Märket är satt. Bravo!

Ledare Mot alla odds har industrins parter kommit fram till ett långt avtal som innebär en uppväxling av löneökningarna. Det är en seger för facken inom industrin, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

”Äntligen står vi här då”, började IF Metalls ordförande Marie Nilsson presskonferensen om avtalsförhandlingarna. Lättnadens suck kunde höras långt utanför Storgatans väggar där presskonferensen hölls.

Det har nu slutits ett nytt avtal som ger 5,4 procent i löneökningar inklusive avsättning till delpension på tre år (29 månader). Det är en årsökningstakt på 2,23 procent vilket innebär att industrins fack har lyckats växla upp löneökningarna mot arbetsgivarnas förslag till nedväxling. Förra avtalsperioden låg årsökningstakten på 2,17 procent.

Det är en seger för facken inom industrin.

– Vi nådde inte enda fram med nedväxlingen, konstaterade industriarbetsgivarnas Per Widolf vid arbetsgivarnas presskonferens

– Man får köpa det bästa avtal som är till salu, konstaterade Teknikföretagens Tomas Undin bistert.

Årets avtalsförhandlingar har varit ovanligt svåra då pandemin ställt till det både utifrån det faktum att avtalen fick prolongeras fram till sista oktober och utifrån att samhällsekonomin är synnerligen svårförutsägbar. Men den nedgång som befarades i våras har inte visat sig slå in i svensk ekonomi.

Det ser förstås väldigt olika ut i olika branscher. Men svensk industri har hämtat sig bra och har på senare år gått väldigt bra. Därför är det helt rätt att arbetarna och tjänstemännen nu får del i framgången genom högre löneökningar.

Facken har lyckats nå fram i de flesta av sina krav utom vad gäller retroaktiviteten. Det nya avtalet gäller från 1 november.

– För oss var det viktigt att få ett framtungt avtal och få upp löneökningstakten och då fick det bli 3 procent från nu, förklarade Marie Nilsson på presskonferensen.

Här kommer säkert kritik från andra fackförbund att komma.

Märket är nu satt och det gäller för tre år framöver vilket skapar stabilitet och långsiktighet för alla branscher. Dessutom innebär det att den försäkringsöverenskommelse som slöts mellan parterna i våras och som innebär att pensionsavsättningar kommer att göras även för dem under 25 år nu kommer att träda i kraft.

Dysterkvistarna på arbetsgivarsidan kan känna sig nöjda med att de får ett långt avtal som skapar förutsägbarhet. De slipper också betala retroaktivt. Däremot fick de gå med på både låglönesatsning och en ökad löneökningstakt.

– Vi inom LO-förbunden har också haft låglönesatsningen som ett nödvändigt krav och här har tjänstemännen på ett fint sätt backat oss, sade GS-fackets ordförande Peo Sjöö.

Parterna har också kommit överens om att se till att jämställdhetsarbetet drivs vidare och har en överenskommelse om att arbetstagare som gått på föräldraledighet inte ska missgynnas. Liknande överenskommelser har gjorts tidigare och här kan man tycka att det går alltför långsamt.

Låglönesatsningen kan dock också ses som en jämställdhetssatsning då de allra flesta som är lågavlönade inom industrin såväl som i andra branscher är kvinnor. Denna satsning är avgörande för LO:s sammanhållning och för förtroendet för märket.

Mot alla odds har industrins parter kommit fram till ett långt avtal som innebär en uppväxling av löneökningarna och inte en nedväxling. Det bådar gott för industriavtalets normerande roll framöver. Märket är satt.