Nu är det nog – branschen måste agera för att rädda liv
Minst tre bränder sker varje dag i industrin och ny teknik ökar riskerna ytterligare, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Eva Burman.
Industriarbetarnas tidning
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
11 mars, 2020
Skrivet av Helle Klein
Ledare Kombinationen av ett starkt civilsamhälle och en välfungerande stat är oslagbar vid kris, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.
Nu under Coronavirusets framfarter prövas samhällets stabilitet och förmåga till krishantering. Hittills har berörda myndigheter till största delen uppvisat professionalitet och regeringens snabba krispaket i dag inger förtroende.
Det är utmärkt att karensdagen slopas med omedelbar verkan, att reformen för korttidsarbete tidigareläggs samt att vården och myndigheter ges ökade resurser. Att beslutet togs i brett samförstånd politiskt är också betryggande. Förhoppningsvis kan vi få slippa politiskt maktspel och populistiska utspel runt den allvarliga Corona-epidemin framöver.
Det är inte bara statens och institutionernas ledarskap som prövas utan hela samhällets – företagens, fackföreningarnas, den ideella sektorns, ja den enskilda medborgarens. Nu gäller det att väcka socialetiken till liv i både privatliv och offentligt liv.
Det vackra ordet solidaritet bör åter komma till heders. Det allra viktigaste nu, för att dämpa Coronavirusets effekter för individ och samhälle, är att alla hjälper till att få ned spridningstakten. Chefer kan behöva ta jobbiga beslut om att ställa in evenemang, beordra personal att stanna hemma, införa produktionsstopp etc. Myndigheter kan behöva införa restriktioner som inskränker på vår frihet. Och vi alla som individer får förmodligen avstå något för att allas hälsa, inte bara vår egen, ska kunna värnas.
Det solidariska tänkandet är avgörande vid kristid. Här har såklart politiken ett stort ansvar i att se till den som är ”svagast”. Därför är det helt rätt att prioritera skyddet för riskgrupper som de äldre och kroniskt sjuka. Och karensdagen får gärna slopas helt, inte bara tillfälligt.
I efterhand kommer vi att behöva utvärdera vad som fungerade och vad som var dåligt i krishanteringen men just nu vore det bra om vi alla tog ansvar för att inte driva fram missnöjesopinioner som undergräver förtroendet för myndigheter och auktoriteter. Allas tillgång till saklig och riktig information måste också ges högsta prioritet så att hela Sveriges befolkning nås, inte bara de som redan vet hur de ska söka information. Här har medierna, inte minst Public service, ett ovärderligt uppdrag.
Sverige har lyckligtvis också ett aktivt civilsamhälle där vi är vana vid att arbeta ideellt för goda saker. Staten bör ta upp en dialog med civilsamhällesorganisationerna om hur ett volontärsystem kan inrättas för att hjälpa myndigheter med exempelvis smittspårningssamtal, informationsspridning, handla åt sjuka och så vidare.
Kombinationen av ett starkt civilsamhälle och en välfungerande stat (inbegripet kommuner och landsting) är oslagbar vid kris – det var tydligt vid det dramatiska flyktingmottagandet 2015, då hela föreningslivet stod på tårna.
Som sagt nu prövas allas vårt ledarskap i stort och smått. Nu måste försiktighetsprincipen råda och solidariteten bli vår ledstjärna. Håll huvudet kallt, händerna rena och hjärtat varmt.