Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi kan inte bara äta hamburgare

7 juli, 2020

Skrivet av

Stefan Eriksson är sågverksarbetare och musiker. Foto: David Lundmark.

Krönika Jag läser på om dinosaurierna igen. Hur blev det så fel?

För ett tag sedan stod vi ett gäng och snackade om ungar och dinosaurier. Hur det kunde komma sig att så många smågrabbar har en dinosauriefas? Dessutom verkar det komma helt naturligt. Jag minns själv att jag tidigt bestämde mig för att inte gifta mig, utan att i stället resa till dinosauriernas land och bo där. Smyga i djungeln och kika på skräcködlor varje dag, det verkade fantastiskt.

Hur som helst så stod vi där och pratade när plötsligt den äldsta kompisen, en nyfiken gosse på 60 år, tog till orda och sa ”jag är ju inne i min dinosauriefas nu”. Jag insåg att jag aldrig riktigt lämnat min fas heller utan åkte hem för att läsa på lite om dem igen.

Det är ganska svindlande grejer om man tänker efter. Det jag fastnade för var tiden som gått. Det var ungefär 65 miljoner år sedan den sista av dem klampade omkring på jorden, vansinnigt länge sedan. Samtidigt verkar forskare vara överens om att de uppkommit för omkring otroliga 230 miljoner år sedan.

Det innebär att vi är närmare i tid till en Tyrannosaurus än vad den var i tid till en Stegosaurus, ni vet den med hornplattor på ryggen och en spikförsedd svans. Vi kan i alla fall slå fast att de fanns skitlänge. Som jämförelse läste jag en gång att om vår planet hade varit 24 timmar gammal, så hade vi människor funnits bara i några sekunder.

Det är ju ingenting! Ändå har vi lyckats fixa så att hav och regnskog mår pyton och dessutom gjort så att varenda människa som bor i de största städerna har en kärnvapenrobot riktad mot fontanellen.

Hur blev det så fel, frågade jag mig. Jag tror att svaret är att vi kräver sådana enorma resurser. I nästan varenda bil vi ser som tutar omkring, sitter det en människa som kallt räknar med att kunna tanka fullt och äta hamburgare varje dag för alltid.

Det funkar ju inte att ta mer än vi ger. En dinosaurie klarade sig med lite växter att äta eller möjligtvis sänka hörntänderna i en annan svagare ödla, om den nu råkade ha tänder avsedda för det. Det kostade helt enkelt inte lika mycket och framför allt sköt dom inte raketer på varandra.

Jag avslutar med en scen ur böckerna om Lars Håård. Huvudpersonen satt i köket och funderade över tillvaron, han kände sig så liten och betydelselös. Så hans far gick och hämtade en bok som hette Världens underligheter eller något i den stilen, slog upp en sida och visade den bekymrade. ”Titta här”, sa han sedan. ”För väldigt länge sedan fanns det en slags krokodyll som kunde bli 16 meter lång, vad är du mot en sådan?”

Stefan Eriksson är sågverksarbetare och musiker.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

När radion slutar funka

När radion slutar funka

Dom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Bekväma tider föder veka människor

Jag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

”Skogsbruket är en framtids­industri”

”Skogsbruket är en framtids­industri”

GS kommer alltid att jobba för att skogsbruket ska skapa hållbara jobb, både för klimatet och skogsarbetarna, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Det måste finnas el även när det inte blåser”

”Det måste finnas el även när det inte blåser”

Utan en stabil kraftkälla, exempelvis kärnkraft, riskerar elbrist att bli ett nytt normaltillstånd, skriver Industriarbetsgivarna och Pappers i ett gemensamt debattinlägg.

Så blir du din egen Bernie Sanders

Så blir du din egen Bernie Sanders

Volvoarbetaren Lars Henriksson erbjuder intresserade politiker en stilanalys som går bortom de stickade vantarna.

Krokodilen som blev för stor

Alla behöver motstånd för att komma vidare, skriver Stefan Eriksson.

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Vi är på väg in i ett nytt läge

Vi är på väg in i ett nytt läge

När vi i Sverige skryter lite extra säger vi att vi är världsmästare i omställning, skriver Peter Larsson.

Svensk industri för klimatets skull

Svensk industri för klimatets skull

Kombinationen av bra miljöpolitik med hårda utsläppskrav och industriell teknikutveckling är nyckeln till omställning, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

Se lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Sjuka Samhall

HR styr allt men slipper ta ansvaret

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon vill skydda de oskyddade

Hon vill skydda de oskyddade

Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhall­städarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. Lyssna på det inlästa reportaget om Samhalls städare, som glömdes bort i pandemin.

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.