Ingenting är längre som förut
15 juni, 2020
Skrivet av Helle Klein
LO har just valt en ny ledning, ett på många sätt unikt val. Susanna Gideonsson från Handels blir ny ordförande. Det är första gången någon från Handels blir LO-ordförande och det hör verkligen till ovanligheterna att LO-ordföranden inte kommer från antingen IF Metall eller Skogs- och träfacket.
Wanja Lundby Wedin kom från Kommunal men det är nog den enda LO-ordföranden som inte kommit från industrisidan i modern tid. Nu har det alltså hänt igen. Jag hör till dem som hela tiden trott att Gideonsson skulle bli nästa LO-ordförande när Karl-Petter Thorwaldsson valde att slut och ser detta val som helt naturligt. Av det jag hittills sett och hört av Susanna Gideonsson kan jag konstatera att LO nu kommer att ledas av en engagerad och klok person. Gideonsson kommer in i en tid då väldigt mycket står på spel, inte minst frågan om en förändrad arbetsrätt men också LO:s kraft och sammanhållning framöver. Kanske är det just ett kvinnligt ledarskap som behövs just i denna tid.
LO-ledningen är unik på flera sätt. För första gången någonsin består den av tre kvinnor och en man. Arbetarrörelsens fackliga gren ter sig således mindre ”gubbig” än den politiska. Faktum är att när mansdominerade IF Metall valde Marie Nilsson till ordförande och kvinnodominerade Kommunal valde Tobias Baudin så visade det att feminismen präglar svensk fackföreningsrörelse i större utsträckning än vad den mediala fördomen brukar påskina.
Men LO-ledningen är unik även på ett tredje sätt. Det är mig veterligt första gången någonsin i historien som det inte finns en enda representant från industrin i LO-ledningen. Kanske säger det något om samhällsförändringen och arbetslivets förändringar. Eller handlar det om att industriförbunden inte ser LO som lika viktigt längre?
En sak är säker: ingenting är längre som förut.
Om det är bra eller dåligt får väl framtiden utvisa men spännande är det.