Udden sitter i detaljerna
Satirtecknaren Julie Leonardsson tilldelas årets EWK-pris. I snart 50 år har han häcklat makten med sina vassa och innehållsrika bilder. Och den som tittar noga får sin belöning i skratt.
Industriarbetarnas tidning
Årets EWK-pristagare Doaa el-Adl tecknar outtröttligt sju dagar i veckan och har stått åtalad för sina bilders skull. Här intervjuas hon av förra årets pristagare, satirtecknaren Karin Sunvisson.
Delas ut av EWK-sällskapet och Dagens Arbete till tecknare som verkar i Ewert Karlssons (EWK) anda. Ewert Karlsson
(1918–2004) utsågs vid flera tillfällen till världens bästa politiska tecknare.
Född: 1979 i den egyptiska hamnstaden Damietta.
Bor: Nära Kairo.
Gör: Tecknar sedan 2008 främst för den partipolitiskt obundna dagstidningen Al-Masry Al-Youm. Har tidigare fått bland annat Cartooning for Peace-priset (2014) och blivit omnämnd på BBC:s lista över världens 100 mest inspirerande kvinnor (2016).
Satiren är ett märkligt djur. Den frodas i de mest kärva förhållanden. Censur, despoti och maktmissbruk är alla förutsättningar som kan få satiren att nå sin fulla potential som samhällsomstörtande bildkonstform. Det enda satiren inte tål är publikens likgiltighet.
Egyptiska satirtecknaren Doaa el-Adl har stått åtalad för sina bilders skull och trots trakasserier från landets makthavare fortsätter hon att kritisera överheten och skapa debatt om kontroversiella frågor.
Sedan 2008 tecknar hon för den partipolitiskt obundna Al-Masry Al-Youm. Hon tecknar varje dag, sju bilder i veckan. Men Doaa el-Adl har fått kämpa för sin plats som satirtecknare.
– När jag började i yrket var jag den enda kvinnliga tecknaren. Man sa till mig att jag inte skulle klara ens tre år. Nu är jag inne på mitt trettonde. Jag är anställd på min tidning och har samma lön som mina manliga kollegor, säger hon.
2012 retade hon Muslimska brödraskapet så till den grad att Doaa el-Adl – själv troende muslim – blev åtalad för hädelse. Inte för att ha tecknat profeten Muhammed utan för att ha tecknat Adam och Eva, mänsklighetens stamfäder också i muslimsk tro.
– Det var uppenbart att de använde hädelseanklagelsen för att maskera att de egentligen attackerade mig för att jag hade vågat kritisera dem. De använder religionen som ett politiskt verktyg, och det var det jag berättade om i min bild.
I bilden talar en ängel om för Adam och Eva att de hade kunnat få stanna i Edens lustgård om de bara hade röstat på rätt parti. Muslimska brödraskapets parti Frihets- och rättvisepartiet hade ett par månader tidigare vunnit presidentvalet med 51,7 procent av rösterna.
Målet drog ut på tiden och lades ner i samband med att Frihets- och rättvisepartiet upplöstes av egyptisk domstol 2014.
Erfarenheten har dock inte dämpat Doaa el-Adls föresats att genom sina bilder verka för ett mer demokratiskt Egypten. Hon har gjort sig känd som en orädd tecknare och en stark röst för kvinnors rättigheter, som inte väjer för tabubelagda frågor som kvinnlig könsstympning, hedersvåld, sexuella trakasserier eller barnäktenskap.
– Det är mitt ansvar att informera och skapa debatt om egyptiska kvinnors och flickors situation. Det finns mycket lidande som måste uppmärksammas. Om kvinnor har ett problem har samhället ett problem.
En tredjedel av Egyptens kvinnor är analfabeter. Genom sina bilder tillgängliggör Doaa el-Adl information som annars skulle gått dem förbi och ger dem möjligheten att bli en del av den debatt som rör dem själva.
En vanlig missuppfattning om tecknad satir är att den måste vara rolig. Satirbilden kan vara raffinerad, plump, komisk och tragisk, ful och vacker – och allt detta på samma gång. Precis som den verklighet den speglar.
När en båt med runt 600 flyktingar ombord sjönk utanför den egyptiska kuststaden Rosetta och över 200 människor drunknade tecknade Doaa el-Adl en tröstebild till sin publik.
I bilden, som har blivit en av hennes mest älskade, citerar hon den palestinska författaren Ghassan Kanafani. En drunknande säger till en annan: ”Safia, Safia, vet du vad hemlandet är?” Fortsättningen, som de flesta egypter känner till, lyder: ”Det är en plats där inget sådant här någonsin skulle kunna hända.”
– Jag har inte lyxen att ägna mig åt skämtteckningar, konstaterar Doaa el-Adl.
Fotnot: Intervjun med Doaa el-Adl är gjord innan hon tilldelades EWK-priset.