Stora ord, mycket pengar, enorma utmaningar
Globala ledare talar om ett historiskt skifte. Nu ska den gröna industrin byggas, skriver DA:s Harald Gatu.
Industriarbetarnas tidning
16 april, 2020
Skrivet av Harald Gatu
Tillsätt en framtidsgrupp som kan lyfta Sverige efter coronakrisen. Det manar industriledaren Carl Bennet som tycker det är dags för näringslivet att överge kortsiktighet och utflyttning av produktion.
Coronakrisen tvingar oss till samling inför framtiden, säger Carl Bennet, huvudägare i Getinge, Arjo, Lifco och Elanders. Staten och näringslivet har ett gemensamt ansvar att ta Sverige ur coronakrisen och skapa framtidstro.
– Därför bör en framtidsgrupp tillsättas för en begränsad period. En gränsöverskridande grupp med folk från näringsliv och fack, från vetenskapen och offentliga sektorn.
Den framtidsgruppen skulle kunna föreslå långsiktiga satsningar på strategiskt viktiga områden som utbildning, forskning och infrastruktur. Det gäller att bygga ”attraktiva kunskapsmiljöer” som drar till sig investeringar. Där måste näringslivet vara med och ta ansvar, säger Carl Bennet.
– Vi ska vara en del av samhället både när det går uppåt och neråt. Oavsett om det är kris eller inte så har man ett ansvar såväl inåt i företaget som utåt, mot resten av samhället.
Vår beredskap har ju inför denna kris, precis som samhällets, varit bristande. På en mängd fronter har vi överraskats.
Carl Bennet om att man i näringslivet bör vara självkritiska.
Just långsiktighet är något som Carl Bennet länge har efterlyst inom näringslivet.
– Behovet av långsiktighet har ingenting med corona-krisen att göra, understryker han. Men nu när vi ska ta oss ur krisen är det viktigt att inte försumma det perspektivet.
Nu skakas den affärsmodell som till stor del har byggt på kortsiktigt tänkande och tillit till störningskänsliga nätverk av produktion i andra världsdelar. ”Vi har gått för långt, det är ju bara så”, säger han.
– Jag tycker att vi i näringslivet ska vara självkritiska.
– Vår beredskap har ju inför denna kris, precis som samhällets, varit bristande. På en mängd fronter har vi överraskats. Till exempel när det gäller våra försörjningskedjor.
Försörjningskedjorna av globala leverantörer visade sig vara mycket sårbara när ett virus fick ekonomin att tvärnita. Industrin har fått en hemläxa.
– Sammansättningen av vår verksamhet får ju omprövas nu. Vi kan konstatera att vi hade ingen bra, genomtänkt riskanalys. Inga bra beredskapsplaner. Försörjningskedjorna var väldigt utsatta.
– Nu måste vi anpassa oss till den här situationen så att vi inte vi råkar ut för samma problem igen. Där har vi nog alla saker att göra när vi väl har kommit igenom det här.
Och hur ser hemläxan ut för näringslivet?
– Vi måste balansera kostnad mot ledtid och risk. Idag kanske jag har en billigare värdekedja, men den innebär å andra sidan längre ledtider och större risker.
Alternativet?
– Att fördela riskerna på ett annat sätt. Inom vissa områden får man ta en större kostnad mot att man får en mer säker försörjningskedja.
Med mer produktion på hemmaplan?
– Ja.
Vad innebär det här för globaliseringen?
– Jag tror att vi ska se fördelarna med den globalisering som finns och den kunskap som sprids över gränserna. Men samtidigt måste vi inse att vi också ska kunna hantera överraskningar så att vi inte hamnar i det läge vi nu befinner oss i med extrem oro.
Tror du näringslivet är redo för ett mer långsiktigt tänkande?
– Ja, under de senaste åren har vi kunnat se att att det finns en långsiktighet hos många.
– Men sedan finns det kortsiktiga element. Kortsiktiga ägare och aktivister som går in i företag i syfte att förändra, få en snabb värdeökning. Och sedan går man därifrån. I mina ögon är inte det att ta ansvar.
Vad ska man göra mot “de kortsiktiga elementen”?
– De måste neutraliseras genom en stabil omgivning, ett långsiktigt ansvarstänkande hos det omgivande samhället.Till exempel: att vi har en klok fördelning av välfärden så att den kommer alla till del på ett bra sätt.
– Vi måste ha en stabilitet som bygger på en kombination av värderingar, ambitioner, sammanhållning. Sammanhållning skapar man om man agerar på lång sikt. Då får man trovärdighet och en omgivning som gillar att vara med att bygga tillsammans när det kommer alla till del.
Tidigare var Carl Bennet vd och koncernchef i det medicintekniska företaget Getinge. Där är han idag vice styrelseordförande. Företaget går för fullt nu, bland annat har ett 50-tal montörer lånats in från Scania för att hinna med tillverkningen av respiratorer i Solnafabriken.
– Vi befinner ju oss i en väldigt speciell situation eftersom vi ju är en del av lösningen på problemet. Vi har ju fått skala upp ordentligt. Tidigare hade vi en årskapacitet på 10 000 respiratorer, nu är vi på väg mot 26 000.
Tack Carl för att du delar med dig av dina sunda åsikter. Incitamentet för att bedriva företag, måste vara mer än att få kortsiktig vinst. Att lämna efter sig något bestående.
Hoppas att den här krisen får en del att tänka till.
Det är nu många år sedan som styrelseproffset Björn Svedberg hävdade att ledamöterna i en företagsstyrelse måste representera både kort- och långsiktiga intressen. De som representerar kortsiktiga intressen är nödvändiga för att hålla företaget på tårna och ständigt jaga effektivitet, så att företaget är konkurrenskraftigt. De med långsiktiga intressen är nödvändiga för företagets långsiktiga överlevnad, för produktförnyelse, forskning och utveckling. På senare år har de kortsiktiga intressena kommit att dominera, med bonussystem som för företagsledare att fokusera på kortsiktiga vinster. Balansen måste återställas.