Kan krisen bli ett lyft för facket?

Coronaeffekten I flera år har fackförbunden brottats med sjunkande organisationsgrad. Så kom en annan kris. Nu rapporterar flera förbund om medlemmar som strömmar till.

”Kasta inte bort dina ­pengar på facket, det har du inget för.”

Så lät det när Ciprian Ekman kom till verkstaden i Hässleholm. Hans första jobb. Där hade flera precis lämnat facket i protest mot att IF Metalls medlemsavgift då saknade ett tak. Det gjorde att de som arbetade övertid för att få mer pengar också måste betala mer till facket. Ciprian Ekman lyssnade på de äldre. Några år senare hoppade han också av a-kassan. Vad skulle han med den till?

– Jag har aldrig fått några argument som känns bra nog. Facket har inte kunnat erbjuda mig något. Jag ser bara en avgift och de verkar ändå inte göra så mycket.

Vad tror du skulle hända om ingen var med i facket?

– Jag har inte tänkt på det. Det vore nog jävligt dåligt. Kanske skulle det bli som i USA där man inte har något att säga till om och arbetsgivaren bestämmer allt. Nä, det vore nog inte bra.

Jag är under ­utredning för vibrations­skador och då känns det bra att ha fackligt stöd.

Magnus Johnsson, mekaniker.

På hans arbetsplats Trailerservice i Hässleholm finns fjorton anställda på verkstadsgolvet. ­Fyra personer är fackligt anslutna. ­Magnus Johnsson är en av dem och medlem i IF Metall. De behövde någon att skicka posten till, så lotten som fackets arbetsplatssamordnare föll på honom. Han har varit medlem sedan han gick ut skolan för 30 år sedan, men ser sig inte som särskilt aktiv. För honom är det försäkringarna som drar.

– Jag är själv under utredning för vibrationsskador och då känns det bra att ha fackligt stöd. Jag kommer att vara med så länge jag har råd.

Men han gillar inte att ombudsmännen pratar politik när de besöker arbetsplatsen.

– Vi har satt ner foten och sagt att vi inte vill att de ska prata politik när de kommer. Tidigare har LO-medlemmarna mest varit sossar, men så är det inte längre och det tycker jag att facken ska ta hänsyn till när de är ute på arbetsplatser.

Andreas Dahlberg, ombudsman för IF Metall i Skåne, har känt av motståndet till facket och till deras nära samarbete med Socialdemokraterna.

– Jag får höra att en del inte vill vara med i facket för att de inte vill ge pengar till Socialdemokraterna, eftersom de sympatiserar med andra partier, bland annat Sverigedemokraterna. Då försöker jag berätta vad vi vill, varför vi samarbetar med S, och vad andra partier vill. Då blir det tydligt vilka skillnaderna är. Jag tror det är viktigt att inte hamna i försvarsställning eller smutskastning utan bara vara konkreta med vad vi vill.

Andra argument för att välja bort facket, som han möter, är för hög avgift och att man inte vet vad facket egentligen gör.

Jag får höra att en del inte vill vara med i facket för att de inte vill ge pengar till Socialdemokraterna.

Andreas Dahlberg, ombudsman.

LO-förbundens medlemsantal har sjunkit sedan början av 90-talet. Sedan 2006 är IF Metall det förbund som har tappat flest medlemmar. Det kan bero på flera saker, menar Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.

– Att IF Metall tappat så många medlemmar beror inte bara på att folk hoppar av. En viktig förklaring är att det inte längre är lika många som arbetar inom industrin som tidigare.

En annan förklaring, menar han, är outsourcing till tjänsteföretag. För första gången är nu TCO större än LO om man räknar in studerande- och pensionärsmedlemmar. Tittar man på aktiva medlemmar är LO fortfarande större. Att organisationsgraden för tjänstemän inte sjunkit till samma låga nivå som för arbetare tror Anders Kjellberg kan förklaras på flera sätt.

– Avgifterna till fack och a-kassa har haft betydelse men det finns fler faktorer. Tjänstemannafacken har lockat många med sina inkomstförsäkringar. LO-förbunden har också krympt i takt med att andelen utlandsfödda har ökat. Bland dem är färre än hälften med i facket.

Skillnaderna i det fackliga engagemanget är också tydliga geografiskt. Längst i norr är fler med i facket medan stödet är svagare i storstäderna. De geografiska skillnaderna går långt tillbaka i tiden och arbetarrörelsens styrka historiskt sett spelar en viss roll, menar Anders Kjellberg.

– Något annat som påverkar är också att i Stockholmsregionen finns nästan inga stora produktionsanläggningar kvar.

På stora arbetsplatser finns ofta en aktiv fackklubb, något som inte är lika vanligt på de mindre arbetsplatserna i storstadsområdena. Där kommer de anställda sällan i kontakt med facket. I storstäderna finns också många jobb i hotell- och restaurangbranschen, där facken har särskilt svårt att rekrytera medlemmar.

För att vända trenden måste fackförbunden bli bättre på att nå ut med vad de gör så att människor ska förstå poängen med att vara medlemmar i facket menar Anders Kjellberg. När allt är bra glömmer folk bort varför facket behövs.

Så kom den. Krisen. Coronaviruset stängde inte bara ner flera av landets industrier, den startade också en varselvåg som fick folk att rusa till fackförbunden. De två första dagarna i april ansökte 1 350 personer om att gå med i IF Metall. Det kan jämföras med hela ­januari, då 1308 ansökte om medlemskap. Flera av LO-förbunden ökade ­kraftigt i medlemsantal under mars jämfört med året innan.

– Min uppfattning är att man alltid söker trygghet i otrygga tider. Facket förknippas med trygghet, säger Martin Gunnarsson, enhetschef på organisationsenheten för IF Metall.

Vad vill de som söker sig till er nu ha hjälp med?

– Med allmänna frågor som är kopplade till den mycket speciella tid vi nu lever i, allt från arbetstider, ledighet, hur länge, påverkan på pension och semester till om man är permitterad.

Hur ska ni behålla de nya medlemmarna?

– På samma sätt som vanligt, genom att ständigt påvisa nyttan och behovet av en stark fackförening.

Anders Kjellberg tror på en fortsatt medlemsökning i facken, åtminstone de kommande månaderna.

– Många som har stått utanför fack och a-kassa har nog fått sig en tankeställare. Att Handels och Hotell- och restaurangfacket ökade betydligt mer än IF Metall under mars månad beror på att de branscherna hittills har drabbats hårdare av krisen, och att utgångsläget var en klart lägre organisationsgrad än vad IF Metall har.

Rusningen i samband med coronakrisen märktes även hos a-kassorna. I normala fall brukar de få några tusen nya medlemmar per månad. I mars fick de över 100 000 nya medlemmar.

Ciprian Ekman på Trailerservice i Hässleholm var en av dem.

– Bättre sent än aldrig. Blir krisen värre så kanske jag står utan jobb. Man glömmer nog bort vad som kan hända när allt flyter på och det är högkonjunktur. Då ser man bara avgiften och vad ska jag med den till …

Än har han inte gått med i facket.

– Nä, jag börjar så här, sen får vi se, men om krisen blir värre så kanske jag ändrar mig. Jag ska fundera lite till.

Så säger facken om tappet:

IF Metall: Kommer behövas nya kommunikationskanaler

Antalet medlemmar hos LO-förbunden sjunker. Sedan 2006 har IF Metall tappat allra flest.
Martin Gunnarsson, chef för ­organisationsenheten – hur allvarligt är det?

– Ja, vi måste titta oss i spegeln och fråga oss om vi gjort medlemskapet attraktivt nog och om vi har marknadsfört det tillräckligt. Vi är stolta över en hög organisationsgrad i förhållande till omvärlden men inte nöjda med vår organisationsgrad beroende på att vi har långt kvar till vårt mål.

Varför tappar ni?

– Vi blir färre arbetare, och vi förlorade flera medlemmar när avgiften för a-kassan höjdes 2007.

Vilka har ni svårt att nå?

– Vi ser att det är svårare att bygga upp facklig organisation på mindre företag.

Vilka argument möter ni från de som inte vill vara med i facket?

– Att vi inte gör någon skillnad. Vi är helt enkelt inte tillräckligt bra på att synliggöra skillnaden som vi gör.

Vilka är era största utmaningar?

– Största utmaningen nu är att marknadsföra oss så att anställda förstår värdet av att vara medlem. Vi har varit för dåliga på att föra fram den skillnad som vi gör ute på arbetsplatser och även centralt.

Hur påverkar tappet er?

– Om LO-förbunden tappar i organisationsgrad så påverkar det till slut allas styrka och möjligheter att kunna träffa bra avtal och företräda våra medlemmar på ett bra sätt.

Ert mål är en organisationsgrad på 85 procent. I dag är den 76 procent. Ett annat mål är att besöka varje arbetsplats en gång per år.

– Det har vi inte nått fram till.

Varför?

– En förklaring är ambulerande arbetsplatser som är svåra att nå. Vissa avdelningar når inte riktigt ända fram beroende på olika saker, men alla är väl medvetna om målsättningen och jobbar i den riktningen.

Hur arbetar ni för att öka organisationsgraden?

– Vi arbetar bland annat med något vi kallar för organisationslyftet, en satsning på 75 miljoner kronor under kongressperioden, som syftar till att stärka den lokala fackliga organisationen när det gäller utbildning för medlemmar och förtroendevalda.

Vad kan ni göra för de nya medlemmar som sökt sig till er i samband med coronakrisen?

– Vi försöker pröva nya kontaktvägar, då de ordinarie metoderna att träffas inte är gångbara i vissa fall.

Hur ska ni arbeta för att behålla de nya medlemmarna?

– På samma sätt som vanligt, det vill säga genom att ständigt påvisa nyttan och behovet av en stark fackförening. Däremot kommer det delvis behövas nya kommunikationskanaler.

Fler inom LO röstar på SD. Hur förhåller ni er till det?

– Vi tror att det i grunden är en situation i samhället och bland våra medlemmar där man inte i tillräcklig omfattning känner att man är med och delar på de frukter som företagen och samhället i stort skördar. Detta måste vi genom facklig/politisk samverkan och vanligt fackligt grovarbete varje dag jobba med.

GS-facket: Förra året besökte vi 200 arbetsplatser

Antalet medlemmar har minskat varje år, ända sedan GS-facket bildades 2009.
Bo-Arne Andersson, 2:e vice ordförande – hur allvarligt är läget för er?

– Det är allvarligt generellt att tappa medlemmar. Vi har tappat de senaste tio åren.

Varför?

– Det är en allmän trend i samhället. Det är heller inte tillräckligt med utbildning i skolorna om den svenska modellen. Flera vet inte varför lönen höjs. Många säger också att de aldrig fått frågan om att gå med i facket. Vi har också historiskt haft det väldigt bra med avtal så folk tror att det bara är så.

Hur påverkas ni av låg organisationsgrad?

– Ju färre medlemmar och lägre organisationsgrad desto svårare blir det att upprätthålla och förhandla fram bra avtal både centralt och lokalt.

Hur arbetar ni för att minska tappet och öka organisationsgraden?

– Vi gör fler besök på arbetsplatser. Förra året besökte vi 200 arbetsplatser. I år på de två första månaderna har vi besökt 570. Vi har utbildat 27 personer som fokuserar på arbetsplatsbesök. Vi har också startat något vi kallar Medlemskampen där avdelningarna tävlar om vilka som kan värva flest medlemmar. De flesta är tävlingsmänniskor så det blir ett sätt att trigga i gång folk. Redan nu har 13 av 15 avdelningar värvat fler medlemmar än året innan. Lite som en tävling. Det fungerar bra, särskilt i avtalsrörelsen.

– Det är ett ständigt jobb, vi ser att 9 000 anställda i våra branscher är med i a-kassan, men inte i vårt förbund så det finns potential att bli fler medlemmar.

Vilka är era största utmaningar framöver?

– Att våra lokala förtroendevalda på klubbar och kontaktombud fortsätter att besöka företagen.

Många inom LO röstar på SD. Hur förhåller ni er till det? Får ni kritik från era medlemmar att ni står för nära S?

– Hur folk röstar vet vi inte och vi har inte centralt fått någon kritik att vi står S nära.

Hur har ni påverkats av corona­krisen?

– Vi har kanske fått några fler medlemmar på grund av krisen. I mars 2019 fick vi 269 nya medlemmar och i mars 2020 fick vi 464 nya medlemmar. Men i huvudsak har vi fått fler medlemmar i år för att vi har varit och besökt företag i större utsträckning än förra året.

Varför tror du att fler söker sig till facket nu?

– I tider av oro och inför avtals­rörelsen vill många ha trygghet.

Hur ska ni arbeta för att behålla era nya medlemmar?

– Fortsätta med vårt utåtriktade arbete.

Vad kan ni göra för de nya medlemmarna?

– Vi kan företräda dem på arbetsplatserna och de får ett mycket bra försäkringspaket.

Pappers: Många får inte frågan om de vill gå med

Pappers skiljer sig från alla andra fackförbund med en organisationsgrad på 94 procent*.
Per-Anders Pettersson, 2:e vice ordförande – hur lyckas ni?

– Vi har lokala avdelningar på varje arbetsplats. Det är inte långt till närmaste facklig, man jobbar bredvid de som är med i facket. Andra förbund har centraliserat mycket av sin organisation.

– Det är dock inte samma anda i dag – föreningsverksamhetsanda. Det är nog en spegling av samhället i stort. Det finns några få eldsjälar men det stora engagemanget finns inte.

Hur arbetar ni för att behålla er höga organisationsgrad?

– Vi har startat Ung 2020. Det började som en enkät 2017. Då svarade 80 procent att de trodde att vi skulle finnas om 40 år. Men hur? frågade vi oss. För vi som organiserar nu kommer inte att finns kvar då.

Hur påverkas ni av LO:s medlems­tapp?

– Vi är starka, men ingen påtryckningsmaskin i samhället, som till exempel Kommunal med en halv miljon medlemmar mot våra dryga 13 000. Vi tycker att man ska släppa ifrån sig mer makt till LO. Det kan vara mer makt gällande löneförhandlingar. Det skulle kunna vara så att LO förhandlar för alla medlemmar inom alla förbund när det gäller löneökningar. Även om vissa förbund inte tjänar på det kortsiktigt så skulle vi alla tjäna på det långsiktigt.

På några bruk ligger organisations­graden långt under ert snitt. Varför?

– Vet inte vad det beror på. Jag tror att många inte får frågan om de vill gå med i facket. Och att den dagliga kontakten med facket inte finns på de arbetsplatserna. Vi påminner avdelningarna om att de hela tiden måste ta diskussionen med nyanställda och de som inte är medlemmar.

Får ni kritik från medlemmar att ni står för nära S?

– Flera medlemmar är kritiska till januariavtalet. ”Inget i det som är bra för oss”, säger de. Vi måste engagera oss politiskt om vi vill att det ska finnas dagis så att våra skiftarbetare kan arbeta skift. Vi måste göra det om vi vill ha säkra cykelvägar till industrierna, inte bara säkerhet innanför grindarna.

– Vi har fått kritik från de som röstar på SD. När vi för ett par år sedan kritiserade SD valde 10–20 medlemmar att hoppa av. Vi kritiserar alltid partier då vi tycker att det behövs. Men vi upplever att de som röstar på SD tar det personligt.

Vilka är era största utmaningar?

– Att ta till vara på det driv som de unga kommer att ha efter Ung 2020. Inte ta död på det, när de kommer tillbaka och vill engagera sig fackligt.

Varför tror du att fler söker sig till facket nu under coronakrisen?

– Vi ser inget större inflöde av medlemmar. Att andra förbund har en stor andel som går med kan bero på att de arbetar i branscher som drabbas hårdare. Då kan det vara så att de får bättre hjälp vid eventuella neddragningar.

* Fotnot: Två avdelningar saknas i statistiken över Pappers organisationsgrad.