”Kravet på affärsmässighet måste bort”

Debatt Det är uppenbart att det sociala uppdraget och kravet på affärsmässighet i praktiken inte går att förena, skriver Ciczie Weidby och Ali Esbati (V).

OM SKRIBENTERNA

Ciczie Weidby är arbetande ersättare i arbetsmarknadsutskottet (Vänsterpartiet).
Ali Esbati är arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet och ledamot i arbetsmarknadsutskottet.

Dagens Arbete har vid flera tillfällen granskat Samhall och visat på omfattande brister. Den senaste granskningen visar, återigen, på mycket allvarliga missförhållanden inom Samhall: Anställda, varav många i riskgrupp, har tvingats att utföra riskfyllt arbete utan skyddsutrustning under pandemin. Chefer vittnar om orimliga krav för att vinna kontrakt och uppnå lönsamhet. Skyddsombud vittnar om stora brister i arbetsmiljöarbetet och arbetsgivarens arbetsmiljöansvar.

Vänsterpartiet har under de senaste åren lyft problemen inom Samhall vid flera tillfällen. Vi har bland annat uppmanat ansvarig minister att göra en översyn av arbetsmiljön och arbetsvillkoren på Samhall och uppmanat regeringen att ta ett särskilt initiativ för att följa upp olycksstatistiken och det systematiska arbetsmiljöarbetet på Samhall.

Inte mycket har dock hänt. Problemen fortsätter, år efter år: Omfattande brister i arbetsmiljön, hög press och ökad stress för de anställda, höga sjuktal och många olycksfall.

Varför?

För oss är svaret uppenbart: Det beror på Samhalls förändrade inriktning – från ett statligt bolag med socialt ansvar till ett bemanningsföretag som verkar enligt marknadens principer. En förändring som inneburit att krav på lönsamhet, kundfokus och affärsmässighet väger tyngre än medarbetarnas hälsa och utveckling. För att komma till rätta med problemen behöver Samhalls uppdrag förändras i grunden.

Samhall styrs utifrån svensk lagstiftning, statens ägarpolicy samt den ägaranvisning som beslutas på bolagsstämman. Av ägaranvisningen framgår att Samhall har till uppgift att ”skapa meningsfulla och utvecklande arbeten åt personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga där behoven finns”. Samtidigt slås fast att verksamheten ska ”bedrivas enligt affärsmässiga principer samt på marknadens villkor”.

Det är uppenbart att dessa två delar – det sociala uppdraget och kravet på affärsmässighet – i praktiken inte går att förena. Samhalls inriktning måste därför förändras så att fokus ligger på grunduppdraget – meningsfulla och utvecklande arbeten åt personer med funktionsnedsättning. Det betyder också att större hänsyn måste tas till att behoven kan variera kraftigt. Samhall kan inte låta marknadskrafter koncentrera uppdragen till vissa områden, även när det passar dåligt för många medarbetare. Staten ska inte leka bemanningsföretag med funktionsnedsatta.

Enligt ägaranvisningen ska Samhall erbjuda arbeten ”med god arbetsmiljö”.  De omfattande brister i arbetsmiljön som framkommit i DA:s senaste granskning (och tidigare granskningar) visar att Samhall inte lever upp till de krav som ägaren staten ställer. Det är hög tid att staten, genom regeringen, tar sitt ägaransvar här.  De som arbetar i Samhall har inte mindre rätt till en god arbetsmiljö. Snarare behövs ett mer offensivt arbetsmiljöarbete, mot bakgrund av att det finns medarbetare med skörare hälsa och en längre väg till att kunna protestera mot dåliga villkor.

Förra året uppmanade riksdagen regeringen att göra en översyn av Samhalls uppdrag så att bolaget återgår till sitt grunduppdrag när det gäller personer med fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar (bet. 2019/20:AU4). Regeringen har dock ännu inte hörsammat riksdagens uppmaning.

För Vänsterpartiet, som länge drivit på för att förändra Samhalls inriktning, är det viktigt att det nu sker en reell förändring.

Samhall kan fortsatt vara en del av ett brett arbete för att bidra till en värdig och utvecklande arbetsmarknad för personer med funktionsnedsättning – i grunden en rymligare arbetsmarknad anpassad till olikheterna bland samhällsmedborgarna. Men då måste den nyliberala klockartro som sitter kvar i Samhalls styrdokument och ledningsstrategier aktivt städas bort.

Ägaranvisningen måste ändras så att kravet på affärsmässighet utgår. Arbetsmiljöarbetet måste förbättras. Det är regeringen som har och måste ta ansvar för att sätta igång den processen.