”Äta, sova, jobba. Man är i nåt slags limbo”

Det är inte smittan eller företags framtid som skapar oro på Elitfönster i Lenhovda under pandemin – utan stressen.
– Vi har mycket att jobba med när det gäller de mjuka frågorna, säger huvudskyddsombudet Jesper Johansson.

När DA besökte fönsterfabriken i våras förberedde man sig för fullt för att stoppa smittspridning. Det har gått bra än så länge, med bara ett fåtal sjuka. Företaget har till och med kunnat lätta på restriktionerna lite när det gäller möten.

– Jag skulle säga att vi håller rätt bra avstånd. Det är stora lokaler, säger Jesper Johansson.

När stressen kommer prioriterar man bort saker som tar lite längre tid.

Värre är det med den psykosociala arbetsmiljön, säger han. När man behöver stanna hemma vid minsta symtom ökar sjukskrivningarna.

– Och mycket vabb har det varit. Ungarna skickas hem från skolan så fort de snorar, vilket är helt rätt.

Samtidigt är orderingången stor. Det är förstås positivt, fabriken har inte alls behövt permittera. Men det ökar arbetsbördan.

– Det märker jag på att det kan vara irritationer och konflikter.

Den tid det varit mest att göra i fabriken är också då de flesta olycksfall och tillbud har inträffat.

– När stressen kommer prioriterar man bort saker som tar lite längre tid. Säkerhetstänket är ett utav dem.

Även andra saker får människor att må sämre under pandemin. En del oroar sig för smitta, andra för varsel, även om det inte finns tecken på det. Och när samhället är nedstängt finns färre glädjeämnen på fritiden.

– Det är äta, sova, jobba. Man är i nåt slags limbo.

Han tycker att det är viktigt att arbetsgivaren verkligen har kontakt med de anställda, är noga med att informera och trycka på att pandemin inte är över.

– Det har inte drabbat oss så hårt, men just därför kanske folk slappnar av, och då drabbar det oss hårt sen.

Han berättar att han själv förr var fokuserad på den fysiska arbetsmiljön, men nu börjat tänka mer på hur folk mår inuti.

– Det är mindre ”oj och aj” och mer ”pust och stön”. Efter pandemin hoppas jag att vi kommer att börja prata mer om den psykosociala arbetsmiljön.