Dags för en framtidsgrupp, Löfven
1 maj, 2020
Skrivet av Helle Klein
Det blev en annorlunda 1a maj i år. Visserligen var vädret som vanligt, kallt och regnigt. Men det var väl det enda som indikerade någon sorts normalitet. Allting annat är just nu väldigt annorlunda. Arbetarrörelsen kunde samlas ändå tack vare den digitala tekniken och faktum är att den 1a maj-sändning som sändes från Sveavägen 68 hör till de bättre 1maj-evenemang jag ”varit på”.
Stefan Löfven valde att tala som statsminister, inte bara som partiordförande. Ett klokt beslut. Det var ett väldigt bra tal ja nog Löfvens bästa hittills. När liberala ledarskribenter som DN:s Erik Helmersson twittrar ”Jäklar vilket starkt tal av Löfven. Måste vara hans bästa någonsin” kan svensk socialdemokrati sträcka på sig.
Löfvens förtroendesiffror har skjutit i höjden under Coronakrisen. Med rätta. Han har än en gång visat sig vara en trygg och klok ledare i kristid.
Förstamaj-talets ”Ensam är inte stark”-tema var också helt rätt. Det finns bara ett sätt att klara av krisen – det är tillsammans. Just samhällssolidariteten har visat sig vara det mest hållbara. Det handlar om alltifrån individers vilja att hjälpa andra och inte bara tänka på sig själva till företagens och fackföreningarnas förmåga att ställa om för det gemensammas bästa. Plötsligt har idén om det starka samhället kommit till heders igen.
Coronakrisen lär oss vikten av långsiktighet framför kortsiktighet, solidaritet framför egoism, gemensam trygghet framför ”satsa på sig själv” samt hållbarhet och beredskap framför största möjliga vinst direkt.
Precis som den svenska coronastrategin bygger på det faktum att uthållighet är nödvändigt då ett virus inte bara försvinner för att man stänger gränser eller skolor ett tag, måste även själva samhällsbygget präglas av det långsiktigt hållbara. ”Just in time”-filosofin har visat sig förödande både för vårt civila försvar och för företagandet. Det finns all anledning att lyssna på industrialister som Carl Bennet som i en intervju i Dagens Arbete pekar vikten av att även produktionskedjorna blir långsiktiga.
”Jag tycker att vi i näringslivet ska vara självkritiska. Vår beredskap har ju inför denna kris, precis som samhällets, varit bristande. På en mängd fronter har vi överraskats. Till exempel när det gäller våra försörjningskedjor”, säger Bennet till DA.
Bennet efterlyser en framtidsgrupp med representanter för staten, näringslivet, facken och vetenskapen.
”Framtidsgruppen skulle kunna föreslå långsiktiga satsningar på strategiskt viktiga områden som utbildning, forskning och infrastruktur. Det gäller att bygga ”attraktiva kunskapsmiljöer” som drar till sig investeringar. Där måste näringslivet vara med och ta ansvar, säger han vidare.
Statsminister Löfven inskärpte allvaret i krisen i sitt 1a-majtal. Det är på intet sätt över och det lär dröja innan det blir ”normalt” igen. Faktum är att det inte kommer bli exakt som förr utan något nytt. Om detta ”nya normala” måste beslutsfattarna börja prata. Det gäller att både hålla kvar vid Coronakrisens allvar så att vi fortsätter den fysiska distanseringen, tvättar händerna och skyddar riskgrupper, samtidigt som vi behöver få känna framtidstro och hopp om att det finns ett liv efter Coronan.
Det är dags att börja formulera en ”post-corona”-strategi, ja en idé om Sverige efter krisen. I det samtalet behövs representanter från både civilsamhället och staten, från företag och fack, från medier och kulturliv, från politik och vetenskap. Löfven bör helt enkelt samla ihop den ”svenska modellen” och ta ledningen i detta samtal om hur vi tillsammans kan skapa det långsiktigt hållbara samhället. Varför inte börja med att tillsätta en framtidsgrupp som Carl Bennet föreslår?
Coronakrisen är inte definitivt inte över. Vi måste försöka stå ut och se till att vi tillsammans klarar denna svåra tid. Men som statsministern också sade i sitt tal: Det kommer en dag när vi kan säga: det är över nu.
Då behövs en idé om hur vi bygger ett långsiktigt hållbart samhälle som klarar nästa kris ännu bättre.