Industriarbetarnas tidning

Telefonen som skulle hålla i 40 år

27 oktober, 2020

Skrivet av

ArkivbildEN | Sommaren 1978
Knapptelefonen Diavox hade precis börjat serietillverkas vid LM Ericssons gamla fabrik på Ölandsgatan i Karlskrona. 

Men som framgår av bilden var fingerskivan inte helt uträknad ännu. Ja, den där runda petmojen med tio numrerade hål i. Hål som man stoppade in ett finger i, varpå man vred skivan tills det tog stopp och därefter drog ut fingret i väntan på att skivan hade åkt tillbaka till ursprungsläget, så att man kunde slå nästa siffra.

Och för att sådant skulle bli rätt och riktigt krävdes det kompetens. Anställda som visste hur man borrade och monterade in rätt axlar, fjädrar och andra små komponenter. 

Dessutom fanns det ju krav på att telefonerna skulle vara stryktåliga. Detta minns Jan-Anders Månsson, som arbetade på Karlskronafabriken vid den här tiden:
– Ja, jag har för mig att det var någon som hade räknat ut att den skulle hålla i 40 år. Lite skillnad mot i dag alltså, när folk ska byta ut sin mobiltelefon efter bara några år! 

Ett par droppar olja.

Det minns Jan-Anders Månsson att man brukade smörja in vid centrumaxeln, axeln som fingerskivan snurrade runt. Detta gjordes alltid före montering.

1896

uppfanns fingerskivan i USA, och kom i bruk i Sverige några decennier senare. Efter 1990 var det knappt någon som efterfrågade fingerskivor längre. Däremot mobiltelefoner. Ericssons, bland annat. Eller Nokia. Men det är en annan historia.  

2,5 miljoner

kobratelefoner tillverkades vid LM Ericssons fabrik i Karlskrona mellan 1956 och 1982. I dag anses den modellen vara en klassiker inom industridesign. Fingerskivsstommen på bild kan vara en som är avsedd för just en kobra. Eller ”Ericofon”, som den också kallades. 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.