för att lösa problemet så snabbt som möjligt, utom en person som står en bit bort och tittar på.

– Det här är ett exempel på hur det kan gå till, berättar Hans Wentjärv, skyddsombud och ordförande för fackklubben på SCA:s sågverk i Rundvik söder om Umeå. Personen som håller sig på avstånd är en observatör, och har till uppgift att studera hur arbetskamraterna jobbar. Hur löser de problemet? Finns det något de gör som innebär en risk eller agerar de säkert?

Att använda sig av observatörer är en central del av det som kallas för beteendebaserad säkerhet – BBS. Sedan 2016 har SCA jobbat för att införa det på sina enheter, och sågverket i Rundvik var bland de första att börja. Hans Wentjärv var öppen för att prova något nytt.

– Vi visste ju att trots att vi har satt in grindar, lås och stängsel för miljontals kronor så gjorde vi illa oss lika mycket för det. Så varför inte prova något annat?

BBS handlar om att jobba med hur anställda beter sig. Det gäller att få folk att välja säkra beteenden i stället för osäkra. Observatörerna är viktiga för att förstå vilka beteenden som finns, men det är arbetet innan och efter observationen som är avgörande för om det lyckas, enlig Hans Wentjärv.

Därför började de med att utbilda elva observatörer som först skulle gå ut och berätta för sina arbetskamrater om BBS, vad det går ut på och varför det skulle införas.

– Det får aldrig råda något tvivel om varför vi gör det. Det handlar inte om några pekpinnar eller övervakning, utan det är av omtanke om allas säkerhet, säger Hans Wentjärv.

Först när det grundarbetet var gjort kunde de börja observera vanliga arbetsuppgifter. Det är feedback-samtalet efter en observation som är det viktigaste momentet, och det har alla observatörer fått träna på. Det är viktigt att det blir ett öppet samtal, fritt från skuldbeläggning, pekpinnar och tillrättavisningar.

– Ställ öppna frågor, säger Hans Wentjärv, och ger ett exempel:
– Jag noterade att du inte använde handskar. Hur ser du på det?

Sen gäller det att låta personen svara och i stället för att ifrågasätta skälen till att handskar inte användes, kan nästa fråga bli: Finns det något som skulle kunna göra att du använde handskar?

Börjar man skälla ut de som jobbar riskfullt kan man lika gärna kasta allt
i papperskorgen.

Hans Wentjärv, skyddsombud och klubbordförande.

Genom att jobba på det här sättet har de fått bort nästan alla skärskador som tidigare var vanliga när de bytte sågklingor.

– Det är ett typiskt arbetsmoment där jag har blivit lärd av någon, som har blivit lärd av någon annan. Det är ingen garanti för att jag utför det säkert.

När de märkte att inte alla använde skärskyddshandskar, fick de under samtalen reda på att alla faktiskt inte visste att det fanns handskar. Nu ingår det i arbetsbeskrivningen att skärskyddshandskar ska användas och alla vet var de finns. Dessutom ledde samtalen till att de kom fram till att det är säkrare att låta skydden på klingorna sitta kvar ända tills de är fastmonterade. Och när de ska bytas ut igen ska skydden sättas på innan klingorna monteras loss.

Syftet med samtalen är att den som har blivit observerad själv ska börja fundera på hur arbetsuppgiften kan utföras så säkert som möjligt, och kanske komma med egna förslag på hur. Det ska aldrig upplevas som att man blir tillrättavisad.

– Börjar man skälla ut de som jobbar riskfullt kan man lika gärna kasta allt i papperskorgen, säger Hans Wentjärv.

Inte mer än en fjärdedel av samtalet ska handla om osäkra beteenden. Vikten ska i stället ligga på de säkra beteenden som observerades. Finns fler osäkra beteenden kan de lämnas just då.

– Det handlar om att stärka individen.

Det är nog ganska vanligt att folk som blir observerade skärper till sig just då, men det är inte något dåligt, menar han.

– Ögontjäneri är ingen nackdel, för då tänker man på hur man jobbar säkert.

I ett manöverrum sitter Isabell Brännlund framför bildskärmarna. Hon övervakar såglinjen. Om något händer som kräver en åtgärd stänger hon av och går ut för att fixa det. Hon är van vid att bli observerad och tycker inte att det är jobbigt. Även om ingen studerar hur hon jobbar händer det att hon tänker till: Hur skulle jag göra om jag blev observerad?

– Vi hjälps åt mycket och diskuterar med varandra, så det är naturligt att man tänker till. Man kollar av med varandra, till exempel om det är halkigt eller säkert att stå på platsen.

Michael Sjöberg är elektriker på sågen. Han upplever en stor skillnad i säkerhetstänk jämfört med förut. Då kunde det hända att han klättrade upp på åtta meter höga stegar för att åtgärda ett fel. Det var så man gjorde då. I dag skulle det aldrig hända.

– Nu ska det till en rejäl byggnadsställning, annars gör man inte jobbet, säger han.

Det kan innebära att det tar en dag längre innan jobbet blir klart, men så är det bara.

– Det kommer från högsta ledningen, säger han.

Att bli observerad kan upplevas lite stressande, men fördelarna är många tycker han.

– Man får tips på hur man kan göra annorlunda. Man börjar tänka efter. Det är givande samtal. Det är andra ögon som ser.

Det kan låta som att det har gått hur lätt som helst att införa BBS på sågen, men särskilt i början mötte de en del motstånd, erkänner Hans Wentjärv. Joachim Leonardsson hör till dem som ifrågasatte syftet med de nya rutinerna.

– Jag var skeptisk. Vad är nyttan med det här? Jag tyckte att det var onödigt, och upp till var och en hur man arbetar säkert.

Första gången han blev observerad körde han en eltruck, något han gjort många gånger förr. I samtalet efteråt konstaterade observatören att han inte haft lyset på och ställde frågor om det.

– Det var mitt på dagen. Först tänkte jag att vafan. Men sen tänkte jag lite extra. Nu är lyset alltid på.

I dag är Joachim själv observatör och jobbar för att alla ska förstå syftet med BBS. Det var när han gick utbildningen till observatör som han själv förstod.

– Det handlar inte om att kolla folk, utan om att man är mån om människan. Jag har mött flera andra som haft samma inställning som jag hade. Det gäller att skapa en förlåtande miljö.

Förr sa man att vi hade en rå men hjärtlig ton. Den är borta nu.

Joachim Leonardsson, observatör.

Inte bara den fysiska arbetsmiljön, utan även den psykosociala har förutsättningar att bli bättre med BBS.

– För att få bukt med psykosociala problem måste man prata med varandra. Och då är denna metod bra, säger Elisabeth Oscarsson Åberg, HR-ansvarig på Rundvik.

– BBS har gjort att vi har blivit mycket bättre på att prata med varandra. Vi har fått metoder och verktyg, det har gett oss mod att agera, säger hon.

Joachim är inne på samma spår.

– Vi har ett öppnare sätt att prata. Förr sa man att vi hade en rå men hjärtlig ton. Den är borta nu. Genom att säga ”du, behöver vi verkligen låta så här mot varandra”, kan man börja prata om tonen. Många har nog klivit in i en roll på jobbet där man tror att man ska vara tuff. Men man kan vara sig själv.

I dag har 50 anställda utbildats till observatörer. Runt 20 nya utbildas varje år och målet är att alla anställda ska bli det. Det går nämligen inte att luta sig tillbaka och tro att man kan sluta med observationerna.

– Det går inte att säga att nu har vi observerat här 20 gånger, så nu finns inget mer osäkert beteende. Det finns inget slut. Det kommer nya anställda, vi är olika som människor och ibland har vi en dålig dag, säger Hans Wentjärv.

Nu har de kommit så långt i arbetet att de satsar på att förfina det, jobba med olika teman och få ännu bättre kvalitet på samtalen.

Så, vad har allt det här arbetet lett till för mätbart resultat? Det är inte helt lätt att svara på, för det går inte att jämföra olycks- och tillbudsstatistiken från förr med dagens siffror.

– Nu kommer det in så mycket mer rapporter om sånt som aldrig hade rapporterats förut, säger Hans.

Vilka olyckor de har sluppit vet de helt enkelt inte, men de är glada att de inte har behövt inträffa.

Marie Edholm