Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Dagarna då livet förändrades

14 april, 2020

Krönika ”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Om skribenten:

Linda Forså är anställd på SSAB Oxelösund. Är också arbetsmiljöansvarig och regionalt skyddsombud för IF Metall Sörmland.

Det här var dagarna när allt förändrades. Vi satt där, samma välkända ansikten i rummet som jag arbetat med i flera år. En grupp som är van att fatta beslut och som har många år av gemensamma fackliga kunskaper i ryggen. Ombudsmän som kan arbetsrätten, Arbetsutskottet och jag som är expert på arbetsmiljö.

Vi var den grupp som ett par år tidigare upprättats för att kunna hantera just sånt här. Kriser. Nu darrade det i rummet. Som om ångesten blivit fysiskt synlig.

Allt gick i ett rasande tempo och vi tvingades ta till åtgärder vi aldrig trott att vi skulle behöva ta till

AFS 2001:1, AFS 2018:4, Smittämne klass 3: allvarlig konsekvenser, begränsade möjligheter att bota, mycket smittsamt. Stödet i arbetsmiljölagen. SAM-snurran.

Telefonen ringer och ringer. Vi svarar och försöker stötta. Ombudsmännen har fullt upp med förhandlingar om uppsägningar, korttidsavtal och permitteringar.

Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?

IF Metall Sörmland, där jag jobbar som regionalt skyddsombud, stängde för besök och vi fick kraftigt begränsa vår närvaro ute på arbetsplatserna. Utbildningar – bara att ställa in. Vi kan alla vara den som sprider smitta.

Vi är hemma vid snuva och hosta, sjukdagarna växer på hög. Vi vabbar hellre en gång för mycket än en gång för lite. Inte en enda gång hör jag vår arbetsgivare sucka.

Avtalsrörelsen skjuts upp. Nu jobbar vi ihop, arbetsgivare och arbetstagare och förtroendevalda, mitt i kaoset som uppstått.

Det upprättats digitala plattformar så att vi ska kunna kommunicera och dela information, oavsett vart vi befinner oss. Jag sitter i pyjamasbyxor på Skypemöten och diskuterar fackliga och politiska frågor. Fixar kaffe hemma i mitt eget kök. Ser färgval och tapeter på väggarna hemma hos mina arbetskamrater. Roliga kaffemuggar och katter som stryker sig mot kameran på datorn.

Det finns en charm i detta. Men det är också tomt, ensamt. Kaffet smakar inte riktigt samma sak. Skrattet är inte lika hjärtligt i en digitalt grupp.

”Arbetsgivaren har ett ansvar även om arbetet utförs i hemmet”

Nu arbetar de som kan hemifrån. På golvet, på trästolen i köket, liggandes ner i sängen. Det finns inga instruktioner och riskerna med det ska vi inte ens tala om. Skyddskläderna består av mjukisbyxor, en urtvättat t-tröja och raggsockor.

Ett skyddsombuds mardröm. Det är svårt för en arbetsgivare att ta ett ansvar i våra egna hem även om föreskriften gäller också vid ett vid köksbordet under arbetstid. Nu är vi alla vara våra egna skyddsombud. Vi måste lära oss att ta pauser, röra på oss och tänka på vår hälsa. Hälsan ja, det är ju på grund av ett hälsohot som vi som kan arbetar hemma.

När jag skriver det här har nästan 900 personer avlidit av Covid 19 och jag vet namnet på två av dem. Vet att det kommer bli fler än två men håller tummarna för att jag har fel.

Så jag gråter och arbetar. Tittar på nyheterna, finner lite styrka i att se att personer faktiskt återhämtar sig och att siffrorna är skeva. Att vi alla sluter upp. Vi stannar hemma över påsken. Stannar hemma så mycket vi kan. Håller avstånden. Skyddar de utsatta grupperna.

Men alla kan inte jobba hemifrån. Och när fackavdelningen stängt och jag inte kan verka som regionalt skyddsombud så går jag i stället till min ordinarie arbetsplats, som tack och l0v finns kvar. Så mycket som möjligt i samhället måste ju fortsätta att fungera.

Även här gäller förstås handsprit och avstånd. Vi smygtittar på nyheterna. Vi är hemma vid snuva och hosta, sjukdagarna växer på hög. Vi vabbar hellre en gång för mycket än en gång för lite. Inte en enda gång hör jag vår arbetsgivare sucka.

I fikarummet på en av Sveriges tyngsta industrier smakar kaffet gott igen. Vi sitter i blåställ och skrattar åt skämt. Vi håller avstånd – men vi är i samma rum. En glimt av det som var vardag tills alldeles nyligen. En värld vi kommer att komma tillbaka till, men just nu det enda stället där allt får vara precis som vanligt en stund.

 

Fotnot: Förra veckan började samtalen från icke-medlemmar ramla in. Fackföreningsrörelsen växer och eftersom det är  tillsammans vi är starka så finns det i detta snurrande kaos ett hopp om att vi faktiskt kommer ut ut det här just så. Tillsammans och starkare.

Fotnot 2: Ett skyddsombud är alltid ett skyddsombud. Så om du som läser det här jobbar hemma: sträck på din rygg, strunta i att hänga tvätten på lunchen utan ta en extra promenad för att spara på kroppen. Välj gärna ett par raggsockor med halkskydd. 🙂

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Stå upp för skydds­ombuden

Stå upp för skydds­ombuden

Personlig erfarenhet från arbetsplatserna går inte att ersätta med en chattbot på Arbetsmiljöverkets hemsida, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Oro, tristess – och lättare att delta i viktiga möten

Oro, tristess – och lättare att delta i viktiga möten

Dagens Arbete hörde av sig till tre av dem vi mötte under pandemins början. Vad har påverkat mest under coronaåret?

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Så här ser våra dagar ut när vi ser till att arbetsplatserna är säkra. Vi räddar liv, skriver regionala skyddsombudet Linda Forså.

Arbetsmiljö på undantag i pandemin

Färre medlemmar har haft kontakt med sitt skyddsombud eller samtalat med sin närmaste chef om arbetsmiljön under pandemin. Det är en trend som måste brytas.

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

Det är positivt på att regeringen till slut föreslår att de regionala skyddsombuden måste få utökad tillträdesrätt. Samtidigt är reaktionerna från borgerligt håll ett kvitto på den undermåliga förhandlingen vid januariavtalets tillkomst, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

”Högre vinst ställs mot ohälsa”

”Högre vinst ställs mot ohälsa”

Det vore en stor olycka för både löntagare och arbetsgivare om de borgerliga partierna inklusive SD lyckas förstöra en väl fungerande RSO-verksamhet, skriver Sten Gellerstedt, tidigare utredare på LO.

”Skyddsom­budens roll måste moderniseras”

”Skyddsom­budens roll måste moderniseras”

De som arbetar på arbetsplatser utan lägsta löner och kollektivavtal har oftast inget skyddsombud att vända sig till, skriver Saila Quicklund (M).

Döds­olyckorna skulle bli fler med Svenskt Näringslivs förslag

Döds­olyckorna skulle bli fler med Svenskt Näringslivs förslag

Vad händer om arbetsmiljöombudet utsätts för trakasserier, eller inte kan begära skyddsstopp eller arbetsmiljöåtgärder? Det frågar Stefan Lindahl, regionalt skyddsombud på IF Metall, efter Svenskt Näringslivs förslag med arbetsmiljöombud istället för fackligt tillsatta regionala skyddsombud.

”Många tankevurpor om skydds­ombuden”

”Många tankevurpor om skydds­ombuden”

Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärenden om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

Följ med oss på skyddsronden, Svenskt Näringsliv och Företagarna

Följ med oss på skyddsronden, Svenskt Näringsliv och Företagarna

I stället för att prata om hur mycket de regionala skyddsombuden kostar kanske vi ska prata om hur mycket vi sparar åt företagen. I sanktionsavgifter – eller i att människoliv räddas, skriver Linda Forså och Victoria Boström, regionala skyddsombud för IF Metall.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”LO kan inte göra så jädra mycket”

”LO kan inte göra så jädra mycket”

Nu kommer krav på ett fack för Samhalls anställda, men LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson anser att det snarare är politikerna som måste ta ett större ansvar.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.