Skiftschemat delar Grycksbo

Arbetstid.Nattarbete är tufft och tär på sömnen. Därför vill Pappers avdelning i Grycksbo dra ner på arbetstiden och ändra på skiftschemat. Men alla medlemmar tycker inte att det är en bra idé.

En skiftarbetare jobbar i snitt 36 timmar i veckan, fyra timmar färre än en dagarbetare. Att korta den tiden med ytterligare sex timmar – till 30 – det tror Grycksbos avdelningsordförande Thomas Nilsson är fullt realistiskt. – Ja, säger han. Lika realistiskt som när man en gång kämpade för åtta timmars arbetsdag. De här fyra timmarna som man får i kompensation när man jobbar skift, de räcker helt enkelt inte till för sömn, umgänge och återhämtning.

Thomas Nilsson inte bara tror, han är övertygad om att en arbetstidsförkortning för skiftarbetare är nödvändig. Det var också därför som han och avdelningen yrkade och drev igenom en sådan motion under det senaste förbundsmötet, då man spikade kraven inför avtalsrörelsen. Detta innebär alltså att Grycksbos krav numera ingår i kravlistan som förbundet lämnade över till Industriarbetsgivarna strax före jul. Krav vilka man nu förhandlar om. Den 31 mars går kollektivavtalet ut och då ska det nya helst vara påskrivet och klart. Thomas Nilsson stödjer sina åsikter inte bara på hörsägen och egen tidigare erfarenhet.

I november förra året beslutade han och avdelningen att skicka ut en enkät till brukets alla skiftarbetare.
– Många hade nämligen klagat på schemat, och när vi sedan fick in alla svaren kunde vi snabbt konstatera att det här var ett ganska stort och spritt problem. Folk mådde dåligt, tyckte att man arbetade i för långa perioder. Sedan dess har avdelningen bildat en särskild skiftschemagrupp med en representant från varje skiftlag. Syftet med gruppen är att diskutera och vaska fram förslag till ett nytt skiftschema.

Jag kunde inte sova mer än ett par tre timmar per dygn.

Thomas Lund.

Det nuvarande är ungefär 25 år gammalt och duger inte längre, menar Thomas Nilsson.
– Till saken hör också att vi nu är ungefär hälften så många som vi var år 2000. Samtidigt som vi gör mer papper. Då blir ju timmarna som man är på bruket mycket slitsammare. En av dem som ingår i gruppen och som kan intyga att det är tufft att jobba natt är Thomas Lund, nyss fyllda 50. Sedan ett år tillbaka arbetar han dagtid som arbetsställets huvudskyddsombud här på bruket, men under sina 30 arbetsår dessförinnan gick han skift och det är med viss vånda som han ser tillbaka på den tiden.
– Under nattperioderna fick jag till slut sådana stora problem att jag inte kunde sova mer än ett par, tre timmar per dygn. Ingenting hjälpte, berättar han. Varken tabletter, svag bakgrundsmusik eller kompakt tystnad.

Att somna gick bra, men efter två, tre timmar vaknade han och kunde omöjligt somna om.
– Under de perioderna kunde jag vara riktigt grinig. Då tappade jag humöret för de mest banala saker.

Som vad då?
– Som att hammaren inte låg på rätt ställe, att diskmaskinen inte var tömd, vad som helst. Ja, jag kunde bli fruktansvärt arg.

Vad sa din fru?
– Hon jobbar själv natt, inom äldrevården, och vet hur det är. Men visst fick man be om förlåtelse många gånger.

Hur sover du i dag?
– Som en sten. Sex timmar varje natt. Dessutom är mitt allmänmående mycket bättre i dag, det är där jag känner den stora skillnaden.

Carola Winlöf har också passerat 50 och jobbat skift i många år, innan hon började arbeta fackligt på heltid, som avdelningens kassör.
– Jag upplevde det precis som Thomas, säger hon.
– De första åren gick det bra, men sedan blev det bara värre och värre och till slut blev det bara några timmars sömn. Ett riktigt nattskiftshumör kunde jag ha.

Nattskiftshumör?
– Ja, jag blev arg för precis ingenting. Ibland önskade jag att jag haft en liten stuga i skogen där jag fick vara för mig själv och sura!

Johan Karlström, 33, jobbar som maskinförare i ett av brukets fem olika skiftlag. Han känner till viss del igen sig i Carolas och Thomas beskrivningar.
– Jag har jobbat skift i tretton år. Jag sov bättre när jag började, men nu blir det inte mer än tre fyra timmars sömn. Jag somnar fort, men sedan så vaknar jag lika fort också.

Det är onsdag, klockan närmar sig två och inne i skärsalen träffar vi på Roger Nirs i skiftlag 4, laget som snart ska bytas av. Han säger skämtsamt att han har jobbat här sedan ”juratiden”, men blir desto allvarligare när ämnet skiftschema kommer på tal. Det vill han byta ut, säger han. Likaså får veckoarbetstiden gärna kortas ner.
– Ja, för arbetsperioderna är jävligt långa. Som den här perioden vi är inne i nu, när vi måste jobba över 60 timmar innan vi får ledigt. Det är för mycket.

Roger Nirs berättar att han också har haft problem med sömnen och varit irriterad i perioder. Det blev dock bättre för ett par år sedan när han gjorde ett uppehåll i skiftgången och i stället arbetade dagtid ett tag. – Tack vare det breaket sover jag numera ganska bra, säger han.

Vad händer om du inte får sova tillräckligt?
–Jag blir irriterad. Kanske inte så mycket här på jobbet, men hemma och då går det ju ut över familjen. Nu har jag vuxna barn, men förr: ”Nu får ni vara försiktiga ungar, för nu är farsan nattgrinig!

Pappersbruket i Grycksbo, som ägs av Arctic Paper, har anor sedan 1700-talet och tillverkar finpapper som till största del går på export. Det är till exempel härifrån som den exklusiva klocktillverkaren Rolex köper papperet till sina broschyrer och förpackningar, vilket kanske säger något om kvaliteten. Och affärerna går utmärkt.

Under det senaste halvåret har massapriserna fallit, vilket gynnat Grycksbo, och efter flera år av ekonomisk oro och förlust går man numera faktiskt med vinst. I brukets matsal växlar vi några ord med bolagets vd, Michael Fejér, som alltså har stor anledning att vara nöjd. Men han är förstås inte förtjust i det krav på arbetstidsförkortning för skiftarbetare som det lokala facket här i Grycksbo fört fram och fått gehör för på andra bruk. Han ler och säger bara:
– Nä, hur skulle det se ut?!

 Nu får ni vara försiktiga ungar, för nu är farsan nattgrinig!

Roger Nirs

Avdelningens krav och ambitioner möter också viss kritik i de egna leden. Driftsoperatören Per Nilsson, 42, är en av dem som inte tycker att man ska rucka på nuvarande tider och regler.
– Jag har inga som helst problem med arbetstiden som den är i dag, säger han när vi träffar honom framför datorskärmarna i manöverrummet för PM10.
– Nu jobbar vi tio dagar och är lediga sju. Jag skulle kanske kunna arbeta sju och vara ledig fem i stället, men … nej, det är bra som det är.

Det tycker även hans kollega som ska byta av honom, Mariana Enlund, 35. Och precis som Per och många andra vi pratar med tycks hon gilla sitt arbete. Kamraterna, uppgifterna, jargongen och, ja, skiftarbetet i sig.
– Jag verkligen älskar skiftgång, understryker hon. Då får jag längre ledigheter och det passar mig utmärkt. Att jobba tio och sedan vara ledig sju är jättebra, då hinner man vila upp sig.

Vad tycker du om kortare årsarbetstid?
– Men då blir det ju i stället mer utfyllnadstid. Ju mindre vi jobbar desto färre betalda semesterdagar får vi. Tar vi ut fler semesterdagar, då blir vi skyldiga företaget att gå ut och jobba på friveckorna.
– Nej, jag skulle förlora semesterdagar på det. Och semestern, den är helig för mig!

Christine Damberg, 38, ingår i samma skiftlag som Mariana och delar hennes åsikter.
– Jag tycker att schemat är bra som det är. Visst, vi jobbar tio dagar i rad och vissa kan då tycka att det är jättejobbigt med nätterna, men om man nu tycker det så kan man väl söka sig till ett annat jobb då. Någon arbetstidsförkortning vill hon heller inte ha. – Nej. För då blir det mindre ledig tid däremellan, och då hinner man inte vila upp sig. Jag trivs som det är, jobba i tio dagar och vara ledig i sju. Då kan man ju åka iväg någonstans utan att det inkräktar på ens semesterdagar.

Pontus Ohlin