Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

22 september, 2020

Debatt Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

Om skribenterna:

Debattartikeln är skriven av sex förtroendevalda på IF Metall Sörmland. På bilden från vänster:

Sandra Ekholm, vice ordförande
Erika Larsson, ombudsman
Linda Forså, arbetsmiljöansvarig
Madelein Gusterman, jämställdhetsansvarig
Yvonne Rundquist, andra vice ordförande
Victoria Boström, ledamot i avdelningsstyrelsen och regionalt skyddsombud

Typiskt, det där ordet igen.  Det är väl från den där hösten då kvinnor började hata män? 

Alltså, jag förstod aldrig vad det där egentligen handlade om? Du får väl säga ifrån?

Kommentarerna angående metoo är många. I dag handlar debatten efter metoo mest om männen som hängdes ut i medierna, de som straffades utan en rättegång.

Men vad var det som egentligen hände hösten 2017?

Handlingar som skett för många år sedan nådde det officiella ljuset och trycktes upp för hela världen att beskåda. Chockvågorna som slog ner i maktens korridorer, styrelserum, fikarum, arbetsplatser och även i våra hem.

Samhället gungade till. Vi höll andan. Varje sten lyftes det på. Vittnesmålen var många och en skräck att läsa. Allt från kommentarer till våldtäkter. Saker vi inte skulle tala om, tysthetskulturer som bröts sönder. Maktpositioner rubbades.  

Även inom industrin har det faktum att vi är kvinnor, inneburit att vi fått kommentarer. Att delar av oss har vidrörts utan vårt samtycke. Det har varit en öppen härskarteknik och objektifiering av våra kroppar. Vi har fått höra att vi inte passar i en tung industri. Många gånger kunde vi se vargen komma i sina fårakläder. Ibland kom det som en blixt från klar himmel.  

Sa vi ifrån fick vi höra att vi skulle ha mer skinn på näsan. Det pratades om ”högt till tak” och att vi skulle tåla lite i en mansdominerad värld.  

Många av oss visste inte att det vi utsattes för var trakasserier, för det var så normaliserat.  Metoo förändrade det.  

Vi började prata om det som hände. Vad vi upplevde, vad vi utsatts för. Fackföreningarna stämde upp med oss i det vrål som drog igenom Sverige.  

Vi fick utbildningar i hur vi skulle hantera sexuella trakasserier. Förtroendevalda och anställda i alla led. Vi diskuterar det på lokala utbildningar, på konferenser och i styrelserum. Våra arbetsgivare upprättade handlingsplaner och satte reglerna på arbetsplatsen. Arbetsgrupper började arbeta med machokulturen. 

Och nu?

Vi har inte nått målet, men vi har påbörjat resan dit. Jargongen på arbetsplatserna har ändrats, klimatet förändrats.  Tyvärr förekommer det fortfarande sexuella trakasserier. Men tack vare metoo finns nu helt andra verktyg att arbeta med. Och varje gång vi tar upp ämnet så kommer en kvinna våga stiga fram och berätta.  De rösterna får vi aldrig tysta igen.  

Att bli utsatt för sexuella trakasserier är lika smärtsamt nu som innan metoo. Kränkningen är lika kännbar. Men nu vi vet någonstans, att vi inte är ensamma i det vi upplevt.  

I medierna läser vi om män som hängts ut, och om det var rätt att namnge på det här sättet. Vi kan också läsa om kvinnor som nu straffats för att man vågat berätta. 

Men metoo var inte bara det som hände på tidningssidorna. Den här hösten och vintern handlade om att börja ifrågasätta och våga säga ifrån. Om beteenden och om makt. Det handlade förstås i olika grad också om upprättelse, hämnd, och det viktigaste – att börja diskutera problemet.  

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer. Vi menar att det i dag på industrigolvet finns ett förändrat samtalsklimat och nya verktyg att bättre hantera trakasserier och övergrepp.

Metoo handlade om att förändra en arbetsmarknad, en organisation, ett samhälle och många kvinnors liv.

En kommentar till “Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg

  • Exakt så var det när man började jobba inom industrin.
    Fokus låg inte på mina kunskaper eller erfarenhet. Utan det man sa på intervjun var: ”Du vet att det mest är män som jobbar här? Man måste ha lite skinn på näsan. Det är en rätt rå jargong här. Kommer DU att klara av det?”
    Sen råga på allt: Har du planer att bilda familj?
    Hur kan det vara en relevant fråga?
    Ställs den till män som söker jobb?
    Och framförallt, blir män varnade och ifrågasatta om de klarar av den råa machokulturen som råder på arbetet?
    Här struntar vi om du har cnc-utb utan det dom vill veta är om du kommer klara av som tjej att bli trakasserad.
    Ni vet… Boys will be boys….
    Uttrycket som rättfärdigar dåligt beteende.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

Henrik Valentin: De som behöver yrkesutbildning för att få jobb måste få personligt stöd på Arbetsförmedlingen, inte bara en kontakt via en skärm.

Vad händer med humorn nu?

Vad händer med humorn nu?

Carl Einar-Häckner om att ligga på soffan och vänta på bättre tider.

En väckarklocka för alla demokrater

Den 6 januari 2021 kommer för all tid att bli datumet då den amerikanska demokratin skakade i sina grundvalar. Bilderna från Washington där Trumpanhängare stormar Kapitolium påhejade av presidenten själv ska vi sent glömma. Ännu när detta skrivs pågår kaoset och ingen vet riktigt hur det ska sluta. President Trump har hela ansvaret för det […]

När spänningen måste vara lagom

När spänningen måste vara lagom

När spänningen måste vara lagom

”Skatten har blivit elefanten i rummet”

”Skatten har blivit elefanten i rummet”

Vårt skattesystem inte bara bevarar utan driver på ökande klyftor i samhället, men det diskuteras inte när jämlikheten ska utredas, skriver Ulf Dahlsten, författare till boken Efter Coronan. Svensk Modell i Kris.

Förhandling eller kamp?

Förhandling eller kamp?

Två profilerade klubbordförande inom IF Metall möttes i en mejlväxling för att försöka förstå hur de kan se så olika på lasuppgörelsen.

Årets debatt handlar om anställnings­tryggheten

Anställningstryggheten hör nog till årets hetaste debatt, både politiskt och bland parterna på arbetsmarknaden. Du som läser Dagens Arbete har sett de senaste turerna då IF Metall och Kommunal hängde på uppgörelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv och lyckades förhandla till sig förbättringar för sina medlemmar. Något som upprört flera andra LO-förbund, däribland GS och […]

Märket är en urvuxen tvångströja

Märket är en urvuxen tvångströja

Vi har länge varit kritiska mot att vårt inflytande är för litet i processen inför avtalsrörelsen. LO måste enas om en bredare modell för lönenivåerna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

De nya avtalen är er förtjänst

De nya avtalen är er förtjänst

Utan er medlemmar hade inte vi inte kunnat teckna ett nytt avtal med bättre villkor och löner, skriver Marie Nilsson.

Avtalet i hamn – i ett svårt läge

Avtalet i hamn – i ett svårt läge

Att det trots allt blev en reallöneökning ser jag som ett styrkebesked för svenska modellen, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Du kanske också vill läsa…

”Reglerna finns – men vi måste se till att de efterlevs”

”Reglerna finns – men vi måste se till att de efterlevs”

Det finns redan tillräckliga regler, fokuset behöver ligga på förebyggande arbetet mot sexuella trakasserier. Här behövs fortsatt intensivt samarbete mellan parterna så att riktlinjerna också efterlevs, skriver Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

Svetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

”Man måste fortsätta lyfta frågan”

”Man måste fortsätta lyfta frågan”

Kurser, konferenser och jämställdhets-quiz – #metoo har satt spår i hur IF Metall arbetar mot sexuella trakasserier.”Det är som om alla har frågan på näthinnan nu”, säger förbundsordförande Marie Nilsson.

Kvinnan tiger ej längre i församlingen

#metoo-rörelsen skakar just nu om större delen av det svenska samhället. Vittnesmålen från kvinnor i alla olika branscher är både skrämmande och befriande. 

IF Metall kartlägger sexuella trakasserier

I kölvattnet av #metoo ska IF Metall kartlägga problemet med sexuella trakasserier genom enkäter på arbetsplatserna. ”Vi är 300 000 medlemmar. Självklart är vi inte förskonade”, säger förbundssekreterare Anna Jensen Naatikka.

Metoo-rörelsen kan få facket att vakna

Metoo-rörelsen kan få facket att vakna

”I kölvattnet av Metoo-kampanjen är det hög tid för fackförbunden att både kräva arbetsmiljöansvar av arbetsgivarna OCH rensa upp i sina egna unkna kulturer”, skriver chefredaktör Helle Klein.

Arbetsmiljö på undantag i pandemin

Arbetsmiljö på undantag i pandemin

Färre medlemmar har haft kontakt med sitt skyddsombud eller samtalat med sin närmaste chef om arbetsmiljön under pandemin. Det är en trend som måste brytas.

Vi kräver riktiga löneökningar

Nu ska vi ge järnet för att få igenom våra krav i avtalsrörelsen: Mer pengar, bättre pension, säkrare arbetsplatser och ett jämställt arbetsliv.

Följ med oss på skyddsronden, Svenskt Näringsliv och Företagarna

Följ med oss på skyddsronden, Svenskt Näringsliv och Företagarna

I stället för att prata om hur mycket de regionala skyddsombuden kostar kanske vi ska prata om hur mycket vi sparar åt företagen. I sanktionsavgifter – eller i att människoliv räddas, skriver Linda Forså och Victoria Boström, regionala skyddsombud för IF Metall.

Vad har hänt på industrigolven efter #metoo?

Det är snart 1,5 år sedan #metoo exploderade. I Sverige blev genomslaget särskilt stort, men från industrins kvinnor kom aldrig något upprop. Nu efterlyser vi era erfarenheter – vad har hänt på industrigolven efter #metoo?

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.