Vem ska jobba i skogen?

Skilda världar.När gränserna stängdes för många utländska plantörer menade branschen att hela säsongen var hotad. Facket viftade bort det som ett politiskt utspel. Så vad har egentligen hänt?

Joakim Gustafsson håller ögonen på skogsvägen en bit utanför Stockholm.
– Min far, som också är med ute på hygget i dag, har varit skogsbrukslärare i större delen av sitt liv, säger han. Skogen öppnar sig. Han svänger av och styr bilen över ett fält.
– Tanken när projektet nu trillar vidare är att vi ska komma ut i landet. Dit där skogen och uppdragen finns.

Han parkerar bilen på gräset. Framför honom fyller några personer säckar med plantor – täckrot. De lyfter säckarna och hänger dem över ryggen i en sele och går bort mot ett kalhygge längre bort. Än är det blött och lerigt. Vårsolen har inte lyckats torka upp i markerna.
– På en vecka kan vi lära dem att sätta plantorna på korrekta punkter. Men den vanliga produktionshastigheten kommer att ta dem månader att komma upp i, säger Joakim Gustafsson.
– Och det är kanske därför som branschen hittills har varit avvaktande.

Förutom vd för ett företag som sysslar med bland annat plantering och röjning, är Joakim Gustafsson en del av initiativet Beredskapslyftet. Den här veckan i april intensivutbildar de tjugofem personer i plantering. Anledningen är coronaviruset.

Sedan mitten av mars råder stor förvirring i skogsbranschen. Många skogsentreprenörer oroar sig för årets planteringssäsong. De undrar om deras personal över huvud taget kommer att kunna resa till Sverige. Samtidigt är den inhemska arbetslösheten högre än på länge. Tidigare välmående branscher har drabbats plötsligt och hårt av regeringens restriktioner.

Abdulrahman Al Zaidi har ställt ner planteringsröret på kalhygget. Han fick lämna arbetena som taxiförare och väktare.
– Men detta är något helt annat. Förut räddade jag folk, nu räddar jag naturen, säger han skämtsamt.
– Här gör vi något för framtiden och för våra barn, förut gjorde jag något för i dag och för människors säkerhet.

Den vanliga produktionshastigheten kommer att ta dem månader att komma upp i.

Joakim Gustafsson, intensivutbildare i Kunskapslyftet.

Varje år kommer tusentals skogsarbetare för att jobba som plantörer och röjare i Sverige. Många av dem reser från EU-länder, som Rumänien eller Polen, medan andra reser från länder utanför EU, som Thailand eller Ukraina. Varifrån de reser har i vanliga fall ingen större betydelse, men har visat sig avgörande i coronatider. I mitten av mars beslutar regeringen om ett inreseförbud till Sverige från länder utanför EU.

Undantag görs däremot för personer med ”nödvändiga funktioner”, bland annat säsongsanställda inom bär- och grönsaksodling. Men i april innefattas inte skogsarbetare av undantaget.

Den första siffran är hög. 3 000 säsongsarbetare saknas, larmar branschorganisationen Skogsentreprenörerna. Miljoner plantor riskerar att gå till spillo om frågan om den uteblivna arbetskraften inte löses omgående. Men siffran skrivs ner allteftersom. Ett par veckor senare säger de att det snarare handlar om 1 500 säsongsarbetare.

I slutet av april reviderar de åter­igen siffran. Nu är det uppskattningsvis en bit under tusen arbetare som saknas.
– Dels kunde nog något fler komma hit än vi först trodde, dels fanns fler redan på plats i landet. Men vi har också kunnat ställa om. Röjare har fått plantera. Det är många olika anledningar, det är ett lappande och lagande, säger Skogs­entreprenörernas vd Anna Furness.

GS-facket har en annan bild. De menar att planteringssäsongen inte alls är hotad och kallar branschens utspel för ”politik”. ”Detta då vi vet att arbetskraftsinvandring underlättar underbudskonkurrens och lönedumpning”, skriver de i ett pressmeddelande i början av maj.
– Vi reagerade när branschen sa att hela årets planteringssäsong är hotad för att de inte kan få in migrerande arbetskraft. De rapporter vi har fått från vårt folk i skogen är att man har löst detta med inhemsk arbetskraft. Vi och arbetsgivarna har haft olika verklighetsuppfattning, säger GS:s förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

De hade bokat och betalat, men blev av med biljetterna. Vi letade rätt på ett annat flygbolag och köpte nya.

Rickard Moritz, skogsvårdschef på Värne Skog, var mån om att få hit den rumänska personalen.

Redan en dryg månad tidigare publicerade han en debattartikel i Expressen där han uppmanade de stora skogsbolagen att ta sitt ansvar och anställa inhemsk arbetskraft.
– Entreprenörerna inom skogsvården är så hårt pressade av skogsbolagen att det blir svårt för dem att följa kollektivavtalen. Då blir det så klart också svårt att hitta arbetskraft, säger han.

Anna Furness säger att hon egentligen inte har något emot en satsning på att lära upp nya skogsarbetare.
– Vi ser också den inhemska matchningen som en lösning, men det är plan b, säger hon.
– Det ger inte samma produktivitet eftersom de här personerna inte har samma fackkunskaper. Vi kan lära upp dem, men det kommer att bli dyrare och inte lika professionellt utfört.

Att få fram en siffra på hur många säsongsarbetare som egentligen saknas inför årets säsong är svårt. Antalet skiljer sig stort i olika delar av landet. Skogsentreprenörer söderut är mer förskonade än de norrut, eftersom röjningen och planteringen i de södra delarna av landet startar tidigare. Stora delar av deras personal var redan i landet när regeringen klubbade inreseförbudet.

Vissa företag har drabbats hårt, andra bara delvis och en del inte alls. Och så finns det arbetsgivare som har gått miste om hela sin personal.
– Vi har redan anställningsavtal med våra anställda som sitter fast i Thailand, säger Dala Kvalitetsskogs vd Fredrik Gundhe i början av maj och berättar att han saknar nästan hundra personer inför årets planteringssäsong.
– Och de här arbetslösa svenskarna är inte så lätta att anställa som det påstås. Det har varit likadant de senaste tio åren, det här är säsongsanställningar och det är inga attraktiva jobb.

Nu hoppas han att regeringen ska lätta på inreseförbudet eller göra undantag för skogsarbetare. I väntan på det vågar han inte anställa i någon större omfattning. Risken är att han blir stående med dubbel personal. Efter att Silviu Berculean hade köpt en biljett gick flygbolaget omkull och vägrade att betala tillbaka pengarna.

Ett tag såg det ut som att han inte skulle lyckas ta sig från Rumänien till Sverige. En dag i maj står han trots allt i skogen norr om Stockholm och lastar av kartonger med plantor tillsammans med sin bror och två andra skogsarbetare.
– Vårt land var nästan helt nedstängt på grund av coronaviruset. Vi hade militärpolis på gatorna, säger han.

Arbetsgivaren köpte en ny biljett till honom och resten av de fjorton rumänska skogsarbetare som ska jobba med plantering för företaget under årets säsong. Värne Skog är en av de arbets­givare som trots omständigheterna har lyckats få hit all sin personal.
– Vi börjar en vecka senare, men det har löst sig för oss. Och det är vi tacksamma för, säger vd:n Magnus Gunnarsson.
– Alla säger att det finns arbetskraft i Sverige. Men det är som att sätta mig vid en dator. Jag kan inget om datorer, det fungerar inte. Priserna på plantering har varit väldigt pressade under många år och det är därför vi har tappat våra svenska skogsarbetare.

Resten av arbetslaget har redan börjat gå bort mot kalhygget. Silviu Berculean lyfter ett par kartonger i plastremmarna och följer efter dem. Vid kanten av det lätt sluttande hygget ställer han ner kartongerna och börjar fylla säckarna med plantor.

Beväpnad med var sin bazooka – som planteringsrören lite skämtsamt brukar kallas – sätter de sedan plantorna en efter en medan de går i en stor cirkel kring hygget. De jobbar fort. Hela kalhygget ska vara avklarat inom ett par timmar, och utöver garantilönen får de betalt per satt planta.

De jobbar tillsammans och delar lika på ackordet. När Silviu Berculean gått ett helt varv, kränger han av sig selen och börjar på nytt fylla säckarna. Det är hårt jobb, konstaterar han. Avstånden som de måste gå varje dag är långa.
– Vi kommer att vara färdiga om två timmar. Det måste gå fort, säger han. Såväl lokala som nationella medier har sänt inslag om den uteblivna arbetskraften, tidningarna har rapporterat och en strid ström av pressmeddelanden har skickats ut från både fack och arbets­givare.

Vårt land var nästan helt nedstängt på grund av coronaviruset. Vi hade militärpolis på gatorna.

Silviu Berculean, skogsarbetare från Rumänien.

Vad som från början var två helt ­skilda verklighetsbeskrivningar har under den senaste tiden närmat sig varandra. Branschen har skrivit ner sina katastrofsiffror – mycket har ändå gått att lösa. Av de tjugofem eleverna som gick Beredskapslyftets utbildning har tio fått jobb i skogen någon månad senare.

Men Abdulrahman Al Zaidi blev aldrig skogsarbetare. Han har återigen fått jobb som väktare, och sökt in till polisutbildningen – en dröm sedan länge. I maj förlänger regeringen inreseförbudet till den 15 juni. Ett par dagar senare öppnar de däremot för att fler kan komma att omfattas av undantagen.
– Vi vill nu se över om reglerna för inreseförbudet behöver utvecklas, i synnerhet vad gäller reglerna för säsongsarbetare inom trädgårdsnäringen och skogsbruket, säger finansmarknads­minister Per Bolund (MP) till TT.

Vad många i skogsbranschen hoppats på kan nu bli verklighet – allt blir kanske som vanligt igen? Oavsett om årets planteringssäsong var hotad eller inte. Två veckor senare kommer beskedet. Regeringen meddelar att beslutet är ­taget: från och med den 8 juni ­undantas skogsarbetare från inrese­förbudet. Då kan plantörer från hela världen återigen resa till Sverige.

Rasmus Lygner