Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi kan inte bara äta hamburgare

7 juli, 2020

Skrivet av

Stefan Eriksson är sågverksarbetare och musiker. Foto: David Lundmark.

Krönika Jag läser på om dinosaurierna igen. Hur blev det så fel?

För ett tag sedan stod vi ett gäng och snackade om ungar och dinosaurier. Hur det kunde komma sig att så många smågrabbar har en dinosauriefas? Dessutom verkar det komma helt naturligt. Jag minns själv att jag tidigt bestämde mig för att inte gifta mig, utan att i stället resa till dinosauriernas land och bo där. Smyga i djungeln och kika på skräcködlor varje dag, det verkade fantastiskt.

Hur som helst så stod vi där och pratade när plötsligt den äldsta kompisen, en nyfiken gosse på 60 år, tog till orda och sa ”jag är ju inne i min dinosauriefas nu”. Jag insåg att jag aldrig riktigt lämnat min fas heller utan åkte hem för att läsa på lite om dem igen.

Det är ganska svindlande grejer om man tänker efter. Det jag fastnade för var tiden som gått. Det var ungefär 65 miljoner år sedan den sista av dem klampade omkring på jorden, vansinnigt länge sedan. Samtidigt verkar forskare vara överens om att de uppkommit för omkring otroliga 230 miljoner år sedan.

Det innebär att vi är närmare i tid till en Tyrannosaurus än vad den var i tid till en Stegosaurus, ni vet den med hornplattor på ryggen och en spikförsedd svans. Vi kan i alla fall slå fast att de fanns skitlänge. Som jämförelse läste jag en gång att om vår planet hade varit 24 timmar gammal, så hade vi människor funnits bara i några sekunder.

Det är ju ingenting! Ändå har vi lyckats fixa så att hav och regnskog mår pyton och dessutom gjort så att varenda människa som bor i de största städerna har en kärnvapenrobot riktad mot fontanellen.

Hur blev det så fel, frågade jag mig. Jag tror att svaret är att vi kräver sådana enorma resurser. I nästan varenda bil vi ser som tutar omkring, sitter det en människa som kallt räknar med att kunna tanka fullt och äta hamburgare varje dag för alltid.

Det funkar ju inte att ta mer än vi ger. En dinosaurie klarade sig med lite växter att äta eller möjligtvis sänka hörntänderna i en annan svagare ödla, om den nu råkade ha tänder avsedda för det. Det kostade helt enkelt inte lika mycket och framför allt sköt dom inte raketer på varandra.

Jag avslutar med en scen ur böckerna om Lars Håård. Huvudpersonen satt i köket och funderade över tillvaron, han kände sig så liten och betydelselös. Så hans far gick och hämtade en bok som hette Världens underligheter eller något i den stilen, slog upp en sida och visade den bekymrade. ”Titta här”, sa han sedan. ”För väldigt länge sedan fanns det en slags krokodyll som kunde bli 16 meter lång, vad är du mot en sådan?”

Stefan Eriksson är sågverksarbetare och musiker.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

När radion slutar funka

När radion slutar funka

Dom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Bekväma tider föder veka människor

Jag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Morfar hade stått på skogens sida

Morfar hade stått på skogens sida

Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa, skriver Anneli Jordahl.

”Industrin kan rädda klimatet”

”Industrin kan rädda klimatet”

Svensk industri är på god väg att bli världs-ledande i klimatsmart produktion. Vi har en nyckelroll i vår tids stora ödesfråga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Skogsbruket är en framtids­industri”

”Skogsbruket är en framtids­industri”

GS kommer alltid att jobba för att skogsbruket ska skapa hållbara jobb, både för klimatet och skogsarbetarna, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Det måste finnas el även när det inte blåser”

”Det måste finnas el även när det inte blåser”

Utan en stabil kraftkälla, exempelvis kärnkraft, riskerar elbrist att bli ett nytt normaltillstånd, skriver Industriarbetsgivarna och Pappers i ett gemensamt debattinlägg.

Så blir du din egen Bernie Sanders

Så blir du din egen Bernie Sanders

Volvoarbetaren Lars Henriksson erbjuder intresserade politiker en stilanalys som går bortom de stickade vantarna.

Krokodilen som blev för stor

Alla behöver motstånd för att komma vidare, skriver Stefan Eriksson.

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Vi är på väg in i ett nytt läge

Vi är på väg in i ett nytt läge

När vi i Sverige skryter lite extra säger vi att vi är världsmästare i omställning, skriver Peter Larsson.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.