Pappers var nära att gå ut i konflikt, men gav till slut upp kampen om högre löneökningar. I dag tecknade förbundet ett avtal som liknar övriga industrins.
– Det är ingen som är glad åt det här, säger ordförande Pontus Georgsson.
5,4 procent på 29 månader, så ser Pappers nya avtal ut. Förbundet gick ut hårt i början av avtalsrörelsen och krävde löneökningar på 4 procent på ett år, mot LO-samordningens 3 procent. Men i slutändan fick man ändå inte mer än övriga industrin, som satte det normerande märket i söndags med sitt löneavtal som är snarlikt Pappers.
Pontus Georgsson. Foto: David Lundmark.
– Till skillnad från de som har satt märket tycker vi att det är alldeles för dåligt.
Enligt Pappers ordförande Pontus Georgsson var förbundet på gränsen att varsla om konflikt. In i det sista stod det och vägde.
– Vi var väldigt nära. Vi hade planerat och förberett.
Det som avgjorde var det osäkra läget med covid i omvärlden.
– Att i det läget gå ut i konflikt tror inte vi är lämpligt. Det är därför vi var tvungna att acceptera avtalet.
Många medlemmar har hejat på Pappers i kampen för att få ut högre löneökningar. Pontus Georgsson förstår att besvikelsen bland dem nu är stor.
– De är besvikna, jag är besviken, alla är besvikna.
Är du rädd ett det ska bli en svekdebatt?
– Svekdebatt, jag vet inte om det är rätt ord. Att våra medlemmar är förbannade, det förväntar jag mig. Men det är inte vi som säger nej till löneökningar, det är arbetsgivarna.
Industriarbetsgivarna är inte heller helt nöjda med avtalet.
– Det är klart att vi är nöjda med att vi har ett avtal på plats även med Pappers. Men vi tycker att avtalet hamnar något högt utifrån den situation som många företag och branscher befinner sig i, säger förhandlingschef Per Widolf.
Att det blev ett längre avtal tycker han är positivt.
– Det ger företagen möjlighet att utveckla verksamheten, och det ger stabilitet och långsiktighet.
Avtalet innehåller avsättningar till delpension och ansluter sig till överenskommelsen om avtalspensioner som slöts i våras av LO och Svenskt Näringsliv.
Avtalspensionerna var anledningen till att Pappers gick med på att teckna ett avtal på 29 månader – vilket var ett krav för att få med den uppgörelsen.
– Annars hade vi hellre tecknat ett kort avtal.
Pontus Georgsson har svårt att komma på någon framgång över huvud taget i avtalet. Det är bra att stupstocken finns kvar som gör att 90 procent av potten läggs ut generellt om inte fack och arbetsgivare kommer överens lokalt. Och att det blir kronpåslag som gynnar de lägst betalda.
– Men det är egentligen svårt att prata om nåt positivt.
Pappers kommer också att omfattas av låglönesatsningen som finns med i industrifackens uppgörelse. Men eftersom löneläget är relativt högt är det inte värt mycket i pengar.
Pontus Georgsson tycker att det är ett stort problem hur märket sätts.
– Det är alldeles för få förbund som har inflytande på processen. Det är därför vi måste gå utanför ramarna. Om vi inte krävt 4 procent hade vi inte gjort allt för våra medlemmar.
Med facit i hand tycker han ändå att det var rätt att gå ut och kräva så mycket.
– Vi spände bågen och kämpade för våra medlemmar så gott vi kunde.
Jerry Sohlberg, avdelningsordförande på värmländska Rottneros bruk. Foto: Anna Björkegren.
Jerry Sohlberg, avdelningsordförande på värmländska Rottneros bruk har deltagit i alla digitala möten med förbundets avtalsdelegation de senaste dygnen, och säger att han är djupt besviken.
– Ja, självklart är jag det. 4 procent på ett år kanske jag inte trodde att vi skulle få igenom, men åtminstone 3 procent på ett år i alla fall. Men nu fick vi ju inte ens det.
Att förhandlingarna inte gick Pappers väg tror Jerry Sohlberg delvis beror på att märket redan hade satts.
– Då blir man ju på sätt och vis bakbunden, säger han.
– Dessutom har ju coronan bara försvårat förhandlingarna.
Nu i eftermiddag ska han berätta för sina kollegor på avdelningen om vad uppgörelsen innebär
– Det blir ingen alls glad nyhet. Men nu får vi kämpa på och försöka se till att vårt lokala avtal i stället blir så bra som möjligt, säger han.
Avtalet har antagits preliminärt och måste antas av Pappers förbundsmöte den 26 november. Det har dock aldrig hänt att förbundsmötet har sagt nej.
10 kommentarer till “Inga extra pengar till Pappers”
Avtalet känns som en besvikele utifrån kraven som Pappers ställde.
Våran bransch som historiskt sett har gått bra oavsett konjunktur.
Arbetsgivarna är säkert väldigt nöjda med uppgörelsen.
Hoppades att facket skulle visa sig starkt denna gång, tongångarna på bruket går mer och mer mot – ’Vad är facket bra för?’.
Trodde verkligen vi var på väg att visa styrkan och värdet av en arbetarrörelse, men nu fortsätter den negativa spiralen där det ser ut som att facket går i arbetsgivarnas koppel.
Pappers borde brytas upp i Massabruksarbetarnas, pappersbruksarbetarnas och kartongfabriksarbetarnas. Det är näst intill omöjligt att få till ett avtal för en bransch som ser så olika ut. Tidningspappersbruken är säkert jättenöjda med detta avtal, de kämpar ju för överlevnad, men de som jobbar på förpacknings- och kartongbruk ser ju ägarna skrattar hela vägen till banken. Ett helt omöjligt uppdrag att förhandla åt i princip olika branscher, lycka till om 17 månader.
Eftersom man gick med på avtalet så måste man ju ändå vara ganska nöjd med det eller?… Särskilt som man valde ett så långt avtal.
Om nu Pappers har 0 inflytande över sina egna avtal kan man ju undra vilket existensberättigande förbundet har?Åtminstone kan man tycka att man borde ta fram en plan på hur man kan ändra situationen, de har ju varit samma bortförklaring i en mängd år nu.
Lite fascinerande när man läser PM från de olika förbunden, generellt så låter de ju nöjda över en löneökningstakt på 1,8% per år (vilket är lägre än inflations målet) . Sen så har de börjat trixa med siffrorna för att få det att låta bättre än vad det egentligen är. Man undrar ju lite vilken sida facken står på egentligen.
Verkar ju inte finnas nån självinsikt. Industrin har haft bland den högsta lönsamheten någonsin samtidigt som man lyckats förhandla fram bland de sämsta avtalen någonsin. Socialdemokraterna har varit vid makten, vilket ur ett historiskt perspektiv har varit fackens förlängda arm. Så man kan ju inte ta det politiska kortet och skylla på det.
Man kan ju tycka att de facken borde gå samman och utreda hur det kan ha blivit så här och ta fram en plan på hur man kan bryta trenden, annars står vi där igen om 3 år och knyter handen i fickan och muttrar lite surt igen.
Tyvär så skulle den antagligen peka ut brister så ledningen för facken är knappast intresserad på att få lite negativ kritik. Istället verkar de flesta ha inriktat sig på att driva en PR kampanj inriktat mot sina medlemmar för att försöka framstå i bättre dager. Tragiskt.
Avtalet känns som en besvikele utifrån kraven som Pappers ställde.
Våran bransch som historiskt sett har gått bra oavsett konjunktur.
Arbetsgivarna är säkert väldigt nöjda med uppgörelsen.
Hoppades att facket skulle visa sig starkt denna gång, tongångarna på bruket går mer och mer mot – ’Vad är facket bra för?’.
Trodde verkligen vi var på väg att visa styrkan och värdet av en arbetarrörelse, men nu fortsätter den negativa spiralen där det ser ut som att facket går i arbetsgivarnas koppel.
Värdelöst, både avtal och signaler.
Håller med.Dags och lämna facket och slippa betala fackföreningsavgifter.Då får jag mer i plånboken 👌😎
700:- i löneökning per år är väl inte så dåligt ändå jämfört med noll?
Hur mycket tror du att man fått om inte facket funnits då? Gå gärna till Svenskt Näringsliv själv och fråga.
Det jag och medlemmarna förväntar mig är att Pappers nu säger upp det sista året.
Pappers borde brytas upp i Massabruksarbetarnas, pappersbruksarbetarnas och kartongfabriksarbetarnas. Det är näst intill omöjligt att få till ett avtal för en bransch som ser så olika ut. Tidningspappersbruken är säkert jättenöjda med detta avtal, de kämpar ju för överlevnad, men de som jobbar på förpacknings- och kartongbruk ser ju ägarna skrattar hela vägen till banken. Ett helt omöjligt uppdrag att förhandla åt i princip olika branscher, lycka till om 17 månader.
Ja inte var det bra men man får välja sina strider.
Pappers ordförande Pontus Georgsson
ger bäst intryck och förtroende av alla inom
LO
Anser en som varit med i GS sen 1974
Eftersom man gick med på avtalet så måste man ju ändå vara ganska nöjd med det eller?… Särskilt som man valde ett så långt avtal.
Om nu Pappers har 0 inflytande över sina egna avtal kan man ju undra vilket existensberättigande förbundet har?Åtminstone kan man tycka att man borde ta fram en plan på hur man kan ändra situationen, de har ju varit samma bortförklaring i en mängd år nu.
Lite fascinerande när man läser PM från de olika förbunden, generellt så låter de ju nöjda över en löneökningstakt på 1,8% per år (vilket är lägre än inflations målet) . Sen så har de börjat trixa med siffrorna för att få det att låta bättre än vad det egentligen är. Man undrar ju lite vilken sida facken står på egentligen.
Verkar ju inte finnas nån självinsikt. Industrin har haft bland den högsta lönsamheten någonsin samtidigt som man lyckats förhandla fram bland de sämsta avtalen någonsin. Socialdemokraterna har varit vid makten, vilket ur ett historiskt perspektiv har varit fackens förlängda arm. Så man kan ju inte ta det politiska kortet och skylla på det.
Man kan ju tycka att de facken borde gå samman och utreda hur det kan ha blivit så här och ta fram en plan på hur man kan bryta trenden, annars står vi där igen om 3 år och knyter handen i fickan och muttrar lite surt igen.
Tyvär så skulle den antagligen peka ut brister så ledningen för facken är knappast intresserad på att få lite negativ kritik. Istället verkar de flesta ha inriktat sig på att driva en PR kampanj inriktat mot sina medlemmar för att försöka framstå i bättre dager. Tragiskt.