Nya arbetsmiljörisker när motorn går på el

Fler elfordon i verkstäderna innebär nya risker. Varken bilmekaniker eller skyddsombud känner sig förberedda på omställningen.

Vi är oroliga för att man ska ta genvägar och göra sådant man inte har kunskap om.

Philip Källström, regionalt skyddsombud.

Än är det bara ett fåtal kunder med elfordon som Mattias Adielsson, delägare på Ekebäcks fordonsverkstad i Göteborg, tvingats neka hjälp. Men i takt med att andelen elfordon ökar, kommer kraven på alla verkstäder att öka.

– Just nu har vi inte kunskap eller utrustning att arbeta med elfordon. Det är kraftiga strömmar på runt 300 ampere, gör du fel dör du, säger Mattias Adielsson.

På Ekebäcks arbetar fyra mekaniker, som tar emot mellan tio till tolv bilar per dag. För att kunna ta emot elfordon behöver de, enligt Mattias Adielsson, göra stora investeringar i rätt utrustning och utbildning för mekanikerna.

– Vi behöver också riktlinjer i branschen för att arbeta med den här typen av fordon. Vi är inte förberedda, som det ser ut nu.

I dag finns inte några minimikrav för att få utföra arbeten på elfordon. Vilket gör det svårt att säkerställa att arbetet utförs på ett säkert sätt, något som Philip Källström, regionalt skyddsombud på avdelning 36 Göteborg, märker när han besöker arbetsplatser.

– Allt går så snabbt, branschen hänger inte riktigt med. Vi är oroliga för att man ska ta genvägar och göra sådant man inte har kunskap om. Säkerhetstänket har inte hunnit med och när krockskadade elfordon rullar in i verkstäder ställer det ännu högre krav eftersom bilens inbyggda säkerhets­system kan vara satt ur spel.

Han tror att de regionala skyddsombuden kommer att behöva arbeta mer med att se till att arbetsgivare och de som arbetar på golvet har den kompetens som krävs. Det finns också stora skillnader mellan hur förberedda olika typer av verkstäder är.

– Märkesverkstäder är mer förberedda och har större tillgång till kompetens­utveckling. Generalagenterna som jobbar mot dem kräver att man ska ha vissa utbildningar för att få skruva i deras bilar. På mindre verkstäder blir det ett större problem, det finns inget krav och utbildningar kostar en hel del.

Ett sätt att öka säkerheten kan vara att arbeta med validering, som ett sätt att fastställa kompetensen i branschen och därifrån kunna se om de behöver vidareutbildningar, menar han.

– Skyddsombud saknas också på väldigt många småverkstäder. Det borde vara ett av de första stegen i förberedelser likväl som utbildning säger Philip Källström. 

Obundna verkstäder kommer sannolikt att försöka så gott man kan, eller med ett finare uttryck som är vanligt förekommande i branschen ”learning by doing”.

Per Svensson, ombudsman IF Metall.

IF Metall:
”Vi behöver expertresurser på området”

Omställning. Per Svensson, ombudsman för IF Metall Stockholms län, ser en nödvändig omställning men inte utan risker, när allt fler elfordon rullar in på verkstadsgolven.

Vilket ansvar har ni som fackförbund i den här omställningen?

– Vi har ett ansvar att sprida information, hjälpa till att rekrytera och utbilda skyddsombud, organisera besök av regionala skyddsombud. Vi måste också lyssna på våra medlemmar ute i företagen och hålla oss uppdaterade på vad som händer.
Jag tycker även att förbundet behöver se till att vi har expertresurser på området, förr hade man centrala ombudsmän med ansvar för arbetsmiljö- och branschfrågor även i mindre branscher.

Har ni sett några skillnader mellan märkesobundna verkstäder och märkesverkstäder när det kommer till förutsättningar att utbilda sin personal för att arbeta med elfordon?

– Små verkstäder som saknar kompetensen kommer sannolikt inte att betala dyra kursavgifter för sina anställda om de kan slippa. Vi har sett att tillverkarna och generalagenterna inte gillar EU-reglerna om att märkesobundna verkstäder ska kunna konkurrera med märkesverkstäder. Det har därför förekommit att de på olika sätt försvårat för obundna verkstäder att få tillgång till utbildning eller reparationsanvisningar och även reservdelar.

– Vi har också sett att det förekommit skillnader i vad man betalar för utbildningarna. Märkesverkstäder har genom sina avtal möjlighet till rabatter på utbildningar eller andra tjänster som ingår i återförsäljaravtalen, som obundna verkstäder inte har och därför blir det dyrare för dem. Obundna verkstäder kommer sannolikt att försöka så gott man kan, eller med ett finare uttryck som är vanligt förekommande i branschen ”learning by doing”.

Vad behövs framåt?

– Kraven behöver bli tydliga om att man måste ha en viss kompetens, genom utbildning eller validering, för att få utföra reparationer och service på fordon som har högspänning, gas eller motsvarande i sina drivsystem.
Det skulle behövas en bättre tillsyn så att företagen följer reglerna i arbetsmiljölagen och dess föreskrifter. Frågan blir även ifall Arbetsmiljöverket kommer att ha kompetens att kunna bedöma om arbetsgivaren följer föreskriften.