Nu måste vi skapa ett hållbart Sverige

”Just in time”-filosofin har gällt såväl inom sjukvård och omsorg som i industrin. Det har gjort oss onödigt sårbara, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Digitalisering för framtiden är viktigt, men det är inte allt”

Peter Larsson om att grundläggande kunskaper kommer att behövas även i framtiden.

”Tre öre mer i timmen. Annars strejkar vi”

I dag är det kollektivavtalets dag. Det första rikstäckande avtalet tecknades efter en strid på Hvilans i Kristianstad. Där krävde arbetarna tre öre mer i timmen.

Veckan före midsommar. Året är 1894 och fabrikör Karlsson har beordrat de anställda vid Hvilans gjuteri och mekaniska verkstad att avbryta arbetet. Alla beger sig ut i dagsljuset och ställer upp sig inför fotografen. Fabrikören själv placerar sig högst upp på trappen, längst bak.

Dagen visar sig utmärkt för fotografering. Försommarens ljus faller mjukt över gjutare, snickare och lärpojkar. Hur många har sett en kamera förr?

Gideon Hazard vet hur en kamera ser ut. Han har mött fotografen några år tidigare när han poserade med några andra utanför en nybyggnad de kallade Fackföreningarnas hus.
En redaktör Axel Danielsson hade kommit upp från Malmö och prisat Kristianstads arbetare för att de som först i landet ”skaffat tankefriheten ett eget rum”.

Gideon Hazard vet att fabrikören inte uppskattar fackföreningens tankefrihet. ”Strikeföreningar” brukar fabrikören säga. Strike är strejk på engelska.

Strax efter att kortet togs ska fabrikören avskeda svarvare Malmberg och hyvlare Lundqvist. ”Det finns andra som är billigare”, förklarade fabrikören.

Alla visste att Malmberg och Lundqvist försökt organisera arbetarna i fackföreningen.
När bilden togs är såväl Malmberg som Lundvist med. Kanske anade de. Men Gideon Hazard kunde knappast förutse vilken historisk betydelse han själv kom att spela inom några år.

”Vi vill ha tre öre mer i timmen. Annars strejkar vi”.

Avbrottet för fotografering var en välkommen paus i ett hårt arbete med arbetsdagar som uppgår till tolv-fjorton timmar. Det var bråda tider. Bokhållarna på kontoret fyller orderböckerna från alla nystartade företag som växt upp i utkanten av det skånska jordbruket. Kunderna vill ha maskiner till stärkelsefabriker och spritbrännerier.

Jordbruket står inför en stor omvandling som kallas mekanisering och som ska driva landbygdens arbetare in mot städerna och deras fabriker. Sånings- och slåttermaskiner korsar fälten, från logar hörs det främmande ljudet av ångtröskverk. Och i ladugårdar och små bymejerier skiljs grädde från mjölk med hjälp av en ny uppfinning, separatorn.

John Bernström.

I Stockholm fanns världens största fabrik för separatorer, Aktiebolaget Separator. Ett globaliserat företag som leds av en målmedveten, frireligiös man, son till en tunnbindarmästare i Helsingborg. Hans namn var John Bernström.

Han, liksom fabrikör Karlsson på Hvilan, misstror fackföreningarna.
För att dämpa fackföreningarnas dragningskraft inför Bernström en rad förmåner för sina anställda: sjukkassa, hyresbidrag, fri kärnmjölk, fritt kaffe, ett eget sanatorium för dem som drabbats av lungsot, begravningshjälp. Förmånerna ges bara till den som är flitig, skicklig och lydig.

Tre dagar i maj 1902 stannar maskinerna på Separator i Stockholm, på Hvilans gjuteri i Kristianstad och på många andra fabriker. 120 000 arbetare går ut i en politisk generalstrejk för allmän rösträtt. Bara män med egendom får rösta, därför representeras Kristianstad i riksdagen av en greve, en godsägare, en friherre, en major.

När arbetarna kommer tillbaka till jobbet efter strejken återupptas arbetet. På alla arbetsplatser utom Separator. Alla som deltagit i rösträttsstrejken avskedas och Bernström anställer oorganiserade.

Strejken blir en väckarklocka för John Bernström. Han säger att strejken fungerat som det ”piskrapp” som visade ”de isolerade arbetsgivarnas vanmakt gentemot arbetarnas samlade styrka”.

På hösten samlas några direktörer och bildar Sveriges verkstadsförening. Bland kollegorna beundras Bernströms för sina hårda nypor. Han hade rensat sin egen arbetsplats från socialister. Därutöver har han från regementena rekryterat en egen ”verkstadspolis” på femton man i syfte som han säger ”hålla den mest strikta ordning i varje del av verkstaden”.

I tidningarna gick att läsa hur Bernströms ”rakryggade hållning har vunnit sina kollegors förtroende” och att han har ”gjort sig förtjänt av industrimännens stora tacksamhet”.

Till sin son, även han direktör, skriver Bernström, att han ska ”en gång för alla ta kål på den socialistiska makten”. Han berättar om alla strejkbrytare han anställt. Han uppmuntrar bildandet av en arbetsgivarvänlig, religiöst färgad fackförening, Svenska arbetareförbundet.

Bernström och hans nybildade verkstadsförening står rustade.
Striden ska komma och kraftmätningen ska börja på Hvilans gjuteri och mekaniska verkstad i Kristianstad.

Ett företag skulle ha friheten att anställa strejkbrytare vid konflikt. Riksomfattande minimilöner? Aldrig.

En vårdag 1903 knackar Gideon Hazard och hans sju kamrater i gjuteriet på dörren till fabrikör Karlsson.

Hur stor respekt hade de för denna fabrikör som egentligen bara var en före detta huggedräng – en slöjdare – från Bråsarp? En uppkomling vars ursprung befann sig långt från jordaristokratins adel.

De visste vad fabrikören tyckte om samfällda lönekrav. De visste att fabrikören helst vill göra upp med var och en mellan fyra ögon, inte förhandla med någon ”strikeförening”.
Bara några månader tidigare hade Sjöholm, Metallavdelningens ordförande, avskedats från Hvilans för en struntsak. Fabrikörens var inte att leka med.

Där stod de åtta gjutare. Lindberg, Eskilsson, Emil Svensson, August Karlsson, Sven Wahlberg, Svante Ekström, Per Nordgren och Gideon Hazard. Dagarna innan hade de varit fullt sysselsatta med att gjuta lokomobilhjul, pallskivor, remskivor, lager, flänsar och delar till potatistvättar och ångtröskverk.

De tjänade mellan 11 och 37 öre i timmen. De sa:
”Vi vill ha tre öre mer i timmen. Annars strejkar vi”.

Dagen efter stänger Verkstadsföreningen av 15 000 arbetare vid 78 verkstäder över hela landet. Konflikten på Hvilan förvandlas till en angelägenhet för hela riket.

Verkstadsföreningen var otålig att gå till strid. Dess ordförande, Separator-direktören John Bernström förklarade senare att ”en urladdning var oundviklig och att man lika gärna kunde taga den i anledning av strejken på Hvilan som att vänta på större händelser”.

I fyra sommarveckor stod verkstäderna stilla. Det var en idyllisk, närmast behaglig konflikt. Julivädret var vackert, i Stockholm körde bryggerierna ut öl till de lockoutade arbetarna vars sak väckte sympati långt in i borgerligheten. Efter en månad enades Verkstadsföreningen och Metall att de skulle börja förhandla med varandra.

Gideon Hazard och hans sju kamrater var tillbaka på Hvilans. Nu skulle grosshandlare Pehrson åter få sin kätting och byggmästare Jönsson sina ankarjärn och skruv och bygget av varmbadhuset i Åhus kunde återupptas.

I Stockholm satte sig samtidigt Verkstadsföreningens Bernström öga mot öga med Ernst Blomberg, en 40-årig kopparslagare som valts till Järn- och metallarbetareförbundets förste ordförande.

Blomberg krävde att arbetsgivarna skulle erkänna fackföreningen och inte använda sig av strejkbrytare vid konflikt. Han krävde ett avtal för alla verkstäder i hela landet. I avtalet skulle det stå vilken lön som företaget lägst måste betala. Hur hög denna minimilön skulle vara måste bestämmas utifrån hur länge man jobbat och ålder.

Verkstadsföreningens Bernström talade å sin sida om ”arbetets frihet”. Arbetsgivarens skulle få bestämma vem som anställdes. Ett företag skulle ha friheten att anställa strejkbrytare vid konflikt. Riksomfattande minimilöner? Aldrig. Varje direktör skulle själv få sätta sina minimilöner utifrån flit och skicklighet. Reglerade arbetstider? Inte en minut under 60 timmar i veckan.

I månader diskuterade de. Mellan förhandlingarna kunde de läsa i tidningar om hur oron spreds i landet. Krav på rösträtt och politisk frihet. Krav på republik. Från Norge hördes kraven på att lämna unionen med storebror Sverige. Makten utmanades.

I Sundsvall attackerades strejkbrytare, i Helsingborg utlöste sömmerskornas strejk på Stenströms textilfabrik oroligheter på gatorna och i Norrköping framkallade strejkande spårvägsanställda ”gatudemonstrationer, attacker av ridande polis, masshäktningar och ett 40-tal dragande inför rätta för upplopp och tumult”. Stockholm lamslogs av renhållningsarbetarnas strejk och studenter i kostym och vita mössor kallades in som strejkbrytare med polisskydd. Tusentals uppretade arbetare försöker nå justitieministerns och statsministerns bostäder men hindras av ridande polis.

Inför första maj beordras tusen värnpliktiga från Svea och Göra livgarde till att bevaka de centrala delarna av Stockholm. Var och en av soldaterna får 20 skott. 25 000 demonstrerande arbetare ses dra förbi i med sockenkädda dalkullor från bryggerierna i första ledet.

Det är nu förhandlingarna mellan Bernströms verkstadsförening och Blombergs Metall bryter samman. Facket uppmanar sina verkstadsklubbar att förhandla fram lokala avtal med minimilöner. Verkstadsföreningen kontrar med att förbjuda sina medlemsföretag att förhandla om minimilöner. Strejker sprider sig och i juni kommer Verkstadsföreningens motdrag: lockout på 101 verkstäder. 17 000 arbetare utestängs från sina jobb.

När storlockouten bröt ut i juni 1905 började Folkets park i Kristianstad att ha sommaröppet, från klockan åtta på morgonen och varje lördagskväll och söndagseftermiddag anordnades dans. Förutom ”utmärkt kaffe” lockade man med smörgåsar och läskedrycker och två ”eleganta skjutbanor”.

Här kunde de samlas, de utelåsta Kristianstadsarbetarna från Hvilans, Ljungbergs och Hessleholms mekaniska.

Eller också kunde de, om de ville, lämna brädkåkarna som de byggt åt sig själva på sankmarken öster om stadens centrum och bege sig in mot stora torget, mot boulevarderna. De kunde söka skugga under kastanjerna och beundra blomsterpyramiderna vid Frimurarhotellet där borgmästare Åkerman ofta hamnade i samspråk med de bägge hovrättsråden. Major Dyrssen sågs då och då korsa torget på väg ner mot roddklubben på Tivoliholmen, detta lummiga västra flanörsstråk intill ån med sin fontänbassäng, sin Venusstay, musikpaviljong och sina rosenbuskar.

Verkstadsarbetarna intog staden som fattiga flanörer. Pengarna räknades noga, understödet från facket var än mindre än lönen. Många imponeras av att danska och norska metallarbetare stödde svenska. Många brydde sig. I Stockholm förklarade Verkstadsföreningens John Bernström att det detta var den allvarligaste strid som ”i vårt land utkämpats mellan kapital och arbete”.

Hvilan stod i det närmaste stilla. Det var bara verkmästarna som såg till att byggmästare Pehrsons bud fick sina grova krokar och att leveransen av skruvnycklar och växelstänger till Christianstad-Åhus Järnvägsaktiebolag fortskred så länge de fanns i lager.

Strejkerna du måste känna till

Det skulle dröja 135 dagar, till den 13 november innan Gideon Hazard och de andra lockoutade verkstadsarbetarna kunde komma tillbaka till sina arbeten. Avtalet var klart, det första riktiga riksavtalet. Det första verkstadsavtalet.

Fackföreningen erkändes, arbetsgivarna lovade respektera den. Facket å sin sida tvingades acceptera att arbetsgivarna fritt kunde anställa och avskeda vem man ville. Men arbetarna fick ändå ett riksomfattande avtal med minimilöner utifrån ålder och år i yrket. De fick reglerade arbetstider och facket hade spräckt 60-timmarsveckan. Den normala arbetsveckan skulle nu uppgå till 57 timmar i veckan.

Var Gideon nöjd? Hur ställde han sig när medlemmarna fick rösta om uppgörelsen?
Han fick i alla fall tillbaka sitt arbete. Tusen och åter tusen återvände till sina verkstäder landet runt. De kom tillbaka till Arlövs vaggonfabrik utanför Malmö, till Vulcan i Norrköping, till Nydals gjuteri i Jönköping, till Munktells i Eskilstuna.

Men på ett ställe möttes arbetarna av kalla handen. På Separator i Stockholm. De som lockoutats miste sin anställning. Där jobbade redan medlemmar i Svenska arbetareförbundet.

Till Svenska Dagbladet förklarade John Bernström, Verkstadsföreningens ordförande och Separators vd: ”Vi nöjer oss med denna arbetsstyrka. Av den gamla personalen återtages för närvarande ingen i arbete”.

Arbetsgivarna behöll makten.
Arbetarna hade visat sin.

Fotnot:
Verkstadsavtalet från 1905 undertecknades av de fack som fanns inom verkstadsindustrin: Järn- och metall, gjutarna, träarbetarna och grovarbetarna. Det anses vara det första rikstäckande kollektivavtalet.

Visserligen tecknade typograferna ett avtal med minimilöner 1901, men i verkstadsavtalet erkändes fackföreningsrätten, arbetstiderna reglerades och en förhandlingsordning (lokala och centrala förhandlingar, skiljenämnd) inrättades som kom att prägla resten av svensk arbetsmarknad. Verkstadsavtalet behöll sitt namn till i 2004, då det bytte namn till Teknikavtalet. Verkstadsföreningen heter i dag Teknikarbetsgivarna.

Läs mer: DA Historia


hg@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Kan krisen bli ett lyft för facket?

CoronaeffektenI flera år har fackförbunden brottats med sjunkande organisationsgrad. Så kom en annan kris. Nu rapporterar flera förbund om medlemmar som strömmar till.

Joachim Dagerud på Mälarplast. Foto: Lina Larsson

"Jag trivs just här"

ÖGONBLICKETKlockan är 16.08 på Mälarplast AB i Eskilstuna.

Illustration: Josephine Skapare

Får chefen neka min semester?

Fråga om jobbet | LedighetHar arbetsgivaren skyldighet att ge en orsak till varför en semesteransökan avslås, eller räcker det att bara säga nej?

”Petters och Saras död skapar inga rubriker”

KRÖNIKAPandemin har fått oss att verkligen bry oss om varandra. Bra! Samtidigt får det mig att tänka på en annan, ständigt bortglömd epidemi – drogdöden, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Arbetsrätten

Kerstin får gå när jobben ska räddas

Nästa vecka kommer utredningens förslag på hur las ska ändras. Det finns en oro för att de fasta jobben ska bli mindre trygga. Men i coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först.

Så ser ditt anställningsskydd ut

DA REDER UTSå ser anställningstryggheten ut i dag för visstidare, för inhyrda – och för den som chefen tycker är besvärlig. Här är förändringarna som politiker, fack och arbetsgivare vill se.

Låt parterna ta hand om las

KRÖNIKAEn av de få saker vi vet säkert just nu är att arbetslösheten stiger, och väntas stiga ännu mer. Därför måste regeringen också ompröva kravet på ändringarna i anställningsskyddet, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

Krisstöd

”Klokt och moget av Volvo”

AB Volvo drar tillbaka aktieutdelningen. Ett moget och klokt beslut av ägarna, tycker facket.

7

SKF-facket befarar varsel

SKF delar hellre ut pengar till aktieägarna än att söka statligt stöd till permitteringar. Nu väntar varsel om uppsägningar, befarar facket.

1

Stora aktieutdelningar ger indraget krisstöd

Inget statligt krisstöd till företag som gör stora aktieutdelningar. Det beskedet från Tillväxtverkets generaldirektör Gunilla Nordlöf kom på torsdagen.

1

Regionala skyddsombud

”Skyddsombud behövs i kris”

KRÖNIKADet är minst sagt upp­rörande att de, mitt under pågående coronakris, meddelar att de tänker rösta nej till förslaget att låta de regionala skydds­ombuden komma in på fler arbetsplatser, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Ingen utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud

TillträdesrättRegeringens förslag om att ge regionala skyddsombud rätt att komma in på arbetsplatser där facket inte har några medlemmar kommer att röstas ner. Flera partier går i dag samman för att stoppa förslaget.

1

”Det är de små arbetsplatserna som behöver oss”

Regionala skyddsombud är oroliga över utvecklingen. Vad blir steg två, frågar de sig. Och kommer Arbetsmiljösverige monteras ner ytterligare?

”Jag har fått lära mig att ha tålamod”

Martin Gunnarsson är smålänningen som vill pröva nya sätt att värva medlemmar till IF Metall, och som med åren lärt sig att lugna ner sig lite.

”Lediga veckor kan jag vara med bandet”

PROFILENÄr det roligt att spela gitarr? Det ville Eki Kumpulainen ta reda på i sina tonår i Skutskär. Svaret ledde honom upp på scen och ut i världen med bandet Demonical.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

DebattJag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Nödår, strejker, slit – och äventyr

ArbetarhistoriaHur var det att vara arbetare för hundra år sedan? Med usel lön, eländiga villkor och en polis som sköt skarpt. DA:s Pontus Ohlin hittar ett gammal­t brev och söker svar.

Efter coronan

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall. Foto: Ylva Bergman

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

DEBATTStaten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Passa på att utbilda de anställda”

Korttidspermitterade bör få utbildning. Bättre det än att folk går hemma och bygger altaner, säger förre Metallordföranden Göran Johnsson.

Gravid? Risk att du förlorar pengar

Väntar du barn och har ett riskfyllt jobb? Då kan du bli förbjuden att jobba – och förlora inkomst. Det hände Sandra Ekholm i Oxelösund.

De ska vända gubbtrenden i skogen

Få kvinnor jobbar i skogen – så har det sett ut länge. Men ett nystartat maskinlag utanför Sollefteå kan ändra på det.

Coronakrisen

”Det får inte bli en falsk trygghet”

Världsdagen för arbetsmiljöVad händer om du jobbar på ett USA-ägt företag som kräver munskydd för alla, åtta timmar om dagen? I Kristianstad fick skyddsombudet Susanne Alekova handskas med det.

Jesper Johansson är tjugosex år och har varit huvudskyddsombud i mer än två år. Foto: Åke Ericson

Sätter stopp för smittan

Nya risker.Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Smittskydd i fokus när Volvo drar igång igen

Svensk fordonsindustri startar upp sin produktion i mindre skala. På Volvo powertrain i Köping har montörer som varit permitterade i fyra veckor börjat komma tillbaka till jobbet.

Här jobbar ­skiftarbetarna 40 procent

KORTTIDSAVTALPå Skåpafors händer inte mycket. Först stoppade man produktionen, sedan fick alla skiftarbetare gå hem. Men Pappersavdelningens ordförande Ulrik Jörback är ändå optimistisk. – Vi brukar klara oss även i lite sämre tider.

1

Repstopp i gruvan mitt under coronakrisen

ArbetsmiljöBajamajor till entreprenörerna. Dygnet-runt-arbete för att minska smittan. Zinkgruvan har reparationsstopp – mitt i coronatider. Hundra man extra befinner sig innanför grindarna.

Coronakrisen – dag för dag

TidslinjeAllt hände så fort. Här kan du följa utvecklingen när det nya coronaviruset spreds över världen. Vilka konsekvenser det fick, och fortfarande får, med ett särskilt fokus på svensk industri.

”När jag spelar finns bara här och nu”

PROFILENFlöjten och orkestern tar Maina Bejefalk till platser och tillfällen som hon annars inte skulle få uppleva – som kronprinsessans bröllop.

IF Metall håller kongress i Västerås

300 kongressombud får förbereda sig för att åka till Västerås i höst. Nu är det klart att IF Metalls kongress blir på Aros Congress Center den 23–27 november i år.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.