”Jag lägger mig i lite överallt”

Möte med Jobbet på Berendsens tvätteri i Ockelbo ska bli roligare och mer varierat. Marianne Sund leder ett projekt för att arbetskamraterna ska hålla hela arbetslivet.

Redan för några år sedan gjordes ett försök att införa rotation mellan arbetsuppgifter på tvätteriet, men den gången gick projektet i baklås.

− Jag tror att det gick för fort. Vi på golvet hann inte med, säger Marianne Sund.

Att du som klubbordförande blev projektledare måste vara lite ovanligt? 

− Jo, det är nog lite ovanligt, men jag har jobbat här länge och lägger mig i lite överallt. 

Vad hoppas du att ni ska uppnå genom projektet? 

− Vi har hög belastning på nacke, axlar och knän. Jag hoppas att vi ska få ner det så att fler orkar jobba ända fram till pensionen. Ockelbo är ett litet samhälle och mina kollegor är också mina vänner. Jag bryr mig om dem. Jag vill att de ska gå härifrån efter arbetsdagen och känna att de har ork kvar att ta en löptur eller leka med sina barn.

Vad är svårast som projektledare? 

− Vissa som har mycket att vinna på arbetsrotation är märkligt nog mycket tveksamma. För vissa är det en stark trygghet att de vet att de kan sitt jobb. De känner stolthet över det och är oroliga över att lära sig nytt. 

Hur hoppas du att jobbet på tvätteriet ska förändras? 

− Jag hoppas att rotationen ska göra att det känns mer intressant och kul att jobba här. Man ska inte känna att man står och stirrar in i samma tegelvägg hela tiden utan att man får chans att utvecklas och lära sig nya saker.

Det finns en jämlikhetsaspekt i det här med rotation. Kan du förklara? 

− Det är vissa grupper som har de mest monotona jobben. Tidigare var det kvinnor men nu tycker jag att det har ändrats till att det är nyanlända, medan personer som är födda i Sverige har mer varierade uppgifter. Jag hoppas att vi ska komma till rätta med det här genom att vi börjar rotera, så att det blir mer jämlikt.