Industriarbetarnas tidning

Far och son tog svart bälte ihop

13 januari, 2021

Skrivet av

Profilen Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Stefan Ekdahl

Bor: Karlbo.

Ålder: 51 år.

Yrke: Process­operatör på Stora Enso i Fors.

Rolf Ekdahl

Bor: Avesta.

Ålder: 75 år.

Yrke: Pensionär, före detta metall­arbetare på järnverket i Avesta – nuvarande Outokumpu.

Här berättar de om …

Hur och när det började

Stefan: ”Jag hade tränat karate till och från tidigare. Efter en hälso­kontroll på jobbet hösten 2015 visade det sig att jag hade för högt blodtryck – att jag var alldeles för stressad och så – och insåg att jag var tvungen att göra något åt det. Då bestämde jag mig för att börja igen. Men då var ju du, pappa, på väg att sluta?”

Rolf: ”Ja, det var jag. Då hade jag tränat i sex år, ända sedan jag hade gått i pension. Men du lyckades övertala mig, och det är jag jätteglad för i dag!”

Om tjusningen med karate

Stefan: ”Jag mår väldigt bra av karaten. Den har gjort mig mycket lugnare. Jag har jobbat fackligt i många år och alltid varit lite hetlevrad av mig, men nu kan jag hantera sådan stress mycket bättre.”

Rolf: ”Självförtroendet växer och man blir mycket starkare, mycket lugnare. Karaten håller en i gång, vilket ju är särskilt viktigt att tänka på när man kommer upp i min ålder. Leder, huvud, rörelser allt det där blir bättre!”

Svart bälte finns i flera olika lärlingsgrader. Först om två år kan Rolf och Stefan försöka nå nästa nivå av svart. Foto: Anna Björkegren

Jag mår väldigt bra av karaten. Den har gjort mig mycket lugnare. Jag har jobbat fackligt i många år och alltid varit lite hetlevrad av mig, men nu kan jag hantera sådan stress mycket bättre.

Stefan Ekdahl
Sparkar är en central del i karaten. Foto: Anna Björkegren

Känslan av att få svart bälte

Stefan: ”Skitkul! Jag hade ju hållit på i flera år, börjat och slutat, och så plötsligt kändes det som att allting gick så fort. ’Va, har jag svart nu?!’”

Rolf: ”Det kändes helt overkligt. Är jag verkligen värd det, tänkte jag… Jo, det är en väldigt rolig sport. Komplex. Och alla graderingar känns alltid som en mental rövspark, uppåt. Nu är det två år kvar till nästa gradering, men den siktar vi på. Om knäna håller!”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.