Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Krokodilen som blev för stor

13 november, 2020

Skrivet av

Krönika Alla behöver motstånd för att komma vidare, skriver Stefan Eriksson.

Jag låg som vanligt en morgon och stirrade i mobilen innan jag orkade släpa mig upp för att göra ­kaffe. Från ingenstans dök det upp ett filmklipp som visade en krokodil som simmade ikapp med en motorbåt. Pansartaxen var otroligt snabb, dessutom var den bestyckad med ­massor av tänder.

Rubriken var: Försök inte simma ifrån en ­krokodil.

Nej okej, men vad är alternativet då tänkte jag, stanna och slåss verkar ju också helt uteslutet. Att försöka resonera med krokodilen känns även det hopplöst. I alla lägen är man rökt.

Det är nu en gång för alla, med evolutionens lag, hans vatten.

Därför tänker jag att det bästa av allt är att inte ens låta ­honom veta när jag är i vattnet över huvud taget.

Där ligger jag i sängen, med blicken i skärmen, och i min morgonhjärna förvandlas den där krokodilen till en symbol för byråkratin.

Hans kungarike ligger direkt utanför vår ytterdörr. Det finns många lagar under honom som han inte ens känner till, men om någon underordning växer sig för stark är han direkt där och hugger. Det är trots allt hans vatten.

I min morgon­hjärna förvandlas den där krokodilen till en symbol för byråkratin

Hans enda motstånd är enighet, ­vilket har gett oss EPA-traktorer, hembryggerier och rally. Även kampsport och friggebodar och fackföreningar och mycket mer. Alla dessa exempel är resultatet av folks okuvliga vilja att göra något, att leva om. Det går helt enkelt inte att stoppa. Byråkratins enda val är att anpassa sig för att överleva.

Vi, som är folket, kan slås ner tusen gånger. Vi reser oss ändå, det är nämligen vår drivkraft. Men utan motstånd från byråkratin är vår kamp inget värd. Likväl som byråkratin inte är värd något utan vårt motstånd.

Om jag får återgå till krokodilexemplet, så levde den största krokodilen i modern tid i Burundi. Han kallades Gustave och var total boss i sin flod. Hans enda problem var att han var så framgångsrik i sin jakt och växte sig så stor, att han fick problem att fånga naturliga byten.

Så han fick övergå till att jaga tam­boskap och människor, vilket gjorde honom till ett intresse för allmänheten, som sköt efter honom och gillrade fällor tills han försvann.

Så blev den stackars framgångsrike Gustaves öde. Han borde ha haft mer motstånd.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Vi kan inte bara äta hamburgare

Vi kan inte bara äta hamburgare

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

När radion slutar funka

När radion slutar funka

Dom som dräper oss har en sedelbunt där hjärtat borde sitta, skriver sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Bekväma tider föder veka människor

Jag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

Men tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

Lägerelden är ändå viktigast

Vad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Att släppa taget och gå vidare

”Många människor vill ju begripa allt, men ibland kan det faktiskt vara rent skadligt”, skriver krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

”Lyssna på idolerna – men tänk själv”

Krönikören Stefan Eriksson hyllar världens alla inspiratörer, men påpekar att resultatet av deras inspiration kan bli lite vad som helst.

Bara nio måltider från rena anarkin

Det gäller att ha en plan B om allt går åt helsike, skriver DA-krönikören och sågverksarbetaren Stefan Eriksson.

Ett huvudlöst tekniksprång?

”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

Armageddon i badrummet

Stefan Eriksson om att vara beredd på det oförutsedda och risken med att missa transportskruven.

NATTENS ARBETE

Pusslet går ihop tack vare nattis

Pusslet går ihop tack vare nattis

Allt färre kommuner erbjuder barnomsorg som har öppet på kvällar och nätter. Men gjuteriarbetaren Jenny Fredin har haft tur. ”Tack vare nattis. Annars vet jag inte hur det hade gått”, säger hon.

Avtal 2023

Strejkar vi svenskar för lite?

Strejkar vi svenskar för lite?

Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för facken för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?

Nej till förslag om treårigt avtal

Nej till förslag om treårigt avtal

Facken inom industrin säger nej till förslaget om ett treårigt avtal – ”med tanke på det osäkra läget i världen och inflationen”.

”Det är vår tur att få det bättre”

”Det är vår tur att få det bättre”

Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.

Missnöje med lågt lönekrav

Missnöje med lågt lönekrav

Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?

Så lyckades tyska facket få högre löner

Så lyckades tyska facket få högre löner

Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.