Industriarbetarnas tidning

Far och son tog svart bälte ihop

13 januari, 2021

Skrivet av

Profilen Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Stefan Ekdahl

Bor: Karlbo.

Ålder: 51 år.

Yrke: Process­operatör på Stora Enso i Fors.

Rolf Ekdahl

Bor: Avesta.

Ålder: 75 år.

Yrke: Pensionär, före detta metall­arbetare på järnverket i Avesta – nuvarande Outokumpu.

Här berättar de om …

Hur och när det började

Stefan: ”Jag hade tränat karate till och från tidigare. Efter en hälso­kontroll på jobbet hösten 2015 visade det sig att jag hade för högt blodtryck – att jag var alldeles för stressad och så – och insåg att jag var tvungen att göra något åt det. Då bestämde jag mig för att börja igen. Men då var ju du, pappa, på väg att sluta?”

Rolf: ”Ja, det var jag. Då hade jag tränat i sex år, ända sedan jag hade gått i pension. Men du lyckades övertala mig, och det är jag jätteglad för i dag!”

Om tjusningen med karate

Stefan: ”Jag mår väldigt bra av karaten. Den har gjort mig mycket lugnare. Jag har jobbat fackligt i många år och alltid varit lite hetlevrad av mig, men nu kan jag hantera sådan stress mycket bättre.”

Rolf: ”Självförtroendet växer och man blir mycket starkare, mycket lugnare. Karaten håller en i gång, vilket ju är särskilt viktigt att tänka på när man kommer upp i min ålder. Leder, huvud, rörelser allt det där blir bättre!”

Svart bälte finns i flera olika lärlingsgrader. Först om två år kan Rolf och Stefan försöka nå nästa nivå av svart. Foto: Anna Björkegren

Jag mår väldigt bra av karaten. Den har gjort mig mycket lugnare. Jag har jobbat fackligt i många år och alltid varit lite hetlevrad av mig, men nu kan jag hantera sådan stress mycket bättre.

Stefan Ekdahl
Sparkar är en central del i karaten. Foto: Anna Björkegren

Känslan av att få svart bälte

Stefan: ”Skitkul! Jag hade ju hållit på i flera år, börjat och slutat, och så plötsligt kändes det som att allting gick så fort. ’Va, har jag svart nu?!’”

Rolf: ”Det kändes helt overkligt. Är jag verkligen värd det, tänkte jag… Jo, det är en väldigt rolig sport. Komplex. Och alla graderingar känns alltid som en mental rövspark, uppåt. Nu är det två år kvar till nästa gradering, men den siktar vi på. Om knäna håller!”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Det svåra är alla hinder”

”Det svåra är alla hinder”

Göran Larsson trodde att discgolf var samma sak som att kasta frisbee på stranden på 80-talet.

”Skiftjobbet ger mig egentid”

”Skiftjobbet ger mig egentid”

Nattarbete kan slita på hälsan. Eller ge möjlighet att bygga en stark kropp. Sodapannebrännare Sara Lind jobbar på det senare.

”Materialet kom från en pansarvagn”

”Materialet kom från en pansarvagn”

Till vardags tillverkar smeden Robert Björk yxor, men efter jobbet går han vidare till nästa smedja.

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

Benjamin blir en diva på scenen

Benjamin blir en diva på scenen

Traktorfantasten och dragqueen-artisten Benjamin Bryntesson brukar säga att han är en helt vanlig kille i Bengtsfors.

”Lediga veckor kan jag vara  med bandet”

”Lediga veckor kan jag vara med bandet”

Är det roligt att spela gitarr? Det ville Eki Kumpulainen ta reda på i sina tonår i Skutskär. Svaret ledde honom upp på scen och ut i världen med bandet Demonical.

Tommy kör som en borstbindare

Tommy kör som en borstbindare

Skogsarbetaren Tommy Halvardsson är på fritiden en av landets få borstbindare. Han berättar vad som krävs för att göra en ­borste. Och hur han hamnade här.

”Jag köpte på mig en låda utan att veta vad det var”

”Jag köpte på mig en låda utan att veta vad det var”

Linjeoperatör Fredrik Klärcke berättar om varför han spelar Warhammer.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.