En lång pappershistoria går i graven

Tyst FabrikPå golvet i Ortviken händer inte mycket längre. Pappersmaskinerna har tystnat och nu står hundratals arbetare i Sundsvall utan arbete, då få läser pappers­tidningar numera.

För ett år sedan såg Ortvikens avdelnings­ordförande Jan Öberg fram emot att gå i pension. Säga adjö till arbetskamraterna, checka ut och sedan promenera hem över Sundsvallsbron under tiden som han skulle blicka
ut över bruket och se skorstenarna ryka för fullt.

Men nu blev det inte så. En morgon i augusti fick han och de övriga SCA-anställda besked om att all produktion av tryckpapper skulle läggas ner inom kort. Ekonomin bar sig inte längre. Den sedan flera år pågående digitaliseringen – nu starkt påskyndad av pandemin – har kort sagt lett till att allt färre köper papperstidningar.

– Ja, även jag. Numera har jag bara e-prenumerationer, erkänner Jan Öberg med ett snabbt leende när DA träffar honom på avdelning 16:s expedition ett drygt halvår senare.

Förhoppningsvis löser det sig för all­a så småningom, men visst är det tufft för väldigt många.

Jan Öberg.

Den minskade efterfrågan återspeglas också i tillverkningssiffrorna. Under de senaste tjugo åren har produktionen av traditionellt tidningspapper i Sverige minskat med drygt två tredjedelar – 71 procent. En minskning som man alltså märkt av på nära håll inte bara här på Ortviken, utan också på exempelvis Kvarnsveden i Dalarna och Hallstavik i Uppland, bruk som sedan flera år upphört helt med den här typen av tillverkning.

I dag, våren 2021, återstår endast två maskiner på två bruk som gör standardtidningspapper, och de finns i östgötska Braviken och halländska Hyltebruk. Men även där är tillverkningsvolymen en helt annan än den en gång har varit. Inte minst på Stora Enso i Hyltebruk, som ju helt nyligen stängde en av sina två maskiner. Nyligen tvingades 24 anställda lämna sina jobb där.

Det var i september i fjol som Stora Enso meddelade att man skulle lägga ner en av Hylte bruks två tidnings­pappersmaskiner, PM3, samt dess returpappersanläggning. I samband med detta varslades en tredjedel av hela personalstyrkan – 140 av totalt 430 anställda.

Enligt avdelningsordförande Esa Huttu har alltså 24 av dem nu tvingats lämna sina jobb, medan övriga har sluta­t eller kommer att sluta genom antinge­n egna uppsägningar, avgångsvederlag eller pensionsavgångar.

– Vi har följt las-listan så gott vi har kunnat. Men man lider ju med dem som får gå hem, säger han.

För att öka lönsamheten har Stora Enso sedan tidigare beslutat att verksamheten ska fokusera på produktion av termomekanisk massa.

Jan Öberg på Ortviken suckar medan han går igenom sina pärmar och papper. Under sina sju år som avdelningsordförande har han nu tvingats vara med om att stänga fyra maskiner och därmed sett en 63 år lång pappershistoria gå i graven.

I stället ska SCA nu satsa 1,45 miljarder kronor på produktion av termomekanisk passa, CTMP. Produktion som endast kan sysselsätta en tiondel av de totalt 460 kollektivanställda som nyligen arbetade på drift och underhåll.

Men de övriga då? Jan Öberg vet, men letar för säkerhets skull fram en lapp som han har på bordet.

– Det här kan du skriva: 47 stannar kvar, 35 går till Östrand, 78 får avgångspension, 13 blev uppsagda med 14 månadslöner  … Och  … ja, resten, ungefär 285, går ut i arbetslöshet.

Han tillägger dock att ett fåtal av dem nu lyckats få jobb på bland annat Novryon, Northvolt och Kriminalvården.

– Förhoppningsvis löser det sig för all­a så småningom, men visst är det tufft för väldigt många.

Senare i år ska företaget Renewcell bygga en anläggning för återvinning av textilier på Ortviken, på samma plats där PM5 nu håller på att monteras ner. Där väntas ett femtiotal nya arbetstillfällen.