Industriarbetarnas tidning

Far och son tog svart bälte ihop

13 januari, 2021

Skrivet av

Profilen Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Stefan Ekdahl

Bor: Karlbo.

Ålder: 51 år.

Yrke: Process­operatör på Stora Enso i Fors.

Rolf Ekdahl

Bor: Avesta.

Ålder: 75 år.

Yrke: Pensionär, före detta metall­arbetare på järnverket i Avesta – nuvarande Outokumpu.

Här berättar de om …

Hur och när det började

Stefan: ”Jag hade tränat karate till och från tidigare. Efter en hälso­kontroll på jobbet hösten 2015 visade det sig att jag hade för högt blodtryck – att jag var alldeles för stressad och så – och insåg att jag var tvungen att göra något åt det. Då bestämde jag mig för att börja igen. Men då var ju du, pappa, på väg att sluta?”

Rolf: ”Ja, det var jag. Då hade jag tränat i sex år, ända sedan jag hade gått i pension. Men du lyckades övertala mig, och det är jag jätteglad för i dag!”

Om tjusningen med karate

Stefan: ”Jag mår väldigt bra av karaten. Den har gjort mig mycket lugnare. Jag har jobbat fackligt i många år och alltid varit lite hetlevrad av mig, men nu kan jag hantera sådan stress mycket bättre.”

Rolf: ”Självförtroendet växer och man blir mycket starkare, mycket lugnare. Karaten håller en i gång, vilket ju är särskilt viktigt att tänka på när man kommer upp i min ålder. Leder, huvud, rörelser allt det där blir bättre!”

Svart bälte finns i flera olika lärlingsgrader. Först om två år kan Rolf och Stefan försöka nå nästa nivå av svart. Foto: Anna Björkegren

Jag mår väldigt bra av karaten. Den har gjort mig mycket lugnare. Jag har jobbat fackligt i många år och alltid varit lite hetlevrad av mig, men nu kan jag hantera sådan stress mycket bättre.

Stefan Ekdahl
Sparkar är en central del i karaten. Foto: Anna Björkegren

Känslan av att få svart bälte

Stefan: ”Skitkul! Jag hade ju hållit på i flera år, börjat och slutat, och så plötsligt kändes det som att allting gick så fort. ’Va, har jag svart nu?!’”

Rolf: ”Det kändes helt overkligt. Är jag verkligen värd det, tänkte jag… Jo, det är en väldigt rolig sport. Komplex. Och alla graderingar känns alltid som en mental rövspark, uppåt. Nu är det två år kvar till nästa gradering, men den siktar vi på. Om knäna håller!”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

Benjamin blir en diva på scenen

Benjamin blir en diva på scenen

Traktorfantasten och dragqueen-artisten Benjamin Bryntesson brukar säga att han är en helt vanlig kille i Bengtsfors.

”Lediga veckor kan jag vara  med bandet”

”Lediga veckor kan jag vara med bandet”

Är det roligt att spela gitarr? Det ville Eki Kumpulainen ta reda på i sina tonår i Skutskär. Svaret ledde honom upp på scen och ut i världen med bandet Demonical.

Tommy kör som en borstbindare

Tommy kör som en borstbindare

Skogsarbetaren Tommy Halvardsson är på fritiden en av landets få borstbindare. Han berättar vad som krävs för att göra en ­borste. Och hur han hamnade här.

”Jag köpte på mig en låda utan att veta vad det var”

”Jag köpte på mig en låda utan att veta vad det var”

Linjeoperatör Fredrik Klärcke berättar om varför han spelar Warhammer.

En lång pappershistoria går i graven

En lång pappershistoria går i graven

På golvet i Ortviken händer inte mycket längre. Pappersmaskinerna har tystnat och nu står hundratals arbetare i Sundsvall utan arbete, då få läser pappers­tidningar numera.

I migranternas spår

I migranternas spår

Bildreportage.I läckande gummibåtar lyckades mer än en miljon människor ta sig över Medelhavet till Europa under flyktingkrisen 2015. Fem år senare anlände färre än 100 000 personer, och EU-ledare utropade triumferande krisen över. Men vad döljer sig bakom de låga siffrorna? Anna Roxvall och Johan Persson reser i migrationspolitikens spår där bistånd byts mot migrationsbekämpning, […]

Jämlikheten som försvann

Jämlikheten som försvann

Bilden av Sverige som ett unikt jämlikt land lever kvar trots att vi i dag har lika djupa klassklyftor som på 1940-talet. Den nyutgivna antologin Klass i Sverige sticker hål på en föråldrad självbild.

Kampen för liv

Kampen för liv

Nora Lorek och Maria Loewen skildrar barnmorskornas arbete i Bangladesh.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.